Igår skrev Henrik Bredberg en ledarkrönika i Sydsvenskan med rubriken Engmansyndromet.
Det högg till i maggropen och jag kände en omdelbar oro. Det vimlar ju av syndrom. Tourettssyndrom, Asbergerssyndrom, Ångestsyndrom, Turnerssyndrom, Stockholmssyndromet mfl.
En snabb googling visade att inom ”medicinen betecknar syndrom en bestämd kombination av avvikelser eller symtom som tenderar att uppträda tillsammans och som sammantaget pekar mot en viss diagnos”.
Det där med pekandet på en diagnos klarnade när google till min stora överraskning berättade om:
”(DKC), även kallad Zinsser-Cole-Engman syndrom, [1] [2] : 570
Detta syndrom ”karakteriseras av hud pigmentering, för tidigt åldrande, dystrofi av naglarna, leukoplaki i munslemhinnan, kontinuerlig tårflöde pga atresi av lacrimal kanaler, ofta trombocytopeni, anemi, testikelatrofi i den manliga bärare, och anlag för cancer.”
Jisses varför inleder Henrik Bredberg sin krönika med Grattis Barbro Engman. Det här verkade ju minst sagt lovande.
Och något särskilt lovande var det inte heller. Det mesta verkade vara mitt fel även om jag inte förmodades lida av vare sig leukoplaki eller kontinuerligt tårflöde. Läs själva
Han skriver att
”Ett krux är att debatten hela tiden fastnar i Barbro Engmans opinionsträsk. År efter år tycks hon sitta på problemformuleringsprivilegiet. Vem tjänar på det, mer än det hyresförhandlingsindustriella komplexet”
Nog för att man har hört talas om det militärindustriella komplexet men hyresförhandlingar som industriellt komplex?
Men hur kommer det sig att Henrik Bredberg går till ett sådant skoningslöst angrepp mot politiker och journalister? Enligt honom har de ingen som helst förmåga att tänka själva.
De vill, ja hela svenska folket vill ha, en helt annan bostadspolitik ändå så blir det inte så för de sitter enligt Henrik Bredberg fast i mitt opinionsträsk. Vad ska man säga om en sådan bredsida mot de som bestämmer och deras tankeförmåga.
För det är inte jag som trycker på ja och nej knapparna i riksdagen.
Det kan ju också vara så att de tänker alldeles själva och tycker att det system med förhandlade hyror som vi har gynnar både näringen och konsumenterna. Vilket det också gör och vilket är själva meningen.
Det finns många konstigheter i ledarkrönikan men jag utgår från att ni ser det själva.
I övrigt mår jag bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar