När bostadsköerna växer, hemlösheten breder ut sig och byggkranarna borde stå som spön i backen, men inte gör det, kan man känna sig lite nere. Då brukar jag vända mig till regeringsformen för att söka tröst. Där kan de konsten att uttrycka sig:
”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.
Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet”.
Man får förmoda att landets politiker just nu är intensivt upptagna av att grubbla över vad det betyder att: ”det särskilt åligger det allmänna att trygga rätten till bostad”.
Som tur är kan man inte genom en enkel knapptryckning i riksdagen ta bort dessa uppfodrande rader. Det är meningen att det ska vara svårt att komma undan. Grundlagen går inte att ändra hur som helst.
Tröst och njutbara skrivningar är bra, men nu måste regeringsformen upphöjas till handlingsplan.
Jag läste att det var brist på säd och att man därför sade sig vara tvungen att öka odlingsarealen den 50%. Skulle man inte kunna tillsätta en Odell-ledd Koch-utredning som på samma sätt som på bostadsområdet föreslår en prisökning tills kön är borta? Tänk vad mycket orörd mark vi skulle spara, särskilt nu när det heller inte ska byggas på den.
SvaraRaderaTack för dina alltid lika intressanta reflektioner från bostadsbranschen. En fundering med anledning av Hyresgästföreningens stämma i helgen. Ryktet säger att den kvinnliga representationen inte ens når upp till 30 procent i valberedningens förslag till ny förbundsstyrelse. Anstår detta verkligen en modern folkrörelse?
SvaraRaderaHåller med ovanstående, är det verkligen sant? Det är ju pinsamt i så fall.
SvaraRadera