21 november 2011

Är det verkligen i Norge de varit?



Klicka på bilden så uppenbarar den i sin helhet.

Vi borde ta efter Norge säger bostadsministern. Borde vi? Är det verkligen i Norge han varit?

För några år sedan var det Bryssel som ansågs som mönsterland för bostadssökande. Inte en enda paneldebatt gick av stapeln utan åtminstone någon nämnde Bryssel.

Nu är det Norge som gäller. Jag kan förstå att Norge framstår som exemplariskt för alla som tycker att så många som möjligt ska äga sina bostäder. Och dit hör ju Stefan Attefall. I Norge äger 78% sina bostäder.

Men att säga att hyresmarknaden är något att ta efter är näst intill obegripligt.

För det stadigt minskande antalet Hyresgäster i Norge har det inte kul.

- inget besittningsskydd
- höga hyror ex 12 000 kr för en etta på 48 kvm
- i bästa fall kontrakt på 3 år (huvudregeln)
- därefter ny ensidigt satt marknadshyra
- de flesta flyttar därför var tredje år eller varje år
- hyran sätts efter budgivning och auktioner
- hyresvärden väljer ensidigt vem som ska få hyra
- de flesta måste betala deposition på månadshyran x 3 rör sig vanligtvis om 30-40 000
- svårt att få tillbaka depositionsavgiften
- hyresvärden har all makt
- hyresgästen har ingen makt

Jag vet inte vilka alla de tillresta svenska politikerna träffat men inte blir man särskilt uppåt efter att ha träffat Hyresgästföreningen i Oslo.

Det har varit en medveten politik i Norge att minska hyressektorn och öka det ägda boendet.

Eller som det står i NOU( Norges offentlige utredninger )211:15 Rom for alle, en sosial boligpolitikk for framtiden.

"Den skattemessige favoriseringen av boligeie (fastighetsägare) bidrar därmed till att skapa et leiemarked ( hyresmarknad) preget av korte kontrakter og mindre boliger(bostäder) hvor ikke-profesjonelle utleiere( uthyrare) dominerar"

Som tur är så säger statsminister Reinfeldt att hyresrättens ställning i Sverige ska stärkas. För den här norgehistorien blir man inte glad av.

24 kommentarer:

  1. Trots allt ingen flyktingström över Kölen från Norge. Den svenska modellen verkar inte vara den självklara magneten.

    //Jesper

    SvaraRadera
  2. "Trots allt ingen flyktingström över Kölen från Norge."

    Men vad sjutton har brist på förstahandskontrakt med "flyktingtrömmar" att göra överhuvudtaget? Som norrman flyttar man väl inte till Sverige bara för att det saknas norska kollektivförhandlade hyreskontrakt? Och omvänt:

    Varför har i så fall inte den norska hyrespolitiken en långt större "magnetisk inverkan" på alla inneboende och andrahandsboende svenskar i främst storstadsområdena?

    Nej, men vänta nu! Bostadslösa svenskar BOR ju redan i just de hyresformer som marknadstänket i Norge nästan uteslutande erbjuder sina norska hyrbostads-behövande. Bara ännu mer konsekvent - än mer uteslutande och utan något alternativ.

    PS: Nu har jag såklart förstått att det är inte själva hyresboendet i sig som ogillas. Det är själva ideen med "kollektivförhandlat långtida hyresboende med besittningsrätt" som är så förhatlig. Med det kan ju inte marknadshyres-förespråkare skylta öppet med. Det vinner man inga val på. Här gäller det att skynda långsamt och linda in orden väl undertiden...

    SvaraRadera
  3. Eftersom så många är utanför systemet och ahr svårt att komma in, blir privilegiet att få vara inne i systemet mer värt att försvara för egen del. Subventionerade hyror - och i almännyttan dessutom finansierade av samtliga skattebetalare, hyresgäst eller ej - andrahand är till för de andra. Bara du får sitta i orubbat bo, farbror Frej. Solidariteten är lättare att atla om än att leva efter.

    //Jesper

    SvaraRadera
  4. Tänk rätt, tänk bostadsrätt!

    /Ånghästaren

    SvaraRadera
  5. För den som vill flytta in i Brf Ånghästen finns det massor att välja på! Det är bara att Googla på ex. Maria Bangata. Och så har det sett ut ända sedan ombildningen till bostadsrätt. En del av objekten har haft extremt långa tidsperioder för försäljning, tagits bort från marknaden och återkommer som objekt nu fast med kortare försäljningstid!
    Just nu visar mäklarpris-indikatorn på att de begärda priserna med råge överstiger det förväntade marknadspriset.

