30 januari 2013

Var ska jobben bo?

Ingen tvivlar på att jobben, jobben och jobben kommer att bli den stora frågan i valet 2014.
Det är bra.

Men var ska jobben bo?

Halva Sverige har bostadsbrist och värre blir det.

Ledig slogan finns för det politiska parti som insett att livet inte bara är jobb.

"Jobb, jobb och bostad"

Varsegod.

28 januari 2013

Debatt i Dagens industri: Kommuners krav stoppar byggande

Här kommer den debattartikel som var införd i Dagens Industri i lördags. Läs och begrunda:

Situationen på den svenska bostadsmarknaden gör att det måste bli enklare och billigare att bygga bostäder. Med kommunala särkrav på bostadsbyggandet blir effekten den motsatta. De leder till högre priser och mindre byggande, skriver inflytelserika bostadsdebattörer.

Många kommuner ställer i dag egna krav på byggande utöver de krav som Boverket fastställer nationellt i sina byggregler. Särskilt vanligt är det att kommuner ställer krav på byggnaders energiprestanda. Dessa krav leder till ökade kostnader.

Siffror som nyligen har presenterats av statliga Byggkravsutredningen pekar på att de kommunala särkraven medför ökade byggkostnader med mellan 10 och 15 procent. Kostnadsökningar som antingen kommer att tas ut i form av högre bostadspriser och hyror eller i värsta fall, leder till att bostäder inte byggs över huvud taget. Allvarligast blir effekterna på byggandet av hyresrätter eller bostäder utanför områden med snabb tillväxt, eftersom det där är svårare att ta ut de ökade kostnaderna som de kommunala särkraven medför.

Sammantaget motsvarar särkraven en extra kostnad om 2 miljarder kronor per år. Med en snittkostnad på 2 miljoner kronor per lägenhet skulle dessa pengar ha kunnat användas för att bygga ytterligare 1 000 lägenheter varje år. Det kan översättas till 12 000 lägenheter som inte har byggts sedan millennieskiftet. Med det här sättet att räkna kunde 25 000 personer ha fått en bostad om inte särkraven funnits; det motsvarar befolkningen i städer som Köping, Härnösand eller Ludvika.

I ett land där bostadsbristen ökar, trångboddheten ökar och bostadsbyggandet minskar från en redan alltför låg nivå är detta allvarligt.

Ett argument som i debatten ofta förs fram för kommunala särkrav är att kommunerna måste kunna få gå före i klimat- och energiarbetet. Problemet med det synsättet är att kommunala krav på energiprestanda riskerar att dela upp Sverige i 290 delmarknader. Denna fragmentering förhindrar billiga industriellt byggda lågenergihus att slå igenom på marknaden. Sådana hus hade behövts för att Sverige på ett kostnadseffektivt sätt ska kunna nå sina klimat- och energimål. Med andra ord blir det goda det bästas fiende.

Vi ställer oss bakom de mål för energieffektivisering som Sverige har satt upp, det vill säga att energianvändningen i byggnader ska effektiviseras med 20 procent till 2020 och 50 procent till 2050, jämfört med 1995. De nationella energikraven behöver skärpas för att vi ska kunna möta EU-kravet att alla byggnader ska vara nära nollbyggnader 2021. Men en effektiv klimat- och energipolitik måste bedrivas på nationell nivå, inte lokalt.

Situationen på den svenska bostadsmarknaden kräver att vi gör det enklare och billigare att bygga nya bostäder. Genom att använda långsiktiga, tydliga och nationellt fastställda bygg-regler kan vi klara det. Vi delar därför Byggkravsutredningens syn på behovet av nationell samordning.

Samtidigt kan vi förstå den kritik som förs fram och som säger att vi måste gå längre i utvecklingen av energieffektiva bostäder. Vi skulle därför välkomna strängare men enhetliga nationella krav. Det skulle förbättra energiprestandan på framtidens bostäder och skapa förutsättningar för en mer effektiv bostadsproduktion.

PETER WÅGSTRÖM vd och koncernchef, NCC,
BARBRO ENGMAN förbundsordförande, Hyresgästföreningen,
JOACIM OLSSON vice förbundsdirektör, Villaägarna,
ANDERS LAGO förbundsordförande, HSB Riksförbund,
CARIN STOECKMANN vd, Byggmästar'n i Skåne


24 januari 2013

Bra, Svenska Dagbladet



Om marknadsvärdet är 3 miljoner och månadsavgiften 3 500 blir andrahandshyran 13. 500:-


Ny lag kan göra hyran dubbelt så hög skriver Svenska Dagbladet och startar hyreskollen.

Bra, Svenska Dagbladet.

Det ska bli intressant att se vilken bild som tonar fram när människor lägger in sina hyror.

Just nu har 1290 personer som lagt in sin hyra och det går inte att dra några direkta slutsatser annat än att det är en otroligt splittrad bild.

Enligt regeringen ska det nu strömma ut tiotusentals lägenheter som ska kunna bebos av de som är hänvisade till andrahandsmarknaden. De hugade spekulanterna ska kunna betala 9 500 för 32 kvm eller mer.

Det är bara att räkna baklänges för att förstå att det inte är så många som fixar det om de dessutom ska äta, köpa kläder och transportera sig.

Läs också DN.

Nu kommer ju ingen människa någonsin att kunna reda ut om det blev några fler andrahandslägenheter.

Av SvD:s redovisning hittar man inte många som uppger att de hyr svart. Det kanske kommer, men just nu ser det väldigt vitt ut.

Hem&Hyra redovisar idag en rapport från Länsstyrelsen som säger att minst 50 000 bor i andrahand och tusentals hyrs ut olovligen.

Det är vad de stora bolagen tror. För något vetande finns inte, vilket ställer till det för den som till äventyrs vill utvärdera hur regeringens förslag slår.

Men det är bra att SvD gör sitt för att vi ska få någon bild av det som de flesta gissar om.

23 januari 2013

Förslag från Byggindustrin: Inför Fia med knuff på hyresmarknaden


Inte tror du väl att jag vill införa Fia med knuff på hyresmarknaden?
Nä jag håller en slant på dig därvidlag


Man skulle ju kunna få för sig att Sveriges Byggindustrier la sin tid på att grubbla på hur man får igång bostadsbyggandet och vad de själva kan göra för att få skjuts på byggandet.

De kan exempelvis ägna sig åt att se till att hyresrätten inte missgynnas skattemässigt, jobba stenhårt med att få ner de skenande byggmaterialpriserna, sätta press på kommunernas exploateringsavtal, kommunala särkrav, markpolitik mm.

Men där trodde man fel. Sveriges Byggindustrier (BI) är bara intresserade av en enda sak. Att hyrorna i attraktiva lägen stiger mot höjderna.

”Nuvarande hyror gynnar den som redan sitter på ett attraktivt hyreskontrakt”, skriver de upprört.

Ja och vad är det för fel med det? Det är det som är själva meningen med att bo tryggt och med ett starkt besittningsskydd.

Vem ska det annars gynna?

Jo de som inte bor där men som vill bo där och som kan betala mer än de som bor där nu. De är de som ska gynnas menar BI.

De konstaterar att det minsann bara blir dyrare och dyrare att köpa bostadsrätter.
Så det är inte mer än rätt att det bara ska bli dyrare och dyrare att bo i en hyresrätt. Ut med de som bor där och in med de som kan betala. Var resten av befolkningen ska bo intresserar inte BI ett endaste dugg.

De hymlar i vart fall inte med att det leder till en smärre folkomflyttning. Det är just den de vill få till stånd.

Om vi då får den bostadspolitik som BI så hett eftertraktar vad blir då nästa steg efter själva omflyttningen?

Vi har nu genomfört en ekonomisk zonindelning av våra städer. Likt årsringarna på träd är människor uppdelade efter inkomst.

Fia med knuff har ersatt förhandlade hyror. Kan du knuffa ut någon med lägre betalningsförmåga så är det själva meningen med den nya bostadspolitik som BI nu hoppas att Attefall ska nappa på.

Om inte en kan knuffa ut en annan så skulle vi ju kunna hamn i samma läge som nu. Människor bor kvar i sina lägenheter. Och den typen av beteende måste enligt BI bekämpas. Det är inte förenligt med den grundläggande marknadsekonomiska teorin om utbud och efterfrågan.

Om inte utbudet ökar förstås. Nu går det ju inte att förtäta landets innerstäder så särskilt mycket. Byggandet måste därför ske i dem enligt BI mindre attraktiva delarna av våra städer.

Det är precis i detta läge BI måste förklara hur de forskare de hänvisar till beskriver hur den ekonomiska teori ser ut som genom kraftiga hyreshöjningar på Östgötagatan på Södermalm i Stockholm, Avenyn i Göteborg eller Stationsgatan i Borlänge leder fram till nybyggda hus i Fruängen, Gårdsten eller Tjärna Ängar dit de som fick flytta kan bosätta sig utan att risk för ny utknuffning?

Igår på Timbro seminariet sa Stefan Attefall att bostäder inte är vilken vara som helst. Just precis. Med den inställningen borde möjligheterna för Sveriges Byggindustrier att få igenom sitt förslag vara obefintligt.

Det som ytterligare kan göra Stefan Attefall och Anders Borg lite darriga är att BI tycker att staten ska kasta in några miljarder i höjda bostadsbidrag. För under tiden fastighetsägarna cashar in de högre hyrorna ska staten gå emellan och kompensera med bostadsbidrag.

För de ska inte kastas ut direkt utan långsamt frysas ut.

Idag håller jag en slant på Stefan Attefall och Anders Borg. De vet ju dessutom att det går bra för alla de som investerat i hyresrätter.

När Björn Wellhagen blundar och skriver ser han några människor framför sig då?

22 januari 2013

Är Stefan Attefall verkligen planhushållare och socialist?



Idag har Timbro ett seminarium med den för Timbro icke överraskande rubriken ”Bortom bostadssocialismen”. För den som undrar sägs det handla om Sverige.

Andra politikområden har reformerats, men bostadssocialismen lever kvar hävdar de och nu är det är dags att utmana denna Sveriges sista planekonomi.

Bostadsminister Stefan Attefall ska närvara som kommentator står det.

Man får väl utgå ifrån att Attefall inte överraskar oss alla med att erkänna att han i själva verket är socialist och planhushållare och att han nu avser att skrota den socialistiska bostadspolitik han ägnat sig åt i skymundan på KD-departementet.

Den som letar efter socialistiska inslag i dagens bostadspolitik får ligga i ordentligt.

Men strunt idet. Timbro, en och annan ledarskribent, Sveriges Byggindustrier och Fastighetsägarna vill ha marknadshyror. Varför är det just de?

Jo hyrorna höjs och vinsterna höjs. Några fler vinnare än fastighetsägarna är svårt att se.

Alla som vill ha marknadshyror brukar antingen hänvisa till någon marknadsekonomisk teori eller till något annat land.

Min uppmaning kvarstår. Säg mig ett enda land som har marknadshyror, ingen social housing-sektor, ingen bostadsbrist, ingen segregation och som bygger för olika inkomstgrupper.

Igår skrev jag om Finland. De kvalificerar sig inte.

Idag skriver jag inte om England för det har den brittiske journalisten Anthony Lane gjort i SvD.

”Med en nylig flytt från London till Stockholm i bagaget, skulle jag föreslå att beslutsfattare som överväger ett rent marknadsstyrt hyressystem i Sverige iakttar största försiktighet. Konsekvenserna av ett sådant system har visat sig mycket skadliga för Londons pressade invånare och samhällen.”

Läs hans artikel här.

Så Stefan Attefall borde ha det ganska lätt idag. Han kan ju börja med att säga: Skulle jag vara socialist och planhushållare, ha ha, det var då dagens roligaste.

Sedan kan han säga: Kolla bara på Finland och London så får ni se hur det gick.

Avslutningsvis borde Attefall säga: Jag tycker att vi har gjort en bra överenskommelse med parterna på hyresmarknaden. Genom det förhandlingssystem och den till EU-anpassade lagen om allmännyttiga bolag och den ställning de privata fastighetsägarna fått så har vi fått en hygglig balans mellan de olika intressena.

