Stjärnor på glid

Alla TV-kanaler med självaktning har bortröstningsprogram. Folk sitter hemma med mobilen i högsta hugg och sms:ar bort den ena efter den andra stjärnan på is, idolkandidaten eller dansbandet. De som inte håller måttet skickas ut i kulisserna. In- och utröstning präglar våra liv. Rädslan för att bli vald sist av alla på gymnastiken har satt djupa sår i våra själar.

Nu när jag hamnat i in- eller utröstningssvängen känner jag omedelbart lukten av gymnastiksalens plintar och gummimattor. Man vill helt enkelt inte röstas bort, man vill röstas in.

Även grundlagsberedningen är inne på det spåret. Nu öppnar de dörren för alla som vill in i riksdagen. Det ska räcka med 5 procent av rösterna i fortsättningen, tycker de. Hugade kandidater ska värva röster till sig själva, visserligen krävs det en partibeteckning men det är den egna stilen och formen som avgör.

Så jag uppmanar därför alla bloggläsare att vara lite hyggliga och rösta på mig här. Magazin M utser nämligen Årets Maktmappie.

Mappie står för Mogna Attraktiva Pionjärer, i det här fallet ska de dessutom ha makt. Tävlingen är inte till för vilka popsnören som helst utan det är mera tänkt för senilsnören, man måste vara över 50. Lite åt stjärnor på glid hållet. Fast bara lite grand, jag skojar bara.

Det är dessutom som i politiken: Det är inte bara min stil och form det handlar om utan även Hyresgästföreningens.

Motiveringen lyder:
Som stridbar ordförande för Hyresgästföreningen värnar Barbro Engman om landets hyresgäster. När de flesta sitter och räknar på hur många miljoner bostadsrätten är värd, oroar hon sig för hur unga människor ska kunna gå från att vara mambos till att hitta en egen bostad.

Så snälla ni rösta på mig och Hyresgästföreningen.

Nu tänker jag ta jul-, nyårs- och bloggledigt ett tag.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Bakdörrspolitik kan ge marknadshyra

Det är inte alldeles enkelt alla gånger. Så fort man slappnar av och tror att man har klart för sig hur läget är blåser det till och det visar sig att man inte alls är på banan. I varje fall inte på den bana man borde vara. I botten på mitt hyresgästliv ligger utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna och skapar oro i mitt annars rätt så harmoniska liv. Jag vet att om regeringen är på samma linje som utredaren kommer hyresnivåerna att dra iväg så det gäller att hålla den politiska spaningsutrustningen i trim. Just nu ligger det exempelvis ett förslag på riksdagens bord om kommunala kompetensfrågor. Låter lagom trökigt och det förorsakar aldrig några politiska bråk. Det handlar dessutom om bland annat kollektivtrafik, lokaler och turism.

Men nu är det bråk. Regeringen föreslår en förändring som innebär att den typen av verksamhet ska undantas inte bara från självkostnadsprincipen utan också från kommunallagens förbud att driva verksamhet i vinstsyfte.

Hupp, hupp ska kommunerna börja bedriva verksamhet i vinstsyfte, precis det som utredaren om hyrorna föreslog. Den gången tog Mats Odell avstånd och sa att SKL som lanserat en tredje modell, där förbudet att bedriva verksamhet i vinstsyfte fanns kvar, låg bättre till än utredaren gjorde.

Nu har det tidigare så hyllade SKL skrivit till Konstitutionsutskottet. Om förslaget till 1 kap 3 § lagen om vissa kommunala befogenheter skulle antas av riksdagen innebär det alltså en helt ny syn på kommunal näringsverksamhet, skriver de. Men nu tycker inte Mats Odell att man behöver bry sig om SKL längre. Om detta går igenom finns det väl inte heller någon tredje modell, för den har de baserat på den lagstiftning som nu försvinner.

