14 april 2014

Den kan vara glödhet och brännande in på bara skinnet hos de som drabbas men ändå inte förorsaka mer än en svag rodnad hos de ansvariga.




För 14 år sedan, skrev jag en debattartikel i Aftonbladet som jag funderar på att skicka in igen. 
Jag behöver nämligen inte lägga någon krut på att hitta nya formuleringar. Beskrivningen från 2000 håller, läget på bostadsmarknaden är sorgligt nog detsamma nu som då. Med ett undantag. 
Det var nog värst i Stockholm då. Idag är det ännu värre i Stockholm och det har spridit sig till resten av landet i små som i stora orter.

I dessa dagar är alla politiker jag träffar överens om att vi har en omfattande bostadsbrist i en majoritet av kommunerna. Att det drabbar tillväxten, att det byggs för lite hyresrätter, att hyrorna i nybyggda hus är för höga, att det inte verkar bra om människor måste flytta när deras hus byggs om
och hyrorna höjs långt utöver vad de har råd med, att hyresrätten är orättvist beskattad och att vi inte
ska ha marknadshyror. Fast just när det gäller marknadshyror så får man tråkigt nog räkna bort Centerpartiet.

Men bara för att det är ett riktigt elände behöver det ju inte vara en het politisk fråga. Den kan vara glödhet och brännande in på bara skinnet hos de som drabbas men ändå inte förorsaka mer än en svag rodnad hos de ansvariga.

För när det drar ihop sig till val vill alla partier fokusera på sina kärnfrågor. Och inte hos ett enda parti är det en kärnfråga om medborgarna ska ha någonstans att bo till rimliga hyror.

Men nu har i alla fall bostadspolitiken tagit upp sig till bubbelnivå. Nyligen genomförde Sifo en undersökning för vår räkning om vilka områden som väljarna rankar som viktiga. Bostadspolitik var, tillsammans med försvaret, den enda frågan som klättrade uppåt.

Om oroligheterna i Ukraina håller i sig så kommer givetvis försvarspolitiken klättra vidare uppåt. Nu vill alla renovera försvaret. Men försvarsfrågan är ändå inte i närheten av att vara så het som när säldöden tog MP in i riksdagen eller när Piratpartiet och Junilistan seglade in i EU på kraftigt växande opinioner som höll i över valdagen.

Det är annorlunda med bostadsfrågan. Den gnetar liksom på år efter år, det blir värre och värre men den kommer aldrig upp sig till de höga politiska höjderna. Märkligt är det. Ett land som inte kan se till att det byggs hus som människor kan bo i är illa ute.

I Godmorgon Världen i går deltog marknadshyresförespråkarna Anna Dahlberg, Expressen och Maria Ludvigsson, SvD. De tillhör de som menar att vi har korkade och fega politiker. De törs inte ge sig på bostadspolitiken och med bostadspolitik menar de vad jag förstår hyressättningen och ränteavdragen. Inför man marknadshyror så löser sig resten.

Det fick programledaren att sammanfatta deras resonemang med orden, bostadspolitik är alltså alltings utgångspunkt. 

Så ska man tro på detta så är bostadspolitiken långt ifrån någon bubblare. Alltings utgångspunkt kan väl inte bara vara en bubblare. Fast med deras definition av vad som är alltings utgångspunkt, marknadshyror, så hoppas jag att det inte ens är en bubblare.

Men Maria Ludvigsson, SvD, hyste gott hopp. Nu när till och med (KD ) blivit marknadsliberal, sa hon. Har de det?

Stefan Attefall (KD)  har inte ringt och meddelat mig att han ändrat sig och inte längre vill stå för sina formuleringar i vår gemensamma debattartikel. Men vem vet vad som kan bli hett i en valrörelse. Så debatten om marknadshyror kommer säkerligen att fortsätta på samma sätt som den gjort i 50 år. För hyresgästerna är det lika viktigt nu som det alltid har varit att delta i den debatten.
Marknadshyror har inte löst ett enda problem i de länder som provat.

07 april 2014

Likt skräddare lever debattörerna på den svaga ytspänningen




Bostadsdebatten lever på ytan. Förslagen svischar förbi men de har ytterligt sällan, om ens någon gång, föregåtts av några djupgående analyser och det görs aldrig några konsekvensanalyser.

