03 december 2008
Miljonprogrammets 40-årskris räddas av finanskrisen?
Igår var jag på releasefest i Skeppsholmskyrkan. Det som releasades var en bok om miljonprogrammets förnyelse som jag medverkat till och i. Skeppsholmskyrkan är visserligen avkristnad och har renoveringsbehov men liknar ändå inte miljonprogrammet som befinner sig mitt i en 40-årskris och behöver hottas upp både in- och utvändigt. Kyrkor står där till synes oberörda i flera århundraden och tas varligt omhand. Det kan man inte beskylla de som äger miljonprogrammet för att ha gjort. Varlig hand är inte precis det vi förknippar med miljonprogrammet.
Fast alla sitter inte i väntrummet och undrar vad de ska göra. Många har åstadkommit stordåd och många sliter på med sina områden på ett bra sätt. Det finns kunskap om vad som måste till för att lyckas. Det var den kunskapen vi vill sprida i boken som ges ut av BQR, Rådet för byggkvalitet.
Miljonprogrammets räddning stavas kanske finanskris. Byggjobbare behöver jobb, husen behöver renoveras och de boende behöver bo bättre. Vad mer kan man önska sig av arbetsmarknadsåtgärder. Fast man kan ju också träta om vem som ska betala. Husen står där de står i väntan på omsorg och upprättelse.
Detta får mig att tappa hakan....Skamlöst!
SvaraRaderaMan tappar mer och mer förtroende för eran organisation.
Jag tycker det strider mot eran ideologi samt ligger i Stockholmarnas intresse, hur kan Terje ha dubbelt boende ???
Med tanke på de långa bostadsköerna.
Se länk:
http://stockholm.city.se/nyheter/2008/12/03/Hyresgastpampen_har_flera_bostader/
Trappuppgången är ruffig och nedgången. Färgen är delvis bortflagnad. Sedan 2004 är Terje Gunnarson, ordförande i Hyresgästföreningen Region Stockholm, mantalsskriven i Hagsätra i en etta med kokvrå. Men oftast bor han i ett radhus med frun några kilometer bort i Bandhagen. Samtidigt söker 50 000-60 000 människor aktivt bostad i Stockholm.
Hur ofta bor du i huset?
– Ja… flera gånger i veckan, när jag har lugn och ro och tid över. Men jag går inte att bo ihop med, det fungerar inte att ha ett familjeliv när man alltid måste vara anträffbar och kommer hem sent. Därför måste jag ha lägenheten.
Men radhusgrannarna säger samtliga att Terje är permanent boende i huset.
– Terje? Han bor här och brukar parkera bilen där borta. Det är en trevlig prick som jag ofta pratar med, säger en granne.
Radhuset köptes 2004 i samband med att frun flyttade dit från Kungsängen. Ungefär samtidigt byte Terje Gunnarson bort en lägenhet i Högdalen mot en tvåa (kontrakt på dottern) och ettan i Hagsätra. De senaste två årens deklarationer visar cirka 35 000 kronor/år i underskott av kapital, alltså ränteavdrag på huset.
– Halva huslånet står på mig, Ewa har inte råd själv. Brorsan bodde i lägenheten ett tag, men självklart har jag aldrig hyrt ut den i andra hand.
Terje Gunnarson kallar Hagsätra för "hem". Han är dock helt obekant bland lägenhetsgrannarna.
– Jag har bott här i 40 år men aldrig sett honom. Jag känner inte ens igen namnet, säger en granne och får medhåll av flera andra.
Paret Gunnarson har även ett fritidshus på Dalarö.
Tusentals ungdomar är bostadslösa. Hur lämpligt är det att Hyresgästföreningens ordförande har flera bostäder så nära varandra?
– Även jag måste väl bo någonstans. Från början skulle vi bo ihop i huset men det fungerade bara inte med familjen, säger jag ju. Jag är väl svår att bo ihop med.
Ja, hur ligger det till Barbro? Backar du upp Terje eller bör han avgå?
SvaraRadera