Åka runt och prata skit

1973 eller om det var 1974 skulle jag tala på 1 maj i Långshyttan, där jag är född, och Tage Erlander skulle tala i Falun. Jag var den yngste talaren i landet och han den äldste.

Rapport gjorde en grej av detta och intervjuade därför min farmor om hur det var att ha ett barnbarn som var yngst i riksdagen. Min farmor, som för övrigt var en ganska kärv och uppriktig typ, svarade: ”att åka runt och prata skit ska det vara nåt det”.

Farmor blev tyvärr bortklippt och kom aldrig med i sändningen. Hennes fundering blev liksom kvar i Långshyttan.

Det är inte utan att farmor hörs i bakgrunden varje gång jag äntrar någon scen någonstans. ”Om du nu nödvändigtvis ska åka runt och snacka så bör du åtminstone undvika att snacka skit.” Inget fel på det rådet.

Jag antar att farmor skulle ha haft motsvarande åsikt när det gäller bloggeriet. Jag har givetvis mycket svaga aningar om vilka det är som tar sig hela vägen in till min blogg och vad de hoppas kunna läsa där. Ansi är dock en trogen läsare, det förstår man av recensionerna när hon går förbi utanför mitt kontor, men vem som sitter i Talca i Chile och läser är mera oklart.

Nu har jag bloggat varje dag i 42 dagar och haft över 4000 besökare i 18 länder. Jag tycker att det är coolt värre. Så mycket folk hade jag aldrig lyckats få ihop till ett möte i Folkets Hus A-sal.

Det börjar gå rykten på jobbet om att det säkert kommer en dag när jag inte skrivit någonting. Jag känner av pressen, sådana potentiella vadslagare som Pär ska aldrig få vinna i den här frågan.

På bloggen kan man breda ut sig hur som helst om lite vad som helst utan att behöva ta del av några omedelbara reaktioner. Det gäller att komma ihåg farmor även då.
Jag talar på möten flera gånger i veckan vilket har den absoluta fördelen att man kan se hur folk ser ut när man klämmer i med olika ståndpunkter. Alla som får ångest, blir svettig om händerna, skakig i benen och torr i munnen när de ska tala inför folk borde koppla av och börja blogga.

I annat fall är det väl att rekommendera användning av alla till buds stående kommunikationsmedel om man vill vara med och påverka. Bara man undviker att snacka skit. Eller hur, farmor?