Peter Hultqvist (s) har frågat Odell om detta innebär att kommunala bolag påverkas på sikt och om det öppnar för marknadshyra. Odell svarade igår:

Propositionen om Kommunala kompetensfrågor mm har inte lagts fram för att förändra förutsättningarna för de kommunala bostadsföretagen. Däremot ägnar sig naturligtvis de kommunala bostadsföretagen åt näringsverksamhet och kan därigenom påverkas av förslagen i propositionen, liksom övrig kommunal näringsverksamhet.

Även om avsikten inte är att förändra förutsättningarna för de kommunala bostadsföretagen, kan alltså konsekvensen bli att samma förändringar som föreslås nu kommer att gälla också de kommunala bostadsföretagen.

Detta är form av bakdörrspolitik som känns väldigt olustig för oss som kan komma att beröras. Det är ju inte helt otänkbart att Mats Odell står där en dag och säger: Ja, men jag sa ju det. Allmännyttan ska också drivas i vinstsyfte. Om det inte är tänkbart så är det läge att säga det nu.

Berömma Mats Odell

Det går inte att bygga hyreshus. Det är fullständigt omöjligt och allt är bruksvärdessystemet fel. Vi måste kunna räkna hem kalkylerna. Avskaffa Hyresgästföreningen, bruksvärdessystemet och låt marknaden ordna till det. Dessa mantran har jag hört på varenda paneldebatt om boende och byggande i massor av år. Under tiden detta panelande pågått har byggkostnaderna ständigt nått oanade höjder. Alla priser har skenat och ingen har kunnat göra något, velat göra något eller känt sig tvungen att göra något åt det.

Så kom den finansiella krisen och så som genom ett trollslag förändrades allt, nästan. I de tidigare så orubbliga närmast av Gud givna byggkalkylerna räknas nu med nya siffror. Alla kan plötsligt inte ta ut mer och mer i alla led. På den nya sortens paneldebatter där man är självkritisk och erkänner att alla byggkostnader kanske inte var så orubbliga uppmanade Olle Erhlén, koncernchef NCC, alla som hade lite undanstoppade pengar att börja bygga nu för nu är minsann byggkostnaderna på väg ner.

Peab-chefen Mats Paulsson är inne på samma linje. Kostnaderna för byggmaterial har sjunkit, vilket gör att kostnaderna för byggande bör kunna gå ned, säger han i Dagens industri. Hoppsan, kan de gå ner, tänkte jag nästan skriva fast det låter så surmulet.

Igår träffade jag en person som tyckte att jag kunde berömma Mats Odell någon gång och inte vara så negativ hela tiden. Nu har Mats Odell gett BKN i uppdrag att analysera behovet av garantier för byggkreditiv och finansiering av byggprocesser för de som inte har några undanstoppade pengar. Det är bra det, vi behöver bygga.

Jag törs inte vara så översvallande positiv, Mats Odell är en man med makt över hyrorna. Kommer det förslag om att släppa upp hyrorna börjar kalkylerarna räkna på det gamla sättet igen där man kan ta ut och ta ut allt högre priser i varje led. Men om Mats Odell inte går till riksdagen med hyreshöjande lagförslag då ska jag vara översvallande positiv. Det lovar jag.

Ointresse, särintresse och allmänintresse

Att vara ett särintresse är inget vidare. Man hålla till i politikens utmarker. Det är lätt som en plätt för politiker som inte vill bry sig att avfärda förslag med motiveringen att de ändå bara kommer från ett särintresse. När man är sär så är man åtskild, säregen, speciell och udda och man omnämns aldrig i positiva sammanhang.

Hyresgästernas väl och ve finns på den politiska listan över särintressen och innehar dessutom en hög placering på den politiska ointresselistan. Kan man däremot knö in sig i den sfär där allmänintresset anses råda ökar förutsättningarna för framgång dramatiskt. Det finns ingen allmängiltig definition över vad som är av allmänt intresse utan det avgörs från gång till gång. De båda intressena hyresgäster och fastighetsägare framlever trots alla intressedefinitioner ett liv i politikens hängd. De finns många lagar som anger var balanspunkten går mellan fastighetsägarintresset och hyresgästintresset. Hela hyreslagstiftningen är en sådan balansaktslag.

Men när det gäller inflytandet vid ombyggnader är balansen rejält rubbad. SVT Rapport redovisar i kväll att fastighetsägarna vinner 97 procent av alla tvister som handlar om renoveringar (se klippet i sin helhet under rubriken). När Mats Odell tillträdde som minister med makt över hyresgästernas väl och ve la han ner den utredning som hade till uppgift att stärka hyresgästernas ställning i ombyggnadsärenden. Nu är hyresgästerna maktlösa medan fastighetsägarna får rätt i nästan alla fall som prövas. Det är inte alla särintressen som befinner sig i politikens utmarker.

Vi får väl se hur det går med balansen mellan särintressena nu när regeringen ska ge sig på innehållet i hyreslagen. Allmänintresse borde tala för en väl avvägd balans
mellan särintressena.

Höj priset på hyrestomtar

Fredagsblogg
Det är tomtebrist. DN rapporterar idag att efterfrågan på hyrtomtar är större än tillgången. Människor vill hyra tomtar. Egenägda tomtar är ute. Fast lösning på tomtebristen är väl enkel. Höj priset på de alltför få tomtarna så att människor inte har råd att efterfråga några tomteinsatser. Då får vi en tomtemarknad i balans. För så ser man, inte alla men tillräckligt många viktiga beslutsfattare, på hyresmarknaden. Det anses vara en väl fungerande marknad när priset på hyresrätterna är så högt så att människor tar sin alltför tunna plånbok och flyr.



Lördagsblogg
Häromdagen på den fullpackade Fastighetskvällen sa både Mats Odell och hans politiskt sakkunnige Daniel Liljeberg att i Finland, där kan de minsann bygga. De har statliga subventioner, sa jag då och tyckte att jag fick in en fullträff. Subventioner tycker inte regeringen om. Fast om det ges i form av skatteavdrag till villaägare och bostadsrättsinnehavare kan de ändå leva med det. Men nog om det, det är något med regeringen och hyresrätterna som inte stämmer. Daniel Liljeberg klämde då i med en egen fullträff och kontrade med att säga: Ja, och så har de marknadshyra. Varför sa han så? Tycker han att det är bra?

Söndagsblogg
I torsdags träffade jag åter Daniel Liljeberg på en annan debatt. Då sa han att han tyckte det var viktigt med långsiktiga och stabila spelregler. Så bra, då kommer de inte att ändra hyreslagstiftningen och skapa ytterligare osäkerhet för branschen nu när det måste byggas. Men icke sa nicke, just de spelreglerna kunde man ändra på, tyckte Liljeberg. Bruksvärdessystemet har 40 år på nacken och har skapat stabilitet på hyresmarknaden, det finns väl knappast någon mera uthållig och stabil spelregel att uppbåda. Det är något med regeringen och hyresrätterna som inte stämmer.

Vi tycker visst om hyresrätter säger regeringen och inför ägarlägenheter som de hyrintresserade ska hyra i andrahand. Som kärleksförklaring betraktad är den ju lite tunn. Dessutom inte särskilt varaktig, för nu tillägger de varje gång att hyresgästerna sedan kan köpa de lägenheter de hyr. Tillbaka till basicpolitiken. Äga i förstahand och hyra i andrahand. Det är någonting med regeringen och hyresrätten som inte stämmer.

Vi hörs på måndag, trevlig helg.

Mjukvaruföreningen

Den Stora Fastighetskvällen igår var en riktig publikdragare, 1 100 personer hade tagit sig dit. Det är inte roligt alla gånger, det är många konstigheter som visas upp på storbild och som får passera opåtalat. Fast hyresrätt är mera rätt än någonsin. Det verkade de flesta vara överens om utom Mats Odell och Daniel Liljeberg på finansdepartementet som verkar övertygade om ägarlägenheternas välsignelsebringade kraft. Frågar man hyresgästerna är det ingen som vill bo i andra hand i en ägarlägenhet.

