En frustrerad förvåning förenar alla marknadshyresförespråkare

En frustrerad förvåning förenar alla marknadshyresförespråkare. 

Att låta marknaden sätta hyran är en sådan självklarhet för de troende så det borde vara uppenbart för alla andra också. Punkt slut.

Anhängarna är därför ur stånd att hitta rationella förklaringar till varför det aldrig blir några marknadshyror. De är förblindade av sin teori.

Här har Assar Lindbeck, deras stora guru, slagits mot "hyreskontrollen" och för marknadshyror i flera årtionden och ändå håller en nästintill enig riksdag emot årtionde efter årtionde.

Det är klart att det måste kännas obegripligt för de övertygade och frälsta marknadsteoretikerna. 

För om det bara finns fördelar med  marknadshyror behöver väl ingen tveka? 

Ändå gör de flesta det.

En vanlig förklaring till att marknadshyror inte blir verklighet är att politiker av alla sorter är rädda för Hyresgästföreningen. 

Senast lanserad av Centerstudenterna.

Men varför ska en enda människa  behöva vara rädd för Hyresgästföreningen om marknadshyror bara har fördelar? Då finns det ju inget att skrämma hyresgästerna med.

Alla borde väl bli nöjda om marknadshyror skulle innebära att byggandet ökar,  köerna försvinner, alla outsiders blir insiders, ungdomar får förstahandskontrakt på en lägenhet med rimlig hyra, alla som vill kan bo i Stockholms innerstad, fastighetsägarna slutar med svarthandel av hyreskontrakt (det är bara fastighetsägaren som bestämmer vilket namn det står på hyreskontraktet) , fastighetsägarna börjar frivilligt lämna alla sina lägenheter till bostadsförmedlingen eftersom de är trötta på modellen med att det krävs kontakter för att få en lägenhet av dem.

Enligt Wolidarski i DN idag skulle godtycket upphöra, det skulle inte finns några tomma lägenheter, bostadsbeståndet skulle användas rationellt, stora ytor skulle inte används fel, människor som vill flytta skulle flytta och ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter skulle upphöra. 

Peter Wolodarski teori är att ingen ledande politiker av taktiska skäl villl ta i frågan före valet, lika lite som en gång Bertil Ohlin.

Vadå för taktiska skäl?  

En god taktik när man vill lansera goda förslag är väl att passa på att göra det före valet. 

För inte kan väl Wolodarski mena att det finns en massa minusposter med marknadshyror som skulle kunna användas för att skrämma upp väljarna?

Inte kan väl marknadshyror leda till så stora hyreshöjningar så att det blir ett öronbedövande klirr i fastighetsägarnas kassakistor som redan är välfyllda.

Inte ska väl hyrorna bli så höga så att man behöver fasa in dem under mycket lång tid som Fastighetsägarna vill så att människor inte ska behöva flytta från sina hem.

Inte ska det väl bli så stora förmögenhetsöverföringar till fastighetsägarna så att man måste införa en vinstdelningsmodell som Assar Lindbeck föreslår.

Inte ska väl Anders Borg behöva hosta upp några miljarder för att täcka upp med bostadsbidrag så att folk ska klara den nya hyran.

Inte ska det väl bli lika illa som i Finland att byggandet inte ökade när man avreglerade.

Inte ska vi väl behöva införa en modell med social housing som alla andra länder med marknadshyror har. 

          

Det hade kanske varit lite lättare för både Wolodarski och andra om det funnits några exempel på länder med marknadshyror där det blivit precis så bra som de hävdar att det kommer att bli.

Men det finns inga sådana exempel.

Det finns bara en lång rad med exempel på motsatsen till det lyckorike som marknaden förmodas skapa om den fick sköta prissättningen.

Sanningen är att det är dyrt att bygga och att det är där det sitter fast. 

Marknadshyror leder inte till lägre markpriser, lägre byggmaterielpriser, lägre skatt på hyresrätten, fördelaktigare exploateringsavtal, kortare planprocesser, smartare upphandlingar eller någonting annat som gör att hyrorna i nyproduktionen idag är så förtvivlat höga.

Och inte ens med de hyresnivåerna kan de bygga. Då är det inte hyrornas fel.