Stor rusning efter hyresrätter. Rusning och rusning kan man kanske inte säga.
Det ringlar sig i alla fall långa köer i snigelfart av hyresrätts intresserade över hela landet. Hyresgästföreningen, som gärna vill bidra med kunskaper, har tagit reda på hur det står till med längtan efter en hyresrätt. Ett vanligt missförstånd är att bostadsbrist skulle vara ett storstadsproblem.
Det är det inte. Bara i Dalarna tar det kortare tid en ett år att ta sig fram till den hett eftertraktade bostaden. I Halland tar det ung. Lika lång tid som i Stockholm osv.
Häng med på min och Attefalls luftfärd. Nu får vi inte plats alla, även min efterträdare ska med, i själva korgen men du kan bidra genom ett knapptryck. 10 000 klick krävs för att det ska bli av. Där uppe i luften kommer vi att få en rejäl överblick över läget. Åtminstone på Gotland. Vi avser att landa under Almedalsveckan. Då kan alla dessa tusentals makthavare som är där spana upp mot skyn och undra över vad som pågår i ballongen.
Klicka du med www.härkanduköa.nu
Igår var jag på,debatt med Olle Westberg, Nybbyggarkommissionen. Han sa "Glöm det där med marknadshyror". Jag höll med.
Igår poddade jag i Göteborg närmare bestämt i en lägenhet på Pennygången. Där ska Stena Fastigheter renovera och hyresgästerna driver hårda krav på dialog och inflytande. Borde vara härligt för Stena Fastigheter att ha så engagerade gäster. Hur det hela slutar är ännu höljt i dunkel men det kommer många Pennygångar framöver så ett lyckat exempel på dialog i dess djupa mening skulle inte sitta i vägen.
Att vara ett lyckat exempel är ett lyft för alla inkl bostadsbolag som ska renovera.
Då kan man åka land och rike runt och göra reklam för sig själv och berätta hur man får sina hyresgäster med sig och inte emot sig.
Här syns jag med Mattias Axelsson och Daniel Carlenfors. Två hängivna poddare och bostadsentusiaster boende i Pennygången.
Men var är länken till podden? ;-)
SvaraRaderaTänka sig. Under senaste veckorna har jag undrat varför det är så knäpptyst i alla debatter. Allt ser bara ut som folk som sätter ut annonser eller skriver tidningar. Ingen engagerar sig i något. Alla trippar runt på tå och låtsas bara vara ja-sägare till allt som står. Alla säger bara vackra snälla ord, till alla och lyckopiller för hela slanten. Det är vakuum, pisstrist att läsa vad folk skriver. Det stinker psykisk instabilitet. Det är en helt ensidig debatt. Allt är Hallelulja och Amen. Faktum är att inget journalister, organisationer eller stat och kommun säger verkar speciellt trovärdigt heller. Så tills folk säger vad de tycker och tänker igen så är detta mitt sista inlägg någonsin och en bojkott av allt som luktar censur. Mors och Goodbye men Kamratposten kan jag vara utan.
SvaraRadera