Under rubriken ”Hyresgästernas betydelse för investeringen” talade en fastighetskonsult om vad mjukvaran vill ha. Mjukvaran det är vi. Många undrar över varför vi ska heta något på gäst. Det verkar ändå vara en bättre position än att heta vara, mjukvara. Vårt demonstrationståg har nu samlat över 50 000 människor. En sådan förening kan ju inte heta Mjukvaruföreningen.



I alla fall tipsade konsulten den samlade menigheten om vad som var viktigt innan de investerade i hyreshus. De skulle kolla inkomsterna hos de boende och i området, om det fanns brytmärken på dörrar, hur hyreskontrakten såg ut, om det kunde finnas några snedseglare bland hyresgästernas osv. Sedan levererad fastighetskonsulten kvällens största understatement: "det kan vara bra att investera i sådant som hyresgästerna uppskattar". Konsultord och inga visor.

Samme man delade jag sedan debattpaneltid med. Man hinner inte säga så mycket när det är begränsad tid och åtta i panelen men konsulten hann med att säga att vi inte borde bygga kök i våra hyreshus, det kan väl hyresgästerna sätta in själva. Mellan sin talartid och paneldebatten hade han hunnit glömma bort att man skulle investera i sådant som mjukvaran uppskattar. Som exempelvis kök.

Fastighetsägarnas medkännande hyreshöjarkrav

Stockholmshems hyresgäster får en hyreshöjning på 2,64 procent 2009. Fastighetsägarna Stockholm beklagar utfallet och menar att de boende kommer att drabbas. Det tror jag också, många har och kommer att få det knepigt med att få plus och minus att gå ihop. De har redan slagit i utgiftstaket.

Men nu var det inte riktigt den typen av medkänsla fastighetsägarna kände. Utan Christer Jansson, vd för Fastighetsägarna Stockholm, säger till Fastighetsvärlden att: "med de här hyresnivåerna kan hyresrätten aldrig utvecklas". Samma elände drabbade enligt honom Lidingöhems hyresgäster, där hyreshöjningen ”dessvärre stannade på 2,3 procent”.

Christer Jansson driver hårt att hyrorna måste höjas så att det inte blir bostadsrätter av alltihop. Men hallå Christer, har du aldrig sett de boendekalkyler som hugade bostadsrättsombildare delar ut till sina grannar för att få dem att gå med på ombildning. Där ser man att risken för hyreshöjningar som sitt starkaste vapen. En hyresgäst som betalar 6 651 kronor i hyra idag kan med 5 procent i hyreshöjning under några år få en hyra på 8 489. Medan hyran bara skulle bli 6 931 om det blir bostadsrätt. I alla fall om man ska tro på ombildningskonsulter.

Det finns inget som driver på bostadsrättsombildningen så mycket som fastighetsägarnas ständiga krav på hyreshöjningar. Dessbättre gör vi allt för att hålla nere hyrorna så att inte alla faller i farstun för de ombildningskonsulter som lockar med lägre boendekostnad.

Esther gör demonstrationsdansen

Esther, 3 år, gillar vårt demonstrationståg. Mest musiken. Sätt på gubbarna, säger hon och drar iväg i en dans. Om och om igen. Esther är på rätt spår, man måste ta om allt hela tiden. Alla segrar måste vinnas om och om igen. Än är hon inte inne i själva sakfrågorna. Den dag hon ska flytta hemifrån hoppas man ju att byggandet kommit igång och att den här typen av demonstrationståg är ett överspelat kapitel.

Esthers kusin Julia, 8 år, är däremot helt inne i vad det handlar om. Jag hörde henne dra hela demonstrationsupplägget för sin kompis Nike. Det som tog ordentlig skruv var när Nike insåg att hennes mamma kunde få lite mer pengar över till äventyrsbad och annat om inte hennes hyra drog iväg. Barn kan nämligen allt om föräldrarnas ekonomiska belägenhet. De vet när det kärvar och när det går att göra en framstöt om en smärre investering i ett nytt dataspel. Det dagliga och outtalade informationsflödet i en familj fungerar alltid.

