31 oktober 2012

Tack på förhand, Fredrik Reinfeldt



Hyresgästföreningen samlar namnunderskrifter och tackar på olika sätt Anders Borg på förhand för att han avskaffar hyrskatten. Just nu när vi hållit på i snart två veckor är det 24 091 som skrivit på.

Idag vill jag tacka Fredrik Reinfeldt på förhand för att han sätter stopp för den politik som effektivt placerar unga människor i utanförskap. För det var den som skulle avskaffas inte späs på om jag fattade det hela rätt.

Jag utgår ifrån att Fredrik Reinfeldt läser brevet från Anna Berglund som på ett lysande sätt beskriver hur tillvaron i bostadsbristens Sverige ter sig (även Malin Ullgren skriver om detta i DN här).

Bostadsbristen kryper sig in i skinnet på människor. Det finns tusentals berättelser som Annas om hur det tär på, företrädesvis på unga människor, att ständigt behöva oroa sig för var och hur de ska bo och om de kommer att kunna betala hyran.

Man måste tillhöra innanförskapet för att räknas. I utanförskapet finns de arbetslösa, bostadslösa, sjuka och fattiga och dit vill ingen och dit ska ingen heller säger Reinfeldt.

Ändå jobbar samhället i dess olika skepnader mot att öka unga människors utanförskap.
Unga människor har tillfälliga jobb om de har något jobb. Unga människor bor i andra, tredje, fjärdehand om de inte måste bo kvar hemma. De tvingas tacka nej till jobb och utbildning.

De får ingen bostad för de finns inga, de får ingen bostad för de har tillfälliga jobb och de får ingen bostad för att det inte tjänar tre till fyra gånger hyran, de får ingen bostad för att de har en gammal betalningsanmärkning.

Så inte är det konstigt alls att Annas öppna brev till Bäste herr Reinfeldt fått sådan spridning och uppmärksamhet. Det är en bild av verkligheten som väldigt många känner igen sig i. Helt enkelt.

Bostadsministern Attefall driver hårt att det är just den andrahandsmarknad som får Anna och många att må dåligt som ska öka. Den ska underlättas som det så vackert heter. Fast inte för de som ska bo. De ska betala mer än de gör idag. Underlättandet har fokus på den som hyr ut. De ska tjäna en hacka och den hackan ska betalas av de som hyr.

Detta har väckt ilska. Inte hos alla. Fastighetsägarna hejar på liksom Sverigedemokraterna. Jagvillhabostad.nu som vet vad det är fråga om skriver så här.

Det är Sverigedemokraterna som kommer att avgöra om andrahandsuthyrningen ska bli dyrare och omfatta ännu fler. Fast Sverigedemokraterna har inte fattat att det är ungdomar som är andrahandshyresgäster. På fråga från oss skriver de:

”Det här gynnar ju främst de lite äldre som är tvungna att ta ett arbete, kanske tillfälligt i storstäderna men som har en normal lön. alltså ingen ungdomslön. För att lösa bostadsbristen för en yngre generation som kanske flyttar hemifrån krävs helt andra åtgärder.”

Just precis, det krävs andra åtgärder. Ändå kommer SD att fälla avgörandet och lägga sin röst på Attefall uppenbarligen utan att förstå att det är de unga som bor i andra hand.

Det finns anledning för både Sverigedemokraterna och Attefall och be om en kopia på Annas brev när Reinfeldt läst klart.

29 oktober 2012

Filmen om när Anders Borg får en årsförbrukning schampo av Hyresgästföreningen



23 619 vill avskaffa hyrskatten. Just nu i denna stund. Det är så klart ännu fler men de har inte hunnit skriva under med sina namn ännu. Vi har ju bara hållit på i två veckor.

Hyrskatten, det vill säga den samlade överbeskattningen av hyresrätter jämfört med bostadsrätter och villor, är 2 000 kr för en nyproducerad lägenhet.

Så när 2 000 personer hade skrivit under namninsamlingen skulle Anders Borg påminnas om att han bör avskaffa hyrskatten.

Clara Lindblom, ledamot av förbundsstyrelsen, gick därför till Finansdepartementet med de första de 2 000 namnen skrivna på ett stort antal schampoflaskor.

Han får en hel årsförbrukning av schampo.

Tänk vad bra det är att Anders Borg kan stå i duschen varje morgon och påminnas om att han inte ska glömma att avskaffa hyrskatten.

25 oktober 2012

Vem blir schack matt i parlamentets spel om de bostadslösa?






















Igår skrev jag att det är för bedrövligt hur regeringen omvandlar lagstiftningsfrågor till budgetfrågor för att kunna dra nytta av de särskilda regler som gäller statsbudgeten.

I DN sa Anna Kinberg Batra (M) att allt är en helhet, det går inte att bryta ut frågan om andrahandsuthyrning och tro att bara för att majoriteten var emot skulle det bli ett nej i riksdagen.

Det var igår det. Idag i DN kan man läsa att Sverigedemokraterna bytt åsikt.

Fast inte helt och hållet. Nu är de för två delar av regeringens förslag. De tycker att det är okej att ta ut ännu högre hyror i andra hand och ta bort rätten att få hyran prövad.

Så alla dessa, företrädesvis ungdomar med svag koppling till arbetsmarkanden och dåliga ekonomiska förutsättningar, som jagar andrahandsboende och som redan idag får betala dyrt för ska få det ännu besvärligare.

Så nu återstår det att se om regeringen är beredd att med stöd av Sverigedemokraterna trixa vidare i riksdagen och kanske nöja sig med att ”bara” släppa igenom försämringarna för hyresgästerna och lämna resten av förslaget.

Det blir spännande i morgon och se om det blir några nya försök att åstadkomma schack matt i parlamentes spel om de bostadslösa och deras villkor.

24 oktober 2012

Kupp och kryphålspolitik

Anna Kinberg Batra

En majoritet i riksdagen säger nej till regeringens förslag till andrahandsuthyrning. Många var vi som drog en lättnadens suck.

Men det skulle vi inte ha gjort. Sucka kan vi visserligen fortsätta att göra men inte av lättnad utan av bedrövelse. Demokratisk bedrövelse.

Regeringen avser enligt DN att bedriva kryphålspolitik och kuppa igenom förslaget trots att en majoritet är emot. Hade regeringen lagt detta förslag på sedvanligt sätt genom att på riksdagens bord lägga en proposition med alla sina förslag hade den röstats ner

Men då kom någon lurig person på regeringskansliet på att de kunde lägga in förslaget i  budgetpropositionen.

Och hux flux så skulle man kunna gå från att vara i minoritet till att vara i majoritet. I DN säger Anna Kinberg Batra (M): Tji fick ni.

Fast hon uttryckte det så här.

”Budgeten är en helhet och ska behandlas som en sådan. Man kan inte bryta loss en bit hur som helst”

Nu finns det inga regler om detta. Man kan ju förmoda att riksdagen hittills värnat om demokratin och därför avhållit sig från att smyga runt och leta kryphål.

Det kan ju vara lite surt att inte få som man vill men regeringen borde hålla sig för god för sådant.

För övrigt kan jag meddela att vår kampanj Tack på förhand Anders Borg på en vecka samlat 21 963 namnunderskrifter.

23 oktober 2012

I Roger Akelius värld är det han som bestämmer


Roger Akelius är en man med mycket pengar. Hans tid som fastighetsägare i Sverige beskrivs som en framgångssaga i Dagens Industri. Han är en av landets största privata fastighetsägare med sina 21 500 lägenheter.

Men någon särskilt lycklig man är han inte.

Hyresgästföreningen väcker ont blod och utgör uppenbarligen ett stort irritationsmoment i hans liv. Hans senaste rallarsvingar mot oss återfinns i Fastighetsvärlden.

För den som inte orkar läsa allt så står det att Hyresgästföreningen inte är vatten värd i ett endaste avseende och bör därför omedelbart packa ihop och läggas ner.

Man blir onekligen lite förundrad över att Fastighetsvärlden publicerar en artikel där bokstäverna löper amok över sidorna och där felaktigheter, påståenden och anklagelser staplas på varandra.

Nu säger visserligen Roger Akelius till Hem & Hyra att det inte är Akelius Fastigheter som tycker så här utan han personligen.

Det låter bra, då finns det kanske hopp om att vi kan komma överens med Akelius Fastigheter om hur det svenska systemet med förhandlingar är tänkt att fungera.

Vi ska snart träffas.

Roger Akelius brukar emellanåt mejla mig. Mejlen har ett skiftande innehåll och går inte alltid i moll.

Han verkar ofta ha åsikter som varken hans styrelse eller vd delar vilket väl måste vara bekymmersamt för styrelse och vd. Så det kan mycket väl hända att det inte är Akelius Fastigheter som skriver till mig utan bara Akelius.

I september 2011 ville han att jag skulle ta hans ”utsträckta hand i syfte att förbättra hyresrätten”.

Det låter bra men i handen hade han också en annan utgångspunkt. ”Jag skulle gärna ta samhällsansvar om jag får bestämma reglerna”, skriver han.

Inställningen att regler och lagar ska ändras så att de stämmer med hans uppfattning återkommer han till i sitt senaste mejl.

”Vi behöver inte en tolkning av om lagen kan missbrukas” ”Om missbruk förekommer bör vi snarast ändra eller ta bort förhandlingsordning och lagtext”, skriver han.


Akelius Fastigheter agerar i mångt och mycket på ett sätt som är främmande för andra fastighetsägare.

Det vore mycket märkligt om vi la allt vad hyresgästerna uppnått av konsumentskydd åt sidan och struntade i lagen bara för att Roger Akelius vill ha det på ett annat sätt.

Han gillar inte att det finns andra åsikter utan upplever våra åsiktsskillnader som ett slags krigstillstånd.

”Jag förstår att du förklarat krig mot oss i syfte att vinna medlemmar” skriver han.

”Du anfaller med stämningar i Östersund och Luleå, inte för att hjälpa hyresgästen utan för att markera er överhöghet genom en procedurfråga.”

”Du tvingar mig till offentligt försvar. Bilagt finns en debattartikel. Jag vill att du senast i morgon kväll meddelar om artiklen innehåller något fel i fakta”.

”Jag har förstått att Israel svarar rejält på varje anfall.”

”det känns oerhört tråkigt att jag nu tvingas berätta för mina hyresgäster,prata med andra hyresvärdar, skriva fler debattartiklar.Vi skulle istället gemensamt kunna göra något positivt.”

”Om du vill förhandla i nivån ovanför trakasseri, så dra tillbaka dina krigshandlingar i Östersund och Luleå. Först då kan jag lägga min tvååriga försvarsplan i malpåse”.

Inte vet jag men det kan kanske blir lite lättare att begripa sig på hans anfallsplan om man förstår vem han anser ska bestämma och vem han anser inte ska lägga sig i det.

22 oktober 2012

Konsten att göra det dyrt att bygga


Igår rapporterade Rapport att kommunerna toppar Boverkets byggkrav med alldeles egna krav. Det bromsar byggandet och höjer produktionskostnaden med 10-15 procent visar den topphemliga rapport som SVT redovisade.



Hundratusentals människor kämpar för att hitta en bostad. Men det gör de inte. Det får stora konsekvenser för individen och samhället.

Det kan alla numera skriva under på.

Det är kommunerna som har bostadsförsörjningsansvaret. Förutom att ställa egna krav på byggandet så grubblar många av dem också på hur mycket de kan få ut för sin mark.

När den som är beredd att bjuda över alla andra till slut får en markbit så kommer de bostäder som byggs där bara att kunna efterfrågas av det mest populära segmentet på svensk bostadsmarknad, de penningsstarka.

Vore kommunerna intresserade av att gå till botten men vad de själva bidrar med i ökade kostnader så kan de ge sig på innehållet i exploateringsavtalen, anslutningsavgifterna, taxor och avgifter. Då skulle de hitta många poster som går att ifrågasätta.

