I Expressen skriver Patrik Kronqvist idag att han är glad över att andrahandshyrorna höjs from den 1 feb. (Expressen har inte lagt ut den på nätet)
Lika glada är kanske inte de som idag bor i andrahand i en bostadsrätt och som nu kan påräkna en ännu högre hyra. Så där särskilt glada är kanske inte heller alla andra som är hänvisade till att bo i andrahand i en bostadsrätt.
Glad är möjligen en del företag och en del som är mer stadd i kassa än vad vanliga ungdomar som är hänvisade till andrahandsboende vanligtvis är.
Kronqvist skriver att ”Hyresgästföreningen brukar förneka att höjda andrahandshyror skulle öka utbudet.”
Det brukar vi inte hävda. Om du kan göra dig en rejäl hacka på att hyra ut en bostad så tror jag säkert att kreativiteten är stor när det gäller att fundera ut var man själv ska bo när den egna bostadsrätten skall bebos av någon annan.
För nog skulle väl det vara lite märkligt om det fanns en massa människor som idag hellre betalar den fulla kostnaden för en lägenhet som de inte bor i istället för att hyra ut den? De får ju gott och väl kostnadstäckning med den hyressättningen som vi har idag.
Om man kan få 9 500 för 32 kvm på Kungsholmen så lockar det säkert någon att hitta ett sätt att bo någon annanstans några månader. Eller dra på en utlandsresa för pengarna.
Så utbud kan det kanske bli. Frågan är bara på vilken nivå hyran ligger. Och där står Hyresgästföreningen närmare de som ska hosta upp pengarna än vad Patrik Kronqvist gör.
Sedan skriver han att Hyresgästföreningen inte har någon ”bra förklaring till varför lagen om utbud och efterfrågan inte skulle gälla just bostäder”.
Beroende på vilka konsekvenser man tycker är okej så kan säkert lagen om utbud och efterfrågan gälla bostäder.
Om man tycker att det räcker med att de som kan betala höga andrahandshyror eller höga marknadshyror får någonstans att bo så kan man säkert tycka att det är bra.
Men för ett samhälle som har lite större ambitioner än så är det förödande.
Patrik Kronqvist tycker att vi ska kolla på andra länder.
Vi kan ju ta Finland som sedan Norge föll ur är ett populärt jämförelseland.
I Finland har man statliga subventioner till byggandet vilket bidragit till att de byggt fler bostäder än vad Sverige gjort. Som bekant finns det nästan inget hemskare man kan föreslå i Sverige än statlig stimulans till byggande.
I Finland har man trots detta bostadsbrist. I Finland har man två hyresmarknader. En med marknadshyror och en där staten sätter hyran.
För så är det. Det finns inga länder som har marknadshyror som inte också har ett system med subventionerade socialbostäder. Därför, Patrik Kronqvist, fungerar inte lagen om utbud och efterfrågan för bostäder.
Bostäder är inte vilken vara som helst.
Det vore kul om du kunde ange något land som bara har marknadshyror inga socialbostäder, där det byggs bostäder för alla och där de inte har någon segregation.
För när Finland införde marknadshyror steg hyrorna med 57 procent. I Helsingfors med 71 procent. I Finland finns det inga spärrar när värden vill höja hyran. Kan man inte betala är det bara att flytta.
Kronqvist tycker att det är fegt ”av en borgerlig regering att inte verka för att avskaffa bruksvärdessystemet”.
De kanske inte är fega, utan smarta. Det går ju inte precis dåligt för de som investerar i bostäder samtidigt som hyresgästerna kan bo tryggt med ett starkt besittningsskydd.
Bruksvärdessystemet är bra både för hyresgästerna, samhället och näringen. Det har de kanske alliansen insett sedan länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar