Kampen mellan fastighetsägarintresset och hyresgästintresset är av gammalt datum

Nu är det läge för lite funderande igen. Kristi himmelsfärd har firats sedan mitten av 300-talet så denna möjlighet till ledighet kommer inte precis som en överraskning.

Man kan ta i lite och passa på att läsa någon tjock och tankeväckande bok. Vi är ju inte längre upptagna av att släppa ut korna på bete denna betessläpningsdag som ju Kristi himmelsfärdsdagen också heter.

Jag läser just nu en avhandling av Håkan Forsell om fastighetsägande och stadstillväxt i Berlin och Stockholm 1860-1920, Hus och Hyra. Den uppfyller alla krav. Den är tjock, tankeväckande och mycket intressant.


I alla fall för alla som är intresserade av privata fastighetsägares göranden och låtande genom tiderna och en massa annat som har betydelse för hur det ser ut idag.

Av boken lär man sig att allt går igen. Kamp mellan hyresgästintresset och fastighetsägarintresset har pågått mycket länge i både Tyskland och Sverige.

I likhet med de flesta länder har politiken ingripit för att bringa ordning på hyresmarknaden, relativt ofta till förmån för hyresgästintresset.

Bostadsfrågan har ansetts och anses ha en sådan social betydelse att det inte går att överlämna den helt och till fastighetsägarna.

1917 trädde exempelvis lagen om oskäliga hyresstegringar i kraft.

1918 diskuterades också hur man skulle stävja mindre nogräknade husägare. Hyresnivån skulle prövas i förhållande till det verkliga hyresvärdet och inte till utgiftsökningen.

Man ville undvika att fastighetsägare som inte skötte sin ekonomi skulle kunna ta ut högre hyror.

Precis som idag.