Det går inte att slå blå dunster i ögonen på folk

Det är väl bara Boverket som anser att vi inte har någon bostadsbrist.

Själva ministern över Boverket, Stefan Attefall, är i vart fall upptagen av att försöka råda bot på bostadsbristen.
Det är tur det, tycker jag, Det vore ju olyckligt om han anslöt sig till Boverkets ana-lyser.

Vi har haft en urbanisering som pågått i årtionden och därtill fick vi en babyboom som nu har vuxit upp och vill ha jobb och bostad.
Om någon hade slagit ihop de stora födelsetalen med den sedan länge pågående urbaniseringen så hade det självklara resultatet blivit bostadsbrist.

Men eftersom ingen gjorde det sitter nu många människor i klistret dvs de har konsekvenserna av bostadsbristen inpå bara skinnet.

I ett sådant läge tenderar nödlösningarna att bli de enda lösningarna.
Beståndet måste utnyttjas bättre blir vår tids mantra och lösningen på bostadsbristen.

Handelskammaren i Stockholm jublar i takt med förslagen om att andrahandsboendet ska underlättas och alltfler ska bli inneboende.

Med underlättas avses i detta fall att de som hyr ut ska få ta mer betalt, mycket mer betalt.

Attefall tycker också att det är kul när det kommer ut flera inneboenderum och andrahandslägenheter på ”marknaden”

För mängder av människor bor för stort sägs det. Det står tomma lägenheter och dräller lite här och var så här kan det skapas 20 000 ny bostadstillfällen i bara Stock-holm säger Andreas Åström, Stockholms Handelskammare.
Han är också glad över att de som hyr ut nu får ”kompensation” för sina kostnader.

Att måla nödlösningar i ljusa färger hjälper inte. För när den bistra verkligheten slår till så handlar det inte längre om att få kompensation utan om att få ett rejält över-skott på sin uthyrning.
Bara att hyra ett rum i Vasastan i Stockholm kostar 8 000 – 9 000 skriver Mitt i Va-sastan. 8 300 får man hosta upp för att hyra någons enrummare skriver samma tid-ning.
Även om den verkliga kostnaden är 3 000 så kan man ta ut 13 000. De flesta vill ha 16 000 säger en av alla som desperat jagar bostad till tidningen.

Själv hörde jag om en kille i Uppsala som betalade 1 500 för att få bo under trappen.

Så försök inte slå blå dunster i ögonen på folk. Då blir man omedelbart avslöjad.
.
Var de tomma lägenheterna finns och hur man hittar dit vet inte jag och ingen annan heller. Varken Boverket eller Handelskammaren ägnar sig åt någon djuplodande forskning på området.

Svenska Dagbladet beskriver i en artikelserie livet som inneboende. Inte kul. Man tvingas leva på andras villkor och hålla sig borta från köksbestyr och andra för hyresvärden störande inslag.
Nu kommer bergssäkert någon att reta upp sig och tycka att jag borde vara positiv och inte knöla.
För ”allt är väl bättre än ingenting” är det som gäller som rubrik över dagens bo-stadspolitik. Och det bör man tycka är bra.

Jag vet att man inte kan bygga hus över en natt och jag vet att det inte är någon me-ning med att vara sur över att ingen förstod att babyboomen skulle växa upp och flytta till städerna.
Men för den sakens skull behöver man väl inte låtsas att det är bra.