31 januari 2012

Ombildningarna ökar andelen hyresrätter

Inte i verkliga livet förstås. Där leder varenda ombildning till färre hyresrätter.

Men i politiken är det annorlunda. I takt med att partierna ombildar sina ledningar så ökar antalet partiledare som bor i hyresrätt.

Det är den enda flyttkedja som verkar funka.

Den nya Vänsterledaren Jonas Sjöstedt bor i hyresrätt liksom den ännu nyare partiledaren Stefan Löfven. Ett av Miljöpartiets två språkrör, Åsa Romson, bor i hyresrätt.

Den andre, Gustav Fridolin, gjorde tappra försök att hitta en hyresrätt men det gick förstås inget vidare.

”Förhoppningen om att få en hyresrätt gick i kras. Däremot lyckades han och hans nya sambo hitta en bostadsrätt på 27 kvadratmeter. Att det blev Kungsholmen var inget medvetet val”.

Ett tidstypiskt öde alltså.

Fredrik Reinfeldt bor i hyresrätt åtminstone under tiden han är statsminister annars villa i Täby. Annie Lööf bor hyresrätt i Värnamo men i bostadsrätt i Stockholm.

Det är faktiskt en extrem siffra. Makten bor vanligtvis i villa.

Spelar det någon roll hur man bor?

Japp.

Beslutsfattare som är för lika varandra, som har samma referensramar och som i övrigt lever sina liv på ett likartat riskerar att fatta märkliga beslut.

Ett parlament bör "vara ett mikrokosmos av folket som sådant. Parlamentet skall alltså innehålla medlemmar från samhällets alla grupper och sektioner. Det kan handla om grupper baserade på kön, socialklass, religion, etnicitet, ålder och så vidare. Modellen grundar sig i att man antar att en person som kommer från en viss grupp i stort delar åsikter och erfarenheter med gruppens andra medlemmar."

Det kan alltså inte vara något annat än en tillgång i beslutsfattandet att det finns politiker som bor på samma sätt som de cirka 3 miljoner som bor i hyresrätt gör.

12 kommentarer:

  1. Det visar väl bara på politeikernas gräddfil in i hyresrättsystemet! Vi andra ska stå i kö.
    mvh
    Jonas

    SvaraRadera
  2. Har du börjat censurera?
    Mvh
    Jonas

    SvaraRadera
  3. Jonas, jag har haft lite krångel men här kommer dina kommentarer. Jag vill på intet sätt undanhålla vare sig dig eller Jesper möjligheterna att så ofta ni vill framföra era synpunkter.
    Du är verkligen en hejare på att hitta fel på allt jag skriver så det är bara för dig att fortsätta på den inslagna vägen.
    Det kan ju faktiskt vara så att även politiker kan bo i hyresrätt utan att det är så särskilt skumt. Det finns ju trots allt flera hundratusen hyresrätter i Stockholmsområdet.Va roligt att du står i kö, jag visste inte att du ville flytta till hyresrätt.

    SvaraRadera
  4. Om Fridolin inte får tag på en hyresrätt fast han vill det, så är det väl ingen gräddfil just för politiker?
    Det visar ju dock att politikerna inser hyresrättens fördelar. Fast det vill dom inte erkänna.

    SvaraRadera
  5. Jonas: "Vi andra ska stå i kö."

    De riktigt hopplösa kötiderna hittar du mest bara i innerstaden. Längre ut går det snabbare. Speciellt i mindre kranskommuner pgra av kö-prioriteringen som ger egna kommuninvånare bäst chans näst efter internköande.
    Men visst har det blivit tuffare - men ska man jämföra mellan bristande nybyggnation vs spekulationsvågen i ombildningar, så har väl den senare faktorn påverkat kötidsproblemet allra mest över åren. Och det menar jag utan att på minsta vis spela ner faktumet att det byggs på tok för lite nya hyresrätter.

    Samtidigt verkar det finnas en vilja bland vissa att ständigt utmåla kösituationen som alltmer "hopplöst irreversibel". Åtminstonde vad beträffar hyresalternativ i form av riktiga kollektivförhandlade förstahandskontrakt.

    Ja, man vill helst se situationen som så "hopplöst irreparabel" att diverse andrahandsliknande hyreslösningar med enskilda bostadsägare som hyresvärdar, ska framstå som det enda kvarvarande realistiska lösningen.
    Möjligen undantaget apdyra lägenhetshotell för tillfälliga boenden upp till 1 år max. Normen ska dock vara den till 15-25% ägda bostaden, varav banken äger resterande 75-85% - åtminstonde för det stora flertalet i större tätorter.

    SvaraRadera
  6. Farbror Frej, det har går rätt långt när man försöker bagatelisera körna till hyrerätter i Stockhholm.

    Pinsamt.

    Saken är att du/ni sitter på 1a handskontrakt där ni för en billig pennig sitter får en bostad. Detta gör att byggs väldigt få hyresrätter. Detta gör att ungdommar inte får någon bostad och att priserna på bostadsrätter går upp.

    Ungdommarna får problem för att DU ska bo billigt. Snacka om själviskhet.

    SvaraRadera
  7. farbror Frej, är köerna ombildningarnas fel? Förefaller snarare att köerna var ett problem långt före ombildningarna. Det är dessutom högst sannolikt att ombildningarna tog fart p g a köerna - hönan och ägget.

    Rätt få menar nog på allvar att köerna inte är en följd av modellen. Är det sannolikt att köerna kan lösas med hjälp av modellen?

    //Jesper

    SvaraRadera
  8. Jesper: "Förefaller snarare att köerna var ett problem långt före ombildningarna"

    Ombildningarna har ökat på problemet. Tänk dig ett alternativt scenario där man istället för att ombilda 50000+ hyresrätter i Stockholm, hellre hade byggt 50000+ bostadsrätter istället - och låtit hyresrätterna få vara i fred. Då hade hyressökande varit i en jämförelsevis bättre situation än vad de är i dag - ÄVEN om hyresbyggandet under samma tid - i värsta fall - hade varit lika klent.

    Jesper: "Det är dessutom högst sannolikt att ombildningarna tog fart p g a köerna - hönan och ägget."

    Nja - man måste nog inneha ett förstahandskontrakt hos en säljvillig fastighetsägare/hyresvärd för att ha chans ombilda överhuvudtaget. Annars blir det ju svårt.
    Så någon egentlig lösning för köande andrahandsboende och inneboende har ombildningshysterin aldrig varit.

    Och möjligheten att lösa sina bostadssituation via köp på öppna marknaden har knappast blivit mer gynnsamt för bostadslösa grupper, tack vare ombildningarna. Snarare mindre - pgra av den långsiktigt ohållbara prisspekulationen. Och man hade ju för övrigt lika gärna kunna bygga nytt ifall det nu endast handlade om att öka tillgången på köpeobjekt.

    Avrundningsvis tenderar väl folk som verkligen vill pyssla med bostad och trädgård att karriärflytta från ombildat till villa istället. Och detta går ju lika enkelt/enklare att göra genom att helt enkelt bara säga upp hyreskontraktet.

    SvaraRadera
  9. Anonym: "Saken är att du/ni sitter på 1a handskontrakt där ni för en billig pennig sitter får en bostad. Detta gör att byggs väldigt få hyresrätter."

    Vad snacket om för låga hyror och hyresrätter som subventionerade förlustaffärer beträffar så tycker jag att du ska Youtube-söka Play Rapport-inslagen:

    "Lönsamt att investera i hyresrätter"
    "Bostadsbolag ger kommuner för mycket"
    "Hyran går till kommuners förlustverksamheter"

    Kommentera gärna med källhänvisningar och argument som kan tyda på motsatsen.

    Anonym: "Detta gör att ungdommar inte får någon bostad och att priserna på bostadsrätter går upp."

    Priserna har gått upp främst som en konsekvens av allt för billiga och rundhänta krediter.

    Googla "Generösa lån bakom boprisrally" (E24)

    Det förklarar också hur det kommit sig att bopriserna stigit snabbare än reallönerna, även i kommuner med blygsam/stagnerande befolkningsinflyttning.

    Anonym: "Ungdommarna får problem för att DU ska bo billigt. Snacka om själviskhet."

    Du är kritisk till att ungdommar inte ges möjlighet att komma över äldre förstahandskontrakt till nybyggnadspriser. Men om man har råd att betala för nybyggt så är köerna till dessa väsentligen kortare redan i dag. Varför köar inte fler ungdommar till dessa nybyggda lägenheter, tror du?

    SvaraRadera
  10. Farbror Frej, förstår att jag behöver precisera mig vad gäller orsaken till ombildningar. Istället för att ange köerna, som är en konsekvens av hyresmodellen, får jag precisera det till att ett av de starkaste skälen till ombildningar är modellen, varav köerna är ett utslag. Köerna finns därför att prissättningen är för låg på hyreslgh. Låg nybyggnad är inte skälet till köerna. Vore modellen dynamisk och flexibel, skulle prissättningen anpassa sig efter situationen och inte ge upphov till decennielånga köer. Omvänt skulle högre priser locka fler att vilja tjäna pengar på att bygga hyreslgh. Det är inte en marknadsliberal dogm i första hand. Så fungerar fungerande marknader i verkligheten. BR-marknaden är ett exempel.

