Inte kan det väl ha blivit fullständigt omöjligt att bygga bostäder i Sverige?

Ibland undrar man om det verkligen kan vara stört omöjligt att bygga bostäder i det högteknologiska landet Sverige. Har vi gått in i väggen, drabbats av utmattningssyndrom, handlingsförlamning eller vad beror denna uppgivenhet på? Alla från vänster till höger i politiken, näringslivet, börsanalytiker, riksbanken och alla andra som är berörda är helt överens. Och alla som desperat letar bostad känner det in på bara skinnet. Det är bostadsbrist, den hotar tillväxten, den leder till allt högre låneskulder, det bostadsbubblar kanske och människor kan inte flytta till de jobb som finns eller hoppa på den utbildning de fick chans till. För att inte prata om trångboddhet, otrygghet och allt annat som följer i bostadsbristens spår.

Att bygga bort bostadsbristen kommer att kräva en enorm kraftansträngning av hela samhället skriver Ingvar Carlsson och Gabriel Wikström idag på SvD. Och de har förstås helt rätt. De känner igen bostadsbristen, åtminstone Ingvar Carlsson som har ett förflutet som bostadsminister. Jo, det fanns en sådan tid när vi hade bostadsdepartement och bostadsministrar.  På 60-talet brände det till i de politiska korridorerna när Tage Erlander gick bet på att svara på vad de bostadslösa ungdomarna skulle ta vägen. Sedan byggdes det 1 miljon bostäder. Men för Guds skull människa, inte ska vi väl ha ett nytt miljonprogram kommer nu en del att utropa. Nä, det kanske vi inte ska ha men vi behöver bygga bostäder och ha engagerade politiker. Nu står vi bara och trampar luft och kippar efter andan.

Vilket parti kommer att kunna svara alla ungdomar som är på desperat jakt efter en bostad på frågan; "var ska jag bo då hade ni tänkt?".
Obs, det går inte att kopiera Erlander och svara att man får ställa sig i kö. Det finns inga köer längre på de flesta ställen.