Kung i Kungsan

Igår var det hyresrätten som var kung i Kungsan. Där fick vi sjunga hyresrättens lov genom allsång, utfrågningar och mingel. Alla som utfrågades fick sitta på ”Dr Phil-stolar” och dingla med benen medan själva utfrågaren Helen Ahlberg, duktig journalist på tidningen Bofast, stod fast förankrad med bägge benen på scengolvet. Vi som vanligtvis håller oss nära markytan vet att det är näst intill omöjligt att uttala sig med säkerhet om någonting när man dinglar med benen. Prova får ni se.



Fast om hyresrättens väl och ve kan man å andra sidan uttala sig varhelst man blir placerad.

Det har blåst kallt runt hyresrätten en längre tid nu. Man kan verkligen undra varför alla är så otroligt irriterade på just hyresrätten. Den och hyresgästerna får inte vara ifred. Ska den inte ombildas till bostadsrätter ska den lyxrenoveras, rivas eller säljas till någon annan hyresvärd och framförallt så måste hyrorna upp på nya höjder. Inte byggs det några nya heller.

Allt kretsar runt fastighetsägarna och deras förmodade armod. Nu är det läge att fokusera på hyresgästernas armod.

Rapport hade ett inslag i går om att många, många människor inte har några marginaler och absolut inte skulle klara stora hyreshöjningar. Länsförsäkringar har gjort en studie om detta. Man kan bara instämma med Björn Elmbrant som i Dagens Arena kräver en ny låginkomstutredning.

Han skriver bland annat:

”Det är lustigt att tänka sig att socialdemokraterna för 40 år sedan, med full sysselsättning och minskande inkomstskillnader, kunde dra igång en stor jämlikhetsdebatt. Medan vi idag har våldsamt vidgade klyftor, en hög restarbetslöshet på europeisk nivå, lösare anställningsformer, en social bostadspolitik slagen i spillror och ett växande antal papperslösa - samtidigt som det är ganska tyst från socialdemokratiskt håll.

Antalet barn som lever i relativ fattigdom ökar, enligt en rapport som vänsterpartiet låtit riksdagens utredningstjänst göra. Särskilt kraftig är ökningen av fattiga barn som lever med en förälder. Tusentals fattiga barn bor på liknande vis, särskilt i storstäderna där bostaden blivit ett klassmärke.”