För att skaka av sig alla anklagelser om att hyresmarknaden bygger på planhushållning och socialism kan ha ju tillägga att regeringen satsar stora pengar till det ägda boendet medan de håller fingrarna borta från det hyrda boendet.

20 januari 2013

Bruksvärdessystemet är bra både för hyresgästerna, samhället och näringen

I Expressen skriver Patrik Kronqvist idag att han är glad över att andrahandshyrorna höjs from den 1 feb. (Expressen har inte lagt ut den på nätet)

Lika glada är kanske inte de som idag bor i andrahand i en bostadsrätt och som nu kan påräkna en ännu högre hyra. Så där särskilt glada är kanske inte heller alla andra som är hänvisade till att bo i andrahand i en bostadsrätt.

Glad är möjligen en del företag och en del som är mer stadd i kassa än vad vanliga ungdomar som är hänvisade till andrahandsboende vanligtvis är.

Kronqvist skriver att ”Hyresgästföreningen brukar förneka att höjda andrahandshyror skulle öka utbudet.”

Det brukar vi inte hävda. Om du kan göra dig en rejäl hacka på att hyra ut en bostad så tror jag säkert att kreativiteten är stor när det gäller att fundera ut var man själv ska bo när den egna bostadsrätten skall bebos av någon annan.

För nog skulle väl det vara lite märkligt om det fanns en massa människor som idag hellre betalar den fulla kostnaden för en lägenhet som de inte bor i istället för att hyra ut den? De får ju gott och väl kostnadstäckning med den hyressättningen som vi har idag.

Om man kan få 9 500 för 32 kvm på Kungsholmen så lockar det säkert någon att hitta ett sätt att bo någon annanstans några månader. Eller dra på en utlandsresa för pengarna.

Så utbud kan det kanske bli. Frågan är bara på vilken nivå hyran ligger. Och där står Hyresgästföreningen närmare de som ska hosta upp pengarna än vad Patrik Kronqvist gör.

Sedan skriver han att Hyresgästföreningen inte har någon ”bra förklaring till varför lagen om utbud och efterfrågan inte skulle gälla just bostäder”.

Beroende på vilka konsekvenser man tycker är okej så kan säkert lagen om utbud och efterfrågan gälla bostäder.

Om man tycker att det räcker med att de som kan betala höga andrahandshyror eller höga marknadshyror får någonstans att bo så kan man säkert tycka att det är bra.

Men för ett samhälle som har lite större ambitioner än så är det förödande.

Patrik Kronqvist tycker att vi ska kolla på andra länder.

Vi kan ju ta Finland som sedan Norge föll ur är ett populärt jämförelseland.

I Finland har man statliga subventioner till byggandet vilket bidragit till att de byggt fler bostäder än vad Sverige gjort. Som bekant finns det nästan inget hemskare man kan föreslå i Sverige än statlig stimulans till byggande.

I Finland har man trots detta bostadsbrist. I Finland har man två hyresmarknader. En med marknadshyror och en där staten sätter hyran.

För så är det. Det finns inga länder som har marknadshyror som inte också har ett system med subventionerade socialbostäder. Därför, Patrik Kronqvist, fungerar inte lagen om utbud och efterfrågan för bostäder.

Bostäder är inte vilken vara som helst.

Det vore kul om du kunde ange något land som bara har marknadshyror inga socialbostäder, där det byggs bostäder för alla och där de inte har någon segregation.

För när Finland införde marknadshyror steg hyrorna med 57 procent. I Helsingfors med 71 procent. I Finland finns det inga spärrar när värden vill höja hyran. Kan man inte betala är det bara att flytta.

Kronqvist tycker att det är fegt ”av en borgerlig regering att inte verka för att avskaffa bruksvärdessystemet”.

De kanske inte är fega, utan smarta. Det går ju inte precis dåligt för de som investerar i bostäder samtidigt som hyresgästerna kan bo tryggt med ett starkt besittningsskydd.

Bruksvärdessystemet är bra både för hyresgästerna, samhället och näringen. Det har de kanske alliansen insett sedan länge.