Barn är hushållsekonomiskt medvetna i tidig ålder och de vet också om föräldrarna är tyngda av för stora utgifter och för låga inkomster. För de blir de också tunga till sinnet. De vet också vilka i klassen som har och vilka som inte har. Barns bästa ska komma i främsta rummet, alla ska ha samma rättigheter, lika värde och kunna utvecklas, står det i Barnkonventionen. Det ställer krav på samhällsbygget, det får inte bli hur jäkla orättvist som helst.

Enligt Artikel 12 har barn dessutom rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör dem. Så go Julia, go! Du har FN:s barnkonvention på din sida.

Sågning av krispaketet

Nu återstår det bara att be de högre makterna om hjälp om det ska bli några insatser i miljonprogrammet.

Stimulanspaketet stimulerade onekligen debatten. Närmare totalsågning än så här är det väl svårt att komma, så nog var det ett krispaket i alla möjliga bemärkelser. Om det också kommer att få någon stimulerande effekt på ekonomin och arbetsmarknaden återstår att se.

Nu när alla var eniga i sin kritik kunde också alla avfärdas. Här dyker de upp alla särintressen och är missnöjda, det är tur att vi inte lyssnar på dem, sa den lyssnande statsministern.

Ta bara detta med byggandet och boendet som väl inte med bästa vilja i världen kan betraktas som ett särintresse. Byggandet har kraschlandat och de som söker bostad försvinner inte, de ökar. I det läget satsar regeringen skattepengar på villaägare och bostadsrättsinnehavare för att komma åt svartjobb och säkra upp systemet med hushållsnära tjänster. Det ska rotas, renoveras, ombyggas och tillbyggas i villor och bostadsrätter. Att ge skattesubventioner för renovering, ombyggnad och tillbyggnad hos hyresgästerna betraktar uppenbarligen regeringen som en apart idé. Det brukar vara så. Hyresgästerna befinner sig i ett politiskt utanförskap. Det blir allt tydligare, bostadsbristen och behoven i miljonprogrammet till trots. Det går inte att uppbåda en enda proposition som varit till för att stärka hyresrätterna och hyresgästerna.

Nu undrar man lite försiktigt hur arbetsmarknaden ska kunna bli bättre för byggjobbarna som fått gå hem när Skanska, NCC, Peab, JM, HSB och Riksbyggen stoppat upp sina byggen. Den största yrkesgruppen inom Byggnads, 46 400, är träarbetarna som är med från början och hela vägen i byggprocessen. De svarar för alla gjutformar och tillverkar alla träkonstruktioner som mellanväggar och takstolar. Eller för betongarbetarna som fixar alla betongkonstruktioner; väggar och valv. Eller för arkitekter och alla andra som är med under hela projekteringsstadiet.

För dem finns inga jobb när villaägarna för skattepengar ska renovera badrummen eller köket. Inte blir det några nya hus att bo i heller.

Vem ska man tro på

Tidningarnas ekonomisidor är hot stuff nuförtiden. Där söker vi svaret på om och i så fall när det vänder upp eller ner. Effekterna av riksbankens krafttag med en räntesänkning på 1,75 procent analyseras på längden och tvären. Våra liv kretsar kring reproräntan. Inte ens de som satsat på ett lånefritt liv kommer undan. Lån och räntor är det som förenar oss. Nu när riksbanken drämde till med en sänkning vill vi veta hur det kommer att påverka jobben, hyran, räntan, bopriserna, biljättarna, bankerna och julen.

Vi vänder oss till ekonomisidorna för att finna svaren. Där tros det. På en och samma tidningssida tros det att bopriserna kommer att fortsätta falla och att de kommer att öka. En del auktoriteter tror på en vändning till hösten medan andra tror att det blir mer utdraget än så. En del tror på ännu lägre ränta och andra på att den kommer att ligga still. Det tros helt enkelt och vi får bestämma oss för vem vi tror är bäst på att tro. Vårt behov av trygghet är stort så det blir lite skakigt när vi är hänvisade till detta ständiga troende.

