Häromdagen ringde det en man som vi försökte värva till medlem via ett ett brev. Han bor i ett av de riktigt segregerade bostadsområdena i en av våra större städer.
Bland de stora villorna finns några hyresfastigheter insprängda. Människor i området bor bra och har gott om pengar, även de insprängda hyresgästerna är någorlunda välbeställda och har inga problem med att smälta in i omgivningarna. Det var detta som visade sig vara problemet.
Han känner sig orolig och inser att även hans hyresrätt är i farozonen om hyran ska sättas efter efterfrågan. Han vill gärna bli medlem men eftersom man då får tidningen Hem & Hyra i brevlådan så blir det problematiskt. Då blir det slut på smälta in. Då blir det sticka ut.
Det skulle då stå klart för alla, möjligen också fastighetsägaren, att det fanns medlemmar i Hyresgästföreningen i huset. Så tänker alla hyresgästerna i området enligt den orolige mannen. De är rädda för att fastighetsägarna ska slå tillbaka på något sätt om de går med i Hyresgästföreningen. Han tyckte att vi hade för kortfattad information i brevet och önskade att vi tänkte på att ha lite mer fullödig vägledning till just den här typen av bostadsområden där man inte kan bli medlem hur som helst.
Världen är upp och ner. Förr i tiden var det arbetarklassen som fick slåss för rätten att organisera sig. Nu verkar det vara dags för de välbeställda att ge sig ut på barrikaderna och slåss för organisationsrätten. Längre än så här vi inte kommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar