Att vara felfinnare eller stigfinnare - det är frågan

Idag vill jag slå ett slag för att man måste jobba på även när det är motvind. Även det som är komplicerat och tjorvigt måste lösas.

Det är till exempel komplicerat och tjorvigt att hitta bra lösningar på hur vi i framtiden ska sätta hyror, hur de kommunala bostadsföretagen ska fungera, hur riksdagen ska kunna bidra till en bra lagstiftning och på vilket sätt kommunerna ska kunna bidra till att hyresgästerna kan känna sig trygga och slippa oroa sig för utförsäljningar, ombildningar och att hyrorna drar iväg. Det är förstås inget olösligt problem. Om någon frågar mig så vet jag precis.

Problemet är att det vimlar av folk i maktens korridorer som tycker helt annorlunda och som har helt andra idéer. Jag vill inte ha marknadshyror, men det brukar centerpartisten Federley försöka få riksdagen att införa varje år och det lanserar DN:s ledarsida idag som lösningen på Stockholms problem till exempel. Jag tycker att man ska kunna hyra, bo i bostadsrätt och villa och att staten därför ska ge sjutton i att missgynna hyresrätten. Det tycker inte regeringen som fortsätter att missgynna hyresrätten och envisas med att framhålla ägandet som det främsta av det främsta sättet att bo och lösningen på alla nu kända problem. Jag tycker att det är viktigt att hålla nere hyrorna. De privata fastighetsägarna åker däremot till Bryssel och anmäler svenska staten i hopp om att få högre hyror och mindre förhandlingar. Tillvaron är helt enkelt full av motigheter.

Vad göra i sådana tider? Jo, slita på förstås och ge sig sjutton på att det går att hitta lösningar som är bra för hyresgästerna även när det blåser motvind. Det duger inte att sitta still och ropa nej när det viner om öronen. Eller så kan man det. Jag träffade en sådan person igår. Hur som helst så tror jag inte att det är en framgångsrik strategi för vare sig för politiker eller för organisationer. Man får välja mellan att vara felfinnare eller stigfinnare.