    Det ser ut att kunna bli en riktig Norgehistoria det med för de inblandade!

    Söderhöna

    SvaraRadera
  6. Med det vill du säga vad, Söderhöna?

    //Jesper

    SvaraRadera
  7. @jesper

    Att det kan skapas Norgehistorier också i Sverige. När det enda rätta är den enda vägen!

    Förstod du inte det jesper?

    Söderhöna

    SvaraRadera
  8. Jesper: "Eftersom så många är utanför systemet och ahr svårt att komma in, blir privilegiet att få vara inne i systemet mer värt att försvara för egen del."

    Jag vill bara slippa bo osäkert i andra hand eller integritetslöst som inneboende. Har provat den modellen under 5+ år mellan 1987-1992. Och så vill jag slippa binda upp mig ekonomiskt via våldsamt överdimensionerade livstidslån - bara för något så elementärt som att bo i standardiserad typlägenhet. Är den oviljan ett uttryck för ett egoistiskt privilegie-förvar enligt dig?

    Jesper: "Subventionerade hyror".

    Att inte rakt av kunna överföra den norska hyresgästens svaga och oorganiserade förhandlingsits även här i Sverige, är inte detsamma som att hyran "subventioneras". Det är bara ett uttryck för att måste förhandla om exempelvis hyresnivån istället för att bara diktera den.

    Vilka tar för övrigt emot dessa "subventioner" förresten? Hyresvärden? Bostadsbolaget? Får dessa parter bokstavligen bidrag i samma stil som lantbrukaren som tar emot EU-bidrag för att producera något som det annars vore olönsamt att producera? Eller hur menar du?

    Jesper: "och i almännyttan dessutom finansierade av samtliga skattebetalare."

    Det vore korrekt ifall hyresgäster generellt sett aldrig betalade någon hyror - någonsin. Men nu betalar hyresgäster faktiskt hyror, och med dessa pengar kan hyresgästerna återbetala både sina egna och andra medborgares skatteutlägg för dessa kollektiva bostadsinvesteringar. Efter ett tag blir det till och med pengar över. Allmännyttan förvandlas till kommunens "kassako" från vilket man kan mjölka vinst att finansiera (subventionera?) andra kommunala verksamheter - hellre än att lägga undan för renovering och underhåll:

    Youtube-sök "Hyran går till kommuners förlustverksamheter" (Play Rapport-inslag).

    SvaraRadera
  9. Det enda rätta, Söderhöna, kan det också vara en genomreglerad hyresmodell som inte kan leverera? Där endast de inne i modellen åtnjuter privilegiet att ha en bostad, medan de utanför får vänta länge?

    Norgehistorier är Sverigehistorier i Norge. Jag kan inte riktigt se vad saken har med Ånghästen att göra. Det dunkelt sagda, är det dunkelt tänkta.


    //Jesper

    SvaraRadera
  10. @jesper
    underligt hur du hela tiden tycks glömma allt som byggts under de senaste 50 åren! Men hjälp av det system du häcklar.
    Du och fastighetsägarna är nog de enda som ser rättvisa i att de nuvarande hyresgästerna med sina hyror finansierar nya fastigheter åt Sveriges befolkning (och åt fastighetsägaren!

    Nej, Jesper låt oss fortsätta att bygga den svenska modellen så att den står sig och bevare oss för marknadsfundamentalismen inom välfärden!

    Söderhöna

    SvaraRadera
  11. Det är högst vanligt att kunderna finansierar utveckling och expansion. Det är så investeringskapital bildas, Söderhöna. Nu ingår inte bostäder i det som i dagligt tal brukar kallas "välfärden". Det är mer relevant att jämföra med andra basbehov, såsom mat eller kläder. Finns inte mycket prisregleringar och köer inom de senare segmenten. Däremot låååånga bostadsköer. Tydlig fingervisning om kvaliteten mellan modellerna.

    A propos välfärden: brukar väl heta att kön är lika för alla, inga gräddfiler eller systemåtskillnader. Översatt till bostadssektorn måste det innebära att du är mot att en stor del av befolkningen som äger sin bostad har "köpt" sig förbi den jämlika bostadskön. Skall vi alltså införa prisregleringar på ägt boende också, så att köer också bildas där? Antar att du har sörjt djupt sedan 1989.

    //Jesper

    SvaraRadera
  12. @jesper
    Du missar hela tiden att verkligheten inte behöver BARA en modell!
    Den behöver en mångfald av alternativ och för att den ska fungera dessutom jämlika villkor! Det vill regeringen skapa så att den ojämlikhet som nu råder balanseras.

    Sen är jag inte mycket för att gå i lera och sörja. Det är likadant där, Jesper att det finns fler alternativ att välja på, i verkligheten. Även om du inte kan se det så.
    (Förstår inte heller riktigt var du får alla dina fantasier ifrån om hur andra människor fungerar!)

    Söderhöna

    SvaraRadera
  13. Jesper: "Nu ingår inte bostäder i det som i dagligt tal brukar kallas "välfärden". Det är mer relevant att jämföra med andra basbehov, såsom mat eller kläder."

    "Välfärden" handlar inte i första hand om fysiska basbehov, även om dessa är viktiga. Lite högre får man nog spänna bågen. I allra första hand handlar det om någonting immateriellt. En grundläggande trygghet (däribland boendetrygghet) och förmåga att kunna framtidsplanera sitt liv kanske?

    Det kan man ju svårligen i ett andrahandsboende. Det kan man likså svårligen om banken ensidigt vill säga upp/omförhandla bolånet så fort bostadsrätten sjunkigt tillräckligt i värde och/eller man själv blivit långtidsarbetslös. Eller ifall BR-styrelsen underlåtit att långtidsplanera ekonomin, så att de plötsligt tvingas chockhöja månadsavgifterna för att undvika konkurs.

    Om man googlar "Slutet på bostadskarriären" (Fokus) så kan man i slutet av detta långa och läsvärda reportage bl.a. läsa om Olivia Kukacka 22 år, som tillsammans med sin sambo flyttade in i en välmående (enligt mäklaren) BR-förening år 2010. Vid första föreningstämman 2011 så kom det fram att föreningen inga pengar hade, och om ingenting gjordes skulle den vara i konkurs i mars 2012.

    SvaraRadera
  14. Vad är det för mångfald du vill ha? Att hyresmarknaden som helhet skall vara prisreglerad i kontrast till övriga ekonomin? Finns inte så stor legitimitet för nuvarande hyresmodell eftersom den inte kan leverera. Varför behålla den då? De mest envisa försvararna tycks återfinnas inom den kategori som redan åtnjuter privilegiet inom modellen – hyra billigt och gärna centralt. Var är solidariteten med de som inte får komma in? Vad bryr du dig om deras verklighet, Söderhöna? Att lösa bostadsbristen genom nybyggen leder ju till att alla som vill komma in i modellen, måste betala en väsentligt högre hyra än de som redan är inom. Så blir det ju, som verkligheten ser ut idag. Vad säger det om trovärdigheten för försvaret av modellen? Bara de som idag har låga hyror får fortsätta med det, kan de andra få betala högre hyror för nybyggen.

    Vilket regeringsförslag tänker du på när du talar om jämlika villkor?

    Jag vet inte vad det är för verklighet du refererar till, men prisregleringen på hyresmarknaden är ju en variant på att försöka bortse från verkligheten. Utan prisregleringen skulle saken se annorlunda ut, d v s verkligheten skulle få genomslag. Undrar vem av oss som fantiserar?

    //Jesper

    SvaraRadera
  15. @jesper
    i Sverige finns det fler olika typer av upplåtelseformer. Den mest populära formen tycks vara kooperativ hyresrätt när köbilningen får symbolisera kundernas önskemål!Det är en boendeform som kunder efterfrågar antagligen därför att den har en hyressättning som ryms inom självkostnadsbegreppet! Och att den inte är lika utsatt för klåfingriga politiker. Ingen har däremot föreslagit att det är de nuvarande hyresgästerna i SKB som ska finansiera en nyproduktion som svara mot behovet satt i hänsyn taget till deras kö! Kanske för att det genast visar hur orimlig en sådan lösning är.

    SKB startades som en del av den kommunala bostadsförsörjningen i Stockholm ungefär samtidigt som de alllmännytta bolagen startade sitt arbete för att möta samhällets efterfrågan av bostäder för den växande befolkningen i Stockholm. Menar du att alla de som idag bor hos SKB eller är placerade i deras kö har fel? Eller att de som står i bostadsförmedlingens kö har fel? Det är okunnigt att tro att ansvaret för att det överhuvudtaget finns en kö vilar hos de som har en bostad. Oavsett var de bor.
    Jag ser gärna fortsatta blandade upplåtelseformer i samhället för boendet. Det har länge och för många visat sig vara ett framgångsrecept!

    SvaraRadera
  16. Nu är det ju inte upplåtelseformerna i sig som jag har synpunkter på, utan prissättningen. Inom ett kooperativ kan medlemmarna ju själva bestämma. Det är interna angelägenheter.