Nu i denna stund, 06.44 på måndag morgon, har 17 020 människor tackat Anders Borg på förhand i vår hyrskattekampanj.

Skattmästare Borg sitter på verkningsfulla instrument. Om han använder de vill säga. Om regeringen vill se lite byggkranar så kan man exempelvis ta bort hyrskatten.

För några stimulanser av annat slag för att få igång byggandet kan vi enligt bostadsministern glömma. Sådant är förbehållet krogbranschen och rot-branschen.

Antalet hyresrätter i Sverige ligger på samma låga nivå som i USA. Vi har en bild av att det finns mycket hyresrätter i Sverige. Det stämmer inte. Och färre och färre har det blivit efter den ombildningsvåg som dragit över delar av landet.

Men även ombildade hus måste underhållas och renoveras. Ekot rapporterar idag om de glädjekalkyler som gjorts för att det skulle gå att få med sig hyresgäster på en ombildning.

Man ska se upp med kalkyler vare sig de kommer från staten, kommunerna eller ombildningskonsulter. Annars blir det dyrt för de som ska betala slutnotan.

19 oktober 2012

Facebook och Twitter i alla ära, men ett gammalt hederligt broderi är det inget som slår


Facebook och Twitter i alla ära, men ett gammalt hederligt broderi är det inget som slår. Korsstyng rår inga trojaner och driftstopp på och inte försvinner det ut i cyperrymden heller. Det sätts upp på väggar för att beskådas varje dag.

Så jag har broderat. Det tar lite tid att men man hinner fundera över hur det kan komma sig att inte staten gör sin del för att stärka hyresrätten.

För det är inget broderi vilket som helst. Det ska överlämnas till Anders Borg. Tack på förhand Anders Borg står det förstås (vill du brodera en egen Tack på förhand-bonad så finns korsstygnsmönstret här).

För exakt så heter vår kampanj och det är allt fler som skriver under på vårt krav om att avskaffa hyrskatten (över 10 000 nu!).

Det byggs för lite och det ser ut att hålla i sig, arbetslösheten är hög och det ser ut att hålla i sig, tillväxten hotas och det ser ut att hålla i sig, hushållens låneskulder ökar och det ser ut att hålla i sig, företagen kan inte rekrytera och det ser ut att hålla i sig och studenterna har ingenstans att bo och det ser också ut att hålla i sig.


Vad göra? Staten måste skapa förutsättningar för ett ökat byggande genom att använda de verktyg de har så klart.

Ett första steg är att avskaffa hyrskatten.

Tack på förhand Anders Borg.

15 oktober 2012

Tack på förhand, Anders Borg




Tack på förhand, Anders Borg, heter Hyresgästföreningens nya kampanj. Vi vill tacka finansministern, visserligen lite i förväg, för att han ser till att hyresgästerna inte ska betala mera skatt än andra.

För lägger man ihop summan av alla de skatter en hyresgäst betalar så blir det mer än vad andra betalar. Så ska det så klart inte vara. Vi utgår ifrån att Anders Borg inte är anhängare av ett orättvist skattesystem. Vi utgår också ifrån att han förutom att vilja åstadkomma rättvisa vill få igång byggandet. Vill han det så går det inte att släpa på ett skattesystem som missgynnar hyresgäster och hyresrätten.

Men det är ingen lätt match att förstå sig på skattesystemet. Det vimlar av skatter. Så när man räknar ut vad just hyresgäster betalar måste man gräva ner sig i alla delar och se vad slutsumman blir. Och den blir för hög. Det är vid sådana tillfällen man önskar att det fanns något som hette hyrskatt.

Den skulle på ett enkelt sätt beskriva hur mycket mer hyresgäster betalar i jämförelse med villaägare och bostadsrättsinnehavare. Och hyr och häpna nu finns det ett sådant begrepp. Vi bestämde oss för att det enda  raka var att slå ihop alla skatter och döpa de till dess rätta namn, hyrskatt.

Nu återstår det att få bort den. Så nu startar vi kampanjen, Tack på förhand Anders Borg. På alla möjliga sätt och vis ska vi uppmärksamma Anders Borg på att han har en uppgift. Att avskaffa en orättvis skatt,  hyrskatten. Här kan ni skriva under för att avskaffa hyrskatten.   



PS 1. Här är ett inslag från igår där Rapport beskriver hur bristen på hyresrätter påverkar arbetsgivarnas möjligheter att rekrytera. Inslaget bygger på den här rapporten från Hyresgästföreningen.




PS 2.
Här skriver jag idag i Aftonbladet om att slopad hyrskatt ger minst 8 000 nya hyresrätter. Den bygger på den här rapporten från Hyresgästföreningen. 

12 oktober 2012

Gästblogg från Uppsala: "Facebook blev vår bänk i parken"

Här är den sjätte och sista gästbloggen för den här gången.  Den kommer från den lokala Hyresgästföreningen i Gränby.


För ett år sedan svepte en chockvåg genom Gränby. ”43 procents höjning av hyran” sa värden, och vi som bor här drog efter andan. När det kommer bud om orimliga hyreshöjningar, då rister det i stammarna. Allt förändras i ett slag. Det är ju våra hem de pratar om, våra bostäder, våra liv!

För att mobilisera motstånd behövs mötesplatser. Vi hittade varandra på Facebook. Gruppen Stambyte i Gränby växte, och snart var över tvåhundra grannar uppkopplade i ett nätverk av högljudd diskussion. Det kändes förbannat bra, att få sätta ord på all den ensamhet, ilska, rädsla och uppgivenhet som skapats i kölvattnet av Rikshems chockbud. Facebook blev vår ”bänk i parken”.

Men hyresvärdar i Sverige idag har så mycket makt. En högljudd diskussion på Internet stör och irriterar, men det behövs mer för att utjämna oddsen. I förhandlingsrummet är positionerna låsta redan från början. När ägarna vill höja hyran med tretusen spänn kan hyresgästerna pruta blott en hundring innan värden börjar prata om Hyresnämnden.

Det är lätt att bara vilja ge upp. Packa och dra. Men vart? Har man jobb och kanske också barn i stan är det inte bara att flytta. Har man inget jobb, då får man vare sig banklån eller hyreskontrakt. I den lokala hyresgästföreningen dammade vi av några gamla beprövade verktyg. Dörrknackning, namninsamling, informationsmöten och debatter. Lappar i fönstren, insändare, artiklar och uppvaktning av politiker. Vi läste på, diskuterade och lärde oss om stamrenoveringar, bruksvärden och hyresnämnden. Jo, det tog tid. Det var träligt. Ibland helt hopplöst. Vi hade möten i styrelsen där vi tyckte olika, men också möten där vi efter alldeles för långa diskussioner faktiskt lyckades fatta gemensamma beslut, trots olika åsikter. Och att ha en egen organisation och gemensamma beslut i ryggen, det ger en styrka som inget fria nätverk i världen kan ge.

Kanske måste man få sitt boende hotat, liksom känna konsekvenserna in på bara skinnet, för att orka? Är det inte just hos boende själva som det verkliga motståndet mot dagens hyrespolitik kan få näring och växa sig riktigt stark? Hur stödjer en stor organisation sådana initiativ? Vad kan tjänstemän och förtroendevalda längre in i Hyresgästföreningen göra? Kanske kan man göra mycket mycket mer, eller annorlunda, än idag?

Det har varit ett lärorikt år. Engagemanget har skapat sammanhang som vaccinerar mot den värsta ensamheten och rädslan. Gränby har blivit en om möjligt ännu bättre plats att bo på. Men så kommer det inte att förbli. Med sorg i hjärtat och växande ilska tvingas vi förstå att vårt hårdnackade motstånd bara räckte en bit på väg. Många har flyttat, och fler är på väg.



Men vi rörde i alla fall om i grytan. Det var värt allt slit. Vi tvingade vår värd att lyssna, och också komma oss delvis till mötes. Bland annat kommer de som bott här länge kunna välja om man vill ha total make-over av sitt hem, eller en varsammare, mindre omfattande renovering. Vi hoppas att andra fastighetsägare kommer följa efter. Var ska alla människor annars bo?


