Du är var du bor

Nu ska vi se på boendet som en livsstil.

Det är förstås en bit kvar för alla som ännu inte har någonstans att bo, bor trångt och vill flytta hemifrån. Men många som jagar bostad tycker redan att det är en livsstil. Men det är inte den typen av livsstil man vill åt. Bostaden ska vara en viktig del i berättelsen om våra liv; en trevlig berättelse om våra liv.

”Du ser några bekanta i baren, hejar på en granne i biblioteket. Brasan sprakar och i biografen börjar just kvällens föreställning. Själv tänker du avsluta dagen med massage och ångbastu i spa-anläggningen. Kanske ta med en god måltid hem till soffan”. Så beskrivs en alldeles vanliga tisdagskväll på Victoria Park.

Det är möjligt att det kunde vara kul om en vanlig tisdag kunde se ut så någon gång. Förutom att det verkar tråkigt och innehållslöst krävs det oftast lite vassare insatser än ångbastu för att livet ska flyta på.

På Victoria Park säger de att de verkligen försökt att sätta sig in i vad de boende vill ha: ”Därför finns exklusiva material och detaljer även som standard, men det går också bra att välja andra dyrare tillval. Alla kök är utrustade med maskiner och vitvaror från Poggenpohl och Siemens.”

Nog kan man väl föreställa sig att man vill ha en del annat också. Vårdcentral, dagis, skolor, affärer, bussar och sådana saker. Kanske till och med ett bibliotek.

Vill man istället bo med hästen så kan man flytta till Vansta Hästby. Där finns välplanerade bostäder med möjlighet till stallplats. Runt husen finns stora grönområden och ridvägarna ska skapa en naturlig kontakt mellan boendet och hästen.

Jag har surfat på nätet men tyvärr inte hittat någon som nischat in sig på hemtjänstpersonal. Deras livsstil borde väl vara viktig om vi vill att de ska komma när det är dags att byta ut ångbastun och bion mot omläggningar och ögondroppar. Men intresset för hemtjänsten är svalt. Åtminstone i jämförelse med intresset för att ha hästar eller golf som en del i boendet.

När alla som ingår i den trevliga berättelsen om det goda livet fått sitt kommer hemtjänstens livsstil att bestå av att sitta på bussen, pendeltåget, spåvagnen eller i bilen för att ta sig in genom grindarna till de behövande.

För i livsstilshusen bor inga lärare, sjuksköterskor, hemtjänstpersonal eller poliser. På Victoria Park tror man visserligen inte att priset behöver avskräcka någon som vill lägga pengar på ett bra boende. Det tror jag. För en tvåa på 66 kvadratmeter är köpeskillingen 3 400 000 kronor. Därtill kommer en månadsavgift på 980 kronor och en serviceavgift på 1 250 kronor. Betalningsmodellen gör det möjligt att ta ut en låg månadsavgift. Det går eftersom bostadsrättsföreningen inte har några lån. Nej, lånen har varje boende. De får i sin tur dra av 30 procent av räntekostnaden. Den betalar skattebetalarna.

Vi borde göra något åt detta avdragsberoende. Det leder ju bara till utanförskap.

Men serviceavgiften får man betala själv. Den är obligatorisk och ger ett antal fördelar för den boende. Till exempel en fri brunch i månaden, för- och eftermiddagskaffe i loungen och handdukar och juice i spa-anläggningen.

På Punkthusbloggen skriver landskapsarkitekten Dan Hallemar.

”Varför kan inte livsstilsboende vara som en levande stad? Är inte det väldigt efterfrågat? Vågar bostadsbolagen hoppa på den oförutsägbara, lite bråkiga, levande, staden som koncept för nästa livsstilsboende? Jag tror att det skulle kunna bli en succé.”

Det tror jag med.


Kl 12.00 idag är det manifestation för hyresrätten. Då ska jag stå längst fram och heja.