19 januari 2013

Debattartikel i Dagens Arena

Igår hade jag en debattartikel i Dagens Arena. Den kan ni läsa här.

Läs särskilt de två kommentarer som finns till artikeln.

18 januari 2013

Simsalabim del 2



Idag tycker jag att ni ska fundera på vad ombyggnad av gator och parker, byggande av idrottsplatser, livsmedelsbutiker, hotell, bullerskydd och buss- och spårvägsterminal samt rivning av campingstugor är för något.

Man kan få för sig att det är fråga om sådant som kommunen håller på med och som våra skattepengar går till.

Man skulle också kunna få för sig att det är sådant som bara villaägare ska betala.

Fast det verkar ju vara väldigt långsökt och märkligt. Varför skulle just villaägarna betala bullerskydd, spårvägsterminaler och idrottsplatser?

Rätt svar är att förvaltningsrätten i Stockholm tycker att det är hyresgästerna och inga andra som ska betala.

Det är inte fråga om några småpengar som ska slussa via hyresavin, utan 1,3 miljarder ska hyresgästerna som bor i allmännyttan i Stockholm betala för bullerskydd, spårvägsterminaler, idrottsplatser mm på sina hyror.

Om detta är Stockholms kommun, Länsstyrelsen, Förvaltningsrätten och Boverket överens.

Hyresgästföreningen överklagar i alla instanser som går att uppbåda.

Ni kan också fundera på vad ombyggnad av gator och parker, byggande av idrottsplatser, livsmedelsbutiker, hotell, bullerskydd och buss- och spårvägsterminal samt rivning av campingstugor är för typ av åtgärd.

Kan tyckas vara lätt som en plätt. Det är väl fråga om olika typer av infrastrukturåtgärder.

Men den som gissar på något åt det hållet är fel ute. Här handlar det om samhällets mjuka värden.

Bolagen får enligt § 5 i Lagen om allmännyttiga bolag plocka pengar från bolagen/hyresgästerna för åtgärder:

”som främjar integration och social sammanhållning eller som tillgodoser bostadsbehovet för personer för vilka kommunen har ett särskilt ansvar.”

Vad tycker ni?

Nog är man lite nyfiken på hur integration och sammanhållning främjas genom byggande av bullerplank, gator, parker och spårvägsterminaler. Och givetvis på vilket sätt det tillgodoser behov hos personer som kommunen har ett särskilt ansvar för.

Fast det får vi aldrig veta. Förvaltningsrätten tycker uppenbarligen inte att man ska lägga ner någon tid och möda på att motivera sina beslut.

Det är ju bekvämt för Stockholms kommun som utan vidare diskussion kan bokföra 1,3 miljarder i extra intäkter från hyresgästerna.

Simsalabim.

16 januari 2013

Simsalabim så har vi ingen bostadsbrist någonstans för prismekanismen fungerar



Förra helgen inföll den stora visningshelgen. Då flockas fler än vanligt i trakterna av utbudet som inte var så stort detta år. 70 bilar stod parkerade utanför och omkring en av de bostadsrätter som var till försäljning berättade en av alla de som letade parkeringsplats.

Konstigt.

Alla dessa hugade spekulanter som tillbringar sin tid på stora och små visningshelger verkar inte veta att det inte finns något "efterfrågeöverskott", som Boverket kallar det, på bostadsrätter och småhus.

Efterfrågeöverskott är enligt Boverket när det finns en obalans mellan ”efterfrågad kvantitet” och ”utbjuden kvantitet”.

Det finns hur många som helst som kan vittna om att den utbjudna kvantiteten av bostadsrätter och villor inte alls ligger på samma nivå som den efterfrågade kvantiteten.

Men där hade de fel. Det finns ingen brist på bostadsrätter och villor. Det råder tvärtom balans mellan tillgång och efterfrågan.

Det kan hända att det finns för få bostadsrätter i den verkliga världen men i Boverkets värld är allt frid och fröjd.

Det går helt enkelt inte att analysera ”småhus och bostadsrätter som ett efterfrågeöverskott eftersom prismekanismen antas fungera”, skriver de.