    Priset är fel satt om man har långa - för långa - köer. Symptomen är tämligen entydiga. Frågan är vad som sannolikt avhjälper problemet. Mer av samma som gett upphov till problemen eller det som fungerar i den öppna ekonomin med fri prissättning.

    //Jesper

    SvaraRadera
  17. Ja detta är ju grundläggande ekonomi. När efterfrågan och tillgång inte stämmer och prisjustering inte är tillåtet blir antingen kön extremt lång (priset för lågt) eller utbudet jättelikt (för högt pris).

    /TEGE

    SvaraRadera
  18. Tege: "När efterfrågan och tillgång inte stämmer och prisjustering inte är tillåtet blir antingen kön extremt lång (priset för lågt) eller utbudet jättelikt (för högt pris)."

    Visst - men bara för att utbud vs efterfrågan stämmer överens för exempelvis exklusiva prestige-bilar, så betyder inte det att man därmed löst det totala transportbehovet för alla medborgare. I transportbehovenas värld finns det dock många alternativ:

    1: Köp ny bil - men av enklare budget-modell.
    2: Köp en motsvarande begagnad budget-bil.
    3: Köp en ny budget-MC, moped eller cyckel istället.
    4: Köp motsvarande begagnad MC, moped eller cyckel.
    5: Avstå från fordonsköp - åk kommunalt eller gå.

    Märk väl att man KAN välja vilket som helst av ovanstående alternativ, utan att valet för den skull nödvändigtvis påverkar ens fysiska eller psykiska hälsa i negativ riktning. Själv har jag t.ex. helt frivilligt valt alternativ 5, trots att jag för egen del mycket väl skulle kunna köpa en ny bil utan att ta lån.

    Riktigt så bekymmersfritt förhåller det sig inte med en hälso- och livsnödvändighets-faktor som ett rimligt boende för alla medborgare, oavsett plånbok. Om alla förstahandskontrakt, nybyggda såväl som "begagnade" (!) ska kosta 8000-15000+ i månaden, så är detta detsamma som att tillhandahålla följande alternativ:

    1: Betala 7000-12000+ för att inte bli vräkt.
    2: Betala 5000-10000+ för ett andrahandsboende.
    3: Betala 3000-5000+ för ett rumsboende.
    4: Bo i bilen (ej gratis) och/eller lev som uteliggare.

    Märk skillnaden - att man INTE kan tvingas avstå från förstahandskontraktet (eller BR/villan) och sedan sedan bo i alternativ 2-4, utan detta också påverkar den psykiska hälsan (eller åtmintonde förmågan att framtidsplanera) i negativ riktning. Särskilt inte alternativ 4, där även den fysiska hälsan påverkas. Sedan kan man ju såklart visa upp ett "brave face" och göra "en dygd av nödvändigheten":

    Googla "Preview: Hard times generation" (60 minutes).

    SvaraRadera
  19. Fortfarande ingen lösning på hur man får bort bostadskön, farbror Frej!

    Om man nu vill ha ett hyggligt boende till rimlig kostnad för alla, så har man ett problem: bostadskön! Modellen du försvarar kan inte bli kvitt bostadskön utan stora statliga subventioner. D v s modellen är inte på något vis självförsörjande och därför fungerar den inte.

    //Jesper

    SvaraRadera
  20. Jesper: "Fortfarande ingen lösning på hur man får bort bostadskön, farbror Frej!"

    Jag har i tidigare inlägg förklarat att diverse problem med brister, fördelningar och prioriteringar i vårt samhälle (och i samtliga samhällstyper runt om i världen för övrigt) djupast sett inte kan lösas slutgiltigt och tillfredställande via enkla politiska eller ekonomiska "skolboksformler". Tillvaron har visat sig mer komplicerad - i alla fall för dem som på allvar börjat frigöra sig från de enkla lösningarnas naiva tro-stadier. Det hindrar inte att man kan verka för politiska förslag som man hoppas kunna gagna kollektivet eller samhällshelheten - om inte annat så att för att man i någon mån vill mildra "inflammationen" så att säga.

    Men allra djupast sett är alla problem med sagda brister, fördelningar och prioriteringar ett uttryck för en växande moralisk kris hos människorna. En kärleksbrist - eller ett inre mognads- och mentalitetsproblem som tar sig alltmer akuta och ohanterliga utryck dessutom. Det är inte i första hand ett yttre "systemtekniskt" problem. Tror man det har man inte förstått mycket.

    För att en debatt för övrigt ska kännas upplivande på sikt krävs det att båda parter öppnar för att ett logiskt resonemang faktiskt kan göras fullständigt "vattentätt" - men samtidigt utgå ifrån mer eller mindre felaktiga antaganden och föreställningar om verkligheten. Mera fruktbart är därför att försöka skärskåda själva antagandena, som den egna logiken vilar på, snarare än själva det logiska resonemanget som sådant. Just därför känns det mer intressant och givande att kommentera diverse länk- och googlehänvisningar. Kommentarer som jag oftast saknar i dina inlägg.

    Du kan börja med texten i bilden "Noen myter om den norske boligsektor". Knappt ett ord hitintills - mest surmulen tystnad.

    SvaraRadera
  21. Surmulet, farbror Frej? Ok, som du vill. Har däremot för mig att i UG:s reportage om de bananskalande svenska ungdomarna i Oslo, var inte att få tag på bostad något problem. Känns ju lite annorlunda än i Stockholm, eller hur? Hänvisa inte nu till 2:a handsmarknaden. Bara att det är inom den, och inte inom den reguljära 1:a handsmarknaden som det går att få en hyresbostad på stubben, visar ju hur dåligt den svenska modellen fungerar.

    Det känns ju lite onödigt att du vässar dina ambitioner så att alla aspekter på den komplicerade tillvaron skall kunna täckas in. Det är ju kanske just det som är problemet. Beslut funkar bättre på individnivå och för den lilla grupp som är i särskilt behov av hjälp, skall få riktade insatser. Ju högre upp besluten fattas, desto större är kraven på perfekt information, något som vi vet empiriskt inte finns. Bästa sättet att möta en komplicerad tillvaro är att undvika att hitta stora lösningar. Det leder bara fel, såsom bostadsbristen som inte bara har uppstått inom modellen, utan där aktörerna med tillämpning av modellen dessutom är oförmögna att lösa bostadsbristen. Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser!

    //Jesper

    SvaraRadera
  22. Nej, det är inga problem att få tag i en lägenhet i Oslo inom en vecka - om man har väldigt mycket pengar, är hel och ren och skandinavisk! Alla andra göre sig icke besvär, nämligen.
    Rummen som "banansvenskarna" bodde i på Svenska föreningen var inte bara undermåliga, extremt trångbodda och helt utan boendetrygghet - de som bode där bodde där dessutom oftast under en begränsad tid, medan de sökte efter något annat boende de kunde ha råd med.
    Norska hyreskontrakt, framför allt i Oslo, är dessutom korta, som längst tre år om man har tur.
    Det betyder att det bara är för hyresvärden att höja hyran hur mycket han eller hon vill när kontraktstiden har gått ut, med konsekvensen att hyresgäster i Norge flyttar ofta och har en väldigt osäker tillvaro. Diskrimineringen är dessutom utbredd, och det förekommer både budgivning och auktioner om hyreskontrakten.
    Så den fantastiska förstahandshyresmarknad som så många tillskriver Norge har mer gemensamt med en andrahandsmarknad i resten av världen.
    Så visst Jesper, du kan få en bra lägenhet inom en vecka i Oslo om du har gott om pengar - men det kan du i Stockholm också.
    Anna

    SvaraRadera
  23. Nja, Anna, vad du menar om Stockholm är i andra hand, väl? Är nog ändå bättre att kunna få en lgh snabbt, om än på 3 år, än att vara hänvisad till en i många stycken oreglerad 2:a handsmarknad. Den svenska modellen förutsätter nämligen kollektiva förhandlingar mellan stora intressesammanslutningar. Reglerna är anpassade efter det. Följaktligen blir då 2:a handsmarknaden regellöst i praktiken.

    //Jesper

    SvaraRadera
  24. Jesper: "Är nog ändå bättre att kunna få en lgh snabbt, om än på 3 år".

    Vem är denne någon som ska få sin hyreslägenhet snabbt? Citat: "Ja - hvis du har nok penger, er i arbeid, frisk og ser bra ut". Tillbaka till ruta ett alltså: Är du egentligen intresserad av att lösa bostadskrisen för ALLA, eller är du det inte?

    Jesper: "Den svenska modellen förutsätter nämligen kollektiva förhandlingar mellan stora intressesammanslutningar. Reglerna är anpassade efter det. Följaktligen blir då 2:a handsmarknaden regellöst i praktiken."

    Nu hänger jag inte med. Ovan antyds det att regellösheten på andrahandsmarknaden är något negativt. Jag trodde att en avreglering och maktförskjutning till hyresvärdarnas fördel (av norsk modell) generellt sett var själva poängen och föredömmet. Eller har jag missat något?

    SvaraRadera