29 januari 2010
Hyrestantens återkomst
(KD) och jag är överens om en sak – boendeskatten måste sänkas. Det sorgliga är att vi inte talar om samma skatt vilket hade underlättat det hela väsentligt.
(KD) vill ta bort skatten för de som hyr ut. Jag vill rätta till den orättvisa skattebelastningen på hyresrätter.
Det ena behöver väl inte uteslutna det andra kanske någon invänder. Jo tyvärr, statens kaka är liten. I ett läge där staten är beredd att avstå skatteintäkter är det otroligt viktigt att det är rätt sorts skatt man är beredd att avstå från.
I Svenska Dagbladets ledare idag kan man läsa att de anser KD vara ett hyvens parti som tänker småskaligt. Ett exempel på det är just förslaget om att skattebefria andrahandsuthyrning, menar de.
På sidan 14 i samma tidning kan man läsa att förslaget fått ett svalt mottagande. Jag tycker att det tillhör kategorin nödlösningar, Elsa Reimersson ,jagvillhabostad.nu, tycker att förslaget inte gynnar de unga och Nicke Grundberg, Stockholms studentkårers centralorganisation, karaktäriserar åtgärderna som impotenta.
De positiv är Göran Olsson, vd Sveriges bostadsrättscentrum, och Mia Enayatollah, informationschef hos Fastighetsägarna Stockholm.
De som företräder de boende vet att ingen vill vara inneboende eller bo i andrahand och att det här förslaget inte är till för de som söker bostad utan till för de som redan har en bostad.
Det beklagliga är att de politiska förslag som har de boendes intressen för ögonen ännu så länge lyser med sin frånvaro.
Hyrestantens återkomst är inte ett sådant förslag.
28 januari 2010
Satsning på de underliggande tillgångarna ger framgång
Visserligen handlar även dagens nyhet om skatt. KD vill sänka boendeskatten är rubriken i Svenska Dagbladet och vid anblicken av denna rubrik tändes en liten strimma av hopp om att nu äntligen ger de sig på den orättvisa beskattningen av hyresrätter så hyresrättsbyggandet kan komma igång.
Men icke, det handlar om att sänka skatten för de som hyr ut i andra hand. Det är möjligt att man ska underlätta andrahandsboende, en sådan marknad är kanske oundviklig även om jag aldrig träffat någon som drömt om att få bo i andrahand annat än som nödlösning.
Men första hand då, när ska något politiskt parti ta sig bort från nödlösningarna och ge sig på att vara vapendragare för alla de som saknar bostad och drömmer om ett förstahandsboende där de kan slå ner sina bopålar och exempelvis börja bilda familj ?.
Fundior har en helsidesannons även denna dag där de ”erbjuder ny placeringsmöjlighet i ägarlägenheter för småinvesterare”.
De satsar på samma ide´ som KD, att underlätta för de som har en lägenhet, i Fundiors fall en ägarlägenhet, att hyra ut den till någon annan som inte är i samma lyckliga läge.
Man kan enligt Fundior göra sig en hacka genom att man får ”hyra ut den och pantsätta den som man vill”.
För att inga missförstånd ska uppstå så måste det påpekas att man inte får hyra ut ägarlägenheter till vilket pris man vill. Det finns ett konsumentskydd, vilket man kan ge KD beröm för att ha infört, som innebär att även i detta fallet gäller den hyressättning som vi har på hyresmarknaden.
Nu väntar man med spänning på det politiska parti som tar sig ut ur andrahandslösningarnas värld och satsar på bostadsbyggande.
Fastighetsnytt låter idag meddela att "Stimulanser, bland annat i form av låga räntor, har gett de svenska fastighetsbolagen fina förvaltningsresultat under 2009 trots den pågående finansiella krisen."
"Skillnaden i resultat och graden av framgång kommer ytterligare att utökas mellan de som betraktar fastigheter som en finansiell tillgång och de som kan, vill och är duktiga på att jobba med den underliggande tillgången, det vill säga husen och dess hyresgäster, säger Johan Bergman".
På något sätt känns det ändå bra att betraktas som en underliggande tillgång och ses som framgångsfaktor. De som ser sitt fastighetsinnehav som enbart en finansiell tillgång kommer det att gå sämre för.
Så är det i politiken också.
27 januari 2010
I Gällivare trakter
Så har man då lärt sig igen att det mesta är mer olikt än likt. Mest olika är det i Gällivare/Malmberget.
