Lucka 7: Livet på toppen

Svenska Dagbladet i söndags hade en väldigt intressant artikel om hur Folkhemmet rivs ut för att ersättas av ljusa och dyra inredningsdrömmar. Det rivs för att ge ljus och luft i en sådan utsträckning att husen i Stockholm riskerar att falla samman när bärande väggar får ge vika för de öppna planlösningarna.

Arkitekten Ola Andersson är övertygad om att det snart kommer att rasa hus i huvudstaden.

Förr knöts identiteten till ett arbete. Nu låter vi vårt boende och vår heminredning berätta vilka vi är förklarar kulturgeograferna denna heminredningsfeber med.

Delar av Stockholm förändras sakta men säkert. Höginkomsttagarna tar över i takt med att hyresrätterna ombildas och allt fler vill bo under takåsarna. Det är dubbelt så dyrt att förvandla en råvind till bostad än att bygga ett hus på marken.

Denna förändring, som bär det stiliga namnet gentrifiering, pågår inte bara i Stockholm. I London kan inte längre lärare, sjuksköterskor eller poliser bo kvar i sina gamla kvarter. Det krävs inte mycket fantasi för att räkna ut att det kastar grus i samhällsmaskineriet.

I de hyresrätter som finns kvar, efter att 37 000 hyresrätter ombildats, bor ff lärare, sjuksköterskor, poliser, pensionärer, arbetslösa m fl. Det är därför vi slåss mot marknadshyror och att läget inte ska få för stor betydelse för hyran.
Hyror ska sättas efter bruksvärde inte efterfrågan.

Men även hyresrätter byggs om och lyxrenoveras vare sig hyresgästerna vill eller inte.

De flesta människor befinner sig långt ifrån diskussionen om var de ska sätta knivsetet från Spizenlöassen, köksinredningen från danska Unoform eller något annat som har betydelse för att skapa hotellsvitkänsla.

För mig får man inreda hur många takvåningar som helst. Men ett samhälle fungerar inte om det inte finns ett motsvarande intresse för att få samhället att hänga ihop. Och detta intresse finns inte.

Bakom lucka 7 döljer sig Per-Albin Hansson, statsminister som jobbade hårt för att hålla ihop samhället.