Åkte tåg från Malmö igår i hopp om att bespara jordklotet en liten gnutta utsläpp. Tåg är dessutom ett utmärkt färdmedel för alla läsintresserade. Man kan till exempel läsa Kvällsposten. I den skrev Mats Odell om kriminalitet och utanförskap i Malmö igår. I Limhamn är människor trygga och arbetar. I södra innerstaden är människor otrygga, brottsutsatta och arbetar i mindre utsträckning.
Så är det säkert, men lösningen enligt Odell och hans medförfattare är att låta människor äga sina lägenheter. För det gör de i Limhamn. Man kan få för sig att de menar att om man bara bor i bostadsrätt eller ägarlägenhet då blir man trygg, mindre brottsutsatt och får arbete. Så här skriver de: ”Frågan är om inte den sociala situationen hade förbättrats i Rosengård om uppemot hälften av bostäderna där utgjorts av bostäder som ägs av de boende? Vi tror det.”
Jag som trodde att människor ville bo där det är snyggt, välskött, finns bra skolor, fungerande vårdcentraler, bra kollektivtrafik m.m. Varför skulle man vilja bo i en egen liten låda i ett miljonprogramområde som fastighetsägaren, kommun och staten struntat i.
Möjligen har de rätt på så vis att många av de utsatta skulle ha tvingats flytta därifrån. Utsatta människor är, har varit och kommer förmodligen alltid att vara överrepresenterade när det gäller brottslighet. Dessa individer skulle givetvis inte sluta med sin brottslighet, utan fortsätta med den någon annanstans. Vem vet, kanske i Limhamn? Det är nog bättre att Odell funderade över hur han ska kunna minska utanförskapet istället för att gnugga sina geniknölar kring olika metoder att flytta ikring problemet.
SvaraRadera