En renovering ska inte tvinga bort en enda hyresgäst från sitt hem! Med gemensamma beslut i ryggen kan man göra motstånd. En stor organisation med över en halv miljon medlemmar borde kunna vara en bra grund för alla som vill höja rösten i detta mycket grundläggande krav. En renovering ska inte tvinga bort en enda hyresgäst från sitt hem.

Åse Richard, Ismail El Harbiti, Eva Byegård, Maisoun Zaza, Jeanette Åberg, Camilla Wettergren, Bernhard Woll, Nevenka Ivis och Birgit Friberg Styrelsen för LH Gränby

10 oktober 2012

Gästblogg från Gällivare: Vi behöver ett Lex Malmfälten

Den femte gästbloggen kommer från Gällivare och är skriven av Thage Johansson, ordförande i Hyresgästföreningen i Gällivare.

Thage Johansson heter jag och bor i Malmberget på gruvan. Varje dag spränger LKAB i gruvan vid midnatt. Precis när jag och många andra just har somnat. Ingen bra boendemiljö för oss och en del har valt att flytta från samhället för de klarar inte av att bo på gruvan. Sen tillkommer också sättningarna. Det är när berget rör på sig och dessa sättningar kan vara som mindre jordbävningar.

Nu när gruvdriften utökas blir vi tvingad att flytta från Malmberget. Men många av oss har inte råd att flytta till de nyproducerade bostäder som vi erbjuds.

Vi har ställt krav till våra politiker och LKAB, att nyckel mot nyckel skall gälla, men vem lyssnar på oss? Vinsterna skall gå till staten för att finansiera tunnelbanorna och infrastruktur i storstadsområdena. Att ha vuxit upp i Malmberget och att nu utsättas för tvångsdeportering känns kränkande.

För mig som hyresgäst i allmännyttans bostadsbestånd är detta ett slag i ansiktet. Hur skall vi kunna flytta till nyproducerade bostäder där hyran är betydligt högre?
Ett Lex Malmfälten är ett måste, annars flyr människorna från orten.

Thage Johansson
Ordförande Hyresgästföreningen i Gällivare

08 oktober 2012

Gästblogg från Göteborg: "Börja prata med hyresgästerna"

Dagens gästblogg är från Mattias Axelsson i Göteborg som är aktiv i Nätverket Pennygångens Framtid.

När Sverige stod inför hotet om bostadsbrist i mitten av förra seklet tog staten och kommunerna ett ansvar och byggde runt en miljon lägenheter - detta har kommit att kallas miljonprogrammet. Några år före miljonprogrammet byggdes ett bostadsområde med 771 lägenheter i västra Göteborg - Pennygången.

Sett från utsidan kan Pennygången lätt misstas för ett typiskt grått betongområde, men vi som bor där vet hur att man inte skall döma boken efter omslag. Allting behöver inte vara ljust och fräscht i olika beigevita nyanser - det måste finnas ett utrymme även för det ruffiga och det som inte ligger precis i linje med tidens trend.

Stena Fastigheter vill - efter att lägenheterna stått i mer än ett halvt sekel - totalrenovera området. Ut med det gamla och in med parkett i alla rum, balkong, handdukstorkar med mera. Ut också med upp till 80 procent av de boende och in med nya kapitalstarka hyresgäster som har råd med de tio tusenlappar som ska betalas varje månad om Stena Fastigheter får bestämma.

Att sätta stopp för Stena Fastigheters nuvarande planer på renoveringar och hyreshöjningar handlar inte bara om oss som bor på Pennygången och våra hem. Lika mycket handlar det om hur vi vill att samhället skall vara, och hur vi vill att våra städer skall välkomna människor till dem.

Om Stena Fastigheter får grönt ljus för renoveringar och hyreshöjningar på Pennygången kommer åtskilliga fastighetsägare runt om i Göteborg och övriga Sverige att se sin chans. När miljonprogrammens lägenheter ska byta stammar de närmaste åren kommer tusen och åter tusen människor tvingas flytta för att lyxiga badrums- och köksrenoveringar höjer bruksvärdet och därmed hyran.