Prismekanismen, det vill säga marknaden fungerar alltså. Det är samma marknad, som bara Hyresgästföreningen försvann, skulle bygga bort bostadsbristen och sänka hyrorna så att alla får någonstans att bo.

Varför är inte marknaden i full färd med att bygga bort bristen på bostadsrätter så att tillgången ökar och priserna sjunker?

Istället lägger fler än Boverket sitt krut i teorins värld. Marknadshyresförespåkarna vill ha det som på bostadsrättsmarknaden. För när hyrorna är så höga så folk inser det lönlösa i att ens efterfråga en hyresrätt så har vi ingen bostadsbrist där heller.

Simsalabim så har vi ingen bostadsbrist någonstans för prismekanismen fungerar.

Var människor ska bo är förstås en helt annan sak.

14 januari 2013

Om hyrorna höjs i attraktiva områden skulle då byggandet ta sig i ytterområdena?

Jag läser en himla massa tidningar. Ofta kommer jag på mig med att tänka att det kan vara precis som det står eller så kan det vara precis tvärtom. Min tilltro till det skrivna ordet har med åren blivit något naggat i kanten. Eller mycket.

I bostadsdebatten vimlar det av konstigheter, rena felaktigheter och mängder av mytbildningar. Det gagnar väl någons politiska ambitioner.

I DN i söndags så skriver exempelvis Dan Lucas en kolumn, som DN för säkerhets skull inte lagt ut på webben, som bygger på en räcka felaktigheter och knepiga slutsatser.

Åtminstone de delar som gäller Hyresgästföreningens ståndpunkter. Han skriver att vi föreslagit skattesubventioner för att få igång byggandet.

Har vi?

Nej det har vi inte. Vi har föreslagit att hyresrätten ska få samma skattebelastning som andra boendeformer.

De stora mottagarna av skattesubventioner är villaägare och delvis bostadsrättsinnehavare. Bara rotavdragen kostar skattebetalarna 14,6 miljarder.

Han skriver också att vi är emot marknadshyror för att föreningen skulle förlora inflytande. Är vi?

Nej vi är emot marknadshyror för att hyresgästerna skulle förlora stort på det. Och samhället.

Om hyresgästerna trodde att marknadshyror skulle gagna de skulle de kräva att Hyresgästföreningen ändrade ståndpunkt. Men varken de, ickemedlemmar, villaägare eller politiker tror på detta. Alla undersökningar visar på ett bastant motstånd mot marknadshyror.

Vad är den stora vinsten med att ekonomisk zonindela våra städer?

Likt årsringarna i gamla träd skulle höginkomsttagarna befinna sig i mittringen och de lågavlönade skulle efterhand centrifugeras ut i de perifera zonerna.

Jo för att då skulle det byggas, skriver Dan Lucas. Skulle det? Vad exakt är det som talar för det? Om hyrorna höjs i attraktiva områden skulle då byggandet ta sig i ytterområdena där hyresnivåerna skulle utgöra en betydligt mindre lockelse för hugade byggare.

Varför är det brist på villor och bostadsrätter?

Priserna på villor och bostadsrätter kan vara hur höga som helst, vilket de är. Enligt Lucas och andras teorier borde det innebära att byggandet av villor och bostadsrätter når toppnoteringar, priserna sjunker och människor får tak över huvudet.

Men så är det inte. Det finns inga aktörer, utom några allmännyttor, som sitter vid projekteringsborden och jobbar för att kunna ta ut lägre priser, bygga i kapp bostadsbristen så att värdet på befintliga bostadsrätter och villor sjunker.

Tänk er krigsrubrikerna: "Så här mycket förlorar du när du säljer. Vi har hela listan!"

Alla gillar rubrikerna om hur mycket du tjänar på att sälja din bostadsrätt. Utom de som ska köpa.

09 januari 2013

Skatteverksrapporter kan verkligen skapa känslostormar i hela kroppen



Man ska akta sig noga för att hemfalla åt nostalgi och rättvisesnack.

Att gå omkring och tänka på hur mycket bättre det lät när våra politiker talade om allas rätt till en god bostad till rimlig kostnad är bara att ägna sig åt bakåtsträveri.

