Som en löpeld

Igår pratade jag på en CECODHAS-konferens i Göteborg om den svenska modellen och hyresgästinflytande. Det både finns och inte finns en svensk modell. Vi förhandlar hyror som ingen annan gör, vi har en bred allmännytta och inte ’social housing’ och vi har mycket mer av hyresgästinflytande. Men det finns också många likheter med det som sker i övriga Europa.

På många sätt är det förstås trevligt att tala inför människor från hela Europa som uppfattar oss som föregångare och som ett gott exempel. Men vad hjälper det när starka krafter i Sverige inte tycker att vi ska vara den typen av gott exempel längre. Istället ska vi vandra samma väg som övriga Europa. Privatiseringar, ombildningar och en kraftig övervikt för ägandet som grundpelare i boendet har spridit sig som en löpeld över Europa och nu är det uppenbarligen dags för Sverige att beträda samma väg. Trots att det verkligen inte har gynnat hyresgästerna, boendekostnaderna eller kvaliteten i boendet.

På Scandic hotell i Göteborg tror de för övrigt att alla är två meter eller mer. En ovanligt hög talarstol som kröntes med en stor hotellskylt stod på podiet och såg märkvärdig ut. Jag vet allt om höga talarstolar. Ända sedan jag skulle tala före Tage Erlander på Folkets Hus i Falun och oturligt nog glömde att ta bort den pall jag stod på har jag insett att man måste vara om sig och kring sig när det gäller nåhöjd. Tage tog inte heller bort den nämligen och han var kanske inte direkt i behov av en pall.

På Scandic i Göteborg hade de uppenbarligen inte förstått att folk inte syns bakom deras talarstolar. Det fanns många som talade före mig där man såg lite av luggen och hörde ljud inifrån talarstolen. Så några flinka damer från SABO tillverkade en pall av kopieringspapper som jag nu lämnar över till kommande talare. I annat fall kan Scandic använda kopieringspapperen till att kopiera sin beställning av en ny talarstol som är lite mer flexibel i förhållande till människors olika höjd över havet.