Hyresförhandlingarna bygger på både tro och vetande. Det är inte konstigt att många förhandlingsuppgörelser drar ut på tiden. Bostadsföretagen är inte annorlunda än det som skrivs på ekonomisidorna i DN, GP och Sydsvenskan. De tror, fast inte samma sak. Det komplicerar livet runt förhandlingsborden just nu. Kanske är det bättre att vänta med uppgörelser eller så är det bättre att klippa till och göra upp. Ja, vad ska man tro.

Regeringspartiernas partiledare kommer under förmiddagen idag att hålla en presskonferens i Rosenbad i Stockholm. De kommer väl att presentera ett stimulanspaket. Vad ska man annars tro.

Sherlock Holmes-typer tejpar i Malmö

I Malmö duggar bostadsrubrikerna tätt. Är det inte kackerlackor så är det tejpspioner. MKB framstod i bra dager när fastighetsbolaget Acta fick skämmas i Uppdrag granskning för kackerlackor och förfallna hus. MKB framstår nu i mindre bra dager. Istället för att jobba på sitt varumärke skickar de ut tejpspioner för att hitta bevis mot en 69-årig dam så de kan vräka henne (se programmet här). Sedan gör de saken ännu värre genom att försvara sina spiontag. Förstå det den som kan.

Hur tror MKB egentligen att deras hyresgäster och levebröd uppfattar de signaler tejpande Sherlock Holmes-typer sänder ut när de kollar brevlådor, elräkningar och om tejpen i dörrspringan är obruten så de kan gå till hyresnämnden och hävda att man bör vräka en sjuk 69-årig dam så här precis före jul.

I Malmö kommuns ägardirektiv står det att MKB ska vara ett föredöme för andra fastighetsägare. Det är väl läge att börja jobba på det nu och då kan man väl samtidigt kasta sig över uppdraget från Malmö kommun om att: "medverka till att hyresnivåerna i Malmö hålls nere". Det skulle verkligen stärka varumärket i tider av kris och när hyresgästernas köpkraft är viktig för samhällsekonomin. Från Göteborg väntar man, det vill säga jag, på att något liknande hyresbesked. Någon av bilkrisen trängd kommunpolitiker borde rimligen gå ut och säga att de kommunala bostadsbolagen givetvis ska använda sin ekonomiska styrka för att i detta läge, när var tredje LO-medlem i Göteborg är varslad och kommunen vädjar om statlig hjälp för att klara hem Volvo, se till att man tar sig igenom denna påfrestningens tid med så låga hyreshöjningar som möjligt. För när ska man annars använda sin goda ekonomi om inte i kristider. Istället för att jaga andra sätt att stimulera hushållens ekonomi kan man väl använda dem som ligger mitt framför näsan. Det är många miljoner som försvinner ur hyresgästernas plånböcker för varje procent i hyreshöjning.

I Stockholm går de på offensiven. Satsar på både byggande och renovering. Jättebra. Även där väntar vi på ett offensivt besked om hyran.

Miljonprogrammets 40-årskris räddas av finanskrisen?

Igår var jag på releasefest i Skeppsholmskyrkan. Det som releasades var en bok om miljonprogrammets förnyelse som jag medverkat till och i. Skeppsholmskyrkan är visserligen avkristnad och har renoveringsbehov men liknar ändå inte miljonprogrammet som befinner sig mitt i en 40-årskris och behöver hottas upp både in- och utvändigt. Kyrkor står där till synes oberörda i flera århundraden och tas varligt omhand. Det kan man inte beskylla de som äger miljonprogrammet för att ha gjort. Varlig hand är inte precis det vi förknippar med miljonprogrammet.