Här stöter man på begrepp som reducerad hyra pga. damning och mellanlandningsboende.
Nattliga vibrationer, risk för ras och skred och luftföroreningar är en del av vardagen och kollas varje dag i denna kommun som lika gärna hade kunnat heta LKAB.
LKAB har exempelvis haft en egen ladgård för produktion av mjölk, egen brandkår och i övrigt varit inblandad i eller varit en förutsättning för det mesta. Fortfarande har de ett eget fastighetsbolag, de sköter snöröjning och belysning men brandkåren är nedlagd.
Visserligen är jag född i ett brukssamhälle men Klosterverken i Långshyttan hade inte en sådan total och djupgående betydelse för samhällsfunktionerna som LKAB har haft och fortfarande har för Gällivare/Malmberget.
Det är i alla fall det mest påtagliga intryck man får efter att ha farit runt med hyresgästföreningen i Malmberget och Gällivare, träffat LKAB:s fastighetsbolag och kommunledningen.
Så det borde ju vara upplagt för strålande lösningar när den dagen kommer då hyresgästerna behöver flytta för att ge plats åt gruvbrytningen. Konsekvensen av att hyresgästerna får maka på sig kan bli att de får dramatiska hyreshöjningar.
Staten äger LKAB och Maud Olofsson har all anledning att se till att LKAB är ett föredöme när det gäller att ta ansvar för de samhälleliga konsekvenserna av LKAB:s utbredning och tillväxt.
Vad jag kan förstå är det också den tanke som minerallagen vilar på.
Människorna verkar hysa en osedvanligt stor tilltro till LKAB. Inte konstigt alls, samhällsbyggaren LKAB har en lång tradition av att ta samhällsansvar.
Förmåga och vilja att ordna upp även denna ”världsunika situation”, som kommunalrådet uttryckte det borde ju finnas. Att måna sig om sitt varumärke är som bekant en nödvändig del av all affärsverksamhet.
26 januari 2010
Det mullrar i berget och skakar i husen
De boende måste flytta och hyresgästerna riskerar hyreshöjningar långt utöver vad många har råd med. LKAB går däremot en ljus framtid till mötes och kan se fram emot nya miljardinkomster.
Jag har tidigare inte stiftat bekantskap med minerallagen. Kanhända rymmer den svaret på hur man ska lösa konflikten mellan hyresgästernas intresse och LKAB:s intresse.
Eller så är det hela en moralisk fråga för LKAB att se till att hyresgästerna går skadeslösa när de ska expandera och tjäna nya stora pengar.
Om detta vet i alla fall jag inte så mycket än. Men jag räknar med att veta en hel del när dagen är slut.
25 januari 2010
Bostadspolitiken då, vart tog den vägen
2. Det är en tilltagande bostadsbrist
3. Det har byggts för lite under många år
4. Det som byggs är svindyrt
5. En generation som är lika många som 40-talisterna är på väg ut på bostadsmarknaden, över 1 miljon de närmaste åren
6. De unga som flyttar till storstäderna lär sig att det är ruffel, båg eller pengar som gäller om de ska få tak över huvudet
7. Det finns ett stort behov av upprustning av miljonprogrammet mm
Ändå är det inte en enda journalist som frågar någon enda partiledare om vad de tänker göra åt det.
Bostadspolitiken förekommer i lite spridda skurar. Igår kunde man till exempel höra Mona Sahlin nämna så där i förbigående att det behövde byggas.
När väljarna själv får välja då kommer bostadspolitiken upp som en viktig fråga. Häromdagen i Aktuellt kunde man höra en tjej lite förvånat utbrista ”de sa inget om bostäder”.
På DN debatt i lördags radar ett nätverk av unga stockholmskor upp tre viktiga områden.
Ett av dem var:
”Vi bor i Stockholm för att vi vill leva i en storstad. Här finns den arbetsmarknad som vi vill verka på och bidra till men det förutsätter en bostadsmarknad som släpper in oss unga människor och en barnomsorg som möjliggör för oss att kombinera familjeliv och karriär. I dag präglas Stockholms bostadsmarknad av utestängning, segregation och trångboddhet. Inte valfrihet, flexibilitet och alternativ för alla. Fler hyresrätter måste prioriteras av politikerna. Bostadsmarknaden måste sträcka sig över kommungränserna och utbudet bli mer mångfacetterat.
Möjlighet till bra bostad är extra viktigt för den som bildar familj”.
I Lerum kan man inte sälja de dyra bostadsrätterna men hyresrätterna går åt som smör i solsken. Om detta kan man läsa i Göteborgs Posten.
”Även om räntan för närvarande är låg är det få som anser sig ha råd att köpa en fyrarumslägenhet i Halssmycket för 2,6 miljoner eller en trea för 2 miljoner eller en tvåa för 1,5 miljoner kronor.
Eftersom jag ändå skrivit en alldeles för lång blogg så kan jag lika gärna fortsätta med Gällivare. Dit ska jag idag när förbundsstyrelsens sammanträde idag är avklarat.
Där ska man riva hyreshus och ersätta de rivna husen med nybyggda hus. Hyran i nybyggda hus i Gällivare/Malmberget är inga billiga grejer. Hyresgästföreningen däruppe är med rätta oroliga för vad som kommer att hända med hyresgästerna.
22 januari 2010
Det kan väl knappast vara en naturlag att generation efter generation ska tampas med bostadsbrist
”Kanske är det detta som gör att unga vuxna betraktar sig som barn när de sedan länge borde stå på egna ben, att 25-åringar förväntar sig att mamma och pappa alltjämt ska hålla med gratis mat och husrum eller att 30-åringar utgår från att föräldrarna ska bidra med insatsen till bostadsrätten eller småhuset trots att de själva kan ha jobb och goda inkomster.”, skriver hon.
I alla undersökningar om den ständigt ökande gruppen mambos som vi gjort i många år nu går det inte att spåra några som vill bo kvar hemma hos mamma eller som förväntar sig att mamma och pappa ska stå för bostad.
De vill inget annat än att flytta hemifrån. Det vill deras föräldrar också.
”Visst. Det är svårt att få bostad. Det är svårt att få jobb. Studiemedlen är snåla. Men också tidigare generationer har fått tampas med bostadsbrist”, skriver Pernilla Ström.
Men hallå vad då? Jag trodde att det var meningen att samhället skulle utvecklas. Det är mycket som varit eländigt som inte längre är eländigt därför att samhället har utvecklats och lagt gamla eländen bakom sig.
Det kan väl knappast vara en naturlag att generation efter generation ska tampas med bostadsbrist.
Att ge medborgarna tak över huvudet borde väl ett utvecklat välfärdssamhälle gå iland med. Åtminstone är det ambitionen i Regeringsformen, Statsskickets grunder §2.
20 januari 2010
Nu är det dags för lite skjutjärnsjournalistik
Nästan en halv miljon ungdomar ska rösta för första gången.
SVT Aktuellt lät fyra ungdomar kolla in årets första partiledardebatt.
De fick frågan om det var något de saknade. "De sa inget om bostäder" blev svaret.(17.50 in i programmet)
Nämen just det, varför i herrans namn talar ingen politiker om den ständigt ökande bostadsbristen och det låga bostadsbyggandet och varför finns det inte en enda journalist som frågar de om det?
Förstå det den som kan. Förstagångsväljarna kommer i alla fall inte att varken förstå eller känna igen sig.
Det gick inget vidare värst bra för Tage Erlander på sin tid. Han fick åtminstone en fråga om bostadsbristen men kunde inte svara de tre skjutjärnsjournalisterna Olovercrona, Orup och Ortmark.
Socialdemokraterna förlorade valet som en följd av denna brist på svar. Så kan det gå om man inte kan fånga upp vad som rör sig i folkdjupet.
Hyresgästföreningen allt starkare i Dalarna där de också fryser
Längre än så här kom jag inte i morse. Nyhetsbrevet från Omvärldsportalen var inte på humör att släppa in mig till den fullständiga artikeln.
Den trevliga nyheten om att Hyresgästföreningen blir allt starkare i Dalarna gick inte att läsa om på nätet men det gick att läsa om att det är kallt och att folk fryser i sina lägenheter.
I tre veckor har Emma Lindqvist och hennes son Elias frusit i sin lägenhet på Rödmyren. De har förgäves tätat dragiga springor med täcken och filtar.- Som kallast har det varit fem grader. Det går inte att bo så här, säger Emma
19 januari 2010
Kommunala olikabehandling
Skälet är bristande konkurens i byggsektorn och i branscherna som tillverkar byggmaterialet, anser Lars Thomsson. Det kan man också hålla med om.
Lars Thomssons är definitivt på rätt spår när det gäller problemanalysen, ingen tvekan om det. Men hans förslag till lösning har inget som helst samband med hans problemanalys.
Den bristande konkurrensen och de höga byggmaterialpriserna ska ”åtgärdas” genom att de som bor hos Gotlandshem ska betala 2 % i högre hyra så att man kan bygga hyresrätter.
Den bristande konkurrensen och de alltför höga byggmaterialkostnaderna kan därmed bestå och gives en lysande framtid.
Hyresgäster hos privata fastighetsägare kan fortsätta vara kunder. Allmännyttans hyresgäster däremot blir icke blott kunder utan också byggfinansiärer. Varför de skulle de vilja bli det kan man undra.
Det vill de inte heller. Gotlänningarna dissade idén direkt. 80% tyckte att Thomsson var ute på hal is
Lars Thomssons idé öppnar oanade möjligheter för en kreativ kommunpolitiker.
De gotländska villaägarna kan exempelvis vara med och finansiera villabyggandet åt andra hugade villaägare. Det är ju bara att taxera ut lite mer fastighetsskatt.
Färjetrafikanterna kan väl fås att betala ytterligare någon krona så att fler rederier kan anlägga Gotlands hamnar.
Särbeskattning i ny tappning helt enkelt. Borta är den gamla hörnstenen i kommunallagen om att alla kommunmedlemmar ska behandlas lika. Nu är det olikabehandling som ska gälla, åtminstone om Lars Thomsson får som han vill..
18 januari 2010
Det är med Alvedon som med hyror de skulle gå upp om marknaden tog över
Gavlegårdarna är i likhet med de allra flesta bostadsbolag ständigt missnöjda. Deras grundläggande åsikt är genomgående att deras kunder bör betala mer än de gör..
Obegripligt nog tycker huvuddelen av bolagen att de ska använda sina presskommentarer till att vara missnöjda.
Vore de noga med sitt varumärke och konkurrensförmåga borde de säga att ”vi är glada över att vi nått en överenskommelse som inte innebär alltför stora hyreshöjningar. Vi är måna om våra hyresgäster och vi är stolta över att vi mitt i ett besvärligt ekonomiskt läge är ett så effektivt och bra bolag så att vi kan erbjuda våra hyresgäster god kvalitet till en rimlig kostnad”.
I de fall de gillar konkurrens, vilket alla säger sig göra, så ska väl det också handla om att konkurrera om priset. I varje fall är det vad som påstås när allmännyttan säljer ut delar av sitt bestånd. Det blir en bättre marknad för att de blir större konkurrens menar de, fast det är aldrig något som de boende märker.
Inte de som köper Alvedon heller. Priset på Alvedon höjdes med 40 % när marknadens avreglerades.
Fast de chockhöjda priserna har givetvis inte alls med det att göra , i alla fall inte om man får tro Alvedontillverkaren Glaxo Smithkline. De tror inte heller att priserna kommer att sjunka till följd av avregleringen. Det tror inte jag heller.
Det är med Alvedon som med hyror, de skulle gå upp om marknaden tog över.
15 januari 2010
Boendekarriär vad i herrans namn är det?
Karriär handlar ju om att ta sig uppåt och framåt, pinna på och få allt högre lön, kliva från ett trappsteg till ett annat tills toppen är nådd och känslan av att ha lyckats här i livet infinner sig.
Denna strävan mot allt högre höjder försörjer många karriärcoacher som hjälper till med karriärplanering och att sätta livsmål
Vad är då boendekarriär för något? Vad är längst ner på denna typ av karriärsstege, vad är högst upp och när är den åtråvärda boendelyckan uppnådd. Hur bor man då?
Enligt den nu förhärskande definitionen av boendekarriär befinner sig den ägda villan överst. På mellanstegen hittar vi radhus och bostadsrätter. Möjligen försöker man få in ägarlägenheter på samma trappsteg. Den har ju inte tagit sig som ide´, den finns i så många exemplar ännu men alliansen satsar hårt på att vi ska börja gilla denna nya boendeform för folk som gillar att äga.
Hyresrätten kämpar på i politisk motvind. Helt enkelt därför att de politiska karriärcoacherna av alla de kulörer satsar på det som de själva anser är bäst resp sämst för medborgarna. Sålunda ska hyresrätter ombildas till bostadsrätter eller i vart fall blandas upp med bostadsrätter så att bostadsområdet kan "lyftas" som det heter i den politiska retoriken.
Hela detta karriärsnack är så otroligt omodernt. Människor är så olika och vill så olika saker med sina liv så man kan inte och bör inte ha någon annan inriktning på politiken än att låta människor få välja vilken boendeform som passar de bäst och underlätta valfriheten och inte styra valet av bostad.
