Bloggstress

I morse pajade min dator. Att så skulle ske har jag misstänkt en längre tid. Den drar allt djupare efter andan när jag sätter igång den. Jag ställde därför mitt hopp till den bärbara datorn som är av mera modernt snitt. I samma ögonblick bestämde sig även den för att sätta sig på tvären. Den trådlösa internetuppkopplingen visade sig vara väldigt lös. Värdelös.

Jag ringde till Telia support vilket visade sig vara samma absurda upplevelse som när man ringer SJ:s röststyrda biljettbokning. Jag vet inte om det är dalmålet, men SJ vill alltid ta mig till Bollnäs trots mina ivriga försök att klargöra att det är Borlänge som är slutstation. Eftersom jag inte ens kunde ange siffrorna efter B så tog jag mig inte ens in till Telia support.

Efter att ha gått till botten med alla sladdar och startat om ett antal gånger fungerar nu den stationära datorn. Kan dock bli svårt att ta med sig den på tåget i morgon bitti. Inga tågresor går så fort som dem som man kan skriva under.

Jag är nu beredd att betrakta detta som ett tecken: Låt bli att skriva så mycket på datorn och läs en bok istället.

I USA har två personer dött av hjärtattack de senaste två månaderna, enligt deras familjer till följd av intensivt bloggande. Även i Sverige höjer psykologer ett varnande finger för överdrivet bloggande. ”I framtiden kan man tänka sig fall av utbrändhet”, säger Georgio Grossi, psykolog vid stressmottagningen i Stockholm.

Jag har skrivit 54 bloggar på 53 dagar, man jag vill ju inte gå in i någon bloggvägg. Jag ställer visserligen inte in bloggen idag, jag minimerar innehållet som en förebyggande åtgärd. Måste få tid att skriva på namninsamlingen mot transfetter som Nynäshamns kommunalråd dragit igång.

Lyssna på hyresgästsången så länge.