Det är lönsamt att satsa på hyresgästerna

Forskaren Gunnar Blomé från KTH hävdar att det är lönsamt att satsa på sociala insatser som gynnar hyresgästerna. Stena fastigheter som inte hymlar med att de vill tjäna pengar satsar alltså pengar på sina hyresgäster.

Det finns förstås mängder av skäl att vårda både sina kunder och sina hus. Men om inget annat biter så kan ju lönsamhetsaspekter få en del bostadsföretag att fundera i andra banor än att köpa och sälja och inte göra ett smack däremellan.
I SvD idag finns en artikel om att företag blir alltmer intresserade av att engagera sig i miljöfrågor och ta socialt ansvar.

De debatter jag bevistar just nu när politiken är så uppkopplad och tillgänglig handlar tyvärr mycket mer om man ska sälja kommunala lägenheter än om man ska vårda de man har.
Kommunpolitiker har en förkärlek för att spela monopol eller Sim City. De plockar med hus och räknar procent på vad som blir kvar av hyresrätter och hur de ska blan-da det ena med det andra.

Det går att spåra partiskillnader men det är inte lätt. Vad resp parti säger sig tycka behöver inte alls överensstämma med vad deras lokala företrädare säger och tycker.

Jag var vandrat i Storvreten i Botkyrka och kollat på allt från balkongrapp, konstut-ställning på hönsnätet runt vattentornet till en fantastisk berättelse på 5 minuter i en trappuppgång.

Danilo berättade att hans liv förändrades i just den trappuppgång där vi stod när hans mamma fick bröstcancer och han flyttade in i ett miljonprogramsområde med pappa. Att flytta runt hörnet från radhuset med mamma till höghuset med pappa in-nebar att han också sågs med helt andra och negativa ögon av omgivningen.

Åk på stadsvandring till Storvreten om ni får en chans! Kolla här på www.botkyrkacommunityteater.org

Renovera husen eller använda hyrorna till barnomsorgen?

I SvD idag kan man läsa att Botkyrka kommun har bekymmer att hitta pengar till renovering av sina hus.

Man kanske inte ska återanvända gamla bloggar men den 29 januari 2009 skrev jag om Botkyrka.

”Igår svepte tv-kameran över miljonprogramshusen i Botkyrka. Alla som hade rattat in Stockholmsnyheterna såg hus som var i skriande behov av en rejäl an-siktslyftning. När kameran fångade in det socialdemokratiska kommunalrådet Kata-rina Bergman hörde man henne säga att Simon Safari från Hyresgästföreningen var fel ute som hade hakat upp sig på fasader och badrum.

Hon behövde hyrespengarna till ”den kommunala välfärden”. Hyrorna går ju tillbaka till Botkyrkaborna, det är ju deras bolag sa hon. Så medan lägenheter och fasader förfaller går hyran till äldreomsorgen och barnomsorgen.

Om det nu är allas bolag kanske villaägarna och bostadsrätterna i kommunen kunde betala en extra avgift för upprustning av hyreshusen.

Men plötsligt ansåg kommunalrådet att det inte var Botkyrkabornas hus längre utan Anders Borgs: ”Staten måste ta sitt ansvar för husen”.
Varför då?

Under ytan

Den regering vi får efter den 19 september har en väldig makt över hur våra liv kom-mer att gestalta sig. Inte undra på att vi vill veta hur de tänker hantera våra hjärtefrågor.
Politiska besked om skolan, pensionerna och den omåttligt populära fastighetsskat-ten duggar tätt.

Men vart tog diskussionen om behovet av upprustning av miljonprogrammet vägen? Den är spårlöst försvunnen.

Den kommer säkert i valrörelsen tänkte jag eftersom den är kopplad till energieffektivisering och det borde vara politiskt intressant.
Men icke, miljöbilspremie lanserades av alliansen, eller om det var bara ett av alli-anspartierna häromdagen, men någon miljöhus premie har inte synts till vare sig från alliansen som helhet eller något av allianspartierna.

