29 februari 2012

Dunkadunka och torktumlarludd


Idag ska jag medverka i programmet Plånboken i P1 vid 10-snåret. Jag ska inte prata om hyresförhandlingar utan om ”Dunkadunka och torktumlarludd”.

Hyresgästföreningen förhandlar hyran för sisådär tre miljoner människor varje år och det kräver förstås en hel del. Men det rings också två miljoner telefonsamtal handhar vi varje år.

Av de samtalen är en hel del dunkadunka och torktumlarluddfrågor av typen har man rätt att ha efterfest med dans då och då? Eller att sätta upp hyllor en söndagsmorgon?

Förutom alla frågor vi svarar på så har antalet rådgivningar och juridiska ärenden ökat med elva procent senaste året och uppgår nu till 62 076.

I eftermiddag ska jag till Ljungby. Där pågår knepiga strider med en del fastighetsägare.

Så här skrev Björn Johansson, regionordf, och jag i Smålänningen igår:

Hyresgästen behöver inte betala en hyra som inte är förhandlad

Fastighetsägare har enligt hyresförhandlingslagen en skyldighet att förhandla hyran.
I de aktuella fallen har fastighetsägarna också inlett förhandlingar med Hyresgästföreningen. Men när de inte fått den hyreshöjning de själva anser att de ska ha så har de lämnat förhandlingsbordet.

När Hyresgästföreningen och privata fastighetsägare inte kan komma överens om en ny hyra är det Hyresnämnden som ska lösa tvisten. Detta är ett vedertaget arbetssätt och det accepteras också av de privata fastighetsägarna, med några få undantag.

Bostadsbolaget Heimstaden i Ljungby är ett sådant undantag.

Bolaget skickar helt sonika ut nya hyresavier med den hyresnivå de anser vara rimlig direkt till de enskilda hyresgästerna. När hyresgästerna har betalat, av rädsla eller för att de inte vet om att de inte behöver betala det högre beloppet, och därefter ångrar sig när de inser sina rättigheter, så hotar Heimstaden hyresgästerna med vräkning.

Heimstaden skriver att ”utebliven del av hyra kommer betraktas som ett sådant dröjsmål med hyresbetalning som kan leda till att hyresrätten förverkas och hyresavtalet sägs upp”.

Med den formuleringen ger Heimstaden hyresgästerna intrycket att de kommer att bli vräkta om de inte betalar.

Vill Heimstaden förändra sina hyresnivåer så ska de förhandla med Hyresgästföreningen. Så har den svenska modellen med förhandlade hyror fungerat i årtionden.
Det är också så lagstiftaren, dvs riksdagen, vill skydda hyresgäster mot en fastighetsägares godtycklighet. Det är ett konsumentskydd som det inte är meningen att en enskild fastighetsägare ska hitta sätt att kringgå.

Människor som hyr sitt boende är redan i en beroendeställning. Denna beroendeställning utnyttjas och missbrukas grovt när fastighetsägare hotar med vräkning och agerar så som Heimstaden har gjort. Det skadar givetvis också förtroendet mellan hyresgäster och fastighetsägare.

Heimstaden varnar nu sina hyresgäster för Hyresgästföreningen. De menar att hyresgästerna blir ”påhoppade” av de företrädare för Hyresgästföreningen som försöker informera om hur regelverket faktiskt ser ut. De uppmanar hyresgästerna till försiktighet och påpekar att det är de själva som ska avgöra om de vill ha information eller inte av Hyresgästföreningen.

Det är en sorglig inställning. Heimstaden borde i stället medverka till att deras hyresgäster får en bred och framför allt korrekt information.

Vi kan som företrädare för hyresgästerna inte acceptera att människor behandlas så här av sin hyresvärd och att fastighetsägare åsidosätter människors rätt att bo tryggt.

Vi kommer därför att se över möjligheten att driva ärendet vidare rättsligt för att få frågan prövad. Heimstadens metod är inte ett acceptabelt sätt att lösa hyrestvister på.

Barbro Engman
Förbundsordförande Hyresgästföreningen
Björn Johansson
Ordförande Hyresgästföreningen Region Sydost

28 februari 2012

Attefall: Titta vad de bygger i Finland. Boverket: I våra grannländer har nyproduktionen kunnat hållas uppe tack vare subventioner


Stimulerade byggkranar

Vissa saker förstår man nästan inte. Det är bostadsbrist i Pajala och Malmö och i 60 procent av de kommuner som ligger däremellan.

Och ändå råder det tystnad på den politiska fronten.

Har de inga barn? Vill inte deras barn flytta hemifrån? Känner de ingen som vill skilja sig men inte har någonstans att ta vägen? Känner de ingen som vill gifta sig och skaffa barn och inte vill göra det när de tvingas flytta runt i andrahandsboenden? Känner de ingen oro för hur det ska gå med arbetslinjen? Känner de inga studenter som får bo i tält? Känner de ingen som bor i husvagn i Svappavara?

Att ha en bekanting i just Svappavara är kanske inte alla förunnat men de läser väl tidningarna?

Varför fick Reinfeldt ingen fråga i Agenda i söndags om bostadsbristen?

Han fick en när han var i Pajala häromdagen och då tyckte han att de skulle ta det lite lugnt med byggandet däruppe. Nu kan de väl knappast ta det lugnare. De bygger inte en enda bostad åt de 1000 personer som behövs när gruvan öppnar i Pajala.

Men tidningarna skriver tack och lov mer och mer. Idag har DN en helsida om bostadsbristen.

Vi behöver bygga 35-40 000 lägenheter om året bara för att få bort den uppdämda bristen.

Titta vad de bygger i Finland brukar Attefall säga. I våra grannländer har nyproduktionen kunnat hållas uppe tack vare subventioner, säger Boverket.

Subventioner är det värsta Stefan Attefall och Sveriges Byggindustrier (BI) vet. BI har förmodligen skvallrat för Attefall att de bara stoppar sådana pengar i de egna fickorna. Till skillnad från krogägarna som förmodas ha lite bättre stil och sänka priset på maten.

Men var pengarna hamnar beror helt och hållet på hur man konstruerar byggstimulanserna. På den tiden vi hade investeringsbidrag som var kopplat till en rimlig hyresnivå sjönk produktionskostnaderna. Och hyresgästerna hade råd att flytta in. Vad är det för fel med det?

Björn Wellhagen på BI har ett favoritmantra: ”hyressättningen måste bli friare så vi blir av med de långa bostadsköerna”. Så även i dagens DN.

Med fri hyressättning avses högre hyror. Hur blir man av med bostadsköerna genom att höja hyran. Jo, det är till slut ingen mening att efterfråga någon lägenhet när man ändå inte har råd att bo där.

Simsalabim. Inga nya bostäder och ända försvinner efterfrågan. Men de som behöver en bostad försvann ju inte. Jag undrar vart de tar vägen?

27 februari 2012

Regeringen har en så heltäckande bostadspolitik att den gör det omöjligt att bygga.


Stefan Attefall skriver på SvD webb att alliansen har en heltäckande bostadspolitik.

Man får väl förmoda att bostadspolitiken, åtminstone den som gör anspråk på att vara
heltäckande, ska innehålla lite action.

Den omfattande bostadsbristen och åtgärder för att renovera och energieffektivisera boendet i flerbostadshus tillhör ju de mera akuta och nödvändiga insatserna. Villor och radhus satsar regeringen redan 11 miljarder på.

”Under de senaste decennierna har det byggts för få bostäder i Sverige.”

Denna mening är Attefalls absoluta favorit, den återkommer i alla sammanhang.
Nu är det ju ingen direkt nyhet för alla de hundratusentals människor som saknar bostad att Stefan Attefall, liksom Mats Odell, liksom Mona Sahlin och liksom Lars-Erik Lövdén inte lyckats få någon sprutt på bostadsbyggandet.

Nu har Attefall chansen. Kommer han att ta den?

Enligt Attefall är det ryckighetens fel. ”För den som under många år har följt byggindustrin så har det varit en studie i ryckighet”.

Bara för någon månad sedan ryckte det till i Attefall själv. Han vill utreda om man inte ska ändra på reglerna för andrahandsuthyrning. Detta utreddes 2007/2008 och avfärdades då. Den 1.1.2011 fick vi en ny lag om hyressättning som Attefall nu tycker att det är läge att rycka lite i. Vad som menas med begreppet långsiktighet blir alltmer oklart.

Den främste ryckaren av de alla är nog Attefalls partikamrat Mats Odell. Han hann knappt tillträda innan han tog bort både investeringsbidraget och räntebidragen.

Då ryckte det till i hela byggsektorn och Odellplattorna stod som spön i backen, det färdigställdes bottenplattor i en rasande fart för att hinna med några hus innan Odells politik skulle slå igenom.

Det hade blivit lite mer än bara bottenplattor om alliansregeringen inte ryckt ut och ändrat spelreglerna så abrupt.

Men investeringsbidrag ryms ju inom de två mest avskydda begreppen vi har just nu, subventioner och bidrag.

Till subventioner och bidrag räknas inte ränteavdrag, ROT-avdrag, krogmomssänkningar och annat som tillkommit för att stimulera ett visst beteende. Det går bra att stimulera ätandet och städandet men inte byggandet bara man använder rätt metod och benämning.

Så en liten momssänkning, ett investeringsavdrag och lite skattesänkningar skulle passa utmärkt nu för att stimulera byggandet. Det skapar jobb och ger folk tak över huvudet. Inga dumma flugor att smälla samtidigt

Men regeringen har en så heltäckande bostadspolitik att den gör det omöjligt att bygga.

Åtminstone om man får tro vad Attefall och hans alliansbröder skriver. ”I det läge vi befinner oss i är det omöjligt att snabbt bygga bort hela bostadsbristen. Vi måste därför utnyttja de hus och bostäder vi har på ett bättre sätt.”

Så i stället för att stimulera bostadsbyggandet så ska regeringen stimulera andrahandsmarknaden. Om detta skrev jag och Anders Lago, HSB, på DN Stockholmsdebatt i lördags. En utmärkt artikel. Läs den.

Attefall kommer inte att ta chansen.

Även EU-kommissionen är bekymrad och har uppmanat Sverige att stimulera byggsektorn. Men sådant biter inte på Anders Borg. Några statliga byggstimulanser kommer inte på fråga, säger han.

Enda sättet att förstärka byggsektorn är rimligen att det byggs mer, säger han vilket väl får anses vara en sanning utan modifikation.

Anders Borg är rädd för att en stimulans av byggandet skulle öka skuldsättningen i privat sektor. Alla delar kommissionens bedömning att en riskfaktor är hushållens höga skuldsättning, vilket beror på snabbt ökande huspriser de senaste 15 åren.

Men man kan väl stimulera byggandet av hyreshus, det ökar inte hushållens skuldsättning, tvärtom.

23 februari 2012

Byggjättarna vill inte

Det finns en mycket stor efterfrågan på bostäder av allehanda slag. Detta borde få marknadsaktörerna att studsa av förväntan och framtidstro för enligt skolbokens första kapitel om marknadsekonomi så ska det uppstå ljuv musik i lägen där efterfrågan förmodas mötas av en ökad tillgång.

Men de studsar inte, någon ljuv musik uppstår inte och några hus blir det inte. De vill inte, är rubriken i DN idag trots att byggjättarna gör miljardvinster.

Bolagen ägnar sig istället åt att tjuvhålla på stora markreserver i väntan på bättre marknadsförhållanden. Det bästa för dem är att bibehålla en låg produktionsvolym och sina stora vinster, säger den ständigt närvarande professorn på KTH, Hans Lind, till DN.

Han hävdar att byggjättarna medvetet stryper utbudet av bostäder. De är inte intresserade av att bygga för då kan priserna falla.

För så fungerar marknaden. De har inget inneboende intresse av att det byggs hus till medborgarna. De har ett intresse av att hålla uppe sina vinster. Detta borde inte förvåna någon.

Samhället däremot har ett intresse av att det byggs hus till medborgarna.
En stor bostadsbrist är skadlig inte bara för individen utan också för samhället.

Rune Wigren, även han professor fast på Institutet för bostads- och urbanforskning, säger att ”priserna på byggmaterial, som kontrolleras av de stora byggarna, har gått upp snabbare än byggnadsarbetarlönerna. Om bolagen haft någon produktivitetsutveckling borde det inte vara så”.

Just precis. Det finns ingen annan bransch med så låg produktivitetsutveckling.Ett välkänt faktum sedan åratal.

Stefan Attefall, bostadsminister, vanligtvis upptagen av att öka antalet inneboende och avfärdar återigen alla förväntningar på subventioner.

Han vill ha långsiktiga spelregler. Så det är väl bara att hålla ut. För det är väl de spelregler vi har just nu som ska gälla framöver.

En nackdel med spelreglerna får väl anses vara att de inte leder till något bostadsbyggande av det slag vi behöver.

Nu ska man väl akta sig väldigt noga innan man använder begreppet subventioner som väl numera tillhör ett av de uttryck som vid sidan om bidrag väcker heta känslor.

Vad det är fråga om är att ge byggandet av hyresrätter bättre marknadsförutsättningar. Marknaden är ju inget som lever i en liten bubbla för sig utan är beroende av statens styr- och reglersystem.

Hyresrätten behöver ett bättre styr- och reglersystem.

Så Attefall idag postar jag den utredning som visar att produktionskostnaden sjönk när investeringsbidraget var kopplat till krav på en rimlig hyresnivå. Sådant benämns vanligtvis som en win-win situation. Det är bara att hoppa på.

21 februari 2012

Det är för trångt på Floragatan

I gårdagens blogg skrev jag att pappas pengar alltid funkar. Så långt är nog alla med på noterna. Det går helt enkelt bättre för den som är rik och frisk att ta sig fram i livets olika vindlingar än det gör för den är fattig och sjuk.

Bostad till exempel är no problemas för den som har mycket pengar. Om detta är vi säkert också överens.

Men sedan knölar det till sig med samstämmigheten. Hyrorna ska sättas efter bruksvärde. Man ska betala för det värde lägenheten/fastigheten/området har för brukaren.

Detta att det finns ett konsumentinslag i hyressättningen retar upp en stor andel av de anonyma bloggkommentatorerna till ständigt nya höjder.

Bruksvärdessystemet har funnits sedan 60-talet och pallat med tider av bostadsöverskott, hög- och lågkonjunktur, finanskriser och skatteomläggningar.

Det har gynnat både näringen och konsumenterna. Det är därför det finns kvar.

De ivrigaste och mest ihärdiga bloggkommentatorerna anser att bruksvärdessystemet är upphovet till allt ont som kan beskådas på bostadsmarknaden och mest av allt är det bruksvärdessystemets fel att det inte byggs.

Men hyrorna i de nya hus som byggs presumeras. Det finns en alldeles egen lag för hur hyror i nyproduktion ska sättas. Hyrorna där sätts inte efter bruksvärde. De baseras på kalkyler.

Det är det som är förklaringen till att hyrorna i nyproduktionen ständigt slår nya rekord. Det senaste jag hörde var 2 400 kr/kvm.

Så den som tror att lyckan ligger i att kunna ta ut allt högre hyror kan ju kasta sig in i det racet och se hur länge de hyresnivåerna är konkurrenskraftiga gentemot bostadsrätter och villor.

Det finns marknadshyror. På lokalhyresmarknaden exempelvis mjölkar man ut den man kan under vissa perioder och står med tomma lokaler under andra perioder.

Och på garageområdet råder det marknadsyra. På samma sätt som det råder brist på bostäder på Östermalm så råder det brist på garageplatser.

Häromdagen såldes en garageplats för 650 000 kronor. Nu kommer denna enorma efterfrågan på ett ställe att ställa bilen knappast att mötas av någon utbyggnad av antalet p-platser. Det är för trångt på Floragatan.

Släppte man hyrorna till marknaden så skulle de givetvis dra iväg på samma sätt som garageplatserna. En garageplats kostar ibland lika mycket som en normaltrea.

Och det skulle självklart inte komma till några nya hyresrätter för det. Det är för trångt på Floragatan.

20 februari 2012

Pappas pengar funkar alltid



Denna morgon rapporterar P1 morgon om svarthandel av hyreskontrakt, Rapport om bostadsbrist i Svappavara och Fastighetsnytt om att bostadsbyggandet behöver fördubblas.
En helt vanlig dag alltså. Några glada bostadsnyheter är än så länge inte i sikte.

Numera får till och med barnprogrammen inspiration från bostadsbristen.
I Pappas pengar krockar den bortskämde Bröli med verkligheten när han ringer till bostadsförmedlingen för att få en hyresrätt.

Då får du vänta säger de varvid Bröli undrar om han kan vänta i telefon eller om de ringer upp. Svaret blir att det tar flera år att få en lägenhet – ”men då är jag en gammal gubbe ju!”, säger Bröli.

Mitt barnbarn Esther, 6 år, tycker att det är omåttligt kul med den bortskämde Bröli. Hon har nog inte listat ut att det kommer att bli lika kärvt för henne om inget händer. Då hade hon nog skrattat lite mindre.

Bostadsminister Attefall är upptagen av tillbakablickar. Han har en favoritingång i alla debatter eller utfrågningar.

”Det har byggts för lite under 20 år”, upprepar han envetet och tillägger att de byggt i Finland. Det är bra för Finland att de byggt bostäder där och det är tråkigt att det byggts för lite under 20 år i Sverige.

Jag frågade en partikollega till Attefall hur länge man kan skylla på den gamla regeringen. I 12 år trodde han.

Nu har det bara gått sex år sedan (KD) tog över bostadsfrågorna så meningen om Finland och de 20 förlorade åren kommer väl att stå överst på PowerPoint-bilderna ytterligare några år.

Under tiden ökar bostadsbristen, unga människor luras att köpa svartkontrakt, de blir blåsta på lägenheter, de betalar ockerhyror och de bor kvar hemma eller tränger ihop sig med kompisar.

Det funkar alltså inte. Varken för de unga eller de mindre unga. Då undantar jag givetvis de som har pengar. Pengar funkar alltid.

Attefall tror på andrahandsuthyrning.

I andrahand bor huvudsakligen unga människor som inte har pengar att köpa en bostad, som har en svag koppling till arbetsmarknaden eller som studerar.

De som är mindre unga, som har en stark koppling till arbetsmarknaden och som har slutfört sina studier bor huvudsakligen i villa, bostadsrätt eller har ett förstahandskontrakt.

De som har sitt på det torra ska alltså profitera på de som har långt kvar till torra land.

De gör det idag, profiterar alltså.

Men ska verkligen en bostadsminister medverka till att dessa höga andrahandshyror som betalas av de som har sämst ekonomi ska legitimeras genom en lagändring?

Vi får väl se. Frågan utreds på uppdrag av bostadsminister Attefall.

17 februari 2012

Land ska med lag byggas eller ska vi bara höfta till lite

Att tolka Svea rikes lag borde vara en allvarsam sysselsättning.
Uttolkarna borde rimligen gräva ner sig i lagparagraferna och fundera på vad lagstiftaren haft för avsikt med lagen.

Så verkar nu inte vara fallet.

En del allmännyttor har fått för sig att varje liten uppgift som läcker ut om hur bolaget handskas med skattebetalarnas och hyresgästernas pengar kan störa konkurrensen med de privata bolagen.

Inte vet jag hur konkurrensen med de privata fastighetsägarna ser ut i Åkersberga utanför Stockholm men där anser tydligen bostadsbolaget Armada att konkurrensen skulle snedvridas om det kom ut vad deras VD har för lön.

I Åkersberga väger offentlighetsprincipen lätt i förhållande till en VD lön.

Det riktigt märkliga är att Kammarrätten i Stockholm gav Armada rätt att hemlighålla sin VD:s lön och förmåner.

Försvann därmed en av hörnstenarna i svensk lagstiftning, offentlighetsprincipen?

Nej förmodligen inte, det skakade väl bara till lite i grundfundamenten.

För samma Kammarrätt som tyckte att VD löner kan hemlighållas i Åkersberga fattade nyligen ett helt annat beslut om en annan VD lön.
Då tyckte man inte att den inte kunde hemlighållas.

Nu får vi se vad den högsta förvaltningsrätten säger om hemlighetsmakeriet i allmännyttan.

I Mönsterås storsatsar allmännyttan på tv-reklam.

VD:n Klas Palmqvist tror att om de berättar hur mycket av hyresgästernas pengar de lägger på tv-reklam så kan privata företag gynnas av dessa uppgifter.

I Mönsterås är man alltså beredd att offra offentlighetsprincipen för att få hemlighålla hur mycket man lägger på TV reklam.

Så lätt ska det väl inte gå att göra sig av med en av de viktigaste principerna i det svenska samhället.

Fast man vet ju inte, det kan avgöras av hur dagsformen är i Kammarrätten.

I Nora vill kommunen höja borgensavgiften från 0,2 till 0,6 procent. Det skulle innebära en hyreshöjning på 3,4 %.

Hur de har kommit fram till att just 0,6 % är en rimlig borgensavgift är höljt i dunkel. Helt enkelt för att de har fått för sig att en borgensavgift inte är en borgensavgift utan den är till för att finansiera vård, skola och omsor.

Det är den inte.

Christer Stromberg (NP) sa i en intervju till Hem & Hyra:

- Vi är som alla vet i en sådan extrem situation att de kommunala bolagen måste vara med att stötta upp kommunens verksamhet. Det är inte orimligt. Vi har en ny lag som säger att bolagen ska drivas affärsmässigt och jag hoppas att hyresgästerna kan känna sig glada över att vara med och bidra till vård, skola och omsorg.

Christer, tänk hur glada villaägarna och bostadsrättsinnehavarna i Nora skulle bli om de också fick vara med. Du kan ju ge de den chansen om du höjer skatten för det är så vi finansierar vård, skola och omsorg.

I Nora tycker politikerna tydligen att man kan höfta till lite så där egen hand hur hög borgensavgiften ska vara och bestämma sig för att en borgensavgift inte är borgensavgift utan en finansieringskälla för annan kommunal verksamhet.

Om inte annat så kan ju Nora politikerna läsa den skrift SKL, SABO och Kommuninvest givit ut om hur man ska beräkna borgensavgifter.

Då kommer de inte att hitta en enda stavelse om att borgensavgifter kan tas ut för att betala vård och omsorg.

15 februari 2012

Är Borg på? Kanhända


Anders Borg äter muffins och låter sig övertygas om att arbetslinjen kräver en bostadslinje?

Jag kanske har en alltför optimistisk syn på politiken som tror att allvarliga samhällsproblem automatiskt tar sig upp på den politiska dagordningen.

Jag tycker att det finns något obegripligt med att bostadspolitik som politikområde betraktat har försvunnit. Riksdagen la ner bostadsutskottet, ett bostadsdepartement har vi inte haft på årtionden och det är stört omöjligt att hitta någon som kallar sig bostadspolitiker.

Om jag hette Anders Borg och var finansminister så skulle jag kolla runt och inte bara se att det är fara och färde med arbetslinjen utan också koppla den till införandet av en bostadslinje.

Arbetslösheten ligger på en hög nivå och till de jobb som finns är det svårt att flytta. Byggandet tar sig inte och byggjobben hänger med neråt. Framtidens boende är redan byggt men måste energieffektiviseras och renoveras för att bli socialt och ekonomiskt hållbart. Efter att man slog till med ett bolånetak så försvann alla unga från visningarna. De står i kön hos bostadsförmedlingen där det tar allt längre tid att få bostad. Allt fler vill hyra sin bostad. Ungdomarna hänger med huvudet.

Denna uppräkning rymmer ju fantastiska möjligheter.

Är då Borg på? Kanhända.

I Hem&Hyra kan man läsa att finansdepartementet ” ska titta på vissa skattefrågor som rör hyresrätter. Det kan röra andra boendeformer också, men åtminstone hyres-rätter."

Kanhända att de inte nöjer sig med att titta utan också ser att det finns en hel del att göra för att få skjuts på bostadsbyggandet, gör något åt fördelningen av de statliga insatserna och få igång energieffektiviseringarna.

14 februari 2012

Vi får rulla på med det här systemet ett tag till säger bostadsministern


Jag gillar Ekot. Där droppar de nyheter varje timme som gör det lättare att förstå vad som är i görningen.

I lördags exempelvis hade de en intressant snutt om den tilltagande låneskulden.

”Många hushåll har nu lån som är dubbelt så stora som hushållets totala inkomst på ett år. Högt belånade hushåll är en vanlig tändgnista till ekonomiska kriser”.

Många är oroade men inte Lars Frisell, chefsekonom på Finansinspektionen.

För i Sverige lånar vi inte till spekulation för att man ska kunna ”hyra ut två eller till och med tre bostäder för att tjäna pengar på”. Detta gjorde honom lugn.

Lars Frisell och alla vi andra kan alltså tacka vår lyckliga stjärna för att det inte blev något med regeringens och Mats Odells storsatsning på ägarlägenheter.

Tanken var nämligen precis den att man skulle slå in på den europeiska vägen och kunna ”hyra ut två eller till och med tre bostäder för att tjäna pengar på.” Det skulle bli ett stort tillskott på hyresmarknaden stod det på regeringens power point bilder på den tiden.

Den enskilt viktigaste åtgärden är att införa ägarlägenheter, sa Odell när han tillträdde som finansmarknadsminister 2006. 6 år senare finns det finns ung 400 ägarlä-genheter varav 100 i Kristianstad.

Nu låter sig inte regeringen stoppas av sådana petitesser som att det skulle oroa Lars Frisell om det tog sig eller att intresset är svagt.

Det är samma sak med hyresgarantier. Det blev inget av det heller sa de på Ekot i söndags.

Den kommun som hjälper någon till ett hyreskontrakt genom att gå i borgen för sex månaders hyra till värden kunde få 5 000 kronor av staten.

Den här reformen måste ses som ett totalt misslyckande, sa Daniel Wohlgemuth, utredare på Ungdomsstyrelsen i Ekot.
Några år har det kostat mer skattepengar att administrera utbetalningarna än de små belopp det handlat om.

Till stor del har satsningen missat den grupp den huvudsakligen var ämnad för, de unga bostadslösa.

Men bostadsminister Stefan Attefall ser ingen anledning att göra några förändringar.
Vi får rulla på med det här systemet ett tag till säger han.

Det system som fn rullar är en allt mer besvärande bostadsbrist, ett bolånetak som helt stänger ute de unga, höga hyror i nyproduktionen, missade studieplatser, missade jobb och tvärstopp i bostadskön.

Jag vet inte om (S),(V) och (MP) rullar några stenar framför sig. Det hörs i alla fall inget muller.

13 februari 2012

Tänk om någon betydande regeringsföreträdare kunde tänka sig att ta i hand på att någon gång stå på de ungas sida.


Jag vet att man måste anstränga sig och vara positiv. För så fort man tycker att det borde finnas lite vassare politiska ambitioner än andrahandsuthyrning så är det alltid någon som tycker att man ska sluta gnöla.

Det är väl bra att det kommer någonting även om det är verkningslöst, tycks de flesta inkl regeringen mena.

På 20 studentorter saknas 20 000 studentbostäder.

Regeringen bestämde sig för att ta reda på varför. Utredaren, fd partisekreteraren i KD, Lennart Sjögren lanserar nu ett helt nytt grepp för att komma tillrätta med denna enorma brist på sov-och läxläsningsställen.

Handslag.

o Handslag mellan Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting(SKL) för effektivt bostadsbyggande för ungdomars och studenters behov

o Handslag ”Bygga Studentbostäder” på regional/lokal nivå

o Handslag Campus - Samlad långsiktig strategi för campusutveckling med campusnära boende

Man ska helt enkelt ta i hand på att det ska komma till lite fler bostäder.

Och så kan man givetvis återigen ”testa nya regler för hyressättning på andrahandsmarknaden”

En gammal favorit i repris

På sin rundresa till de 20 bristorterna borde Lennart Sjögren ha träffat tillräckligt mycket ungdomar för att veta att ingen vill bo i andrahand. De som gör det betalar alltid mer än de som bor i förstahand. Mycket mer. De befinner sig dessutom alltid i en flyttfas.

Varför vill regeringen att de som redan betalar för mycket, ofta blir lurade, har sämst ekonomi och bor på ett sätt de inte vill ska få det ännu sämre?

Tänk om någon betydande regeringsföreträdare kunde tänka sig att ta i hand på att någon gång stå på de ungas sida.

10 februari 2012

Så här tycker vi!

Kan du inte beskriva hur hyresgästföreningens lösning till en fungerande bostadsmarknad i Stockholm ser ut och hur den ska finansieras?

Så stod i en bloggkommentar häromdagen.

Det är lätt att fastna i problembeskrivningsdjungeln när man ska fånga upp det dagsaktuella i bloggform.

Så för de intresserade kommer här några länkar till:

Skattereform för hyresrätten här.

Byggandet här.

Ekonomiskt program för hyresrätten här.

Bygg framtiden här.

08 februari 2012

Hur kommer det sig att vi har social housing fast vi inte vill ha det?


Lutfisken, 1916.

Inte ska vi ha social housing inte. Inte vi inte. Det är sånt de har i andra länder. Där får de lågavlönade och funktionshindrade bo i kommunala bostäder med andra som har det lika besvärligt.

I Sverige vill vi inte dela upp människor efter inkomst, funktionshinder eller efter allt annat som gör att de inte är med i matchen om vindsvåningarna.

Sånt vill vi inte ha. Regeringen vill inte och oppositionen vill inte. Ingen vill. Det fick inte ens utredas.

Hur kommer det sig då att vi har social housing?

Ingen politiker har hittills utropat sig som förespråkare för en ökad uppdelning och segregation. Segregation är tvärtom sådant som ska bekämpas och inte på något sätt uppmuntras.

Det är väl därför vi talar tämligen tyst om att vi sedan länge varit i full färd med att etablera en allt tydligare uppdelning av människor.

Jo, vi ser förstås och vi vet men vi låter det fortgå. Det är ingen punkt på kommunfullmäktiges föredragningslista och inte heller väntas några propositioner från regeringen i uppdelningsfrågan.

Vi är fullt upptagna av att prata om vad marknaden vill och inte vill. Marknaden funderar så klart inte ett smack över hur de som inte tar sig in eller slängs ut från bostadsmarknaden ska kunna få tak över huvudet. Det är ett marknadssegment som helt enkelt inte existerar.

Läget måste tillåtas hissa hyrorna låter Fastighetsägarnas mantra. Vad vi ska gör med de som inte har något läge alls pratar vi däremot inte om alls.

Själva grundtanken i den svenska modellen är ju fin. Vill du ha en bostad ska du kunna söka en sådan hos både privata fastighetsägare och allmännyttan. Alla ska med.
Men sedan är det stopp för där stängs den ena dörren efter den andra.

De som har tillfälliga jobb, perioder av arbetslöshet, sjukdom, gamla mobilskulder eller uppbär den alltför låga lön som timanställningen i omsorgen ger göre sig icke besvär. De har inte en chans.

När de bostäder som byggs har hyror som överstiger bruttolönen är det kärvt.

Igår träffade jag föreningen Sveriges Socialchefer. De vet var de som aldrig kommer in bor. De bor hos socialtjänsten.

Kommunen har visserligen enligt lag ett bostadsförsörjningsansvar. Allmännyttan är kommunens bostadspolitiska verktyg. Allmännyttan har en egen lag av ett viktigt skäl, de har ett samhällsansvar.

Men kommunerna är inte precis upptagna av att göra bostadsförsörjningsplaner. Allmännyttan går på kurs i konsten att räkna ut vad som är marknadsmässiga avkastningskrav.

Kvar blir socialtjänsten som har blivit både bostadsförmedling och hyresvärd. De handhar tiotusentals sociala kontrakt och de fixar och trixar med hotellhem och andra tillfällighetslösningar.

Så visst har vi social housing och en växande sådan även om vi inte vill låtsas om det.

06 februari 2012

Det hade varit omöjligt att anordna en enda safariresa om det inte funnits skilda världar att visa upp

Det har blivit ett väldigt hallå men också debatt sedan ett antal bussresenärer åkte på överklassafari till Solsidan i Saltsjöbaden.

Att studera samhällsklyftor på plats ska inte uppmuntras utan snarare fördömas verkar vara den allmänna meningen.

Det blir nog mindre bråk om vi håller oss till de gamla safariområdena, Herrgården i Malmö, Gårdsten i Göteborg, Rinkeby/Tensta i Stockholm och andra förortsområden.

Dit har oräkneliga bussar i åratal forslat mängder av politiker och projektarbetare av alla de slag för att de med egna ögon skulle få beskåda nedslitna hus och trångbodda människor.

Miljonprogramssafari har varit en storsäljare i många år utan att det väckt någon större medial uppmärksamhet.

Safarirapporterna från miljonprogrammet har dessutom varit entydiga. Husen behöver energieffektiviseras, målas, stambytas och utemiljöerna är undermåliga.

Det finns inte en konsultfirma med självaktning som inte varit där och räknat på vad det skulle kosta att renovera, bygga om och bygga till för att vi skulle få tillbaka de välfungerande bostadsområden som miljonprogrammet en gång var.

Men någonstans på vägen mellan Alby och Danderyd så kom bussen och beräkningarna på villovägar.

Nu när bussresorna går till Solsidan kan alla se att det var där satsningarna på renovering, ombyggnad och tillbyggnad hamnade.

Dit där kackerlackorna inte nått, där det redan var målat och där badrummen inte har fuktskador där har det renoverats, byggts till och byggts om kanske både en och två gånger.

Vill man nischa safariresorna kan man anordna särskilda rotresor för den som är intresserad av att studera om den här typen av statliga miljardsatsningar är till någon nytta.

För skam vore det väl om de 13,6 miljarder staten satsat i ROT-avdrag inte fått någon synlig effekt som går att kolla på genom bussfönstret.

Miljarderna har ju för säkerhets skull heller spritts ut lite planlöst här och där utan koncentrerats till några väl avgränsade områden såsom Danderyd, Täby, Lidingö, Vellinge, Nacka, Vaxholm och Lomma.

En andrahandssafari kanske, för att studera hur livet ter sig för de nutida nomaderna som flyttar från plats till plats kan säkert intressera många, inte minst vår bostadsminister som vill utöka den boendeformen.

Andrahandssafarin kan kombineras med en studentsafari i början av varje terminsstart då andrahands- och tredjehandsboendet kombineras med tält- och husvagnsboende.

Det går också att bygga på den rutten med ett besök i de villaområden där man bor för stort. Bostadsministerns tanke är att de som bor för stort ska kunna bo kvar och med lite stöd från samhället vara beredda att upplåta enskilda rum, tillgång till kök och badrum till de bostadslösa studenterna.

Sanningen är väl att det hade varit omöjligt att anordna en enda resa om det inte funnits väldiga skilda världar att visa upp.

03 februari 2012

I Stockholm lyckades inte Fastighetsägarna få till ett ramavtal


Bild, Fastighetsägarna i Almedalen.

Fastighetsägarna i Stockholm beskriver sig själva som en maktlös organisation. De säger att det är Hyresgästföreningen som haft makten att fastställa hyrorna.

Hyresgästföreningen har dessutom, enligt Fastighetsägarna, goda politiska kontakter och har därför haft ett avgörande inflytande över regelverket.

Inte vet jag vad det är som får Fastighetsägarna att vilja framställa sig själva som en så tandlös organisation.

Det kan väl i vart fall inte vara en del i deras marknadsföring för att få fler fastighetsägare att ge de uppdraget att förhandla deras hyror.

Jag kan i och för sig hålla med om att vi har goda politiska kontakter med regeringen men även med oppositionen.

Fastighetsägarna i Stockholm lyckades inte ro i land ett ramavtal. Så nu måste de enskilda fastighetsägarna själva förhandla med oss.

Om man läser de rekommendationer som Fastighetsägarna ger sina medlemmar inför de fortsatta förhandlingarna så framgår det att det att de måste ta fram en hel del förhandlingsunderlag.

”Vid de lokala förhandlingarna om en fastighet bör ni ha tagit fram material om fastigheten och lägenheterna, till exempel hyreslistor, information om ombyggnationer och underhållsåtgärder.”

Det är ju strålande. Tänk om vi fått den typen av underlag inför förhandlingarna runt om i landet.

Vidare sägs det att ”Det är lämpligt att med hänvisning till ny lagstiftning motivera yrkandet med bruksvärdefaktorer.”

Det är också jättebra. Läser man vilka bruksvärdefaktorer som enligt Fastighetsägarna ska gälla i relation till den nya lagen så är det absolut sådana faktorer man ska värdera.

De ligger dessutom helt i linje med de som finns uppräknade på Hyresnämndens hemsida.

Men det gäller att komma ihåg att det är hyresgästernas allmänna värderingar som ska ligga till grund för hyressättningen inte fastighetsägarnas värderingar.

I Fastighetsägarnas uppräkning av bruksvärdefaktorer finns inte ett enda ord om betalningsvilja, efterfrågan, bostadsrättspriser eller att den nya lagen skulle innebära att lägesfaktorn getts en särställning. Det finns heller inte ett enda ord om att hyrorna i andra kommuner ska spela roll.

Jag vet inte om Fastighetsägarna har andra Pdf-filer på andra håll i landet. I Kalmar drar de i alla fall 5500 hyresgäster inför rätta med motivet att betalningsviljan, bostadsrättspriserna och läget ska ligga till grund för hyran.

Så nog måste Fastighetsägarna ha lite olika Pdf-filer om vad Hyresnämnden ska bygga sina beslut på.

I rekommendationerna skriver de att fastighetsägarna ska ”avvisa eventuella krav från Hyresgästföreningen om att de kommunägda bostadsföretagens hyror ska läggas till grund för överenskommelsen”.

I sitt pressmeddelande skriver de att ”Hyresgästföreningens sista bud var mycket lägre än de överenskommelser som tidigare träffats med exempelvis Svenska Bostäder och Familjebostäder bostadsföretag i Stockholms stad och även lägre än ett flertal överenskommelser tecknade i kranskommunerna till Stockholm.”

Ska det inte vara några jämförelser så ska det väl inte vara några jämförelser?

Det är inte så lätt att i alla lägen förstå sig på hur Fastighetsägarnas resonerar.

I Stockholm vill i alla fall Hyresgästföreningen jobba vidare med Stockholmsmodellen.

02 februari 2012

Fastighetsägarna är alltså en helt igenom kraftlös organisation som inte förmått företräda sina medlemmar och skapa goda politiska kontakter

Vi vill rädda hyresrätten – till glädje för alla stockholmare och de som vill bli stockholmare utropar Christer Jansson, vd Fastighetsägarna i Stockholm, efter att de strandat hyresförhandlingarna med oss.

Hyresrättens enda räddning är allt högre hyror. Tanken är att ju högre hyra Elsa Gustafsson i Vasastan får vid varje hyresförhandling ju mer kommer Elsa att kunna glädja sig åt att ha bidragit till att rädda hyresrätten i Stockholm.

Men Elsa har förmodligen fullt upp med att rädda sig själv.

Någon räddningsplan för Elsa har de säkerligen inte tagit fram. Elsa bör väl packa väskan och flytta till något annat område med bostadsbrist.

För det är ju varken hyresrätten eller Elsa Fastighetsägarna vill rädda. De vill rädda sig själva och öka på sina vinster. Det är inget konstigt med det. Det är deras uppgift.

Vår uppgift är att företräda hyresgästerna. Jag hoppas att Fastighetsägarna inte tycker att det är konstigt. För det är det den svenska modellen går ut på.

Det är uppdraget att förhandla vi fått av riksdagen. Vår uppgift är inte att ta ansvar för fastighetsägarnas intressen. De intressena får de företräda själva.

”Hyresgästföreningen har därför haft makten att fastställa nästan alla hyror för enskilda lägenheter i Stockholmsregionen. Och man har via goda politiska kontakter haft ett avgörande inflytande över regelverket i övrigt.”, skriver Christer Jansson.

Fastighetsägarna är alltså en helt igenom kraftlös organisation som inte förmått företräda sina medlemmar och skapa goda politiska kontakter. Åtminstone om man ska tro på vad de skriver.