Kolla vilken bra ledare

Ibland blir man riktigt glad när man läser ledarsidor. i dagen Göteborgs Post till exempel så finns det en utmärkt ledare.
Läs den

Vi höjer priset på våra produkter för att de är så dåliga

Tord Andnor är styrelseordförande i det kommunägda Östersundshem. Han anser att de privata fastighetsägarnas organisation, Fastighetsägarna, är bäst skickade att sätta hyran också i kommunens bostäder.

Så därför överlåter man till de privata fastighetsägarnas branschorganisation att driva en process mot högre hyror i en del av Östersundshems fastigheter.

Denna process kan mycket väl sluta i Hyresnämnden. Fastighetsägarna gillar Hyresnämnden. Utom i Stockholm kanske där de åkte på storstryk när deras tolkning av den nya lagen om allmännyttiga bolag avvisades.

Därför har Fastighetsägarna gått vidare och dragit sina hyresgäster inför rätta och gått till Svea Hovrätt i hopp om att den vägen kunna få de eftertraktade hyreshöjningarna.

Jag vet inte varför Östersundshem anser att just en sådan organisation besitter kompetens i hyressättningsfrågor.

De privata fastighetsägarna fick fram till 2011 hänga på allmännyttans hyresuppgörelser. Allmännyttan däremot har förhandlat hyror sedan 50-talet. Så vad det gäller kompetens borde Östersundshem som den störste fastighetsägaren i Östersund vara vida överlägsen.

Om inte annat så är ju bolaget redan medlem i en branschorganisation, SABO, som organiserar just de kommunala bolagen. Där finns mängder av kompetens i hyressättningsfrågor.

Fastighetsägarna förhandlar som ombud bara för 20 procent av hyresmarknaden.
Allmännyttans bolag förhandlar direkt med Hyresgästföreningen liksom de stora privata fastighetsägarna.

Det måste kännas väldigt konstigt för Östersundshems kunder att deras hyresvärd inte anser sig kompetent att hålla i den allra viktigaste relationen, den med sina kunder.

Det är något slags omvänt varumärkesbyggande.

I en debattartikel skriver Tord Andnor dessutom att Östersundshem har så dåligt underhållna lägenheter att erbjuda sina kunder så att de måste ta ut en högre hyra.

Jag kan inte komma på en enda näringsidkare av något slag som skulle komma på iden att höja priset på sina produkter med motivet att de är dåliga.

Huru svin må i ollonskog släppas

Befinner mig på ett SJ-tåg på väg mot den storm som förmodas drabba Göteborgsområdet senare idag. Förbundsstyrelsen har möte och vi ska bland annat kolla in läget på Pennygången. Om ni missat det kan ni läsa och lyssna här -->

Där har det också rasat, om inte en storm, så har det i vart fall blåst kalla vindar mellan hyresgästerna och Stena Fastigheter i diskussionen om det är nödvändigt att renovera bort de befintliga hyresgästerna.

Jag kollar också in de frågor Hyresgästföreningen fått på remiss. Lagen om avveckling av hyresregleringen från 1974 är tapeten igen.

En del hävdar visserligen att hyresregleringen aldrig avskaffats men det har inte hindrat den utredare som nu föreslår att de sista resterna av lagen ska bort.

I lagen finns nämligen en straffbestämmelse som innebär att fastighetsägarna riskerade fängelsestraff om de bröt mot hyreslagen.

Men det handlar om brott som begicks på 70-talet. Så även om det går att leta upp någon gärningsman så är brottet preskriberat.

Utredaren menar därför att lagen är obsolet. Inom juridiken sägs en lag vara obsolet om den är förlegad och inte längre anses tillämpbar vilket ju är uppenbart i detta fall.
 
Ett känt exempel på en obsolet lag var den om "Huru svin må i ollonskog släppas".  
 
De lagar som nu anses obsoleta och som föreslås ryka är, förutom avvecklingslagen;

Lagen (1918:399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark, lagen (1922:133) om förbud mot utsläppande av bagge å samfälld betesmark och kungörelsen (1974:661) om uppgifter för galt- och betäckningsstatistiken

Reinhold Lennebo, VD Fastighetsägarna, ansåg härförleden på Twitter att den nya lagen om allmännyttan från 2011 var obsolet.

Lugn Reinhold, de har bara kommit till 1974 än. Det tar tid innan lagarna kvalar in som obsoleta.

Inte kan det väl ha blivit fullständigt omöjligt att bygga bostäder i Sverige?

Ibland undrar man om det verkligen kan vara stört omöjligt att bygga bostäder i det högteknologiska landet Sverige. Har vi gått in i väggen, drabbats av utmattningssyndrom, handlingsförlamning eller vad beror denna uppgivenhet på? Alla från vänster till höger i politiken, näringslivet, börsanalytiker, riksbanken och alla andra som är berörda är helt överens. Och alla som desperat letar bostad känner det in på bara skinnet. Det är bostadsbrist, den hotar tillväxten, den leder till allt högre låneskulder, det bostadsbubblar kanske och människor kan inte flytta till de jobb som finns eller hoppa på den utbildning de fick chans till. För att inte prata om trångboddhet, otrygghet och allt annat som följer i bostadsbristens spår.

Att bygga bort bostadsbristen kommer att kräva en enorm kraftansträngning av hela samhället skriver Ingvar Carlsson och Gabriel Wikström idag på SvD. Och de har förstås helt rätt. De känner igen bostadsbristen, åtminstone Ingvar Carlsson som har ett förflutet som bostadsminister. Jo, det fanns en sådan tid när vi hade bostadsdepartement och bostadsministrar.  På 60-talet brände det till i de politiska korridorerna när Tage Erlander gick bet på att svara på vad de bostadslösa ungdomarna skulle ta vägen. Sedan byggdes det 1 miljon bostäder. Men för Guds skull människa, inte ska vi väl ha ett nytt miljonprogram kommer nu en del att utropa. Nä, det kanske vi inte ska ha men vi behöver bygga bostäder och ha engagerade politiker. Nu står vi bara och trampar luft och kippar efter andan.

Vilket parti kommer att kunna svara alla ungdomar som är på desperat jakt efter en bostad på frågan; "var ska jag bo då hade ni tänkt?".
Obs, det går inte att kopiera Erlander och svara att man får ställa sig i kö. Det finns inga köer längre på de flesta ställen. 

Heja Folkpartiet

Idag skriver Folkpartiets Nina Lundström, vice ordförande i Civilutskottet, i Expressen. Här kan ni läsa det -->

Hon beskriver på ett utmärkt sätt varför marknadshyror inte är lösningen på bostadsbristen , vilka konsekvenser det skulle få och vad snacket om hyresreglering egentligen handlar.

Nationalekonomiska modeller verkar inte fungera på bostadsmarknaden, skriver hon.
-Det råder fri prissättning vid försäljning av bostadsrätter och äganderätter och prisnivåerna fortsätter att öka. Varför byggs det då inte?

En berättigad fråga nu när Bokriskommissionen med Fastighetsägarna och Handelskammaren som uppdragsgivare skyller det mesta på den svenska modellen med förhandlade hyror.

Med anledning av att det höjts röster om behovet av att avskaffa "hyresregleringen" och införa marknadshyror skriver Nina Lundström att:

"Kritiken riktas underförstått mot hyresgästernas rätt till kollektiva förhandlingar och den förhandlingsstyrka som detta innebär."

Just precis, för det enda som är reglerat är hyresgästernas rätt att förhandla och att hyran ska sättas efter standard och kvalitet.

Martin Lindvall, näringspolitisk chef Fastighetsägarna,  säger i SABO:s tidning Bofast att hyresgästerna måste myndigförklaras.

Själva innebörden i detta myndigförklarande är att regering och riksdag ska se till att ge hyresgästerna en så urusel förhandlingsposition som möjligt.

De ska förhandla sin hyra mol alena.

Fastighetsägarna verkar däremot inte vara inne på att myndigförklara sig själva och lägga ner Fastighetsägarföreningen.

Så man får väl förmoda att den ensamme hyresgästen ska möta en kollektiv förening av fastighetsägare som har organiserat ett gemensamt upplägg för att driva förhandlingarna för deras räkning. Det blir ju en härlig balans.

Hyresgäster i desperat behov av en bostad mot ett antal fastighetsägare som är i besittning av dessa hett eftertraktade bostäder.

Nu är ju hyresgästerna precis som Martin Lindvall själv redan myndigförklarade.

Hyresgästerna har utnyttjat detta tillstånd av myndighet och självbestämmande till att bilda en Hyresgästförening. Precis som Fastighetsägarna äro smarta nog att inse att man blir starkare när man går ihop så har hyresgästerna varit lika smarta.

Jag antar att Martin Lindvall och hans förening Fastighetsägarna, vill förmå alliansen att hjälpa de på traven med att försvaga sin motparts förhandlingsposition.

De lär ju inte få hjälp av Folkpartiet i alla fall.

Elefanten i rummet har fått sällskap av en galt

Fastighetsägarna och Handelskammaren har städslat Klas Eklund, ekonom med ett förflutet i regeringskansliet, som ordförande i sin egen Bokriskommitté.

Handelskammaren och Fastighetsägarna har beställt ett antal förslag på åtgärder som kommittén ska leverera till sommaren. Ett av beställningsuppdragen gäller hyressättningen. Den ska göras om.

I det senaste numret av tidningen Fokus kan man läsa lite om hur Klas Eklund tänker.

Han tycker exempelvis att det är dags att slakta galten Särimner.
Särimner var en galt som enligt Nordisk mytologi slaktades varje dag för att därefter bli uppäten. Morgonen efter återuppstod galten igen hel och levande redo att åter bli slaktad.

Precis som de einhärjare (fallna krigare och festprissar som dagen lång roade sig med att hugga varandra i småbitar) som kalasade på Särinmer slaktar ekonomerna ”hyresregleringen” varenda dag, menar Eklund.

Men vad hjälper det, politikerna återupplivar hyresgalten nästa morgon. Den blir hel och levande och redo för att åter bli slaktad av någon einhärjare till ekonom.

Elefanten i rummet har fått sällskap av en galt.

Första gången ekonomen Assar Lindbeck avrättar galten är för 50 år sedan, skriver Eklund. 1963 skrev Lindbeck en debattbok om hyresregleringens avigsidor.

Och i 60-talet tycks Eklund vara kvar suckandes över att ”ett halvsekel senare är hyresregleringens fortfarande svensk politiks galten Särimner”.

Det är ändå strongt av Assar Lindbeck att 1963 analysera avigsidorna av en lag som infördes först 1968.

För även om Klas Eklund är kvar i 60-talet så har riksdagen lämnat 60-talets hyreslagstiftning bakom sig. Jag är ett åsyna vittne till detta. 1974 när hyresregleringen avvecklades satt jag i riksdagen. Lag (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen hette den avvecklingslag som lades i våra postfack.

Jag var där 1977 också. Då var riksdagen i farten igen. Denna gång behandlade vi prop 1977/78:175 med förslag om en hyresförhandlingslag.

Där står det bland annat att ”enligt den s.k. Avvecklingslagen gäller f.n. att hyrorna för vissa tidigare hyresreglerade lägenheter kan anpassas till en friare hyresmarknad med bruksvärdehyra".

1983 var det dags igen. Då behandlade riksdagen proposition. 1983/84: 137 med förslag till ändringar i hyreslagstiftningen.

På sidan 69 i den proppen kan man läsa, ”Även om utredningens ledamöter har kommit till olika meningar vid bedömningen av den kritik som förts fram mot bruksvärdesystemet är man ense om att bruksvärdesystemet — trots vissa brister — är överlägset det system med hyresreglering som tidigare gällde.

2000 gjordes en översyn av bruksvärdessystemet, SOU 2000:33.

Där står det; ” i övrigt var Hyresrättsutredningens ledamöter ense om att bruksvärdessystemet- trots vissa brister- är överlägset det system med hyresreglering som tidigare gällde. Den uppfattningen vann också allmän anslutning under remissbe-handlingen”

Så nog har det varit möten i slaktklubben allt.

Galten Särimner har skärskådats, avlivats, moderniserats och har idag en helt annan form och fason än hyresgaltarna på 60 talet hade.

Är då kanske ekonomer bättre skickade att leda landet än politiker?

Nobelpriset i ekonomi ges i år till två ekonomer som kommit fram till två helt olika slutsatser.

”Att samma år ge fysikpriset till två forskare vars upptäckter tycks tala rakt emot varandra känns inte alltför sannolikt. Men i ekonomi går det alltså utmärkt, skriver Andreas Cervenka i SvD idag.

Klas Eklund menar att:

Det byggs för lite hyresrätter och det är hyrorna och galtarnas fel.

Det byggs för lite bostadsrätter och det är den avskräckande plan-och bygglagstiftningen fel.

Varför den avskräckande plan-och bygglagstiftningen inte i lika hög grad påverkar byggandet av hyresrätter framgår inte.

Bostadsrättsmarknaden är en galtfri zon och det råder fri prissättning. Det borde alltså byggas mängder av bostadsrätter med sjunkande priser.

Men eftersom den av alla ekonomer mest hyllade teorin om tillgång och efterfrågan inte fungerar ens i lägen med fri prissättning så är det enligt Eklund hyrornas fel att människor måste låna pengar för att köpa en bostadsrätt.

Politiker vågar inte bygga bostäder- det kan man förlora val på

- Väljarna har blivit stenrika på att det inte byggts, sa Anders Sundström, Swedbank häromdagen på en av alla konferenser där man försöker lösa bostadsbyggandets gåta

"Folksam har behövt köpa fastigheter för ungefär en miljard kronor per år och vi vill även bygga och äga hyresrätter, men vi har inte fått en kvadratmeter mark", sa han också.

Jag tycker ni ska läsa denna artikel i Hem&Hyra.

Hur kommer man ur denna i huvudsak politiska fälla?

När det gäller bostäder har vi bara grundlagen att luta oss emot.

 

Idag kommer du, jag och alla andra att gå in och ur en massa samhällsviktiga hus. Det vimlar av skolbyggnader, för där måste alla barn få plats. Det byggs hus till förskolor, för där har också alla barn rätt att få plats. Det  byggs sjukhus, kontorshus, varuhus, stationshus, kulturhus och industrihus. Det byggs vägar och tågspår. Tillväxten måste husera någonstans liksom vården, skolan och omsorgen. Landstingen bygger omsorgshus för de måste det. Kommunerna fixar skolor för de måste det. När babyboomens barn och syskon föddes registrerades de.

Den dagen skulle komma när denna jättegeneration också skulle ut på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Det funkade när de skulle börja skolan, ingen blev överraskad. Inga barn behöver sitta två i samma bänk, köpa en bänk svart eller hyra en bänk i andrahand. Ingen kräver att få en summa emellan när barnen byter skola eller kräver de på depositionsavgifter utifall de skulle komma på iden att rita blommor på bänklocket. Det finns skolhus. Vi har mängder av lagar som tvingar kommuner och landsting att ta ansvar och se till att grundläggande samhällsfunktioner fungerar. Socialstyrelsen,Skolinspektionen och andra kontrollfunktioner drar ut på jakt efter missförhållanden.

Men när det gäller bostäder har vi bara grundlagen att luta oss mot. Det kan ju verka vara kassaskåpsäkert. Men det är som att luta sig mot en tyllgardin. För Regeringsformens skrivning om att det " åligger det allmänna att trygga rätten till bostad" står sig slätt. Det hjälper föga att den är kompletterad med regler om kommunens bostadsförsörjningsansvar, planmonopol mm. Bostadsbristen blir bara värre och värre för varje år. Var alla dessa ungdomar som lämnar skolan ska bo blir alltmer gåtfullt. Det går kanske inte att veta exakt var de vill slå sig ner men urbaniseringen har pågått länge, så att de hamnar i de stora städerna kan ju inte förvåna någon. Om Maslows och hans behovstrappa fått plats i någon lämplig lag så hade inte iden om att det inte är så noga med om vi har någonstans att bo eller inte fått ett sådant fäste. Att få en egen bostad när man är ung och vuxen är få förunnat. Det är lika stor sannolikhet på det som en storvinst i postkodlotteriet.

Men alla är inte lika urusla. Många bygger trots att det behövs regelförenklingar, bättre konkurrens, bättre markförutsättningar, bättre skattevillkor för hyresrätten mm. Så en "lag om politisk vilja" är kanske vad som behövs för att stila upp grundlagen och sätta den i funktionsdugligt skick. När alla kommuner med bostadsbrist funderar på att sätta spaden i jorden så kommer kraven på exempelvis bättre skattevillkor för hyresrätten att ljuda ända in till Borg. Mitt hem är möjligen min borg men det hänger mycket på Borg.