Att sko sig på andras bekostnad är en välutvecklad konstform. Vi blir ständigt manipulerade och bortkollrade i stort som i smått. På elmarknaden, bostadsmarknaden, finansmarknaden, försäkringsmarknaden, sjukvårdsmarknaden, skolmarknaden och alla andra marknader är uppfinningsrikedomen stor när det gäller att maximera vinsten på vår bekostnad.
Ändå är ”marknaden” hetare än någonsin. Filosofin är enkel. Marknaden vet bäst. Om bara ”marknaden” får råda utnyttjas alla resurser effektivt och största möjliga välstånd uppstår. Alla som har varor och tjänster att erbjuda förmodas konkurrera om vår gunst och våra pengar till allas bästa och lycka. Konkurrens gillas också av marknadsanhängare, fast ofta bara som teori. I verkliga livet ser alltför många av marknadens aktörer konkurrens som något som försvårar affärerna. Därför tvingas vi ha statliga myndigheter som Konkurrensverket och kraftfulla konkurrenslagar för att kunna bevaka att marknadsanhängarna följer spelets regler. Karteller, korruption, missbruk och monopol kostar oss miljardbelopp varje år.
Politiker vill inte gärna medge att de har med saken att göra ändå spelar de den avgörande rollen. Det är de som sitter på styr- och reglersystemen.
Om exempelvis de som makten haver tycker att ägandet är ett överordnat intresse kommer de att gynna ägandet genom att införa förmånliga skattevillkor. Då kommer folk omedelbart att se om sina hus överge sina hyresrätter och satsa på det ägda. Marknaden efterfrågar villor och bostadsrätter kommer det att heta.
Om det inte finns några köer har vi en fungerande bostadsmarknad, hävdar också marknadens ivrigaste anhängare och är därmed på samma linje som utredaren Mikael Koch. Om att inte ha några köer betyder att människor har någonstans att bo är det väl inget problem med den definitionen. Om att inte ha några köer betyder att hyran ska vara så hög att människor inte tycker det är någon idé att söka bostad måste man ha väldigt lågt ställda krav på vad som är en fungerande bostadsmarknad.
Fortsättning följer i morgon.
Ja, om efterfrågan och utbud ska mötas så är det väldigt avgörande för människors väl och ve men som går vem till mötes. Ska utbudet gå de bostadssökande till mötes eller ska plånböckerna gå utbudet till mötes?
SvaraRadera