En seger för den svenska modellen

Idag ser den dagens ljus, Regeringens propositionen2009/10:185 om Allmännyttiga bostadsaktiebolag och reformerade hyressättningsregler.

Den kommer att bli omdebatterad, kritiserad av några, hyllad av andra och den kommer att väcka frågor.

För det är otroligt knöligt att få ihop en lag som ska förena hyresgästernas intresse av goda bostäder till rimliga kostnader med kommunernas behov av att ha ett bostadsföretag som ska klara kommunens bostadsförsörjning . Dessutom ska lagen fungera för de enskilda och mycket olika kommunala bolagen och den får heller inte snedvrida konkurrensen för då blir det surt i EU korridorerna.

Det finns en hel del mycket långa meningar i förslaget där man försöker sig på att beskriva just denna förening av uppgifter.

”Ett kommunalt bostadsföretag ska utgå från vad som är långsiktigt bäst för företaget som sådant, givet de begränsningar och förutsättningar som ligger i att de ska vara långsiktiga, seriösa fastighetsägare på hyresmarknaden inom ramen för de regler som gäller för denna sektor. I det långsiktiga perspektivet ligger även hänsynen till företagets befintliga hyresgäster, liksom till presumtiva hyresgäster och till hur bostad hyresmarknaden kan utvecklas.”

För oss är uttryck som ”givet de begränsningar” och ”inom ramen för de regler som gäller” viktiga.

För bolagen har en ram att hålla sig inom. Den ramen utgörs av hyresförhandlingslagen, hyreslagen, reglerna om utdelningsbegränsning och att bolagen ska bedrivas enligt affärsmässiga principer där ”det allmännyttiga syftet är överordnat andra aspekter”.

Den svenska modellen med förhandlade hyror består alltså trots försök att under arbetets gång ersätta förhandlingar med statligt reglerade hyror där hyran skulle sättas efter efterfrågan och där de kommunala bolagen skulle arbeta efter ”principen om den privata marknadsinvesteraren”.

Allt sådant är nu borta och det är upp till parterna att sätta hyrorna. Det är ingen lätt match, det har det aldrig varit.