Fast alla sitter inte i väntrummet och undrar vad de ska göra. Många har åstadkommit stordåd och många sliter på med sina områden på ett bra sätt. Det finns kunskap om vad som måste till för att lyckas. Det var den kunskapen vi vill sprida i boken som ges ut av BQR, Rådet för byggkvalitet.

Miljonprogrammets räddning stavas kanske finanskris. Byggjobbare behöver jobb, husen behöver renoveras och de boende behöver bo bättre. Vad mer kan man önska sig av arbetsmarknadsåtgärder. Fast man kan ju också träta om vem som ska betala. Husen står där de står i väntan på omsorg och upprättelse.

Hyran i papperskorgen

Kampanjmaterial på papperskorg i Kristianstad.

Mötet med Boverkets insynsråd igår gick i lugn stil. Insynet bestod mest av information om vad Boverket jobbar med och hur det hela är organiserat. Ibland utfärdar de föreskrifter och allmänna råd men mycket av Boverkets jobb går ut på att stimulera, samla, driva på och stödja. Lite snårigt, men så håller de på med allt mellan himmel, jord och kust.

Hyresrätten har seglat upp som räddande krisängel. När det inte gick att göra bostadsrätter av Turning Torso, det extremt höga och vridna tornet i Malmö, blev det hyresrätter. Nu omvandlas påbörjade bostadsrättsprojekt till hyresrätter.

Hyresrätten mera rätt att någonsin, står det på Hyresgästföreningens kampanjmaterial. Det får väl betraktas som rätt på. Kampen om hyrorna driver vi oförtrutet vidare, var helst vi kommer åt. På vissa ställen, som på bilden från Kristianstad, är det dessutom möjligt att stoppa ner överblivna och omoderna förslag vars bäst före datum gått ut.

Offentlighetsprincipen är för beige

Jag sitter på Arlanda på väg till Karlskrona för att utöva tillsyn: "Om regeringen har bestämt att det skall finnas ett insynsråd vid myndigheten, skall rådet utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd”, står det i 9§ SFFS om vad som ska gälla hos Enrådsmyndigheter. Boverket är en sådan myndighet. Idag är det insynspremiär där. Det kommer väl inte att bli något realeseparty direkt där några stora nyheter släpps. Såvida inte Boverket har nåtts av besked om att det kommer stimulansåtgärder för att renovera och fixa till miljonprogrammet. Förr eller senare kommer det, tro mig. Troligen lär insynet vara fullt av nyheter av det sämre slaget, byggnedgång och annat.

Att utöva insyn känns annars som ett viktigt demokratiinslag. Jag gillar verkligen uttrycket utöva insyn, det antyder något mer än att det bara är fråga om att ha koll på läget eller få information så där i största allmänhet. Det är ju väldigt vanligt med det omvända, att myndigheter utövar insyn i våra liv. Vi betalar dessutom för att de ska kunna fullfölja sina insynsuppdrag. Enligt morgontidningarna är FRA den senaste i raden av dem som förorsakar oss nya och högre kostnader. Det är en uppenbar obalans mellan aktörerna på demokratimarknaden. Det är dags att vidga insynsutövningen till att i högre grad omfatta medborgarnas berättigade krav på insyn över väsentligheterna i livet. Offentlighetsprincipen är för beige. Den ger inte utrymme för tillräckligt med medborgaraction.

Jag återkommer med förslag på nya insynsområden. Byggkalkyler känns det som man skulle vilja ha en lagstadgad rätt till insyn i. Nu ska det plötsligt gå att bygga hyreshus igen nämligen. I alla fall om man får tro Familjebostäder i Stockholm. Nu sitter man och räknar om de kalkyler som tidigare var av Gud givna och omöjliga att rubba. Nu går det inte att ta ut högre och högre priser i alla led om man ska få något gjort. Jättebra, en sänkning av byggkostnaderna är efterlängtad. Bara inte nu regeringen släpper hyrorna fria, då börjar de räkna om igen efter de gamla kalkylmodellerna. Så fungerar marknaden, finns det ett utrymme att höja priset då hänger man på.