Läget?

Läget är ett hett ämne. Inte läget i meningen hur man har det utan läget i meningen var man bor. Om man dristar sig till att skriva om läget i meningen hur man har det så blir fastighetsägarna oerhört upprörda.

I SvD skrev jag häromdagen här att det finns hyresgäster som är missnöjda med hur de har det. Vi har sammanställt resultaten av enkätundersökningar, genomförda mellan åren 2004 och 2011, om vad hyresgästerna i allmännyttiga och privata fastighetsägare tycker om kvaliteten och servicen i sitt boende.

Undersökningarna visar att hyresgästerna hos de privata fastighetsägarna är mindre nöjda med sitt boende än hyresgästerna hos de allmännyttiga bostadsbolagen.

Bekymmersamt läge, kan man tycka.

Fast just det läget vill inte fastighetsägarna tala om. I alla fall inte Pelle Björklund, vd Svenska Bostäder och Christer Jansson, vd Fastighetsägarna Stockholm.

De satsar istället hårt på att bilda en gemensam front. De skriver alltfler debattartiklar tillsammans och enligt egen utsago jobbar de nu tillsammans fram en gemensam syn på prissättningen i den så kallade Stockholmsmodellen.

I vilken annan bransch skulle det vara möjligt att jobba med att ta fram en gemensam prissättning på det sätt som de två förmodade konkurrenterna allmännyttan i Stockholm och de privata fastighetsägarna i Stockholm gör utan att det skulle bli åtminstone en liten debatt om fenomenet karteller?

Inte i någon annan ingen bransch så klart.

Fastighetsägarna anmälde svenska staten för att få konkurrera på egna villkor, nu när de får det så har intresset för konkurrens uppenbarligen lagt sig.

Så till de bägge konkurrenternas gemensamma replik på min artikel i SvD.

De tycker att jag klagar på att kommunägda och privatägda bostadsbolagen krävt för mycket i hyreshöjning nästa år. Sedan skriver de lite lagom nedlåtande ”Vem är förvånad? Det har hyresgästföreningen hävdat vartenda år som hyror överhuvudtaget har förhandlats. Den retoriken kan parterna säkert leva med”.

Det tror jag säkert att de kan leva med, det är tuffa grabbar, med frågan är väl mera vad hyresgästerna kan leva med?

Sedan hävdar de att vi har en "”brist på förståelse för att fastighetsbolag måste ha en långsiktigt god lönsamhet för att kunna tillhandahålla god fastighetsservice och bra underhåll är förödande".

Nu är det väl snarare så att det är precis vad vi har haft förståelse för år efter år i alla förhandlingar. För det bolag Pelle Björklund leder kan väl inte med bästa vilja i världen anses vara något annat än ett ytterligt ekonomiskt stabilt bolag som lämnat mängder av miljoner i utdelning till sina ägare.

Rikshem åker nu land och rike runt för att handla fastigheter för våra pensionspengar. Det skulle de givetvis inte göra om de inte ansåg att det var en synnerligen säker investering. Lika bombsäker som Svenska Bostäder är för sina ägare.

Sedan påstår de att "En annan effekt av dagens ostrukturerade hyressättning och bruksvärdessystemets obalans är att det är mycket lönsamt för såväl köpare som säljare att omvandla hyresfastigheter till bostadsrätter. Denna process har lett till att antalet hyresrätter minskat mycket kraftigt."

Nu är det väl inte hyressättningen som föranlett Stockholms kommun att starta en omvandlingsvåg. Omvandlingen sker av ideologiska skäl. Den har väl ägarna tvingat Pelle Björklund att effektuera oavsett vilka hyresintäkter som han lyckas få in.

Så till sist säger de sig vilja diskutera förvaltningskvalitet. Utmärkt det vill vi också.

"Dessvärre satte Barbro Engmans avhopp från Stockholmsmodellen stopp för det. Inte förvånande", men beklagligt, skriver Björklund och Jansson.

Det är givetvis lite svårt för mig att hoppa av från något som jag inte deltagit i men nu är det ju i sanningens namn inte så att diskussionerna om Stockholmsmodellen stupat på brist på intresse från vår sida för att diskutera förvaltningskvalitet.

Och det vet ju både Pelle Björklund och Christer Jansson.

Länk till Boverket om de bristande priskonkurrensen på hyresmarknaden.