I dystra stunder brukar jag söka tröst i Regeringsformen.
Första kapitlet, Statsskickets grunder är nämligen fullproppad med ljuvliga formuleringar.
Vad sägs om detta?
"Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet".
Det är inte bara vackert, hela regeringsformen är en enda lång räcka av förpliktelser, åtaganden, uppmaningar, ställningstaganden och löften från den offentliga makten till oss medborgare.
"Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten", exempelvis.
Här handlar det minsann inte om vaga vallöften. Här handlar om utan grundlagsfästa mål.
Därefter kommer man in på preciseringarna.
"Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet".
Detta särskilda och precisa ansvar har medfört att vi har en särskilda ministrar för hälsa, arbete, utbildning och social omsorg.
Men vi har inte någon bostadsminister.
Om vi hade det så skulle det kanske kunna bli lite regeringstid över för att se till att folk hade någonstans att bo och att de hade råd att betala för det. Då kanske vi skulle kunna slippa alla nödlösningar som exempelvis att "underlätta andrahandsboende" som är den mest populära nödlösningen.
För nog är det konstigt att ett av människans mest grundläggande behov inte kan tillgodoses i ett utvecklat välfärdssamhälle som vårt.
Mycket bra idé Barbro! En bostadsminister måste till. Det skulle faktiskt kunna göra skillnad. Om vi nu får en stark, ärligt och rakryggad politiker (frågan är om det finns någon?)på denna post
SvaraRaderaKul att vi är 100% överräns, bra ide!
mvh
Jonas