Dagen idag är din och min

I mitt husorgan Dala-Demokraten brukar chefredaktören Göran Greider emellanåt fylla ledarsidan med poesi. Idag fick jag för mig att jag skulle ta efter, som bloggare måste man absolut undvika att hamna i poetiskt bakvatten. Några pressklipp denna måndagsmorgon gör att det dessutom är behövligt med lite mental måndags kick-off.

Dagen idag är en märklig dag – den är din
Gårdagen föll ur dina händer och kan inte få mer innehåll än du redan givit den
Morgondagen vet du ingenting om, men dagen idag har du
Använd dig av den
Idag kan du hjälpa någon
Idag kan du glädja en annan
Dagen idag är en märklig dag
Den är din

Ingen större vits med att ligga på latsidan och tänka dystra tankar i dag alltså. Men jag funderar verkligen på om jag ska låta mina tankar upptas alltför mycket av fastighetsägarnas senaste rapport. Om den kunde man höra om i Rapport i går kväll och läsa om i DN idag.

Huvudbudskapet är det inget nytt med. Hyrorna är för låga, framförallt i attraktiva områden. För att bevisa det så går denna nya rapport ut på att folk som bor attraktivt får mera pengar över när hyran är betald än vad folk som bor i ytterområden får. Kan möjligen bero på att vissa människor tjänar betydligt mer än andra och att dessa skillnader ökar för varje år.

Nu har det aldrig varit meningen att hyrorna skulle utjämna inkomstskillnader. Varför fattiga människor bor i nerslitna ytterområden och höginkomsttagare bor attraktivt områden är väl ett samhällsfenomen som har mera problematiska förklaringar än bruksvärdessystemet. Vilket även fastighetsägarnas vd i Stockholm uppenbarligen insett om man ska döma av hans kommentar i Rapport ("bostadspolitik kan inte lösa segregation").

Eftersom inte hyressättningssystemet lyckats hindra ekonomisk segregation så är det lika bra att ge upp och låta hyrorna sättas efter marknaden verkar vara budskapet. Med marknadshyror skulle de med alldeles vanliga inkomster få dra iväg till områden där höginkomsttagarna inte ligger på lika mycket.

Fastighetsägarna gör för övrigt sitt för att bidra till att höginkomsttagare är de enda som kan komma ifråga för en lägenhet i attraktiva områden. Om man måste tjäna minst 330 000 för att få hyra en tvåa så är det förstås lite knepigt för den som tjänar 158 000 att ta sig över tröskeln och komma ifråga. Det inte hyran som skiljer agnarna från vetet, det är även fastighetsägarnas krav på höga inkomster som skiljer den ene från den andre.

I de privata fastighetsägarnas värld är hyresnivåerna upphovet till allt ont. Om det enda redskap man har är en hammare har man en benägenhet att behandla allting som om det vore spik.