Det kanske inte gör något om politiker är omoderna men när de satsar resurser, ger skattemässiga fördelar, avdragsfördelar och bidragsfördelar till de boendeformer de anser ska gynna den rätta karriärvägen då blir det helt fel.
Även krafter inom s-partiet tror sig kunna rädda hem "den moderna storsstadsväljaren" genom att förespråka ombildningar, satsningar på en ny egnahemsrörelse och ett ökat villa- och bostadsrättsbyggande.
14 januari 2010
Skiftande omdömen
För den intresserade. Svenska Dagbladet idag, Fastighetsnytt idag
13 januari 2010
Remisserna
12 januari 2010
Vi håller demokratin i form
Enligt Wikipedia innebär Lobbying eller lobbning att intressegrupper i organiserad form framför sina åsikter till de politiska makthavarna.
Man kan undra vad det är för märkligt med det. De politiska makthavarna ska påverkas, det är lika gammalt som demokratin sa exempelvis den fd partisekreteraren Lars Stjernkvist i soffan.
Hyresgästföreningen är en typisk svensk folkrörelse som tillkommit för att ”alla ska ha rätt till en god bostad till rimlig kostnad”.
Det sker minsann inte per automatik. Att få upp bostadsfrågan till att bli en politisk höjdarfråga kräver en himla massa jobb, lobbyjobb.
Det räcker inte med att studenterna inte får bostad, att unga människor köar i åratal för en lägenhet, att människor blir lurade på pengar, att man inte kan flytta hemifrån, att renoveringsbehoven växer och att byggandet måste komma igång.
Alla vi som vill att folk ska få tak över huvudet utan att det kostar skjortan måste hitta andra vägar. Lobbyvägar.
Vi jagar därför politiker allt vad vi kan. Vi annonserar. Vi skriver debattartiklar. Vi gör reklamfilmer. Vi demonstrerar. Vi arrangerar seminarier. Vi gör undersökningar. Vi stöder forskning. Vi driver rättsfall.Vi paneldebatterar. Vi värvar nya medlemmar. Vi bloggar. Vi twittrar.
Vi håller demokratin i form helt enkelt.
10 januari 2010
Är det hyresgästernas fel?
Tänk att det finns så mycket bostadspolitik, det kan man nästan inte tro. Fast alla vi som är passionerade bostadsentusiaster vet förstås att bostadspolitik omfattar nästan alla andra politikområden. Nu gäller det att få de valda ombuden för Sveriges folk att fatta det också.
I lördagens Aftonbladet slår Mats Odell till med en debattartikel om behovet av att lyfta miljonprogramsområdena. Visserligen tilltror han inte politiken någon större förmåga att förändra men ändå.
”Men om de boende, fastighetsägarna och de berörda kommunerna tillsammans vill ta ansvar för ett bostadsområde kan staten göra en meningsfull insats”, skriver han. Oklart hur den meningsfulla insatsen från statens sida ser ut men det kan komma att klarna den 22 januari.
Då är lokala aktörer av olika slag, kommunföreträdare, fastighetsägare och företrädare för de boende inbjudna till departementet på en överläggning om vad som snabbt kan göras för att minska de lokala problemen.
Det är bra att Mats Odell i denna artikel något tonat ner sin uppfattning om att ägarlägenheter är den stora lösningen för de nedslitna miljonprogramsområdena. Han har vidgat vyerna och inser att människor lider av att ”bostädernas underhåll ofta är eftersatt och ibland är rent undermåligt. Dåliga kommunikationer gör inte heller livet lättare. Värst av allt är kanske bristen på arbete”.
Men han kan förstås inte lämna sin favoritidé om att det är hyresgästerna och hyresrätten som är skuld till miljonprogrammets bekymmer såsom det vore hyresgästerna fel att underhållet är eftersatt, kommunikationerna dåliga och arbetslösheten stor.
– ” De flesta experter menar att mångfalden skulle gynna en utveckling med färre brott och mindre skadegörelse, samtidigt som känslan av delaktighet och engagemang i det egna bostadsområdet skulle öka”, skriver han.
Jag vet inte vad Mats Odell gör för politiska överväganden. Som hyresgäst känner man sig onekligen lite lätt förorättad av att den ansvarige ministern alltid ger uttryck för sin negativa syn på hyresrätten. Det är inte bara SAAB som det går att prata ner, det går med boendeformer också.