I skilda världar

Tusentals människor saknar bostad och ännu fler kommer det att bli. Det är alla överens om. Tillräckligt många hus som de bostadslösa kan bo i kommer inte att byggas. Det är alla överens om.

Därför handlar debatten om hur man kan bo om man inte kan bo i en egen bostad. Det är där den politiska ambitionsnivån för närvarande ligger.

Skulle inte uthyrning av bostadsrätter kunna bli ett viktigt tillskott på bostadsmarknaden undrar därför Maria Livijn, näringspolitiskt ansvarig för bostadsrättsfrågor på Fastighetsägarna, i Fastighetstidningen. Med ökad andrahandsuthyrning av bostadsrätter kan även den stora ungdomsgruppen få ett tak över huvudet, skriver hon.

Den ”nya ungdomsgruppen” babyboomens barn och deras syskon, är fler än den omtalade fyrtiolistgenerationen så man blir onekligen lite fundersam. Var befinner sig alla bostadsrättsinnehavare? Vad är det som fått de att överge sina bostadsrätter?
Hur kommer det sig att så många bostadsrätter är tillgängliga för uthyrning så det täcker detta gigantiska behov? Har bostadsrättsinnehavare i själva verket två bostä-der?

Maria Livijn ställer också följande lite mera specifika fråga ”Varför ska inte en bostadsrättshavare kunna hyra ut lägenheten om han eller hon vill segla jorden runt ett år?”

Nu lär det väl inte vara särskilt många som omfattas av just den problembilden, det skulle kanske ge en handfull uthyrningsbara lägenheter varje år. Men vad vet jag, det kanske vimlar av människor som seglar jorden runt . Dessutom kan de väl göra det dvs. hyra ut lägenheten när de seglar runt jorden.

Men det hänger på deras egen bostadsrättsförening. Det är de som äger frågan för i bostadsrättslagen står det i att man visst får hyra ut om styrelsen ger sitt samtycke.

Så det riktigt intressanta är varför bostadsrättsföreningsstyrelser är så njugga med sina samtycken. Om nu medlemmarna vill hyra ut sina lägenheter fritt varför har då inte styrelsen samma åsikt som sina medlemmar och varför byter inte medlemmarna ut sina styrelser så att de kommer i samklang med sina medlemmars uppfattning?

Nä, för egentligen tycker folk inte att det är så kul och att det blir lite otryggt när det blir stor omflyttning i husen och de inte hinner med att fatta vem de är granne med denna månad och vart den tog vägen som var deras granne för ett tag sedan. Dessutom vill föreningarna att folk ska vara hemma på städdagarna och vilja låta sig väljas till styrelsen.

De som hyr under den tid seglatsen pågår sitter ju också i en knepig sits. De får ju jaga efter nya seglarentusiaster vart efter de återvänder hem för att ha någonstans att bo. Men som ni vet så ska man helst inte se det från deras håll. Man ska vara glad för det lilla som finns när man är bostadslös.

För att komma runt problemet med trygghetstörstande bostadsrättsföreningar så in-förde regeringen ägarlägenheter. Då kan ingen lägga sig i hur lägenheterna hyrs ut. Man kan äga 5-6 stycken och hyra ut de som man vill. Omflyttningen blir stor och ansvarstagandet lite knepigare. För den propaganda som går ut på att ägarlägenheter är ”radhus på höjden” haltar ordentligt. Det finns inga radhus som har gemensamma trappuppgångar, hissar, stammar, fasader, källare, gårdar mm . Därför måste även ägarlägenhetsägare hantera en hel rad av gemensamma frågor de med.