29 oktober 2010

Minister engagemang

Igår kollade jag vad bostadsministern har för sig nu när bostadspolitiken måste fixas till.
Men det var inte så lätt att få någon uppfattning om det. På regeringens hemsida kunde man läsa:

25 oktober – 31 oktober, vecka 43
Måndag 25 oktober
Inga engagemang rapporterade.
Tisdag 26 oktober
Delar ut Stora Samhällsbyggarpriset, Stockholm
Onsdag 27 oktober
Inga engagemang rapporterade.
Torsdag 28 oktober
Inga engagemang rapporterade.
Fredag 29 oktober
Inga engagemang rapporterade.
Lördag 30 oktober
Inga engagemang rapporterade.
Söndag 31 oktober
Inga engagemang rapporterade.

Som väl är står det inte att han saknar engagemang. De har väl helt enkelt inte kommit igång med rapporterandet.

Jag vet i alla fall vad han gjorde igår kl 14.00. Då träffade han mig, Kurt Eliasson SABO:s Vd och Reinhold Lennebo, Fastighetsägarnas Vd. Jag kan också rapporte-ra att han uppvisade ett stort engagemang

Det är längesedan vi hade en bostadsminister. Så man får hoppas att det finns en tanke bakom denna utnämning. För det finns en hel del att kasta sig över.

Bostadsbyggandet exempelvis kan ju inte ligga på så här låga nivåer utan att det får allvarliga konsekvenser för samhällsmaskineriet.

Så vi lanserade givetvis återigen vårt förslag om ”En skattereform för hyresrätten”. Byggandet måste effektiviseras och hur det ska gå till grubblas det på i ett antal ar-betsgrupper bestående av folk från byggsektorn. Det hastar så ett antal konkreta för-slag skulle inte vara i vägen.

Det är många som väntar på att få en bostad, att kunna byta bostad, att kunna byta till ett annat boende, att kunna flytta hemifrån och att kunna flytta till ett jobb.

I trepartssamarbetet (Hyresgästföreningen, SABO, Fastighetsägarna) kan vi göra en hel del för att förbättra boende och vi har också gjort en hel del men vi kan inte trycka på röstknapparna i riksdagen. De knapparna är förbehållna politikerna. Men först av allt måste det komma fram förslag som går att rösta på. Vi väntar med spänning på vad den nye ministern kommer att förelägga riksdagen.

28 oktober 2010

I skilda världar

Tusentals människor saknar bostad och ännu fler kommer det att bli. Det är alla överens om. Tillräckligt många hus som de bostadslösa kan bo i kommer inte att byggas. Det är alla överens om.

Därför handlar debatten om hur man kan bo om man inte kan bo i en egen bostad. Det är där den politiska ambitionsnivån för närvarande ligger.

Skulle inte uthyrning av bostadsrätter kunna bli ett viktigt tillskott på bostadsmarknaden undrar därför Maria Livijn, näringspolitiskt ansvarig för bostadsrättsfrågor på Fastighetsägarna, i Fastighetstidningen. Med ökad andrahandsuthyrning av bostadsrätter kan även den stora ungdomsgruppen få ett tak över huvudet, skriver hon.

Den ”nya ungdomsgruppen” babyboomens barn och deras syskon, är fler än den omtalade fyrtiolistgenerationen så man blir onekligen lite fundersam. Var befinner sig alla bostadsrättsinnehavare? Vad är det som fått de att överge sina bostadsrätter?
Hur kommer det sig att så många bostadsrätter är tillgängliga för uthyrning så det täcker detta gigantiska behov? Har bostadsrättsinnehavare i själva verket två bostä-der?

Maria Livijn ställer också följande lite mera specifika fråga ”Varför ska inte en bostadsrättshavare kunna hyra ut lägenheten om han eller hon vill segla jorden runt ett år?”