Förslag som lanseras av resp block eller som lanseras styckevis och delt måste mö-tas av något rejält motförslag för att det ska bli någon debatt tycks det som. Finns det ingen klar konflikt eller tydliga förslag och motförslag finns heller ingen debatt.

De rödgröna vill ha ett investeringsstöd så att byggandet av hyresrätter tar sig. Alliansen tycker att det är bra som det är och debatten uteblir nästan helt. När den uppstår handlar den om subventioner eller inte subventioner som metod för att få igång bostadsbyggandet och inte om bostadsbristen och dess förödande konsekvenser för tusentals människor.

Miljonprogrammet behöver stöd och uppmuntran tycker de rödgröna medan alliansen tycker det räcker med uppmuntran så debatten är puts väck och varken behovet av stöd eller uppmuntran kommer upp till ytan.

Idag ska jag till Botkyrka och kolla vad som händer och sker. För under ytan är de många som kämpar för bättre villkor i våra förorter.
Mer om det.

Ungdomar i andrahand

Kampen om pensionärerna är hård. Löften om skattesänkningar står som spön i backen.
Ungdomar däremot ska nöja sig med lägre lön, sämre arbetsrätt, sämre bostadsstandard och så ska de bo i andrahand om man ska döma av de besked som hittills lämnats.
Detta kan dock inte med bästa vilja i världen kvala in under rubriken vallöften. Det är den direkta motsatsen.
Ungdomar kan uppenbarligen påräkna en politisk andrahandsplacering om ens det. Det kan bli som med boendet, både andrahand, tredjehand eller ingen hand alls.
En del kan kanske eventuellt få chans att med sin lägre lön och sina osäkra anställningar få hyra en lägenhet med lägre standard än vad alla andra har.
Hur sjutton kan man möta en hel ungdomsgeneration med en sådan uppgivenhet? Inte undra på att SFS säger nej till Odells senaste utspel om att underlätta andrahandsboende.

Man blir så glad

Ju flera debatter jag är på ju gladare blir jag. Det har väl aldrig byggts så mycket som just nu. I den pågående valrörelsen är det full fart på byggandet. Man kan riktigt se lyftkranarna resa sig mot himlen. När valrörelsen är slut och vardagen vidtar så får man hoppas att åtminstone någon byggkran reses.
Man känner dock ett inre tvivel. Erfarenheten talar ett annat språk

I debatten i Nacka Forum igår som vi ordnande ville flera av partierna ha minst 30 % hyresrätter i Nacka.

30% av vad gick dock inte att få fram. Förra året byggdes 148 hyresrätter i Nacka och det ombildades 1727 hyresrätter tillbostadsrätter. Även de som läste Hej matematik i skolan har avsevärda bekymmer med att få ordning på den här typen av matematik.

Men fördelen med löften är ändå att det går att följa upp vad som händer.

Att luta sig mot en tyllgardin

I en debattartikel i GP skriver Mona Sahlin m fl. att man vill fördubbla bostadsbyggandet.

Det är alldeles utmärkt bra och helt nödvändigt.

”Vi vill möta bostadsbristen med ökat byggande. Vårt mål är att nyproduktionen av hyresrätter redan under nästa mandatperiod ska fördubblas. På sikt ska bostadsbyggandet upp till 40 000 bostäder om året. Möjligheterna att klara detta är beroende av den ekonomiska utvecklingen samt insatser från kommunerna”, står det att läsa.

Men det är det där sista som står om kommunerna man måste se upp med. Det är kommunerna som är den svaga länken i byggandet.

Om detta kan man läsa i en debattartikel av Bosse Nilsson och Rigmor Wilderoth, Hyresgästföreningens regionordföranden i Södra resp Norra Skåne

Här kommer den.