I en debattartikel i GP (23/9) uppmanar vi Stena Fastigheter att stoppa sina nuvarande planer och istället börja prata med oss hyresgäster. Syftet skulle då vara att låta Pennygången bli ett pilotprojekt där utgångspunkten för samtalen är att lösa frågan hur omfattande renoveringar kan göras med hänsyn till hyresgästerna och deras möjligheter att bo kvar.

Idag är lagstiftningen ensidigt på fastighetsägarens sida. Vi som bor i hyreslägenheter måste i de allra flesta fall anpassa oss efter de hyresnivåer och renoveringsförslag som fastighetsägarna önskar. Där ligger ett stort ansvar på politisk nivå att ändra lagstiftningen och ge oss boende ett större inflytande. Det är orimligt att så många som 80 procent av de boende på Pennygången måste se sig om efter nytt boende, nya förskoleplatser, nya skolor och nya sociala nätverk, både för barnen och de vuxna, bara för att Stena Fastigheter ser en chans att byta ut de hyresgäster som har lägre inkomster än genomsnittet.

Vår uppmaning är därför:

1. Till Stena Fastigheter: Stoppa ert nuvarande förslag och börja en dialog med oss hyresgäster.

 
2. Till politiker i Göteborgs stad: Inse allvaret i att staden kommer att segregeras än mer om renoveringen av Pennygången genomförs som planerat. Ta därför ert ansvar i denna fråga och sätt press på Stena Fastigheter.


3. Till politikerna i riksdagen: Fundera på de sociala och ekonomiska konsekvenserna om område efter område genomgår samma förändring som Pennygången riskerar. Ta därför ert ansvar genom att ändra lagstiftningen och ge hyresgästerna större inflytande.


Mattias Axelsson
Nätverket Pennygångens Framtid

05 oktober 2012

Gästblogg från Järfälla: "Det är ungdomarna som gör det"

Dagens gästblogg är en film från Järfälla. Möt Hyresgästföreningens verksamhetsutvecklare Ali Al-Djaber och ett gäng engagerade ungdomar som tillsammans tar hand om sitt bostadsområde.  


03 oktober 2012

Gästblogg från Kristianstad: Så påverkade vi kommunpolitikerna


Lotta Jidewå, ordförande i Hyresgästföreningen Kristianstad

Jag kommer ihåg ett matteprov i skolan. Jag satt i den knäpptysta aulan och skrev, skrev, suddade och skrev igen. Kompisarna bredvid mig verkade så säkra på sin sak och suddade inte hälften av vad jag gjorde (frågan är om de suddade alls). Under tiden växte paniken. Jag lämnade aulan med en stor klump i magen – jag hade ju inte kunnat svara ordentligt på en enda fråga! Men så fick vi tillbaka provet och det visade sig att jag hade ynka två fel och näst bäst resultat i klassen. Jag gick från hopplös modlöshet till en närmast euforisk lycka. Jag hade klarat det!

I våras föreslog politikerna i Kristianstad att de skulle ta halva AB Kristianstadbyggens vinst för att täcka upp för kommunens skrala ekonomi (AB Kristianstadsbyggen är Kristianstads allmännyttiga bostadsföretag). När vi i Hyresgästföreningen i Kristianstad fick reda på detta och att det var hela 10 miljoner kronor det handlade om, kändes det precis som när jag satt och skrev det där matteprovet i skolaulan. Förslaget var helt galet – men hur skulle vi få någon rätsida på det? Politikerna hade ju alla lagparagrafer på sin sida och verkade ha bestämt sig för hur de ville ha det. Dessutom verkade vi inte ens ha ett suddgummi så att vi kunde sudda bort eländet.

Men så hände något. När det stod om förslaget i tidningen, började våra telefoner att gå varma. Upprörda människor morrade över hur dumt förslaget var. Andra frågade vad de kunde göra för att få bort det. En av våra förtroendevalda ville starta en namninsamling.


Zakaria Abdi Aziz skriver på namninsamlingen.

Så sagt blev gjort och vi startade en namninsamling. Många av våra förtroendevalda och flera anställda samlade in namn ute i bostadsområdena och på två dagar hade vi fått ihop över 800 namn. Vi räknade ut att de 10 miljonerna som politikerna ville ta motsvarade en hundralapp i månaden för alla AB Kristianstadsbyggens hyresgäster. Vi skrev debattartiklar, pratade med politiker, skrev brev till alla politiker som sitter i kommunstyrelsen och pratade under tiden med massor av hyresgäster.

Och då hände något mer. Vi fick tid hos kommunalråden och en av dem är Pierre Månsson (m) som är kommunstyrelsen ordförande i Kristianstad. På mötet sade Pierre Månsson att de hade bestämt sig för att dra tillbaka beslutet. I stället skulle man låta AB Kristianstadsbyggen bygga en näridrottsplats på Österäng, där många kommer att få glädje av den. Vi hade lyckats göra ett eget suddgummi som suddade bort förslaget!

Så det blev som hyresgästerna ville. Men på köpet fick vi i Hyresgästföreningen mer än så, nämligen vissheten om att vi tillsammans kan få politiker att ändra sig. Att arbeta medvetet mot samma mål svetsar samman. Vi var arga, glada, peppade, stressade och fast beslutade att vinna tillsammans under de där veckorna i våras. Och det sitter fortfarande kvar i vår förening.

När Pierre Månson beslutat sig för att dra tillbaka förslaget skickade vi blommor till honom. Men såhär i efterhand tänker jag ibland att vi kanske skulle ha skickat ett suddgummi till honom istället? Fast nej, förresten – han var verkligen värd blommorna! För de 2 457 namnen som vi totalt samlade in behövde vi ju aldrig överlämna till honom.

Lotta Jidewå
Ordförande i Hyresgästföreningen Kristianstad

01 oktober 2012

Gästblogg från Norrköping: Ska det se ut så här?


Den här veckan och nästa får min blogg få vingar. Den kommer att göra nedslag i sex bostadsfrågor runt om i landet. Först ut är Anita A Landegren, hyresgäst i Norrköping.

video

Jag bor i Norrköpings kommun, i Åby, och jag har alltid tyckt att det är det bästa stället i hela världen. Det är vackert, lagom stort och här har folk alltid hjälpts åt att ta hand om varandra och här har tanken om rättvisa alltid varit levande. Men sen hände det något. Lars Stjernkvist (S) ångade in i verkligheten och vips var trivseln jag tidigare känt rejält naggad i kanten.

Sossen Stjernkvist visade sig inte värna om såna som mig, såna som inte har världens fetaste plånböcker. I stället tycker han att många som redan har det kärvt bör få det lite kärvare. Den rättvisa hans parti tidigare stod för flög all världens väg.

Stjernkvist tycker att hyresgästerna hos det kommunala bostadsbolaget i Norrköping ska betala mer i skatt än andra. Vi tvingas därför, år efter år, att tillsammans betala in mångmiljonbelopp till kommunen. Det sker samtidigt som vi bor i hus som är extremt dåligt underhållna.

Vad tycker vi hyresgäster om det? Det är förstås en retorisk fråga?

Personligen är jag förbannad. Urförbannad! Och jag tänker minsann tala om för alla inom hörhåll vad som sker i Norrköping. Jag hade Stjernkvist inom hörhåll men han visade sig vara helt döv för mina vädjanden om ändring.

Däremot lyssnar hyresgäster och de blir, precis som jag, urförbannade. Och den stora allmänheten lyssnar också.

Då bildas det som kallas opinion och den växer och frodas i Norrköping. Vi frågar högt och ljudligt ”Ska det se ut så här?”. Det bubblar i leden och i mitt hjärta blir det liksom lite varmt. Den där trivseln som naggades i kanten har alla chanser att helas. Vi är många och vi kommer att vinna!

Anita A Landegren
Hyresgäst i Norrköping