Man kan ändå inte låta bli att sakna dem. De gamla bostadspolitiska målen.
Tänk så fantastiskt det hade varit om de fått en chans att bli verklighet. För tjusigt formulerade var de. Så här uttryckte man sig i riksdagen när det begav sig:
”Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar."
För inte kan man väl säga att kackerlackor, mögel, fukt, läckande tak och lutande golv är goda bostäder. Ingen kan väl heller påstå att våra miljonprogramsområden är stimulerande och trygga miljöer. Trångboddhet och bostadsbrist främjar väl inte direkt en god uppväxt för barn och ungdomar. Den bostadspolitik som skulle skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder har gett stora möjligheter till några och inga alls till andra. Många lever helt enkelt inte under värdiga levnadsförhållanden.
Den nuvarande regeringen säger att man inte ska klaga över att de gamla målen försvann de nya är minsann lika bra. Så här står det nu:
”Målet för bostadsfrågor är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.
Målet för samhällsbyggande är en ändamålsenlig samhällsplanering som ger alla människor en från social synpunkt god livsmiljö där en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, naturresurser och energi samt ekonomisk tillväxt och utveckling främjas.”
Så nu kan man undra över vad regeringen tänker göra så att alla får en från social synpunkt god livsmiljö? För även i fortsättningen ska vi väl ha goda bostäder till rimliga kostnader, goda uppväxtvillkor, värdiga levnadsförhållanden och trygga miljöer. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar