Vad kostar ett människoliv?

FreePhoto

Så är vikariebloggens första vecka till ända. Idag är det Anna Wennerstrand, pressansvarig på Hyresgästföreningen, som bloggar.
---------------------------------------------------------------
Radon varken luktar eller syns och orsakar (ofta i kombination med rökning) 500 fall av lungcancer varje år. Idag ligger gränsen för en, av myndigheterna, acceptabel nivå av radon på 200 becquerel.

WHO tog nyligen fram nya riktlinjer där värdena sänktes till 100 becquerel och i veckan presenterade de en rapport som visar att radon är mycket farligare än man tidigare trott.

Två tredjedelar av dagens lungcancerfall inträffar i hus med nivåer mellan 100 och 200 becquerel. Det har fått Boverket, Socialstyrelsen med flera att inleda en översyn av även det svenska gränsvärdet. Och det är naturligtvis bra. Men i denna process ska myndigheterna även se över hur många liv som kan räddas av ett lägre gränsvärde – och till vilket pris.

Plötsligt blir denna i grunden ganska tekniska fråga så oändligt mycket större. Nu handlar det bokstavligt talat om hur mycket en människas liv – och lidande – är värt för ett samhälle. De som har oturen att bo i ett radonhus kommer att få en alldeles egen prislapp på sina liv.

Omkring en miljon bostäder i vårt land beräknas ha radonvärden över WHO:s nya riktlinjer. En stor andel av dessa ligger i miljonprogramsområdena – områden som även i övrigt har stora behov av renoveringar och upprustningar. Bara i Stockholm har var femte fastighetsägare flerfamiljshus med nivåer över 200 becquerel - och då har bara hälften av fastighetsägarna undersökt nivåerna...

Boverket uppskattar att det kommer att kosta minst 25 miljarder kronor att sänka värdena på samtliga hus till 100 becquerel. Alternativet är att riva dem, till en lika stor kostnad. Pengar som ingen verkar intresserad av att satsa.

Alla dessa människor som bor i radonutsatta (miljonprograms)områden lever med en ökad risk för att utveckla cancer varje dag. Deras nära och kära, barn, föräldrar, fruar och systrar, bokstavligen äter, sover och andas radon dygnets alla timmar.

Vem har rätt att säga ”ditt liv är inte tillräckligt mycket värt för att vi ska betala så att du kan fortsätta vara frisk”? Vilket ansvar har vi, samhället, för enskilda individers väl och ve? Och hur mycket får människors trygghet och hälsa egentligen kosta?

Jag har inga glasklara svar. Det är ingen lätt uppgift att fatta beslut om en människas värde och vilka risker ett samhälle kan ta med sina medborgare. Gränsdragningen är näst intill omänsklig att göra. Men om liv kan räddas så tycker jag att samhället, vi gemensamt, måste vara beredda att betala.

Det handlar också om att kräva av varje fastighetsägare att de undersöker radonnivåerna i sina flerfamiljshus. Kunskap om problemet måste vara första steget till en förbättring. Visar det sig att nivåerna är för höga är de skyldiga att vidta åtgärder för att sänka dem.

Och jag vet i alla fall en sak; Hyresgästföreningens kampanj Bygg framtiden känns i ljuset av detta viktigare än någonsin.

Anna Wennerstrand, vikarierande pressansvarig på Hyresgästföreningen