Risken för att Stockholm ska glida ännu mer isär är överhängande

I DN idag kan man läsa om att Stockholm håller på att glida isär. Inkomstklyftorna ökar och segregationen tilltar. Detta borde inte överraska någon enda människa.

I Stockholm har politikerna kämpat hårt för att få till stånd just en sådan glidning. Hyresrätt på hyresrätt (cirka 30 000) har ombildats och nu säljs de till högre och högre priser.

Det har varit en mycket medveten politik. För ingen har väl kunnat föreställa sig att bostadsrätter i miljonklassen ska köpas av låginkomsttagare?

Fast finansborgarrådet Sten Nordin verkar lite överraskad ändå. Han säger att det inte är bra och han tror att ingen tycker att det är bra med denna ständigt ökande ekonomiska segregation.

Vi brinner för att skapa en stad som verkligen är blandad, säger han.

Om det ska bli någon fyr på den elden så måste man lägga om politik. Fortfarande finns chansen men då måste det in lite nytt bränsle.

Stadshuset kan ju börja med att göra som Roger Andersson, professor i kulturgeografi, föreslår. Han menar att man har ”ett stort ansvar för att kartlägga effekterna” av ombildningarna. Bostadsminister Attefall verkar också vara inne på den linjen enligt DN. Här finns en rapport, från 2008, av just Roger Andersson om "Socioekonomiska och demografiska konsekvenser av ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter i Stockholms stad 1995–2004".

Samtidigt som denna kartläggning påbörjas borde man kartlägga effekterna av de dyra ombyggnader som nu görs. Hyran blir så dyr efter ombyggnaden så många kan inte flytta tillbaka till sina stambytta lägenheter.

Vart flyttar de då? Ingen vet.

Fast på goda grunder kan man anta att de drar sig längre och längre ut i hopp om att någonstans i bostadsbristens Stockholm hitta en lägenhet med en hyra som är möjlig att betala.

När man ändå är i gång behöver man gå till botten med och fundera över konsekvenserna av den syn man har på hur hyressättningen ska vara i de kvarvarande hyresrätterna i Stockholms.

Var helst jag går träffar jag politiker och fastighetsägare som är helt fixerade vid att ”läget” måste spela större roll för hyran. Häromsistens träffade jag en politisk tjänsteman på regeringskansliet som på fullt allvar sa att skillnaden i hyra mellan Östermalm och Östberga borde vara 80 procent.

Han bär uppenbarligen på en politisk dröm om att segregationen borde ökas på ännu mer genom att göra det omöjligt även hyresgäster med låga inkomster att bo kvar där de bor.

Möjligen är Östermalm ett reservat för överklassen om man tittar på de som bor i bostadsrätter. Men i hyresrätterna "är den socioekonomiska blandningen" annorlunda.

För tittar man på SCB-siffror, i procent räknat, är fördelningen jämn i hyresrätterna mellan de olika inkomstgrupperna i våra större städers "attraktiva" delar.

STOCKHOLM
Låg inkomst 25
Medellåg 22
Medelhög 21
Hög 31

GÖTEBORG
Låg inkomst 29
Medellåg 26
Medelhög 23
Hög 22

MALMÖ
Låg inkomst 30
Medellåg 28
Medelhög 22
Hög 20

Nu vill starka fastighetsägarintressen, påhejade av en del politiker, också stänga dessa stadsdelar för människor med vanliga jobb och inkomster.

Läget måste få större, mycket större, betydelse än det redan har upprepar de envist och ihärdigt. Får de som de vill så kommer på sikt endast mycket ekonomiskt starka personer att kunna bo i även i hyresrätterna i det som benämns attraktiva lägen.

Frågan är om vi har råd med det i ett land som redan brottas med en allt svårare segregation och med de sociala spänningar det medför?