Replik till Mats Odell om statistik som bygger luftslott

I sitt svar i Sydsvenskan (9 augusti) på vår debattartikel ”Bygg mer i Skåne” skriver kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (KD) att det kommer att påbörjas ungefär 40 000 bostäder i Sverige nästa år – trots avsaknad av byggsubventioner. En from förhoppning, svarar Hyresgästföreningen i Sydsvenskan 12 augusti.

Mats Odell lutar sig mot Boverkets kommunenkät där landets kommuner hoppas kunna påbörja 40 000 bostäder 2011. Men att luta sig mot den statistiken är ungefär som att luta sig mot en tyllgardin. År efter år författar många kommuner önskelistor ungefär som barn gör inför julafton. Och lika lite som barnen får allt de önskar, lika lite bygger kommunerna som de hoppas och tror. ”Vi är osäkra på hur väl underbyggda prognoserna är”, skriver Boverket i kommunenkäten. Samtidigt konstaterar Boverket att antalet kommuner som uppger att det är brist på hyresrätter nu ökar efter en tillfällig nedgång 2009. Och hälften av kommunerna i enkäten anser att de med hänsyn till behovet behöver bygga fler hyresrätter än planerat.

Länsstyrelsen i Skåne län håller med Boverket: Överskattningarna av byggandet bland Sveriges kommuner var fram till 2005 drygt 20 procent för att sedan stiga till 85 procent (2008) och 63 procent (2009).

I Skåne planerar kommunerna att bygga 2 400 hyresrätter 2011. Av dessa betecknas 145 (!) som säkra, resten är osäkra. 2 400 hyresrätter skulle behöva byggas bara i Malmö.

Regeringens och Mats Odells bostadspolitik har bra inslag men behöver vässas och kompletteras för att klara bostadsbristen.

Hyresgästerna val

Hyresgästernas dag var det i Flen igår, det var väldigt trevligt. Det serverades kaffe, glass och korv. Man kunde gå på tipspromenad, åka hästskjuts och träffa politiker och räddningstjänsten samt låta sig underhållas av solstrålarna mfl.

12 mil från Stockholm står inget att känna igen från storstadens debatt om bostadsrättsombildningar och bostadsbrist. I Flen finns tomma lägenheter och att ombilda hyresrätter är en främmande tanke.

Ändå befinner sig Flen mitt i det som är bostadspolitikens kärna. Flens ungdomar vill flytta till utbildning och jobb men möts av bostadsbrist så fort de tänker sig flytta 10 mil. De äldre vill flytta från sina villor till hyresrätt utan att behöva fördubbla sina boendekostnader. Även Flens hyresrätter behöver renoveras och energieffektiviseras.

Så i Flen hänger allt ihop precis som på andra ställen. Utan jobb ingen bostad och inget jobb utan bostad. Det går inte att tacka ja till jobbet i kassan på Lindex i Stockholm om man bor i Flen och drömmer jobbdrömmar. Om man inte kan trolla fram en bostad vill säga. Sådan trolleritricks är det allt färre som kan.

På tvärbanan hem pratade jag bostadspolitik med en gammal vän. På tvärbanan, tunnelbanan och bussen pratas det mycket bostadspolitik. Mannen som satt bredvid bad om ursäkt för att han kastade sig in i samtalet men kunde precis som så många andra berätta vådliga historier om vad som händer i bostadsbristens spår.

Han kunde för sitt liv inte begripa att bostadspolitiken inte låg högst upp bland de talarstolpar som partierna är i full färd med att författa.

Det såg ut som om varenda passagerare på tvärbanan denna söndagskväll instämde.

Röd och blå subventionspolitik

Äntligen ser det ut som om bostadspolitiken kan bli en viktig fråga inför valet. Häromdagen hade den tagit sig ända in i Aktuelltstudion.
Där kraschlandade tyvärr hela alltet när Mats Odell och Ylva Johansson skulle debattera vad man ska göra åt den tilltagande bostadsbristen.

Alla som beskriver politiska debatter som tillställningar där man bara avbryter varandra och inte svarar på frågor har efter detta ingen som helst anledning att ändra sig.

