Marknadsanpassning

Nu ska vi anpassa oss till marknaden igen. Där har man återigen levt loppan och det är dags att skicka notan till skattebetalarna, småspararna, bostadskonsumenterna och de arbetslösa. Det vanliga gänget ska helt enkelt rycka ut.

Mellan de finanskriser som avlöser varandra, internationella eller hemsnickrade, förmodas vi ha den högsta av tilltro till just de marknadsaktörer som nu måste räddas från sig själva igen. Avreglerade marknader har varit högsta mode i politiken länge. Marknaden ska befrias från reglerande inslag så att den kan verka fritt till gagn och glädje för oss konsumenter. Jo, tack för kaffet.

I verkligheten måste de avreglerade aktörerna ständigt regleras. Kraftfull konkurrenslagstiftning krävs för att förhindra kartellbildning, monopol och andra inslag som syftar till att snedvrida konkurrensen och konkurrensverket ger sig ut på gryningsräder för att säkra bevis på hur de beter sig när ingen ser dem.

Det är verkligen upplysande och samtidigt fasaväckande att det amerikanska räddningspaketet, som verkar gå en osäker framtid till mötes, innehåller en särskild skrivning om att de inte får några skattebetalarpengar om den tänker fortsätta ta ut fantasibonusar och andra varianter på egenbelöning. Att de ens ska behöva skriva in det säger allt om den amerikanska regeringens tilltro till de räddningslöst förlorade marknadsaktörerna. Och då är det ingenting mot vad vi känner i tilltrofrågan.

Idag handlar mängder av pressklipp om bland annat den avreglerade elmarknaden. Där plockar de privata nätmonopolisterna pengar lite hur de vill. Och det enda vi konsumenter kan göra är att skriva rapporter. Bostadsorganisationerna ger sedan tretton år tillbaka årligen ut rapporten: "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Där redovisas bland annat fakta om de prisskillnader som finns mellan olika kommuner. Syftet med rapporten är att bidra till att skapa debatt på det lokala planet och därigenom leda till ökad konkurrens mellan leverantörerna och sänkta priser för kunderna. Konsumenterna kämpar på i motvind.

Spanien har en miljon lediga lägenheter

Jag ska till Bryssel och Uppsala och tala, samt medverka i TV8 den närmaste tiden. Mitt bloggande riskerar att bli lidande eller snarare en del av förberedelsearbetet.

I Bryssel har IUT (International Union of Tenants) en konferens i EU-parlamentet om ”Decent and affordable housing in European cities”. Hyresgästerna i Sverige berörs förstås. Numera har vi väl inga illusioner om att vi lever isolerat från resten av världen. Vi delar de flesta problem med andra länder. Fast inte alla.

I Spanien finns en miljon tomma lägenheter. Inte för att folk inte vill bo där utan därför att det är för dyrt att bo där. Vi har inga tomma lägenheter, men de flesta har inte råd att bo i de nybyggda husen här heller. I Spanien har de inget bruksvärdessystem, ändå kan det gå åt pipsvängen. Tänka sig. Det kanske finns andra problem med byggeriet. Byggmaterialpriser till exempel.

I Uppsala ska jag träffa 400 socialchefer och andra slitvargar i socialsvängen. Där har jag slagit till med den anslående rubriken: ”Gräddhyllor och fattigfickor”. Den självklara och vid det här laget rätt så ofta använda ingången blir att vi inte bygger hus utan samhällen och just nu ser det inte vidarevärst bra ut med samhällsbygget. Bostadspolitik är välfärdspolitik, ingen borde tveka om det.

TV8-programmet kommer förstås också att handla om boendet. Programledaren Gudrun Schyman kommer nog att tillföra den mindre vanliga ingången, att boendet också har en feministisk dimension. Mats Odell ska också vara med. Hoppas att också han har en ny och ovanlig ingång.

Maslow och hans trappsteg

Livet kan understundom vara knöligt. För att det ska fungera någorlunda vill man gärna ha en säng att sova i, mat att äta och möjligen några saker till.

Abraham Maslow, mannen med behovstrappan, var inne på samma linje. Han menade att vi har en hel del grundläggande behov som först måste tillgodoses innan det går att sträva mot sådana lyxsaker som självförtroende, vänner och kurser i mindfulness.

1. Fysiologiska behov - mat och vatten
2. Säkerhetsbehov - bostad
3. Sociala behov - träffa andra människor
4. Egobehov - att vara duktig och märkvärdig
5. Självuppfyllnadsbehov - att nå sin maximala kapacitet

Många står och trampar på trappa 2 och har långt kvar innan duktigheten och märkvärdigheten kan blomma upp.

Det vore kanske idé att lansera Maslows teorier i politiska kretsar. Visserligen står det i grundlagen att det åligger det allmänna att trygga rätten till bostad. Men det har inte räckt, alltfler samlas på Maslows andra trappsteg. Lite politisk/psykologisk samverkan är kanske vad som behövs för att människor ska kunna lämna de långa bostadsköerna och ta de stora kliven här i livet.

I andra hand

Idag lägger regeringen fram ett nytt andrahandsförslag. Det ska bli lättare att hyra ut sin hyresrätt i andrahand. De som hyr ut sin bostad till andra är en populär grupp. Härförleden kom regeringen med förslag om skattelättnader för den som hyr ut sin bostadsrätt eller villa.

Det är nu läge för dem som står i kö för en egen bostad att ta sig upp på de politiska topplistorna. Den som hyr ut i andra hand och tar för mycket betalt för det ska betala tillbaka pengarna till den lurade andrahandshyresgästen.

Inte mer än rätt kan man tycka, man ska inte lura sina medmänniskor på pengar. För att markera hur allvarligt lagstiftaren ser på sådant lurendrejeri och för att stävja ett sådant beteende så måste den som lurats betala tillbaka pengarna. Två års för mycket uttagen hyra ska tillbaka. Nu tycker lagstiftaren synd om den som måste betala tillbaka en massa pengar till sina offer. Så nu ska tiden förkortas till ett år.

Regeringens utredare motiverar det hela med att det ”får orimliga ekonomiska konsekvenser” för den hyresvärd som måste betala tillbaka de pengar han rätteligen inte skulle ha haft. När man försöker sko sig på andras bostadslöshet så blir det ofta klirr i kassan nämligen. De orimliga ekonomiska konsekvenser det får för de människor som i allt högre utsträckning är hänvisade till andrahandsmarknaden borde också orsaka veck i pannan, bekymrade miner och stärkande förslag.

Jag hoppas att det snart kommer lite förstahandsförslag. Ingen vill bo i andra hand.

EDIT: Här kan man lyssna på ett Ekoinslag om detta.

Hyresmoral

Vi vet alla in på bara skinnet hur oerhört viktig boendet är för hur våra liv gestaltar sig. Vi låter oss omslutas av väggarna i många bemärkelser. Fler och fler saknar omslutande och trygga väggar och fler och fler kommer det att bli. Därför tvingas allt fler att välja mellan att vara bostadslösa eller köpa/hyra svart, bli lurade och bo på osäkra villkor.

Det pågår så mycket ruffel och båg utan att någon reagerar så till slut blir det naturligt och självklart: Man ska bli lurad och man ska luras. Det är så man får en bostad. Är man kändis kommer det att stå i tidningen att man rufflat till sig en lägenhet. Är man inte kändis kommer det inte att stå en rad.

Jag läser just nu P-O Enquists bok, Ett annat liv. För övrigt en mycket bra bok. Han köper ”på väg in i skilsmässa och med ett gungande privatliv, en arbetslägenhet svart. Inte vackert, med tanke på den pjäs om ekonomisk brottslighet han och Anders Ehnmark skrivit om och som spelats under enorm medieuppståndelse på Dramatens stora scen. Men det är inte själva problemet; svartköp var han inte ensam om. Det gäller hans relation till samvetet.” Han far mycket illa av detta skriver han. Han anser sig ha gjort det sämsta möjliga av alla alternativ.

Det är precis det som händer alla som accepterar spelreglerna fast de är ruttna. Det är inte straffbart att betala ockerhyra och köpa svart. Den som har sålt svart och tagit ockerhyra ska straffas. Ska man hjälpa till att sätta fast den som gjort fel fast man ställde upp på att vara en del av felet? P-O Enquist skriver att det tog många år innan han blir kvitt detta gnagande i sitt inre, som han kallar skam. Det bleknar långsamt bort, men aldrig helt skriver han.

Det är många som i exakt samma situation som P-O Enquist. Frågan är om det finns någon längre som har ett gnagande samvete över att de tvingats göra våld på sin uppfattning om rätt och fel.

Lars Ohly fördömdes av många när han hyrde en lägenhet i andra hand till en alldeles för hög hyra. Man får inte ta ut så hög hyra så Lars Ohly anmälde detta till hyresnämnden och fick tillbaka de pengar han betalt för mycket. Han gjorde inget fel, lagen var på hans sida men han hade ställt upp på att vara en del av felet. Kan man få rätt då?

Nu kommer säkerligen den flitige signaturen ”Apan på gatan” att kommentera detta med att om bara hyrorna höjs och Hyresgästföreningen slutar att förhandla så kommer bostäder att byggas och svartrufflet att upphöra. Om Apan på gatan har rätt i sina teorier så skulle bostadsrättsbyggandet ha skjutit i höjden för länge sedan, priserna sjunkit och människorna fått tak över huvudet. För där finns varken tak för priset eller någon Hyresgästförening. Men att bygga hus är knivigare än så.

Och nu blir det reklam

Denna annons från Bostadsfonden läste jag i Svenska Dagbladet i helgen. Där slås fast att:

1. hyreshus är en eftersökt investering
2. oavhängighet till aktiemarkanden är en fördel
3. en reglerad hyresmarknad skapar gynnsamma förutsättningar
4. det ger en god och stabil avkastning

Tänk om utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna, som är helt och hållet befriad från analyser av alla de slag, åtminstone hade kunnat slänga en blick på annonserna. Då kanske vi hade sluppit en del av förslagen.

Lovisa lovas utredning (på kanslisvenska)

Lovisa 12 år är orolig för att inte ha någonstans att bo när hon ska flytta hemifrån. Lovisa vill vara ute i tid, det kan ju ta ett tag innan byggandet kommer igång. Lovisa tycker att det behövs hyreslägenheter eftersom hon inte kan räkna med att hennes föräldrar kan hoppa in och köpa en lägenhet. Hon skickade därför iväg ett brev till Mats Odell. Hon fick svar av kanslirådet Håkan Boberg. Kanslirådet, som förstod att Lovisa bara var 12 år, ville skingra hennes oro:



Men sedan hände det kanslirådet något. Han glömde bort Lovisa, hennes ålder och hennes oro:



Det är möjligt att Lovisas oro rinner av henne när hon får reda på att det är mycket som särskilt ska beaktas och därvidlag redovisas i det utrymme som finns för olika lösningar. Men helt säkert är det inte.

Bårderline

”Om Strängnäs kommun hade hållit sitt löfte att bygga ungdomsbostäder hade vi kunnat tapetsera hemma i stället för på stan”, står det på den här tapetbården.

Strängnäs kommun som lovat att bygga billiga hyresrätter ”skiter totalt” i sitt löfte och bestämmer sig för att bygga svindyra bostadsrätter där bara stockholmare och rika gamla tanter har råd att bo, menar aktionsgruppen Båderline som fick ta med sig klister och tapeter till stan. Något hemma blev det aldrig.

Inom de närmaste åren kommer 636 000 ungdomar att undra var de ska bo. Om alla kommuner svarar med dyra bostadsrätter i sjönära lägen, designade för 40-talister på väg in i pension så kommer domen att bli hård över de kommunpolitiker som varken kollade statistiken eller förstod att babyboomens barn blir vuxna.

När alla boombarnen började skolan fanns det ändå någon som kollat upp födelsestatistiken. När de kom till skolan var det ingen som sa att det satt en massa gamla elever kvar och upptog bänkarna och väntade på böcker i fyrfärgstryck. Inte heller tvingades de att sitta två i samma bänk, köpa en bänk svart eller ställa sig i kö för att få en bänk. Någon hade planerat för att babyboomens barn och deras syskon förr eller senare skulle fylla 7år. Någon måste fatta att de också blir vuxna och vill flytta hemifrån.

Bostadsfrågan är på väg upp på de politiska topplistorna (se här, här och här). Flera tapeter på stan är att vänta.

Mönstret går igen

Det är bostadsbrist i 134 kommuner. De flesta verkar överens om att bästa sättet att åtgärda bostadsbrist är att bygga bostäder. Dock inte alla. Det finns de som tycker att det räcker med att höja priset på dem som finns. Det är också ett sätt att få bort köerna. I många fall tror dessa hyreshöjaranhängare också att högre hyror i lägenheter som redan är byggda innebär att det byggs nya lägenheter.

En anhängare av den teorin, Magnus Krantz, skriver idag på ledarsidan i Gotlands Tidningar. Han inleder med att Hyresgästföreningen är en: ”intresseorganisation” som ”håller ett högt tonläge” och ”agerar i alarmistisk anda”.

Det här sättet att skriva följer ett intressant mönster och går igen hos många ledarskribenter. Om man börjar med att tala om att man inte behöver bry sig om hyresgästerna och deras åsikter för de har en förening av halvhysteriska gaphalsar som bara agerar i sitt eget intresse, så kanske man kan få läsarna med sig på en gång. Fast jag tror att läsarna är kapabla att tänka själva.

”Någon förändring av dagens system för hyresreglering vill Hyresgästföreningen därför inte veta av och duckar därmed för själva problemet: Det byggs nästan inga hyresrätter”, skriver han i Gotlands Tidningar. Höjda hyror är lösningen på bostadsbristen, menar Krantz.

Även tidningen Byggindustrin avhandlar det låga byggandet. Kostnaderna har slagit i taket, det har helt enkelt blivit för dyrt att bygga hyresrätter. Det finns tre huvudförklaringar till de ökande totalkostnaderna: slopandet av investeringsstöd och räntebidrag, räntan och ökande byggkostnader. Men den stora boven är inte de borttagna subventionerna, utan i första hand de galopperande byggkostnaderna.

För att klara lönsamheten skulle bostadsbolagen behöva höja inflyttningshyrorna med 40-50 procent. Det fungerar inte, säger Ulrika Jardfelt på SABO i tidningen.

När hyrorna börjar överstiga folks nettolöner går det helt enkelt inte att bygga, åtminstone inte om man vill att någon ska bo där. I det läget måste man ge sig på de galopperande byggkostnaderna och skatterna i stället för Hyresgästföreningen och hyrorna för att komma någonstans.

Endast mejlaren är vaken

Nattmejlaren är en vaken typ, fast oftast på dåligt humör. Det är väldiga humörsvängningar mellan dagmejlarna och den nattlige motsvarigheten. Mejl som kommer på dagen är ofta pigga och alerta och det finns en önskan om att få svar på sina frågor. På nätterna skickar folk småilskna mejl för att bli av med sin frustration. Även omåttligt ilskna mejl ramlar emellanåt in i inkorgen. Man kan förstå att de hade mått mycket bättre om de sovit istället för att sitta hålögda framför datorn 04.17.

I natt slog sig exempelvis Fredrik ner vid tangenterna för att framföra lite funderingar. Han undrar varför jag tycker ”att somliga ska parasitera på sina medmänniskor och inte göra rätt för sig”. Eftersom jag inte tycker att man ska ”parasitera” på sina medmänniskor utan göra rätt för sig, så kan ju Fredrik ha tryckt på skickaknappen lite för snabbt utan att kolla upp adressaten. Men det troliga är att Fredrik inte är en slarver utan tycker att hyresgäster i någon oklar mening är parasiter.

Fredrik lanserar också en vanlig idé som återkommer i olika sammanhang nämligen att man ska dumpa folk i Norrland. Dit brukar man hänvisa kriminella, knarkare och nu även bostadslösa. Fredrik menar att ”alla kan självklart hitta en billig bostad. Det finns mängder exempelvis i Norrland”.

Ja, vad ska man säga. Nu tillhöra inte Fredrik de mera skruvade nattmejlarna, men man kan ana en framtida nisch för FRA. Om de nu ändå ska läsa alla mejl kan de kanske inleda ett samarbete med någon terapeut som kan ta sig an de olyckliga nattmejlarna.

Landet runt

Bruksvärdesbegrundande i Örebro

I´m on the road. Eller snarare färdas jag med olika varianter av tåg runt landet. Vi samlar ihop oss själva och argumenten inför de kommande hyresförhandlingarna. Det var Örebro igår, Nässjö idag och Stockholm på onsdag. Det gäller att lyssna och begrunda hur livets realiteter ser ut. Det är ju inte precis lugnet som lägrat sig över bostadsmarknaden.

Det är inte en helt okomplicerad sysselsättning detta att förhandla hyror för nästan tre miljoner hyresgäster. Vi är dessutom tre parter som ska kunna leva med förhandlingsresultatet. Såg i Östersundsposten idag att en äldre herre där är missnöjd med att alla fått 82 kronor i höjning. ”Till syvende och sist är man tvungen att blanda olika höjningsformer för att det ska bli riktig rätt”, säger Conny Säker som förhandlar för hyresgästerna.

Riktigt rätt är det när lika lägenhet har lika hyra och olika lägenheter har olika hyra. Att pricka in rätt bruksvärdeshyra är inte gjort i en handvändning. Fast det är värt mödan. Om hyran sätts efter den kvalitet och standard som faktiskt finns måste hyresvärden tillhandahålla en kvalitetsprodukt om de vill ha ett bra förhandlingsresultat.

Bruksvärdessystemet är i sin mest utvecklade form ett sätt att kvalitetsmärka lägenheterna, fastigheterna och området. Det gagnar alla. Det är betydligt trevligare att vandra runt bland välvårdade hus än bland hus som fått förfalla därför att hyresvärden fått betalt på grund av läget och bostadsbristen och därför inte behövt anstränga sig. Nu måste här tilläggas att inte alla fastighetsägare skulle sluta bry sig om sina hyresgäster. Men det finns många som är på hyresmarknaden av helt andra skäl än omsorgen om husen och hyresgästerna.

Utträngd av en mårdhund

Nu börjar det ta sig med bostadsdebatten. I alla fall tycker jag det som spanar på alla rubriker och inslag om bostadsfrågan. Det vimlar av inslag och reportage. Men den som har siktet inställt på positiva nyheter spanar förgäves. Veckan har varit fylld av byggande som inte blir av, bostadssökande som inte får bostad och hyror som kan skjuta i höjden. Det är ledsamt för alla dem som söker bostad och oroar sig för hyreshöjningar.

Det är även en småknepig sits för oss som ska kommentera de förslag som kommer. Jag önskar mig verkligen förslag där det bara var att rycka ut, vara glad och positiv och säga: äntligen kan väntan vara över för alla väntande!

Igår kom förslag om att det ska bli lönsamt att hyra ut i andra hand. Vad säger man för glatt och positivt när man företräder de som ska betala dyrt för att bo på osäkra villkor hemma hos någon annan. Detta är ett andrahandsalternativ i många bemärkelser. Det måste man nästan säga där man sitter och önskar sig förslag från regeringen om hur bostadsbyggandet ska ta fart.

Rapport tände emellertid på förslaget. Innan själva sändningen tände de dock av. André, utredare på förbundet, som bor lägligt till för uttryckande reportrar från SVT ställde upp för en intervju. Nu kommer intervjun sannolikt inte att nå den breda allmänheten. Inslaget blev utträngt av en mårdhund.

Lång näsa åt Friggebo

Den 12 september 1988 rekommenderade förra bostadsministern, folkpartisten Birgit Friggebo, alla borgerliga hyresgäster att lämna Hyresgäströrelsen. Hyresgästföreningen har uppträtt som en socialistisk kamporganisation, menade hon. Det är inte utan att man känner igen argumentet. Det är en tämligen vanlig sysselsättning att minimera de som ifrågasätter det som händer genom att kludda fast de vid åsikter och beteenden som förmodas skrämma vettet ur folk. Så lär det väl fortsätta.

Men så här i efterhand kan man väl säga att Friggebo inte var särskilt framgångsrik i sina försök att minska Hyresgästföreningens medlemsantal. Det blev tvärtom. Idag har vi 125 000 fler medlemmar än vad vi hade då Friggebo satte in sin stöt.

Hyresgästföreningen har under det senaste året ökat med åtta nya medlemmar per dag.

Heja Hyresgästföreningen!

Trevlig helg

Skohyra

I tisdags uppdagades det att SCB räknat fel. På skorna. I juni fick SCB för sig att skopriserna rakat i höjden. Inflationsprocenten plussades därför på med någon tiondel.

Nu tycker många att SCB lurat riksbanken att höja räntan på grund av den höga inflationen. Tack och lov påverkar inte detta hyrorna så där direkt och omedelbart. Det underlaget för hyresförhandlingar som vi har idag ringar pricksäkert in kostnader som har med boende att göra. Där är det mera intressant vad soptaxan är än skopriset. Men nu vill man ändra på det. När hyrestaket försvinner ska det ersättas av en skyddsregel som är baserat på skor och kaffepriset i Brasilien. Just nu är förslaget inflationen plus tre procent. Man får hålla ögonen på SCB i fortsättningen. Om det blir som utredningen vill.

Heja SABO friskt humör

Igår slog SABO till med beräkningar om varför det inte går att bygga hus. Redan i lördags hade Rapport ett inslag om rapporten och om Eda kommun som vill och behöver bygga bostäder men som inte kan. I alla fall inte om de vill att någon ska bo i de nya husen.Edaborna har nämligen inte råd att betala så höga hyror som skulle krävas.

TV4 hade igår satsat på byggläget i Sundsvall. De vill och behöver bygga men kan inte. Sundsvallsborna har inte råd att betala så höga hyror som skulle krävas.

På SABOS:s hemsida kan man läsa:

De senaste åren har såväl räntebidrag som investeringsbidrag för nyproduktion av flerbostadshus försvunnit. Samtidigt har kostnaderna för räntor, entreprenadarbeten och byggmaterial ökat kraftigt.

Exemplen visar att hyreskostnaderna måste vara i medeltal 44 % högre för att dessa projekt skulle vara lönsamma år 2008.

Nu vill jag på intet sätt framstå som surmulen och långsint men jag är väldigt glad över att det är SABO som talar.

Eftersom jag i ärlighetens namn måste erkänna att jag både är surmulen och lite långsint så vet jag att om vi hade sagt samma sak som SABO nu gör så hade det på DN:s ledarsida, av fastighetsägarna och Mats Odell sammantaget beskrivits som skräckpropaganda och en partsinlaga av ett särintresse som alltid räknar fel och därför kommer att medverka till hyresrättens undergång.

Det är så otroligt härligt detta med bloggandet. Morgonterapi av hög klass. Man skriver av sig sin ilska och frustration varefter man likt en nyponros med dagg kan gå ut till en ny dag där det väntar nya spännande siffror. Fast jag borde ha passat på att ondgjort mig lite över att Dan Ericsson, statssekreterare på finansdepartementet, i Rapport sa att lösningen på det hela är att underlätta andrahandsuthyrning och bygga ägarlägenheter som i sin tur kan hyras ut.

Men hallå, människor i hundratusental står i olika varianter av bostadsköer för att de vill bo i en hyreslägenhet i förstahand. Jag vill inte ens tänka på vad ”underlätta” andrahandsuthyrning” betyder för den som hyr. Bloggandet har trots allt sin begränsning när det handlar om frustrationsbekämpning.

Man får hoppas att Rapport klippt bort något viktigt besked från regeringen till de väntande och undrande bostadssökarna.

Vi har inte räknat med inflationen

Igår skrev jag på DN Debatt. Då blev det liv i luckan. Sådana som vi ska inte hålla på att skriva hela tiden tycks vara en mening som har en del anhängare. Hyresgästföreningen är i alla fall bara ett särintresse som bedriver skräckpropaganda, redovisar konstiga siffror, räknar fel och som står socialdemokraterna nära.

Idag tycker till exempel ledarskribenten på DN att det är helt okej att skriva, förutom det där med särintresse och sossarna:

Men i går dundrade Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman på om att 100 000 personer tvingas flytta om förslaget blir verklighet. För att ro hem räknestycket utgår hon från dagens höga inflation på 4 procent och landar därmed i framtida årliga hyreshöjningar på 7 procent. Att räkna med en så hög inflation på sikt är inte realistiskt.

Igår, när jag skrev i samma tidning, formulerade jag följande:

Våra beräkningar är mycket försiktiga: levnadsomkostnaderna är låga, inkomsten högsta möjliga för gruppen ifråga, hyrorna lågt beräknade och den årliga hyreshöjningen på grund av efterfrågepåslaget inkluderar inte inflationen.

Man kan kanske inte begära ett en ledarskribent ska läsa inläggen i den egna tidningen innan de kommenterar vad som står där.

Det verkar inte vara nödvändigt när man är minister heller. Igår sa Mats Odell till DN:

De siffrorna som anges bygger på att inflationen skulle stå sig. Det vore en katastrof inte bara för bostadsmarknaden om den stod sig. Beräkningarna är en partsinlaga som bygger på antaganden, säger Mats Odell.

Jag skickade ett stillsamt mejl (det verkar inte behövas så mycket för att man anses dundra) till Mats Odell igår.
”Jag vill bara uppmärksamma dig på att vi inte ”räknat med att inflationen skulle stå sig” vi har inte räknat med någon inflation alls”.

Det värsta är att ingen kommer att bry sig. Inte Mats Odell och inte ledarskribenten.

Ingen av dem kommer att säga: Oj då där hade vi fel. Så hade ni inte räknat. Vad tokigt, då ska vi rätta till det och inte säga så mer.

Remissvarens dom är hård

Anna i väntan på remissvar på finansdepartementet

I fredags traskade Anna och jag till finansdepartementet för att hämta de remissvar som kommit in. När Anna till slut fick tag på registratorn återstod bara att gräva ner sig i pappershögen. Ska man tro DN idag är utredningen ingen succé direkt. Det var samma bild som Anna, André, Karin och jag fick när vi läste de cirka 70 svar som kommit in i fredags.

Idag går nämligen remisstiden ut för alla som vill ha ett ord med i laget om vad som ska hända med utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna.

Helt avgörande skillnader kommer i dagen gällande EG-rättsanalysen i utredningen:

A. Så här skriver Fastighetsägarna, Sverige:

EG-rättens konkurrens-, statsstöds- och upphandlingsregler
Hela avsnitt 6 präglas av en gedigen och allsidig belysning av EG-rätten. Fastighetsägarna Sverige har inga invändningar mot utredningens redovisning av relevanta regelverk och rättsfall och delar utredningens bedömningar.

B. Så här skriver SKL (Sveriges kommuner och landsting):

Sveriges Kommuner och Landsting

• delar inte utredningens bedömning av gällande rätt, varken svensk eller EG-rätt.
Alla politiska partier i SKL är överens om den skrivningen

C. Så här skriver SABO:

SABO avstyrker Allvillutredningens (Utredningen om allmännyttans villkor) bägge förslag om allmännyttans framtida villkor. Förslagen utgår inte från de kommunala bostadsföretagens situation och uppgifter idag. De utgör en snäv och delvis missvisande tolkning av gemenskapsrätten.

Alla politiska partier i SABO är överens om den skrivningen.

D. Så här skriver Hyresgästföreningen:

I sitt yttrande säger fastighetsägarna också: ”Flera utredningar visar dessutom att hyresregleringen inte har lyckats förhindra segregation på bostadsmarknaden.”

Jaså, i så fall kanske det är idé att läsa DN debatt idag. För där redovisar vi de SCB-siffror som finns kring hur inkomstfördelningen ser ut i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Här kan man läsa om vår rapport som bygger på SCB-siffror i sin helhet.

Politikervärdessystemet

Läget måste spela större roll för hyran. Bara undantagsvis har jag varit på debatter och estradsamtal där inte denna mening spelats in. Men hyran ska grundas på hyresgästernas värderingar, inte på politiska värderingar. Det är själva idén med bruksvärdessystemet.

Annars hade det väl hetat något i stil med politikervärdessystemet och vi hade haft statligt reglerade hyror istället för förhandlade hyror. Fast det går inte att hitta några politiker som vill att staten ska reglera hyrorna. Ändå så föreslår de det hela tiden, bland annat detta att staten ska reglera vad läget ska betyda för hyran. De är inte nöjda med den värdering hyresgästerna gör. Politiker av alla kulörer rycker ut lägesfaktorn ur förhandlingarna och säger: Här är det vi som ska bestämma. Läget måste spela större roll för hyran. När allt annat ska avregleras då ska hyran regleras.

I dagens DN kan man läsa att 6000 stockholmare har värderat vad som är viktigast i boendet. Trygghet säger dem. Det säger hyresgäster i alla undersökningar som sett dagens ljus hittills. På 21 plats hamnar läget.

Om utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna får som de vill så ska lagstiftaren ange när, hur, var och med hur mycket hyrorna ska höjas. Då har vi fått statlig hyresreglering. Lite otippat kanske för många så är det Fastighetsägarna, Stockholms handelskammare och Konkurrensverket som är de mest entusiastiska förespråkarna för utredningens regleringsförslag.

Det mest klargörande remissvaret hittills är på en A4 och kommer från Vänersborgsbostäder som avslutar sitt yttrande med:

Utifrån dessa synpunkter vill vi avfärda utredningen i sin helhet och att hyresmarknadens parter tar fram ett nytt förslag som är förenligt med våra nationella förutsättningar. Vi ser med stolthet på den roll vårt bostadsbolag har spelat för kommunens utveckling.

Tips:
Verkligheten har en tendens att komma ikapp en. Här kan man läsa om den uteblivna bostadsrättsombildningen.

EDIT: Här kan man läsa mer om bruksvärderingen i Stockholm.

Sänkt skatt för pensionärer riskerar att försvinna

Igår var det pensionärernas tur. Regeringen droppar något av sina budgetförslag varje dag. Pensionärerna ska få sänkt skatt med i bästa fall några hundralappar. Det är naturligtvis bra med några hundralappar än inga alls. De flesta får 68 kronor.

Lägger man till sju kronor kan man äta viltskavsgryta med kantareller, bacon och lök på Gamla teatern i Östersund idag för de pengarna.

Många pensionärer är hyresgäster och många av dem betalar mer än hälften av sin pension i hyra. En intressant fråga är hur regeringen tänker försäkra sig om att denna pensionärsinvestering håller ända fram till valet och inte slutar som en ren förlustaffär för pensionärerna.

Det kostar många sköna kronor att sänka skatten för hundratusentals pensionärer. Meningen är väl att livet som pensionär ska kännas lite lättare. Den ambitionen är det inget fel på. Om inte hela skattesänkningen ska glida ner i fickorna på fastighetsägarna och gå till att öka deras vinster ännu mer så måste man tänka i en annan riktning än den som utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna har spårat in på.

Blir det som de föreslår då ryker inte bara skattesänkningen utan då blir det att knapra på de slantar som redan från början var för få. Pensionärer som hamnar på minus när hela pusslet är lagt kommer inte att göra vågen när de släntrar mot valurnorna.

Vadå bostadspolitik?

Bostadspolitik är inte precis hippt och inne. Den ligger säkert placerad på utelistan. Det uppfattas vara en lång räcka av tvister om vilka bidrag, avdrag och skatter som ska omgärda byggandet och boendet. Inget man kastar sig in i precis om man vill ha lusten att förändra i behåll. Den som är otränad satsar hellre på 100 meter fri löpning än ger sig ut på en hinderbana, helt enkelt.

Lika knöligt som jordbrukspolitik ansåg en journalist som jag träffade och som därför aldrig skriver en rad om detta enligt henne obegripliga område.

Ändå står det om det varje dag. Här skulle jag kunna räkna upp allt elände som det står om: studenter som inte hittar någonstans att bo, hur deras ekonomi körs i botten och hur studieresultaten är i fara, hur irakflyktingar får tränga ihop sig med allvarliga konsekvenser för barnen, hur människor som vill gifta sig kan inte hitta en gemensam bostad, hur de som vill skilja sig måste fortsätta bo ihop, hur de som fått jobb inte kan ta det, hur de som vill flytta hemifrån blir kvar hos mamma eller hur de får betala ockerhyror. Men det blir ju så dystert att hålla på att skriva om sådant, så jag hoppar det.

Istället för att alla ansträngningar går ut på att klura ut hur vi ska bygga bostäder håller vi på att stöka runt med de hus som finns. Den lilla debatt som finns handlar om försäljning av de hus som finns, ombildning av de hus som finns, att spränga in ägarlägenheter i de hus som finns, att höja hyran i de hus som finns, renovera de hus som finns.

Nu måste vi koncentrera oss på de hus som inte finns.

Vadå utdelningsbegränsning?

I fredagens blogg hävdade jag att spänningen var på topp. Vad skulle SKL säga i sitt remissyttrande om utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna?

Det där med spänning på topp var kanske något överdrivet. Jag har inte sett en enda tidningsnotis om vad de sa trots att det finns nästan 3 miljoner hyresgäster vars plånböcker kan tunnas ut ordentligt om det blir som SKL vill. De vill exempelvis ta bort utdelningsbegränsningen.

Det är här problemen börjar. Vadå utdelningsbegränsning? Om man höjer fastighetsskatten fattar alla villaägare vad det betyder. Tar man bort utdelningsbegränsningen så är det inte många som hänger med på vad det har med hyran att göra.

Det går inte att rassla ihop några större demonstrationståg på en sådan fråga utan att lägga ner mängder av pedagogisk möda och hårt arbete på att få folk att förstå hur det hela hänger ihop med deras hyra.

Allianspartierna i SKL vill att kommunerna fritt ska få plocka ut hyrespengar ur de kommunala bolagen att använda efter gottfinnande. (s) som gått från att vara emot till att hålla med har nu vridit över till att det hela måste utredas. (mp) håller med (s) men (v) tycker att begränsning ska finnas kvar.

Så nu måste Hyresgästföreningens samtliga pedagogiska talanger rycka ut: Rör inte vår hyra! Flygplatser, simhallar och äldreomsorg ska betalas av alla via skatten. Hyra är hyra.

Jag efterlyser klatschiga, begripliga, roliga och informativa slogans att använda i upplysningens tjänst. Kom igen.

Torrkokning

Detta är min granne Gerd. Hon bor försiktigt och tyst i lägenheten ovanför mig. Där har hon bott i 55 år med man och barn utan att Tunabyggen ens behövt byta golvmatta i rummet.

Hon såg helt fotoriggad ut när jag svängde in på gården och fann henne sittandes med Hyresgästföreningens medlemstidning Hem & Hyra i knäet. Jag fick ta en bild om jag lovade att den inte skulle komma med i någon broschyr. Bloggbild däremot var helt okej.

Gerd är hyresrättsentusiast. Hon vill absolut inte ge sig ut för att låna pengar och köpa lägenheten. Det verkar inte heller pågå några sådana strömningar i grannskapet. Gunnar och Sippen på andra sidan syrenerna har inte heller antytt att de går och bär på några bostadsrättsombildningsfunderingar. Vi kan nog känna oss relativt lugna. Grannsämjan kan bestå ytterligare en tid.

Men om Tunabyggen ska få börja använda hyrespengarna till allt möjligt och bete sig strikt affärsmässigt sticker hyrorna iväg. Då ligger sådana 80-plusdamer som Gerd pyrt till, den saken är klar.

Igår gjorde vi en liten politisk analys och kom fram till att Gerd inte var särskilt politiskt het. Inget politiskt parti verkar ha fokus inställt på Gerd, därför kommer hon inte ens med i någon målgruppsanalys. För att få komma med där måste man nämligen tillhöra medelklassen. Det är medelklassen som ska vinnas i nästa val. Gerd är hopplöst ute. Hon saknar nästan helt medelklassens attribut.

Vi kom inte längre än så för Gerd hade satt på potatis som nu höll på att koka torrt. Det är inte bara potatis som kokar torrt var vår gemensamma slutsats av dagens politiska analys.