Brukssamhällets återkomst

Klondike

Framtiden kommer allt oftare hörde jag en observant typ säga. Fast nog kommer den lite smygande också.


Dagen som idag är bär väl fröet till någon omvälvande förändring som vi bara kan ana oss till just nu.

I morse läste jag exempelvis att det är årslånga köer till båtplatser runt om i landet. Och det är märkligt nog inte bruksvärdessystemets fel.

Men det intressanta med artikeln är inte att tillgången på båtplatser är så dålig trots en väldig efterfrågan. Det intressanta är den lilla notisen om att ”samtidigt bygger privata bostadsföretag ned till strandkanten och anlägger privata bryggor.”

Man tar en omväg när det stockar sig på huvudleden.

Härförleden kunde man läsa om ett bostadsföretag sålde bostadsrätter med medföljande dagisplats. I anställningen i ett dataföretag ingick bostad. Försvaret bygger egna bostäder osv..

Man tar en omväg när det stockar sig på huvudleden.

Gruvnäringen tar sig som aldrig förr. Den ena fyndigheten efter den andra ser dagens ljus. Men med bostadsbyggandet går det trögare dvs. inte alls.

Man räknar med att de ska bli lite Klondike-läge i Norrbotten med en ”fly in fly out-effekt”.

Kommunerna går miste om skatteintäkter och företagen får ett besvärligt rekryteringsläge när man bara kan erbjuda ett bra läge på husvagnsparkeringen i väntan på fredagens hemfärd.

Inte kan väl ett Klondike-läge vara hållbart på sikt. Inte kan väl en näring blomstra på en ort utan bostäder, dagis, badhus och affärer.

Så man kan nästan ge sig sjutton på att vi snart är tillbaka till brukssamhällets glansdagar.

Då ägde bruket bostäderna, de tog hand om det som vi idag betraktar som självklara kommunala angelägenheter. De hade ett eget socialt trygghetssystem även om arbetarna också bildade egna änke- och pupillkassor samt sjuk- och begravningskassor.

Precis som idag alltså. Trygghetssystemen urholkas och privata lösningar måste till.

En försiktig framtidsspaning ger vid handen att man nog kommer att ta en omväg om det stockar sig på huvudleden. Och det gör det i allt fler bemärkelser.

Idag skriver jag på Newsmill

Läs debattinlägget här.

Skuldmiljonärerna växer i antal

Hur får du ihop det här då, Anders Borg?

Idag fattar regeringen beslut om att utreda möjligheterna att omvandla hyresrätter till ägarlägenheter.

Den enskilt viktigaste åtgärden är att införa ägarlägenheter, sa Mats Odell när han tillträdde som finansmarknadsminister 2006.

Detta uttalande inrymmer den ideologisk kursändring som sedan dess har präglat regeringens bostadspolitik. Ägandet är i sig ett överordnat intresse för regeringen.

Margret Thatchers right to buy-politik har fått många efterföljare men det har också inneburit många oönskade konsekvenser för samhällsekonomin. USA, Grekland, Spanien. Osv. 

Mats Odell liksom Stefan Attefall är övertygad anhängare av ägandets välsignelsebringande krafter. Mats Odell gick så långt som att påstå att ägandet är ”en grundläggande del i en familjegemenskaps tillvaro.”

Nu är det väl inte ägandet som präglar familjegemenskapen så mycket som lånande.

Allt fler tvingas fylla i låneansökningar, köpa bostad och börja svettas över risken för räntehöjningar och värdeminskningar. Skuldmiljonärerna växer i antal.

Och Anders Borg är med rätta orolig. EU-kommissionen tycker att Sverige ska stimulera byggsektorn. Borg gillar inte det för det skulle höja hushållens skuldsättning ”som är ett allvarligare problem.”

Fast man kan ju å andra sidan bygga hyresrätter det ökar inte hushållens skuldsättning ett dugg.

Man skulle ju kunna få för sig att Anders Borg inte ville förvärra detta ”allvarliga problem” ytterligare. Fast saker och ting behöver inte vara logiska och hänga ihop.

Man kan förmodligen både oroa sig för hushållens skuldsättning samtidigt som man jobbar på att öka den.

Bort med andrahanslösningarna och in med förstahandslösningarna

Hallå partiledarna, kolla bakåt. Vänd inte ryggen åt byggkranarna. Vi måste bygga bostäder. Kom loss nu och vänd blicken från andrahandslösningarna till förstahandslösningarna. Åren går och det tar tid att bygga som Stefan Attefall brukar påpeka.

Några tecken på vända blickar finns inte så nu riktas allt fokus mot det som redan är byggt. Bostadsbeståndet ska utnyttjas bättre. Regeringens andrahandspolitik bygger visserligen mer på tro än vetande men i bostadsbristens Sverige förmodar de ändå att det finnas tusentals outnyttjade bostäder.


Genom regeländringar ska dessa befrias och de bostadslösa ska flytta in.

Det är väl egentligen bara Handelskammaren som jublar. Men så bygger också regeringen hela sitt förslag på Handelskammarens telefonundersökning. Fastighetsägarna småjublar väl lite de med.

Men de allra flesta  remissvar rymmer mängder av invändningar och funderingar. Jag hoppas att Stefan Attefall läser och begrundar. Det är många ungdomar som ställer sitt hopp till honom. De är utsatta och utnyttjade redan som det är. Gör inte deras läge ännu värre. Här följer några exempel på hur remissinstanserna svarar:

"Förslaget kommer att leda till dramatiska hyreshöjningar och kommer att ytterligare försvåra för dem som är i störst behov av ett boende"

”Det finns en risk för att de som har det svårast att etablera sig på bostadsmarknaden även fortsättningsvis kommer att få betala de högsta hyrorna och få det otryggaste boendet”

”Med en promemoria som baseras på antaganden utan en grundlig analys finns en stor risk att de förslag som lämnas inte kommer att uppnå de önskade positiva effekterna, men däremot leda till andra oönskade effekter, särskilt i ett längre tidsperspektiv.

”En exempelräkning för vad hyresnivån då kan komma upp i ger en hyra på 14-15 000 kr/månad för en tvåa i storstäderna samt en beroende på inköpskostnad ändå betydande kapitalvinst för ägaren".

"Att ge bostadsrättsinnehavaren en i princip oinskränkt rätt att upplåta sin lägenhet i andra hand under en längre period, trots att föreningen är emot sådan upplåtelse, kan ses som en icke rimlig inskränkning av äganderätten för föreningen som fastighetsägare."

"Vi har svårt att se hur kortare uppsägningstid och borttagande av möjligheten att kräva återbetalning av erlagd överhyra skulle bidra till en förbättrad situation för de som hyr."

”Bristen på underlag leder till att förslaget vilar på mer eller mindre lösa antaganden och dess verkliga effekt är svårbedömd. Detta manar till försiktighet när det gäller avsteg från hyreslagens principer."

"I promemorian framhålls det att bruksvärdessystemet inte ska urholkas. Ändå är det som föreslås här".

"Förändringen gör följaktligen regelsystemet mer omfattande och komplext, och därmed också svårare att överblicka för personer som vill hyra ut eller hyra en bostad i andra hand."

"Förslaget syftar till att frigöra ytterligare ett antal bostäder. Det förefaller tveksamt om reformen kommer att medföra att tillgången på lägenheter kommer att öka i någon större omfattning. Antalet är svårt att uppskatta och överväger enligt hyresnämndens mening inte nackdelarna med förslaget."

Det saknas  "en större fördjupning i vad förslaget får för konsekvenser för den som ska hyra."

"Det är allvarligt att att man lägger allt större fokus på andrahandsmarknaden som en viktig del av bostadsmarknaden i helhet samtidigt som man gör situationen än otryggare för de grupper som redan idag har det allra svårast."

