Att nischa sig

I Borlänge bor man antingen på rätt sida älven eller på fel sida älven. Om det är på fel sida älven eller på rätt sida beror uteslutande på vem man talar med. Utöver detta med älvsida har jag tagit mig för att flytta från Falun, där jag är uppväxt, till Borlänge.

Mellan dessa orter är det 18 km. En del kan inte förstå hur jag kunnat falla ur så totalt. I Falun alltså. I Borlänge är flytten ett tecken på gott omdöme. Så är det i hela detta avlånga land.I den lilla världen och i den stora världen bevakar vi våra revir och kastar misstänksamma blickar mot omvärlden. Förmodligen är det trygghet och samhörighet vi vill åt. Det är ytterligt tveksamt om det är det vi får.

Vi har till och med byggt oss åtskilda. Stora hyreshusområden ligger för sig på ena sidan motorvägen. På andra sidan ligger villaområdet. En järnväg eller viadukt skiljer sedan i sin tur villaområdet från radhusområdet. Hyreshusbarnen går i sina skolor, villabarnen har sina dagis. I vissa områden och nya stadsdelar finns varken dagis eller affärer. Man har satsat hårt på båtplatser och strandnära uteplatser. Där lyser till och med barnen med sin frånvaro.

40-talisterna trängtar efter särskilda +55-hus, i alla fall om man får tro de kommunpolitiker som är i färd med att bygga sådana hus. Skulle man fråga mig skulle siffrorna över intresserade rasa. Vem vill bo med bara sådana som är till lik en själv. Inte då jag.

Vi nischar oss säger de som gillar omskrivningar. Båtägare med stålar på banken nischar in sig i de strandnära områdena. Hemtjänsten nischar sig i ytterområden och förorter. Ungdomar nischar sig i dyra andrahandslägenheter. Trångbodda nischar ihop sig. Hemlösa nischar sig på parkbänkarna.

Utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna ska nu se till att nischandet får en rejäl skjuts framåt.