Sjukt frisk

Mina arbetskamrater har fallit som furor runt omkring mig de senaste dagarna. Ena minuten har de varit piggögda och entusiastiska för att i nästa minut falla samman i feber och värk.
Till och med bloggcoachen har kroknat. Han ligger i fosterställning och hostar med värkande rygg läsande Noréns dagbok.
Jag försökte muntra upp honom genom att citera Sokrates. ”Om en man över 30 vaknar en morgon utan att ha ont någonstans är han sannolikt död.” Det föll inte i god jord, trots att han har fyllt 30.

Vi få som ännu stod på benen drog i fredags genom tomma korridorer till kaffe rummet där vi alla rymdes vid ett och samma bord. Där talade vi sjukdom.

Eftersom jag har jobbat på försäkringskassan så vet jag vad sjukdom är. Det fick vi lära oss redan på grundutbildningen.

”Såsom sjukdom torde betraktas varje onormalt kropps eller själstillstånd som ej sammanhänger med de normala livsprocesserna.”

Jag tycker att det är så otroligt vackert och poetiskt beskrivet framförallt uttrycket torde betraktas.
Det är inte bara att ta febern och känna efter lite så där i största allmänhet.
Man måste ha klart för sig hur ens svaga tillstånd torde betraktas.

Är man klen och ur form på grund av ett kroppstillstånd som inte är normalt så kan det bero på att man är inne i en normal livsprocess och då torde det hela betraktas som friskt.

Jag har tyvärr fått en mängd symptom på sjukdom. Jag vill absolut inte bli sjuk så därför spanar jag nu oupphörligt efter tecken på sjukdom. Förmodligen är det psykosomatiskt betingat.
Jag äter Strepsils och dricker Berocca. ”Ett tillräckligt intag av dessa ämnen kan hjälpa kroppen att på ett naturligt sätt klara av perioder av fysisk eller psykisk ansträngning”, står det på röret.
Det borde eller kanske till och med torde räcka för att palla med sjukdomsspridande arbetskamrater och statliga utredningar om hyran.

En dysterkvist jag träffade klämde i med att livet är en sexuellt överförbar sjukdom som leder till döden. Sånt är väl ändå onödigt att dra upp.