En lyckans ost på bostadsjakt

Häromdagen talade jag med en man i sina bästa år. Han hade ett högavlönat kanonjobb och var i alla bemärkelser en lyckans ost. Men de höga lyckopoängen hade dragits ner väsentligt under den period han letade bostad.


Han ville vara en fri man och letade därför efter en hyresrätt eftersom hyresrätten som han såg det hade ett bra tjänsteutbud. Han tänkte satsa på RUT-tjänster och ville ha någonstans dit Lina kunde leverera veckans matkasse.

Visst finns det hyresrätter för hans typ av plånbok men varför ska jag betala 1 900 kr/kvm i hyra, det får jag ju mycket bostadsrätt som helst för sa han när han ringde och meddelade att vi gått miste om en medlem.

För det blev en bostadsrätt.

Maria Ludvigsson i SvD ondgör sig över det hon kallar ”den rigida och urtida hyresregleringen”. Visserligen avskaffades hyresregleringen i Sverige i mitten av 70-talet, om man nu vill hålla sig till det som gäller förstås.

Om det är så att bostadsbristen helt och hållet beror på att hyresgästerna har rätt att förhandla hyran varför byggs det då inte bostadsrätter och villor i mängder?

Marknaden borde flöda över av prisvärda bostadsrätter. Efterfrågan på bostäder är enorm men byggandet ligger trots det på rekordlåga nivåer. Det byggs för lite bostadsrätter, villor, hyreserätter och ägarlägenheter verkar marknaden inte gilla.

För inte kan det väl vara så att de hundratusentals människor som jagar en bostad runt om i landet bara vill bo i hyresrätt? Är antalet bostadsrätter precis så många som behövs. Eller lite för många kanske. Maria Ludvigsson skriver att de står tomma istället för att hyras ut.

Många vill givetvis bo i en bostadsrätt. Men de finns inte och priset på de som finns är alldeles för högt.

Om inte de nybyggda hyresrätterna ska prisa ut sig ur marknaden så får man lov att göra något åt kostnadsbilden. Än så länge går det kanske att hitta hugade och betalningsvilliga hyresgäster till de dyra nyproducerade hyresrätterna men på sikt måste man lägga sig till med en annan affärsidé.

Om SvD, MKB och Sonny Modig

Sonny Modig, tidigare känd för sin idoga kamp mot bristande kvalitet i byggandet och alltför höga byggkostnader, är nu vd för det kommunala bostadsbolaget MKB i Malmö.


Under den resan har han gått från att bekämpa höga byggkostnader till att bekämpa låga hyror. Han har kommit ut som marknadshyresförespråkare och hyllas därför av Sveriges Byggindustrier och på Svenska Dagbladets ledarsida.

Svenska Dagbladet refererar till ett seminarium där Sonny Modig beskriver ”hur relativt låga hyror på attraktiva MKB-lägenheter gör att hyresgäster som mycket väl skulle kunna söka sig till nybyggda och dyrare lägenheter istället stannar kvar och krampaktigt håller fast vid sina hyreskontrakt”. Slut citat.

Har dessa krampaktigt agerande hyresgäster skapat ett samhällsproblem? Visar  hyresgästerna upp ett udda beteende som i andra sammanhang skulle fördömas?

Nej, det får väl snarare anses som ett udda beteende att slåss för allt högre boendekostnader.

Det är ett okänt fenomen bland villaägare och bostadsrättsinnehavare. Tvärtom gör dem, med benäget bistånd från politiken och sina branschorganisationer, allt för att hålla nere boendekostnaderna.

Många valsegrar har vunnits efter löften om lägre boendekostnader. Vi minns väl alla de skärgårdssänkor som skulle garanteras att få bo kvar trots husens attraktiva läge vid strandkanterna. Det blev många poänger till KD.

Ett bostadsbolag som vill vara framgångsrikt, attraktivt och stå sig i konkurrensen måste givetvis jobba hårt för att ha så bra kvalitet och låga hyror som möjligt. Det fullkomligt vimlar av boende som krampaktigt håller sig fast i dörrlisterna på sina ROT-renoverade och nedamorterade hus och i bostadsrätter som inköpts när miljonerna inte rullade.

Många av dem skulle mycket väl kunna efterfråga en dyrare villa eller bostadsrätt. Men det betraktas inte som ett samhällsproblem.

Tvärtom blir det kärvt så rycker Stefan Attefall ut och hjälper till så att man kan bo kvar genom att på förmånliga villkor kunna hyra ut ett rum eller två.

Hur ska Sonny Modig förmå hyresgästerna att sluta upp med att krampaktigt hålla fast vid sina kontrakt med MKB och flytta på sig?

Han vill ”sätta varierande hyror som speglar efterfrågan”.

Idag sätts varierande hyror som speglar hyresgästernas värderingar.

Därför varierar också hyrorna i Malmö mycket, alltför mycket menar till och med en del.

Den så kallade Malmömodellen har hyllats inte minst i regeringskretsar. Många menar att den kan tjäna som förebild för ett bra hyressättningsarbete. Men någon ambassadör i sin VD har modellen inte.

Nu är ju inte MKB ett bolag på fallrepet precis. Tvärtom, de har en mycket god ekonomi och de har under årtionden varit ett mycket framgångsrikt bostadsbolag som gjort nytta för sina ägare. Men det räcker inte.

Sonny Modig vill bli av med sina hyresgäster, ”när få lämnar bolagets bostadsbestånd blir det bara några få som får flytta in” säger han enligt SvD.

Det går naturligtvis att höja hyran så att de" lämnar bolagets bostadsbestånd" och söker sig till hyresrättens konkurrenter som kanske kan erbjuda bättre villkor.

I vart fall måste han ju hitta ett system där det blir lite ruljans i trappuppgångarna. Ut med en, in med en annan och resten göre sig icke besvär.

”Trots att hyresregleringen (som avskaffades i början av 70-talet, min anm.) har skänkt oss stagnation, svarta marknader och bostadsbrist verkar få politiker lockas att problematisera och debattera den”, skriver SvD.

Bruksvärdessystemet har funnits sedan 60-talet och det har vridits och vänts och debatterats och problematiserats och utretts under alla år. Men det har bestått provet. Det har gagnat både näringen och hyresgästerna och det är långsiktigt och förutsägbart.

”Det blir den kommunala MKB-chefen Sonny Modig som säger vad politikerna inte törs”, skriver SvD.

De kanske inte vill. Det är väl inte mycket som talar för att alla de politiker som sitter i styrelsen för MKB delar de uppfattningar som deras vd är ute och torgför.

För hela meningen med allmännyttan är att de ska göra samhällsnytta.

Det spelar nog ingen roll vad remissinstanserna säger

 

Det spelar nog ingen roll vad remissinstanserna säger, skrev en något uppgiven medborgare igår i ett mejl angående regeringens andrahandsförslag.

Kan det verkligen vara så att regeringen struntar i vad remissinstanserna säger?

Jo, men absolut säger de som påstår sig ha insyn i vad som sägs i regeringskansliet. Det här tänker de köra igenom. Så är det bara, säger de trosvisst.

Snart får vi veta hur det förhåller sig med lyhördheten i regeringskansliet. I dag ska remissvaren vara inne.

Jag har svårt att tro att en enda remissinstans kommer att hylla regeringen för ett gediget utredningsmaterial. Främst därför att det inte finns något sådant. Hela lagförslaget bygger på en telefonundersökning som SKOP gjorde mellan den 9 -22 december 2010 på uppdrag av Handelskammaren.

Förutom vad som framkom vid dessa telefonsamtal menade en företrädare för Handelskammaren som jag lyssnade på häromdagen att det hela styrktes av det som sades i hennes bekantskapskrets.

Det är inte utan att jag ibland saknar det svenska utredningsväsendet från förr. Då nöjde man sig inte med några SKOP-undersökningar som grund för lagändringar. Då gick man till botten med saker och ting.

På den tiden en utredning var en utredning skulle en minister aldrig komma på idén att säga:

”Hur många bostadsrätter som i dag står tomma och som skulle hyras ut med de nya reglerna, bostadsministern och hans tjänstemän inte bestämd uppfattning om. Men de hänvisar till Handelskammarens utredning och tror att ett par tusen bostadstillfällen i storstäder och universitetsorter torde det väl bli.

– Blir det mot förmodan ingen större effekt så kommer de problem som kritikerna pekar på inte heller att inträffa.”

Men hallå Stefan Attefall. Allt det du föreslår kommer att inträffa oavsett om dina förslag leder till noll nya andrahandsuthyrningar.

Andrahandsuthyrning är ju inget nytt påfund precis. Just nu i denna stund hyrs massor av lägenheter ut i andrahand och för dem och alla andra blir det nu nya regler även om dina förslag inte skulle leda till en enda ny uthyrning.

De som hyr en bostadsrätt i andrahand kommer inte att kunna få sin hyra prövad, det kan de idag. De kommer inte att kunna få tillbaka det de betalt för mycket, det kan de få idag. De kommer att få betala högre hyra, idag betalar de bruksvärdeshyra. Uthyraren kommer inte att behöva vända sig till sin förening för att tillstånd att hyra ut sin lägenhet, det måste de idag.

Konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP), är hon tillfrågad? Här reducerar man det skydd som konsumenten/hyresgästen hade till noll. Det kan väl inte vara acceptabelt för en konsumentminister eller?

Det går att ändra upplägg

Igår var jag i Karlskoga.  Det ligger 24 mil från Stockholm och 26 mil från Göteborg. I Karlskoga, Degerfors, Hagfors och Filipstad kan man inte höja hyran med 60 procent när det är dags för renovering. Då flyttar alla.

Inte från kommunen kanske men till en annan boendeform som staten har en liten annan approach till.

I Göteborg är det andra tongångar. Där vill Stena Fastigheter höja hyran med 60 procent. Då flyttar bara en tredjedel. I vart fall är det vad Stena Fastigheter tror när de bedömer sina hyresgästers förmåga att klara hyreshöjningar. Var hyresgästerna ska ta vägen när de inte kan bo kvar är höljt i dunkel. I Göteborg är det bostadsbrist av det mera besvärliga slaget.

En av Stenas hyresgäster, en gammal dam i Uppsala, blev rekommenderad av en Stenarepresentant att flytta till en orenoverad etta. Jag vet inte i vilken utsträckning det finns orenoverade ettor i Göteborg eller så tvingas de flytta till de orenoverade lägenheterna i Östra Värmland.

För där har bostadsbolagen inget manöverutrymme alls. De har haft fullt hugg med att ta hand om konsekvenserna av skatteomläggningen och de strukturförändringar som svept över alla de kommuner vars blomstringstid sedan länge är förbi.

Men i Göteborg, Stockholm och Uppsala har bostadsbolagen manöverutrymme. Men där går de ändå hårt fram gentemot sina hyresgäster. Mister de en står där tusen åter.

Om någon vecka ska jag prata på Fastighetsvärldens konferens på Grand Hotell. Det ska Akelius vd också. Akelius gick ut hårt i årets hyresförhandlingar och begärde 20 procents hyreshöjning. De får det inte att gå ihop annars.

Men det är inte den typen av gråtvals deras vd ska uppehålla sig vid på Grand Hotell utan han ska prata under rubriken: Från 32 till 65 miljarder på sju år.

Det kanske känns härligt att stå bland kollegor och berätta hur vinsterna drar iväg.

Mindre kul är det förstås för Akelius hyresgäster som i ena minuten får hyreshöjningskrav på 20 procent för att i nästa stund få besked om att Akelius lackat ur på Anders Borg och nu ska de omvandla hela rasket till bostadsrätter för att i nästa sekund få besked om att de har ångrat sig och ska behålla hyresrätterna.

I Göteborg finns både Stena Fastigheter och Familjebostäder. Stena Fastigheter driver sina hyresgäster från hus och hem och ilskan är med rätta stor hos många, inte bara de som drabbas. Men man kanske inte behöver bry sig om sitt varumärke lika mycket när det finns hyresgäster med bättre ekonomi som kan flytta in?

Familjebostäder i Göteborg verkar ha ett annat synsätt. De har nämligen bytt åsikt. För tio år sedan arbetade de på samma sätt som Stena gör. Vi " gav inte hyresgästerna något val” skriver de. Det gör de nu.

”Efter många diskussioner med hyresgäster i ett kvarter i Masthugget vid denna tid, beslutade vi att ändra vårt upplägg vid renoveringar. Vi gick från färdiga paket utan val till ett litet paket med badrum och därutöver möjlighet till många olika val” skriver de på sin hemsida.

Vad är det som hindrar Stena Fastigheter från att ta en diskussion med hyresgästerna på Pennygången och ändra sitt upplägg och visa lite omsorg om de hyresgäster de har?

Det vore väl härligt att slippa göra om Familjebostäders misstag. Det var samma misstag som Svenska Bostäder gjorde i Stockholm. De fick också byta åsikt och upplägg.

I Hagfors, Karlskoga, Filipstad och Degerfors kan de ha hur många åsikter och upplägg som helst. Det går inte ihop ändå. Regeringen borde börja fundera på allvar över vad de menade med sina skrivningar om att de skulle återkomma med hur villkoren för bostadsbolag på vikande marknader ska se ut. ska kunna bidra med för att de även där ska kunna energieffektivisera och renovera.

Under tiden kan man kanske styra om någon liten del av de 11 miljarder som går till Danderyd, Lidingö, Täby, Vellinge m fl väl avgränsade kommuner.

Ord utan tanke aldrig himlen når

Upp flyga orden tanken stilla står, ord utan tanke himlen aldrig når, skrev William Shakespeare.

Att låta orden få makt över tanken är det många som jobbar på. Det gäller att hitta ord för det man inte gillar som har en negativ klang eller som med tiden kan ges en negativ klang.

Bidrag är exempelvis ett ord som numera bara förknippas med elände. Det är dyrt och ineffektivt. Ett bidragssamhälle vill ingen leva i, det är en rak väg mot undergång och utanförskap.

Avdrag däremot kan både vara ineffektivt och dyrt men det förmodas ändå vara bra på något vis. Ingen är exempelvis bekymrad över det ökande antalet avdragsberoende villaägare.

Man kan därför inte diskutera ett investeringsbidrag för att få igång byggandet på samma sätt som man kan diskutera en sänkning av krogmomsen för att få igång ätandet.

Till skillnad från krogägarna som förmodas sänka matpriset så förmodas byggarna stoppa pengarna i egen ficka.

Igår var jag på ett seminarium. Där använde Stockholms Handelskammare genomgående begreppet hyresreglering. Vet inte Handelskammaren att hyresregleringen avskaffades i början av 70-talet?

Det kanske de vet, om inte så skulle det stärka deras trovärdighet om de åtminstone antydde att de hängt med i riksdagsbesluten.

Handelskammaren tycker väl att ordet hyresreglering signalerar något uschligt och förgånget så de hänger sig fast vid det förgångna. De har väl läst sin Shakespeare, upp flyga orden tanken stilla står.

Det faktum att parterna på hyresmarknaden förhandlar är enligt Handelskammaren ett elände och förklaringen till att det inte byggs hyresrätter. Inte ett ord sades om att man borde göra något åt beskattningen av hyresrätter eller de skenande markpriserna.

Nu byggs det inte heller bostadsrätter och villor i tillräcklig utsträckning. Stellan Lundström, KTH, var dock inne på att marknaden inte vill bygga för mycket så priserna sänks. Låter som ett rimligt marknadsbeteende.

Marknaden har heller inte tagit på sig uppgiften att bygga bostäder till rimliga kostnader. Det har regeringen tagit på sig. Det står i grundlagen att ”det åligger det allmänna att trygga rätten till bostad”.

Åligga är ett härligt ord som för tanken till ansvar och handlingskraft. Men ord utan tanke aldrig till himlen når.

Borelaterad ångest

Idag faller ingen skuld på samhället. Idag faller all skuld på oss själva. För att hantera alla de tillkortakommanden som kantar vår väg genom livet måste vi söka förklaringen till våra misslyckanden hos oss själva. Det finns därför en arsenal av utbildade livsstilscoacher, personliga tränare, psykologer och terapeuter att tillgå.

Vi kan komplettera vår inre resa med självhjälpsböcker för att slutligen kunna nå det önskvärda slutmålet, mindfullness. Peace in our time har ersatts av peace in our mind.

Är vi trots det fortfarande arbetslösa, sjukskrivna, bostadslösa och saknar pengar till professionell hjälp så får vi rycka upp oss och tänka om så gott det går.

Den hjälpintensiva sektorn ökar i takt med att våra hjälp- och stöd behov blir mer omfattande.

Det senaste tillskottet ska råda bot på vår borelaterade ångest. Den riktar sig till Hemnetbesökarna. En psykolog som forskat i köpbenägenhet och pengars värde ska tillsammans med SBAB:s bolåneexperter att ge svar på frågor som ”kan lindra borelaterade ångest”.Man kan också följa det hela på #bospyk på twitter

Förutom bolånefrågor kommer även mer lättsamma ämnen som homestyling, mexitegel och krypgrunder att avhandlas.

Här öppnar sig en ocean av möjligheter. Den borelaterade ångesten är enorm. Hälften av landets kommuner har bostadsbrist, 248 000 ungdomar saknar egen bostad osv. Landets bostadsköer är sprängfyllda av ångest.

Krypgrunder och mexitegel i all ära men det är ingenting mot vad den känner som bara kan drömma om mexitegel eller krypgrunder.

Antalet som bor i andrahand eller är inneboende ska enligt regeringens önskan bli fler. Här finns ett utrymme för mera individuell coachning kring den typ av borelaterad ångest som följer av den konfliktyta som finns mellan den som hyr och den som hyr ut. Exempelvis är möjligheterna till homestyling väldigt små för en inneboende och andrahandsboende.

Bara några tips i alla enkelhet. Det känns helt i linje med utvecklingen att Munks ångesttavla Skriet såldes för 800 miljoner. A painting in our time.

Vad håller Hyresgästföreningen på med?

Vad håller Hyresgästföreningen egentligen på med är en vanlig fråga jag får. Svaret är att vi håller på med allt möjligt. Det finns så otroligt mycket som hänger ihop med boendet.


Vi har tusentals lokala föreningar och tusentals förtroendevalda och aktiva medlemmar. De pysslar med allt från lekplatser till hur kommunen sköter sitt bostadsförsörjningsansvar.

Vi måste bli bättre på att berätta vad vi gör är det många som säger. Och nu har vi blivit bättre på det.

Just nu är vi i full färd med att dokumentera och samla in berättelser om allt det som Lillemor, Frasse, Birgitta, Leif och alla andra gör för att förbättra boendet.

Kolla här vad mycket bra som pågår och mer ska det bli.

Hur tänkte de nu då, i Norrköping?

Det finns en massa hus och lägenheter i Norrköping som behöver renoveras. För att det inte ska råda någon tvekan om det har hyresgästerna tagit fram kameran och dokumenterat behoven. Dessa foton har Hyresgästföreningen skickat till kommunalrådet Lars Stjernkvist (S).

Men Stjernkvist tyckte att det är bra som det är. Han vill använda bostadsbolagets pengar till annan kommunal verksamhet. Oklart vad.

Boverket är också putt på Stjernkvist. Istället för de 940 000 kommunen hade lagligt rätt att ta ut så har de tagit ut 15 miljoner.

I det läget kunde man tänka sig att bostadsbolaget, Hyresbostäder, slöt upp bakom Hyresgästföreningen. Det kan inte vara roligt för ett bolag som vill göra ett bra jobb att kommunen kommer och snor renoveringspengarna.

Men icke. Istället ger sig bolaget på sina kunder med budskapet att eftersom ni bråkar med kommunen för att vi ska få behålla pengarna och kunna hålla era lägenheter i gott skick så ställer vi in resan till Kolmården!

I många år har nämligen Hyresbostäder och Hyresgästföreningen anordnat en resa till Kolmårdens Djurpark. Nu är det slut med det. Om man är hyresgäst i Hyresbostäder ska man nämligen ligga lågt.

Det är väl knappast en syn på sina kunder som man förväntar sig att en modern företagsledning har. Det för tanken mera till den typ av kollektiv bestraffning av olydiga barn som förekommer i helt andra sammanhang.

Hyresgästföreningen ”kommer inte att acceptera att man straffar våra medlemmar, utan kommer att se till att de kommer till Kolmården. Det blir då ett ypperligt tillfälle för oss att ytterligare informera oss om deras synpunkter och lyssna hur de tycker vi ska gå vidare” låter Björn Johansson ordförande i vår region i Sydost meddela.

Bra Björn. Hyresgästföreningen gör bara vad de ska. Jobbar för att hyresgästerna ska få det de betalar för. Jag trodde att det tillhörde en svunnen tid att reagera som Hyresbostäder gör. Vad hade de tänkt sig att uppnå?

Rimligen kan de väl inte ha tänkt sig att Hyresgästföreningen skulle säga att vi struntar i att kräva underhållsåtgärder nu när ni blev så arga på era hyresgäster.

Inte heller hade de väl tänkt sig att hyresgästerna skulle säga att det är okej att vi först bidrar till den kommunala verksamheten via skattsedeln och dessutom betalar vi gärna lite mer än de andra Norrköpingsborna via hyran. Och inte är det så noga med underhållet.

Eller hade de tänkt sig det?

Bostadsbristen kan äventyra kompetensprofilen

Vad jag kunnat sluta mig till så var det bara Jonas Sjöstedt som använde1 maj-podiet till att påpeka att vi har bostadsbrist och därför behöver bygga bostäder. Det borde ha varit fler och det fanns säkert sådana inslag runt om i landet.


Men det ska också passera den journalistiska bedömningen av vad som är av sådan vikt att att det ska nå oss medborgare.

Alla TV-kanaler och radiokanaler håller sig med politiska kommentatorer. Det är de som direkt efter rapporterna om vad som tilldragit sig i politiken talar om för oss vad vi ska dra för slutsatser av vad vi just sett och hört.

Tänk om Mats Knutsson, Inger Arenander, Ulf Kristofferson och Margit Silberstien hade barn som inte kan flytta hemifrån och därför suckade och sade: " Han/hon partiledaren sa inte ett ord om bostadsbristen trots att hundratusentals människor saknar bostad." Då skulle det kanske bli lite fart på byggandet.

Löfven sa att om man radade upp de 147 000 ungdomar som är arbetslösa så skulle den sista stå och trampa i Varberg om den första ställde upp sig i Göteborg.

Eftersom 248 000 ungdomar saknar bostad så skulle de med god marginal passera Varberg för att hamna på någon camping i Skåne.

Alla talarna talade jobb. Människor måste bli anställningsbara sa Löfven. Men att ha ett jobb är inget fritt svävande tillstånd. Det kräver en hel del kringfunktioner. Man måste exempelvis kunna ta sig dit.

Man måste också ha någonstans att vila sin kropp och själ. Tvingas man tillbringa sin lediga tid jagande bostad, eller krypande ihop i någon annans soffa, så är man visserligen anställningsbar men i dåligt skick vilket kan äventyra den kompetensprofil man fått ihop.