Idag ska man säga så här för att vara med i matchen och betraktas som en framsynt människa.

- Det kan väl hända att inte alla kan få en bostad. Men det är väl bra att några kan.
- Det kan väl hända att inte alla har råd att hyra i andrahand. Men det är väl bra att några kan.
- Det kan väl hända att inte alla kan få läxhjälp. Men det är väl bra att några kan.
- Det kan väl hända att inte alla har råd med rut-tjänster. Men det är väl bra att några kan.
- Det kan väl hända att inte alla kan få ha kök. Men det är väl bra att några kan.
- Det kan väl hända att inte alla kan få staten att hjälpa till med renoveringarna. Men det är väl bra att några kan.
- Det kan väl hända att en del får flytta efter renovering. Men det är väl bra att några kan bo kvar.

Så låter den tidsanda vi lever i just nu.

Det gör det ännu viktigare att slåss för lite schyssta tag. Igår kom Skatteverkets siffror över hur mycket rut och rot kostar oss skattebetalare.

14,6 miljarder bidrar vi med till renoveringar till alla utom till hyresrätten. I hyresrätten renoveras hyresgästerna bort. Det finns inte en chans att bo kvar efter hyreshöjningar som blott hyresnämnden och regeringen tycker är rimliga.

Villorna däremot ökar sitt marknadsvärde i takt med ständiga köksbyten och badrumsbyten. För rot-pengarna duggar inte lite fint över hela landet utan det spöregnar över vissa områden. De redan välbeställda.

Skatteverksrapporter kan verkligen skapa känslostormar i hela kroppen.

Hur kan det ens vara möjligt att vissa ska tvingas flytta från sina hem samtidigt som det regnar renoveringspengar över andra som inte drömt en enda mardröm om hur familjen kommer att få det när flytten är ett faktum.

Detta är inte OK. Det finns ingen rättvisa i detta.

Alla ska ha rätt till en god bostad till rimlig kostnad och kom inte och säg att det är bakåtsträveri.

Bloggbonusmaterial: Här skriver jag på Newsmill om rot-frågan.

08 januari 2013

Tillbaka till förr i tiden


Det är ingen livskatastrof att bo trångt och inte ha något kök, säger bostadsministerns statssekreterare Ulf Perbo.

Det är möjligt.

Livskatastrofer är väl sådant som dödsfall, skilsmässa, sjukdom och annat som innebär att livet plötsligt ändrar form och innehåll.

Ska man ha livskatastrofer som politisk ambitionsribba så är det mycket av det vi uppnått som vi kan börja nedmontera. Det mesta förefaller futtigt i jämförelse med det elände som en livskatastrof innebär.

Bostadsministern, för det är väl inte Perbos eget påfund, går alltså ut på att som ett första steg "experimentera" med studenternas boendestandard för att sedan gå vidare med ja vadå? Pensionärernas?

Kanske visar det sig att de kökslösa och trångbodda studenterna fått en härlig studiemiljö (är Björklund tillfrågad) och att man därför kan jobba vidare med att nedmontera svensk bostadsstandard också för andra grupper.

Finns det något annat område än bostadspolitiken där allt är så omöjligt? Är det verkligen korrekt att det är fullständigt omöjligt i detta högteknologiska och väl fungerande samhälle att bygga bostäder med kök även till studenter?

Är det någon för oss okänd högre makt som bestämt att byggkostnader är omöjliga att rubba? Och vem är det som bestämt att politikerna måste ligga handlingsförlamade som fallna furor, skippa efter andan och jobba för ökad trångboddhet och radera bort tillgången till kök för nästa generation makthavare?

Var är alla framtidsvisioner och var befinner sig de politiska ambitionerna? Kanske är de inlåsta i ett trångt, fönsterlöst kyffe utan kokplatta.

Sverige kan bättre än så.

07 januari 2013

Ett samhälle utan bostadspolitik kommer att få ta hand om så många oönskade konsekvenser så det kommer förr eller senare att tvinga politiken att agera



2013 har alla förutsättningar att bli ett bättre bostadsår än 2012, man vet aldrig. Det är det som är hela grejen med årsskiften. Gamla försyndelser och bedrövelser kan kastas på sophögen och alla kan ägna sig åt starta om på ny kula.

Så nu analyseras det för fullt i media om vilka frågor som kommer att bubbla upp 2013.Fast vad jag hört hittills är 2013 års bubblor misstänkt lik de som var på tapeten 2012.

Och så har vi då bostadsfrågan. Då menar jag inte den om huruvida vi har en bo-stadsbubbla eller inte och om den i så fall spricker nu eller senare.

Jag menar den vanliga frågan om att människor ska kunna få tak över huvudet och dessutom ha råd att betala för det.

Den frågevarianten tar sig liksom aldrig upp över ytkanten och in i spekulationerna om vad som är de viktiga framtidsfrågorna i politiken. Kan givetvis bero på att politiken abdikerat från bostadsfrågan. Och då räknar jag in även socialdemokraterna som övergivit sin tidigare paradgren. I vart fall hörs inget från partiledarhåll.

Fast ibland bubblar det till. Men när bubblorna når ytan spricker de flesta. Tack och lov för det.

För de flesta förslag som når ytspänningen har sorgligt nog sin udd riktad mot hyresgästerna. Det är vi som förmodas betala för andras kalas.

För det blir den logiska konsekvensen av kraven på mera marknad. Mer marknad är dyrt för hyresgästerna. Marknaden har inget konsumentperspektiv och inget samhällsperspektiv. Sådana perspektiv är det meningen att politiken ska ha.

Så när politiken litar till marknaden då blir det som det är just nu. Bostadsbrist och ständiga krav på höjda hyror. Det är på bostadsbristen marknaden tjänar sina pengar.

Alla förslag om stimulanser för att få igång byggandet avfärdas av Fastighetsägarna, Byggindustrin och Svenskt Näringsliv. Fy för den lede något sådant vill vi inte ha utropar de samfällt. Sådant kan de hållas med i andra branscher och sektorer där jobb och tillväxt behöver stimuleras.

Men bygg då. Om ni har allt som krävs så är det väl bara att sätta igång?

Fast jag glömde en sak de gärna vill att politiken ska ge de. Högre och marknadsanpassade hyror.

Ett färskt exempel på hur marknaden agerar fick Migrationsverket bittert lära sig. 37 000 per månad för en enkel bostad för 4 personer ville marknaden/hyresvärden ha. Marknaden vet att marknaden kan bete sig hur som helst i bostadsbriststider.

Man får därför så här i inledningen av det nya året tacka Stefan Attefall för att han spräckte det senaste försöket att införa marknadshyror som hans egen utredare Per Anders Bergendahl stod för.

Hur det kom sig att utredare Bergendahl istället för att hålla sig till utredningsdirektivet levererade ett förslag som har karaktären av ett beställningsverk från Fastighetsägarna får väl historien utvisa.

Tyvärr slogs samma Attefall för förslaget om högre andrahandshyror. Det tog sig med nöd och näppe igenom ytspänningen med hjälp av Sverigedemokraterna.

Så nu kan alla ungdomar, säsongsarbetare m fl se fram emot att betala högre hyror än alla andra eller stå utan bostad. Kul idé från ett parti som behöver fler inte färre väljare.

Från och med den 1 februari kan man tack vare Attefall och Sverigedemokraterna hyra 1,5 rum på 32 kvadrat på Kungsholmen för 9 500 kr/månad, enligt en nyligen utlagd annons. Den som inte kommer att kunna hyra den är de som Attefall sa sig vilja underlätta för. Sådant går att räkna ut på förhand.

Så blir det när politiken lämnar de boende i sticket och sällar sig till de som ser allt från ett investerarperspektiv.

Hyresgästföreningen står nästan ensamma men starka på de boendes sida. Vi behövs så innerligt väl i en tid där marknaden, privatiseringar och utförsäljningar härskar.

Men någon gång kommer det att vända. Ett samhälle utan bostadspolitik kommer att få ta hand om så många oönskade konsekvenser så det kommer förr eller senare att tvinga politiken att agera. Förr tror jag på.