Nu lär det väl inte vara särskilt många som omfattas av just den problembilden, det skulle kanske ge en handfull uthyrningsbara lägenheter varje år. Men vad vet jag, det kanske vimlar av människor som seglar jorden runt . Dessutom kan de väl göra det dvs. hyra ut lägenheten när de seglar runt jorden.

Men det hänger på deras egen bostadsrättsförening. Det är de som äger frågan för i bostadsrättslagen står det i att man visst får hyra ut om styrelsen ger sitt samtycke.

Så det riktigt intressanta är varför bostadsrättsföreningsstyrelser är så njugga med sina samtycken. Om nu medlemmarna vill hyra ut sina lägenheter fritt varför har då inte styrelsen samma åsikt som sina medlemmar och varför byter inte medlemmarna ut sina styrelser så att de kommer i samklang med sina medlemmars uppfattning?

Nä, för egentligen tycker folk inte att det är så kul och att det blir lite otryggt när det blir stor omflyttning i husen och de inte hinner med att fatta vem de är granne med denna månad och vart den tog vägen som var deras granne för ett tag sedan. Dessutom vill föreningarna att folk ska vara hemma på städdagarna och vilja låta sig väljas till styrelsen.

De som hyr under den tid seglatsen pågår sitter ju också i en knepig sits. De får ju jaga efter nya seglarentusiaster vart efter de återvänder hem för att ha någonstans att bo. Men som ni vet så ska man helst inte se det från deras håll. Man ska vara glad för det lilla som finns när man är bostadslös.

För att komma runt problemet med trygghetstörstande bostadsrättsföreningar så in-förde regeringen ägarlägenheter. Då kan ingen lägga sig i hur lägenheterna hyrs ut. Man kan äga 5-6 stycken och hyra ut de som man vill. Omflyttningen blir stor och ansvarstagandet lite knepigare. För den propaganda som går ut på att ägarlägenheter är ”radhus på höjden” haltar ordentligt. Det finns inga radhus som har gemensamma trappuppgångar, hissar, stammar, fasader, källare, gårdar mm . Därför måste även ägarlägenhetsägare hantera en hel rad av gemensamma frågor de med.

25 oktober 2010

Inlåsningseffekter och utlåningsrally


Bostäderna i Sverige är bland de mest övervärderade i världen. Sverige hamnar på en femteplats i världsrankningen när det gäller övervärderade bostadspriser. Enligt en granskning från tidningen The Economist betalar vi 41,5 procent mer för våra bostäder än vad de egentligen är värda, rapporterade Expressen häromdagen.

Det verkar ju inte vara särskilt bra.

Men den här typen av uppgifter brukar inte rapporteras som särskilt oroande. Tvärtom är en återkommande rubrik i alla tidningar att bostadskonsumenterna är lugna, priserna på deras bostadsrätter eller villor stiger, eller riskerar i vart fall inte att sjunka. Varje sådan artikel ger bedrägligt intryck av stabilitet på bostadsmarknaden.

Det finns förstås en mycket begränsad skara som är lyckliga av det. De som redan bor och de som tänker sälja.

Men alla de som är i färd med att skaffa sig en bostad är förstås mindre nöjda med att priserna hela tiden stiger och att det blir svårare att få lån.

Alla de som är lugna så länge värdet på deras bostäder stiger vet väl också att det är bostadsbristen som håller värdet uppe. Så egentligen är de inte särskilt lugna.

Om de inte oroas över att man börjar bygga bort bostadsbristen kanske de oroas över risken för höjda räntor. En och annan oroas väl över risken för arbetslöshet, sjukdom och skilsmässa vilket kan rubba tillvaron för vilken bostadskonsument som helst.

I alla boendeformer finns så kallade inlåsningseffekter. Det är härliga tider för den som köpte en villa för 30 år sedan som amorterat på sina lån och som kan konstatera att en stor del av lönen stannar i plånboken. Behöver de rusta hjälper Anders Borg till med ROT-avdrag.

Jag köpte en gång för länge sedan en bostadsrätt för 30 000 kr i hörnet Sveavägen/Odengatan. Där hade man ju kunnat njuta av en del inlåsningseffekter såsom låg månadsavgift och noll i lån om jag bara låtit bli att flytta land och rike runt.

Jag träffade en dam i fredagskväll som fick en lägenhet via bostadsförmedlingen för 30 år sedan som nu bor mitt i smeten i Stockholms city. Hon behöver inte kämpa i någon bostadskö eller bo i andra-, tredje- eller fjärdehand. Hon har dessutom en hyra som är långt ifrån så hög som det som byggs nytt idag.

Olika falla ödets lotter kan man säga.

Den stora uppgiften för media är inte att rapportera hur bra de har det som gynnas av den enorma bostadsbristen, eller om de som kan njuta frukterna av en bostadspolitik där staten bidrog med miljarder för att håla kostnaderna nere. Den stora uppgiften är att rapportera hur sjutton de hundratusentals bostadssökande i landet ska få tak över huvudet.

21 oktober 2010

Andrahandslösningar på förstahandsproblem


Det finns en del saker som man plötsligt börjar undra över. Just nu undrar jag alltmer över hur många det finns som hyr ut en del av sin lägenhet och som dessutom tar upp denna inkomst till beskattning?

Regeringen vill nämligen höja avdraget för uthyrning till 18 000 kr vid årsskiftet och då skulle det ju vara kul att veta hur många som faktiskt tar upp sin uthyrningsinkomst på sin deklaration.

Det kanske är jättemånga, vad vet jag eller någon annan med för den delen. Jag träffar påfallande ofta på bostadsmarknadens baksidor så jag ser kanske inte allt det goda och välfungerande.

Jag träffar på de som råkar illa ut. Som exempelvis den unge man som hyrde av en lärare som hade två lägenheter och som nu ville hyra ut ett rum år den bostadslöse unge mannen.

Nu var det var inte fråga om ett rum utan hela lägenheten, men det skulle se ut som om det bara var ett rum för annars var hon tvungen att fråga hyresvärden om lov. För säkerhets skull fick han heller inte skriva sig där och hans namn fick inte synas på brevinkastet. Hyran översteg dessutom vida det belopp som regeringen vill göra skattefria och hans mamma fick hitta olika sätt att få fram hans post. Hon bodde 20 mil bort.

Om man ska göra svarta hyror vita så får man nog ta i betydligt mer och då kommer man ändå inte åt de som inte vill att det ska komma fram att de ägnar sig åt uthyrningsverksamhet.

Folk som vill göra sig en hacka på bostadsbristen låter sig inte begränsas av regler hur som helst. Det ger oftast mindre klirr i kassan.

I väntan på de stora tagen som innebär att vi bygger bostäder istället för att klura på andrahandslösningar och inneboendelösningar så får man väl försöka vara positiv till de nödlösningar som lanseras.

Men jag tycker ändå att det är rimligt att man, det vill säga regeringen, tar fram ett ordentligt underlag för hur lyckosamt denna åtgärd kan förväntas bli. Det har lagts ner en hel del politisk energi på att lansera förslag som inte det blivit mycket av.

Ägarlägenheter var exempelvis förra mandatperiodens stora grej. Enligt siffrorna i statsbudgeten har det byggts 50 sådana. Det gick ännu sämre för systemet med hyresgarantier som också lanserades stort. Det blev knappast några så i denna budget är det inte avsatt många korvören till det.

Det man måste ta reda på är hur förutsättningarna ser ut. Stockholm har exempelvis massor av smålägenheter. 4:or och 5:or står inte som spön i backen. Trångboddheten är jättestor. Det har aldrig bott så mycket människor i våra bostäder som nu. Med den gigantiska bostadsbrist som Stockholm har så tvingas man packa ihop sig.

Men det finns säkert en del som bor alldeles för stort och som kan tänka sig avstå från ett och annat rum.

Men kan det verkligen stämma att det skulle skapas 55 000 bostadstillfällen bara i Stockholmsregionen genom gynnsamma regler för andrahandsuthyrning. Det skriver Stefan Attefall på Newsmill och det tvivlar jag mycket på.

17 oktober 2010

Så här kan du bo hos oss i Krylbo



I Dala-Demokraten fanns en gång i tiden denna annons med den anslående rubriken "Så här kan du bo hos oss i Krylbo!". Man inser direkt att det inte är fråga om en vy över dalälven, vilket oberoende av palmerna hade varit konstigt, eftersom Krylbo inte ligger vid dalälvens strand.

Allmännyttan i Avesta, Gamla Byn, hade sålt av ett bestånd i Krylbo. Det är ju lite inne att sälja allmännyttans hus så att konkurrensen ökar. För om konkurrensen ökar så är väl tanken att det ska tvinga den säljande allmännyttan att bli en bättre värd.

Allmännyttans klassiker, trevåningslimporna i tegel, i den gamla järnvägsknuten Krylbo skulle gå en ny tid till mötes med privata ägare.

Jag var där tillsammans med Hyresgästföreningens jurist för att träffa de nya ägarna. Ägarna kom inte precis från någon järnvägsknut i Krylboformat.

Med utländsk kapital i ryggen och en revers från Gamla Byn på 20.6 miljoner skulle hyresgästerna få både julbonader och ett bättre liv i husen sa de.

Sedan dess har husen sålts igen, räkningar har blivit obetalda, det har varit konkursförhandlingar, ägaren har gått i personlig konkurs och företrädare för bolaget säger sig inte längre vara företrädare.

Hyresnämnden har nu utsett Gamla Byn att förvalta det bestånd de en gång sålde. Konkurrensen blev väl inte direkt mördande.

Idag kan villaägarna i Avesta, med överfulla garage, hyra en tvåa i tegelhusen i Krylbo för några hundralappar - som förråd.

14 oktober 2010

Istället för bostadsjournalistik - en teppanyakihäll


En teppanyakihäll.

Jag träffade en DN-journalist för 10 år sedan. Inget speciellt med det kan tyckas, men hon var en väldigt glad journalist med intresse för bostadsfrågor. DN skulle få en bostadsbilaga.

Jag var också glad, jag var nybliven ordförande i Hyresgästföreningen och tyckte förstås att det var hur kul som helst med journalister som var intresserade av samma sak som jag. Jag såg fram emot att få mycket utbyte av DN:s bostadsbilaga.

Tyvärr vissnade mitt intresse tämligen snabbt. DN:s bostadsbilaga visade sig till största delen vara en annonsbilaga. Några få sidor innan annonserna tar vid handlar oftast om hur människor med exklusiv smak i exklusiva bostadsområden har inrett sina exklusiva bostäder på ett exklusivt sätt.

I söndags nådde bilagan sitt absoluta crescendo.

Maken till exklusivitet har sällan skådats. Inte vet jag hur många som känner igen sig i beskrivning av att ”vindsvåningar har blivit ett sätt att leva”. Det måste dessutom vara ytterligt få som liksom Eric Tour vant vänder ”de spröda råvarorna på sin teppanyakihäll. Vårlök, groddar och mizunasalladens dekorativa blad lierar sig med äggnudlar och räkor. Heta droppar från flaskor och burkar med besynnerligt innehåll får fullborda verket.”

Det kanske är en hopplös idé att tro att det går att fylla bostadsbilagor med något som i alla fall några fler känner igen sig i. Men komplicerade kök går alltid före bristen på bostäder i det som blivit ett slags livsstilsglad mäklarjournalistik.

Det är förstås inte lätt att göra något livsstilsglatt av bostadsbrist och andrahandsboende. Men det skulle inte sitta i vägen med rubriker såsom: "En livsstil att bo i andrahand", "En livsstil att bo inneboende", "En livsstil att få betala ockerhyra", "En livsstil att bo kvar hos mamma".

För det skulle onekligen finnas rikligt med jobb för en bostadsjournalist med ambitionen att spegla lite mer än spishällarnas utformning och läge i rummet.

12 oktober 2010

Regeringen fortsätter sin ägarpolitik

Hyresrättens ställning ska stärkas stod det i regeringsförklaringen. Härligt tyckte jag och såg fram emot besked om hur detta stärkande skulle gå till. Idag kom så statsbudgeten.

Nu står det att "möjligheterna att stärka hyresrättens ställning på den svenska bostadsmarknaden kommer att övervägas". Vadå övervägas?

”I det sammanhanget kan de förslag som bostadsmarknadens parter har framfört till regeringen prövas”. Vadå kan?

Vart tog alla ska vägen?

Så här står det också. Enligt kommunerna råder det framförallt brist på hyresbostäder och receptet för att åtgärda denna brist är.

1. En lagstiftning som tillåter ägarlägenheter att även befintliga bostadsfastigheter kan omvandlas till ägarlägenheter ska utredas.

2. Uthyrning i andrahand ska underlättas genom höjning av schablonavdraget.

3. Ändra byggreglerna så att det medger flexibilitet i bostädernas utformning. Obs, flexibilitet betyder lägre standard inte högre.

Regeringen fortsätter utan tvekan sin ägarpolitik. De anser det vara viktigt att ”hushåll i mer utsatta områden, som för närvarande bor i hyresrätt, ska kunna förvärva sin bostad.”

Regeringen har kommit på att ROT-avdragen för egnahemsägare och bostadsrättsinnehavare påverkar boendeutgifterna positivt.

Det skulle påverka boendeutgifterna positivt även för hyresgästerna om det fanns motsvarande avdrag förstås. Men det gör de inte och hur man än läser budgeten så hittar man inget som tyder på att man avser att ändra på det eller medverka till en förnyelse i miljonprogrammets bostadsområden.

Vad regeringen menar med att stärka hyresrätten blir allt mer oklart.

11 oktober 2010

Ett tips till Schlingmann

Regeringen har fått en propagandaminister, en PR-general. Eller som det egentligen heter, en statssekreterare med ansvar för kommunikation.

Meningen är att denna PR-minister, Per Schlingmann, ska bibringa det svenska folket den rätta uttolkningen av regeringens politik så att saker och ting inte missförstås och uppfattas som negativt när det i själva verket ska anses vara positivt.

Jag har ett tips till Per Schlingmann som börjar sitt nya jobb idag.

Hittills har man ju kunnat misstänka regeringen för att missgynna hyresrätten till förmån för det ägda boendet. Det blev alltmer förmånligt att köpa och äga hus och bostadsrätt under regeringen Reinfeldts första mandatperiod. Man satsade också mängder av politisk energi på införandet av ägarlägenheter medan hyresrätten kom alltmer i skymundan och omtalades med negativa förtecken.

Nu skriver regeringen i regeringsförklaringen att: "Hyresrättens ställning ska stärkas."

Detta är utomordentligt bra och de cirka tre miljoner som bor i hyresrätt klappar förväntansfullt i händerna.

Det är nu statssekreterare Schlingmann kommer in i bilden. Om hyresgästerna verkligen på riktigt ska uppfatta att regeringen bytt fot och numera vill stärka hyresrätten måste det givetvis synas.

Det bästa sättet är så klart att genomföra en skattereform för hyresrätten, miljöpremie till miljonprogrammet och ge sig på den bristande konkurrensen i byggsektorn.

Men en PR-sinnad person kan dessutom förstärka de skarpa åtgärderna med en förändrad retorik som annars leder tankarna fel och kan ge intryck av att regeringen inte vill stärka statusen för hyresrätten.

Då måste Schlingmann ge sig i kast med begreppet boendekarriär. Detta begrepp bör helt utmönstras och ersättas av ord som börjar med val, valfrihet, valmöjligheter men gränser går förstås vid ord som valtaktik eller valfläsk.

I Svenska dagbladet i dag finns en debattartikel med rubriken ”Sluta misskreditera hyresrätten”. Där skriver jag, Kurt Eliasson, SABO, och Reinhold Lennebo, Fastighetsägarna, om detta ämne. Läs den här.



UPPDATERAD: Bostadsminister Stefan Attefall svarar på debattartikeln i SvD här.

06 oktober 2010

Fler bostäder behöver byggas och hyresrättens ställning stärkas.

Stefan Attefall (KD), ny civil- och bostadsminister.

Fler bostäder behöver byggas och hyresrättens ställning stärkas, sade Fredrik Reinfeldt och utsåg Stefan Attefall (KD) till bostadsminister.

Det är en alldeles utmärkt mening. Nu återstår att se vad den betyder. Det måste ju rimligen betyda att Stefan Attefall får till uppdrag att se till att byggandet kommer igång.

Men än mer intressant blir det att se vad som menas med att stärka hyresrättens ställning. Det måste ju betyda att hyresrätten får lika bra skattevillkor som andra boendeformer, att inte all politisk energi läggs på att utveckla ägarlägenheter och att ombildningen av de allt färre hyresrätterna till bostadsrätter stannar upp.

Men innan Reinfeldt kom till meningen om att stärka hyresrättens ställning så höll jag andan flera gånger. Nu kommer det tänkte jag när han sa ”Genom RUT- och ROT-avdragen har vi sett tiotusentals nya jobb växa fram. Vi har sett svarta tjänster bli vita, till fördel för både löntagare och samhället i stort. Dessa jobb ska få vara kvar.”

Exakt precis där trodde jag att han skulle fortsätta med att säga att man nu skulle införa en hyresrättsvariant på ROT-avdragen. Men inte då. Man skulle halvera momsen på restaurang- och cateringtjänster.

Det är väl bra att få äta på restaurang lite billigare men det är inte så dumt att bo lite renoverat, klimatsmart och snyggt heller.

Sedan höll jag andan ingen för när han kom till att arbetslinjen var det allra viktigaste så tänkte jag att nu kommer han att säga att arbetslinjen förutsätter att folk har någonstans att bo. Men icke.

Jag tycker det blir väldigt tydligt hur viktigt det är om man tillför behovet av en bostad till det han sa.

Så tycker jag att Reinfeldt borde sagt:

Vi vill att alla som kan arbeta också ska kunna få ett jobb. Få klyftor i vårt samhälle är så stora som mellan den som har arbete och bostad och den som står utanför arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Bostad, arbetsgemenskap och en egen lön det går att leva på innebär makt över den egna vardagen. Att ge fler möjlighet till jobb och bostad i hela landet, är därför en viktig rättvisefråga.

Men det sa han inte. Fast det kommer alltid nya chanser.

05 oktober 2010

Statsministern tyst om viktigaste framtidsfrågan

Här följer pressmeddelandet som skickades ut efter statsminister Reinfeldts regeringsförklaring.

-Det gläder oss att Fredrik Reinfeldt betonar att hyresrättens ställning ska stärkas och att fler bostäder måste byggas, säger Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman i en kommentar till statsminister Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring idag.

Fredrik Reinfeldt lovade även att öppna möjligheten att hyra ut rum i privatbostäder och höja bostadsbidragets särskilda stöd för barnfamiljer. Utöver det var det tyst om bostadsfrågorna i Reinfeldts 27 sidor långa tal.

-Det är märkligt att Reinfeldt ägnar en sådan stor och avgörande framtidsfråga som människors boende så lite uppmärksamhet när han beskriver regeringens framtida politiska inriktning, fortsätter Barbro Engman.

-Eftersom han betonar arbetslinjen så hårt borde han även inse vikten av att ha en fungerande bostadspolitik. För arbetslinjen förutsätter en fungerande bostadsmarknad.

-I ett läge där alla är överens om att hyresrätten är skattemässigt missgynnad, bostadsbyggandet ligger i träda och bostadsbristen breder ut sig i kommun efter kommun, så är det positivt att vi får en civil- och bostadsminister, säger Barbro Engman.

-Vi hoppas att det gör att regeringen på allvar ska kunna driva bostadsfrågorna med full kraft.

-Vi hoppas också mycket på Stefan Attefall som framöver kommer att ansvara för regeringens bostadspolitik.

-Attefall har en gedigen erfarenhet och kristdemokraterna har varit drivande i alliansen på bostadsområdet de senaste åren. Vi ser fram emot ett fortsatt givande samarbete de kommande fyra åren, säger Barbro Engman i en kommentar.

Den nya ministern måste visa vilja

Här följer den artikel som är publicerad på Newsmill i dag.

Det är enklare att få till en lösning på ett problem, om man verkligen vill lösa det. Ta Saab till exempel. Svenska folket och dess politiker hade olika syn på hur det skulle lösas - men att det fanns ett engagemang hos de inblandade aktörerna det rådde det ingen tvekan om. Vilja gav framgång. I dag känns bilkrisen nästan avlägsen.

Bostadskrisen däremot, den är smärtsamt närvarande. I skrivande stund sover mängder av ungdomar i baracker och på vandrarhem på sina nya studieorter. Att det ens förekommer är ett misslyckande. Det har dessutom varit väldigt tydligt under många år att vi skulle hamna i den situation vi nu är i. En situation med stora kullar som ska ut på bostadsmarknaden, samtidigt som allt fler äldre vill byta till ett annat boende. Ytterligare en faktor har tillkommit genom det bolånetak som nu ska införas. Det kommer framför allt göra det svårt för yngre att finansiera sitt boende med lånade pengar. Kort sagt finns det sammantaget ett ökat behov av hyresrätter i vårt land. Det byggs mer 2010 än under den akuta finanskrisen. Men det som byggs räcker inte. På långa vägar.

Varför läser vi aldrig om kommunernas misslyckande med att skaffa fram skolbänkar till stora årskurser? Varför läser vi aldrig om äldre som tvingas bo på vandrarhem för att vårdplatserna inte räcker till? Svaret är enkelt. Det finns inget alternativ till att lyckas med välfärdens mest grundläggande beståndsdelar. Därför sker planering i god ordning. När resurserna inte räcker till tar man fram resurserna - annars knackar Janne Josefsson på dörren. Varför gäller inte det bostäder? Är det inte grundläggande välfärd att ha någonstans att bo?

Bostadsbristen har delvis tangerat valdebatten och det har varit bra. Verkligheten har knackat på hos partistrategerna, kan man säga. Sverige behöver bostadspolitiken mer än någonsin. Vi är inte längre betjänta av att diskutera vad bra det har varit om vi haft en social bostadspolitik. Vi är inte betjänta av att diskutera hur marknadskrafterna ska lösa bostadsbristen. De är uppenbarligen inte intresserade av att göra det till hyresnivåer som folk kan och vill betala. Vi är betjänta av att bostadspolitiken stöps om och anpassas till att hantera dagens och morgondagens problem.

I dag får vi veta vem som blir ansvarig för bostadsfrågorna i regeringen under de närmaste fyra åren. Vem det än blir, krävs det att ministern i fråga snabbt kliver ut på arenan för att tydliggöra en rad saker. De här frågorna behöver besvaras.

* Hyresgästföreningen har tillsammans med Fastighetsägarna och Sabo kommit med egna förslag som regeringen angett som "intressanta". Vi har kunnat visa på hur en vanligt hyresrätt är hårdare beskattad med upp till 2000 kronor i månaden, i relation till alternativa boendeformer. Skatterna på bostadsmarknaden missgynnar i dag hyresrätten kraftfullt, och det gör byggandet och rustningen mer svårhanterlig. Hyresrättens konkurrenskraft försvagas av skattepolitiken. Anders Borg har erkänt det. Mats Odell har erkänt det. Samtliga ledamöter i riksdagens civilutskott har erkänt det. När kommer utredningen som ska gå igenom detta och komma med konkreta förslag?

* Bostadsbristen är skriande. Vi vet att Alliansen vill införa skattereduktion för dem som hyr ut rum i sina privatbostäder framöver. Har regeringen fler lösningar på hur bostäderna ska räcka till i framtiden? Förslag som faktiskt innebär att människor kan få en egen bostad?
* Den ansvarige ministern Mats Odell har tillsatt arbetsgrupper på finansdepartementet som jobbar med byggpriser. Gruppernas uppgift är att i dialog med byggbranschen få ner de svenska byggpriserna. Misslyckas uppdraget väntar lagstiftning, enligt Odell. Kan regeringen lova att byggpriserna sjunker under den här mandatperioden, mot bakgrund av Odells löfte?
* I valdebatten har Fredrik Reinfeldt antytt att det finns anledning att titta närmare på hur miljonprogramsområden ska rustas för framtiden, av både miljöskäl och för att behålla en rimlig boendestandard. Vad är det resonemanget värt i praktiken? Är det hyresgästerna som själva ska bekosta miljonprogrammens upprustningsbehov, eller bör hyresrätten få ett ROT-avdrag som gör det möjligt att göra nödvändiga insatser?

Det är ännu oklart i vilken omfattning marknaden behöver fler Saab-bilar. Att marknaden kommer få dem under överskådlig tid står dock klart. I frågan om fler bostäder som folk har råd att bo i är situationen den omvända. Behovet är tydlig, men tillkomsten av dem är mer än lovligt höjd i dunkel. Nu krävs vilja för att göra något åt detta.

04 oktober 2010

Bluffakturor och koncernbidrag

Idag är jag på väg till Göteborg som numera förknippas med ett omfattande fiffel och båg med hyresgästernas pengar. Janne Josefsson har spårat upp mängder av underligheter där anställda i bostadsbolagen fått sina hus renoverade och där hyresgästerna, som är de enda som betalt för att få renoverat, fått en massa bluffakturor och ingen renovering.



Se programmet i sin helhet här.

Bostadsbolagen svarar inte ens på de brev deras kunder skriver. Hyresgästföreningen har skrivit både i maj och september och krävt att de går till botten med fifflet.

För det är nästan uteslutande hyror man lever av i bostadsbolagen vilket man verkar glömma bort allt som oftast.

Igår hade Rapport ett inslag om hur man via koncernbidrag fixar över hyrespengar till kommunen. Vi har jobbat med att kartlägga detta i ett jätteprojekt som vi kallade Notan. Vi har drivit enskilda exempel på överföringar den juridiska vägen och vi har gått den politiska vägen.



Fast det känns väldigt underligt att vi måste bekämpa kommunpolitiker genom juridiska processer och opinionsbildning. Om några ska hålla sig inom lagens råmärken så är det väl dem!

Nu får vi en ny lag den 1.1.2011 som förhoppningsvis kommer till rätta med en del av detta fenomen som ytterst handlar om att vissa, dvs. hyresgäster både ska betala kommunala verksamheter via skatten för att sedan bidra ytterligare genom hyran.

Ingen skulle någonsin komma på idén att låta villaägarna i kommunen betala en extra pålaga för barnomsorgen bara för att de är villaägare. Ingen skulle komma på idén att låta bostadsrättsinnehavare betala en extra pålaga för äldreomsorgen bara för att de är bostadsrättsinnehavare.

Varför ska då hyresgäster i kommunala bolag göra det?