Men om man ansträngde sig ordentligt så förstod man att Mats Odell inte tycker om subventionspolitik. Enligt honom är subventioner något ont som socialdemokraterna uppfunnit och förstört marknaden med.

Enligt Wikipedia är en ”subvention ett (statligt) ekonomiskt understöd, d.v.s. pengar som betalas för att sänka priset på en vara eller tjänst. Subventioner kan vara synliga eller dolda.
Ett exempel på en synlig subvention är ett direkt bidrag från staten till en viss sektor eller verksamhet. En dold subvention kan vara undantag för en viss sektor att betala skatt eller de fulla kostnader som uppstår för samhället genom sektorns verksamhet.”

Subventionspolitik bedrivs alltså av bägge blocken. Mats Odell och regeringen bedriver subventionspolitik i det fördolda och socialdemokraterna gör det helt öppet.

Regeringen är ivriga anhängare av skatteavdrag dvs. dolda subventioner och genom exempelvis RUT, ROT och ränteavdrag gynnar de alla utom boende i hyresrätt.

Räntebidragen och investeringsbidragen däremot flög all världens väg när regeringen tillträdde.
Så mitt förslag är att alliansen om de är intresserade av rättvisa villkor mellan olika boendeformer kunde föreslå något som hette avdrag istället för bidrag.

Det verkar ju vara ett koncept som man tycker fungerar för villaägare och bostadsrättsinnehavare.

Valium i debatten

Igår besökte jag Noliamässan i Piteå. Där fanns allt. I stora hangarer och i rader av tält gick det att få tag på allt vad en människa kan behöva. Utom en bostad. Så det var lite som i verkliga livet.

Noliabesökarna kan informera sig, låta sig underhållas, lyssna på politiker, gå på debatter, åka karusell eller köpa braskaminer och borrmaskiner.

Hyresgästföreningen tältade också. I och utanför tältet pågick vår kampanj Bygg Framtiden. Där kunde man också göra nästan allt utom att åka karusell och köpa braskaminer.

Underhöll gjorde Lasse Eriksson som berättade en vådlig historia om livet som bostadslös student i Uppsala. Anti Avsan moderatpolitiker i civilutskottet hade även han en sorglig start på sina försök till eget boende berättade han på den bostadspolitiska debatten. Behrang Miri rappade en hyllning till hyresrätten och Hyresgästföreningen informerade om bostadsbristen.

Det finns hur många historier som helst om hur eländigt folk har haft det som en konsekvens av bostadsbristen. Man tycker att det borde föranlett alla med sorgliga erfarenheter att resa sig som en man alternativt kvinna för att göra allt som står i deras makt för att detta öde inte ska drabba nya grupper.

Men icke. Hundratusentals ungdomar kommer också i framtiden att kunna berätta vådliga historier om hur lurade de blev och hur eländigt det var när de skulle flytta hemifrån.

Det finns två fenomen som fungerar som valium och som minskar intensiteten i bostadsdebatten. Den ena är just detta med att de flesta har haft ett elände och att det liksom därför ingår att det ska vara ett elände. Det är inget konstigt att inte få bostad, det har alltid varit så. Detta resonemang lägger sig som en filt över nästan varje debatt om behovet av att bygga och syftar till att lugna ner missnöjet.

Det andra valiuminslaget är siffrorna. I valtider kommer det alltid siffror på vad som måste byggas. Men det räcker inte med siffror. Det måste till kommunpolitiker i varenda bostadsbristkommun som plockar fram mark, fixar en effektiv planprocess, har koll på exploateringsavtalen, inte låter taxor och avgifter skena och som ser till att de ställer krav på effektivitet i byggprocessen. För annars blir det bara luft i siffrorna. Det är långt mellan drömmar och verklighet om inte löftena paras med tydliga besked om var bostäderna ska byggas.
Hyresgästföreningens kampanj har visat många prov på hur svårt det är att få löften och besked från enskilda kommuner om hur mycket de tänker bygga och det är i kommunerna löftena ska förverkligas.