    Eftersom priserna är låga är avkastningen också låg – oaktat inslag i rapport som dessutom vederläggs här http://www.fastighetsagarbloggen.se/2012/01/rapport-bland-papayor-och-bananer-i-hyresdjungeln/#comment-197 Allt är ju inte sant bara för att det sänds på TV, eller hur? Om nu hyresfastigheter vore så lönsamma, torde det avspegla sig på priset på hyresfastigheter. Historiskt har det inte skett och förklaring är enkelt att prislappen följer förväntad avkastning. Om nu priserna på hyresfastigheter är på väg upp, visar det snarare en förväntad högre avkastning i framtiden. Kan det hänga ihop med att modellen måste kunna leverera hyror som uppfattas som rättvisa framförallt av de som ännu inte har förmånen att hyra långt under marknadspris. Då ökar förväntningarna på högre avkastning på potentiella investerare.

    Vet inte om du farbror Frej har ngn erfarenhet från kreditgivning eller affärsvärlden över huvud taget, men nog är sannolikheten att kreditgivarna generellt vet vad de gör. Om du har rätt får framtiden visa, men än så länge har du inte rätt.

    //Jesper

    SvaraRadera
  11. Jesper: "Farbror Frej, förstår att jag behöver precisera mig vad gäller orsaken till ombildningar."

    Jag förstod ju att det inte var de andrahandsboende och de inneboende som du främst hade i åtanke. Utan de som redan har en ombildad bostad/BR eller villa att spela med på marknaden. Den sistnämnda möjligheten kan dock frysa inne i takt med att prisvärderingen sjunker under det kvarvarande lånebeloppet.

    Jesper: "Det är inte en marknadsliberal dogm i första hand. Så fungerar fungerande marknader i verkligheten."

    Det är en marknadsliberal dogm i första hand - och typiskt för denna dogm är att hänsynen till det gemensammas bästa värderas mycket lågt. Negativa avvikelser från teoribygget sopas närmast rutinmässigt bort som irrelevanta. Eller isoleras som en externaliteter som det gemensamma samhället/skattebetalarna ska betala notan för. Jmfr "privatisera vinsterna och socialisera förlusterna".

    USA är (vad de fria marknadskrafterna beträffar) i sammanhanget intressant, då landet från begynnelsen fram till ca 1970 befann sig i den unika position att kombinera en närmast omätlig brist på arbetskraft med till synes likså omätliga naturresurser och expansionsmöjligheter. I dag har USA varken det ena eller det andra, och då visar sig de negativa avigsidorna av marknadstänket på ett sätt som framöver har potential att övertrumfa 30-talsdepressionen. Och vad som gäller för USA gäller även, mer eller mindre, för Europa och övriga världen också. Vi lever verkligen i en tid då det avreglerade marknadstänket ges möjlighet till ett sista självkompromenterande uppblossande.

    Men som du själv säger: Framtiden får utvisa vem som har rätt - historien är inte slut än.

    Jesper: "Allt är ju inte sant bara för att det sänds på TV, eller hur?"

    Jag konstaterar att de nämnda Play Rapport-inslagen inte är partsinlagor levererade direkt från HGF, utan tycks har tillkommit ifrån oberoende källor. Samma oberoende kan man inte säga att nämnda Fastighetsägarblogg sitter inne med. Det är en partsinlaga, och det är inget fel med det - bara man som läsare är införstådd med detta.

    SvaraRadera
  12. Farbror Frej, man kan ju tänka sig att fastighetsägarna har a priori-information om läget och kan sin verksamhet. Vore avkastningen superb, köade hugade spekulanter för att skära guld ur hyresfastigheterna. Så sker inte. Slutsatsen blir enkel att dra:

    Marknadsliberala lösningar är ingen dogm - de fungerar - om ej perfekt. Å andra sidan är inte det målet, utan det räcker att systemet gör jobbet. Det du tycks se som ett alternativ - en socialistisk styrmodell fungerar inte alls, vilket historien har bevisat. Inom den modellen brukar man fastna i dogmatiska diskussioner istället för att göra jobbet.

    När individer berikar sig, får samhället en del av det. På så vis blir flera vinnare, än där man i teorin talar om ett gemensamt bästa, men där resurserna aldrig skapas och än mindre kan fördelas. Det som fungerar bäst skall också användas - men framför allt inte använda det som bevisligen inte fungerar.

    //Jesper

    SvaraRadera