Rauk’n’roll

Man vill ju ogärna framstå som en provinsiell typ. Fast är man född och uppvuxen i Dalarna så är det inte så lätt att undkomma. Har man dessutom skaffat sig sommarstuga på Gotland har man prickat in just de ställen där man verkligen odlar sin rätt att sätta sig upp mot överheten i tid och otid samt göra lite som man själv vill. Det sätter onekligen sina spår.

Jag skulle å andra sidan kunna hävda att jag inte alls är provinsiell utan tvärtom en ivrig anhängare av subsidiaritetsprincipen. Och plötsligt skulle jag framstå i en helt annan dager, en modern människa som ligger helt rätt, i alla fall i relation till EU.

Där är det högsta visdom att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Överheten ska in så lite som möjligt.

På väg till Ljugarn och sommarstugan såg jag en skylt som meddelade att Ljugarn-Ardre socken var utnämnd till årets socken på Gotland. Här odlas subsidiaritetsprincipen i praktisk handling.

Vi har våra egenheter nämligen vare sig vi är socknar, människor eller länder och dessa bör belönas. I Ljugarn ligger Folhammars raukfält. Så i Ljugarn kör de med rauk’n’roll på somrarna. En liten hyllning både till hembygden och egenheten. Om jag kom hem till Dalarna och föreslog lite rauk’n’roll skulle midsommarstängerna krokna. Där är det annat som räknas.

Det är precis samma sak i bostadspolitiken. Komma här och komma med några europeiska egenheter när vi har egna. Lägsta ändamålsenliga nivå för beslut är Sverige och kommunerna. Överheten ska inte in.