Debattörerna tar sig aldrig under vattenytan.  Likt skräddarna opererar de i stillastående sötvatten och vilar på den tunna ytspänningen.Skräddare återfinns lite här och var. De förekommer flitigt i olika kommissioner och på en del ledarsidor inte sällan är de nationalekonomer

Men också någon enstaka statsvetare visar sig, förvånansvärt nog, vilja leva på ytspänningen. Jenny Madestam skrev i Expressen i lördags att:

" I utredning  efter utredning pekas ett antal grundläggande problem med svensk bostadsmarknad ut" 
Jaså minsann. Vilka utredningar då?

Enligt Wikidpedia är utredning är ett projekt som syftar till att analysera en fråga och sammanställa information dvs fakta kring den.

Och det är väl precis det som saknas i de rapporter som produceras och som nu upphöjs till utredningar. De är sprängfyllda med teorier och påståenden men inga fakta och inga analyser hår att spåra.

Till och med statliga utredningar låter bli att utreda.Hyresbostadsutredningen till exempel. Där förs inga djuplodande resonemang överhuvudtaget. Men så har den inte heller remitterats utan blivit kvar i någon låda på regeringskansliet. 
Man kan ju inte bara påstå vad som helst i en utredning. Då är det inte någon utredning. Ändå räknas den i debatten.

Nybyggarkommissionen med Göran Persson i spetsen har inte heller gjort någon utredning. 
De ägnar några rader åt att beskriva vad de kommit fram till efter att först ha försökt bli överens med sig själva. 
Agneta Dreber är uppenbarligen en ideologisk anhängare av marknadshyror.
Det är inte Göran Persson som säger i tidningen Bofast att han tycker att ekonomer kan vara rationella men deras teorier  spricker när de krockar med verkligheten.
Olle Westberg tycker inte att man ska komma med förslag som inte har någon politisk framtid.

Men vad spelar sådant för roll. Det är mumma för skräddarna på de borgerliga ledarsidorna när de kan få fatt i någon socialdemokrat som uttalat sig i riktning mot mera marknad i hyressättningen. Aldrig någonsin har väl Göran Persson och Mårten Palme framstått i ett sådan förklarat skimmer. 

Mårten Palmes sk forskningsrapport ägnade också några rader, inte till att redovisa forskning, utan till att påstå att det vore bra om hyrorna i attraktiva områden höjdes mm

En intressant fråga är om Mårten Palme vet hur hyrorna i attraktiva områden ser ut. Om man anser att de borde höjas så är det ju inte så dumt att tala om på vilka nivåer de ligger idag, vilka höjningar det skulle vara fråga om för att det hela ska fungera optimalt samt fundera på vilka konsekvenser för individ och samhälle det skulle få att gå mot marknadshyror. Fast något sådant gör han inte.

De flesta vet inte ett dugg om hur hyresnivåerna ser ut.  Jag träffade chefsekonomen på Swedbank för ett tag sedan. Hon hade ingen aning, hon trodde att hyrorna var betydligt lägre i centrum än i förorterna. 

Det är de inte. Oavsett om det handlar om icke renoverade och icke stambytta fastigheter, nyproduktion eller stambytta och renoverade fastigheter så skiljer sig hyran mellan centrala lägen och ytterstad minst 30%. Vi vet för vi förhandlar hyrorna. 
Här om veckan deltog jag i en debatt där en av deltagarna tyckte att hyrorna i attraktiva områden skulle höjas. När jag frågade på vilka nivåer hyrorna låg så visste han så klart inte.

Skräddarna googlar nämligen på varandra. Det är därför samma mantran återkommer i alla dokument enligt den välkända  modellen att om du upprepar en lögn tillräckligt ofta blir det så småningom en sanning.

Jenny Madestam vet inte heller hur hyrorna ser ut, det är jag nästan hundra på, men hon är säker på att det det bor människor i billiga hyresbostäder i attraktiva områden som inte flyttar på sig.

Men de måste fås att röra på sig. Rörligheten måste öka, åtminstone i hyresrätten. De andra kan väl vad jag förstår bo kvar om de trivs.  Ut med de i hyresrätt och in med andra som kan betala.  

Man måste ha kontakter och pengar för att få en lägenhet, skriver hon.

Just precis. Att det ska bygga på kontakter tycker  både fastighetsägare och politiker. 
Vad vore det för socialistiskt påhitt att tvinga fastighetsägarna att lämna lägenheterna till bostadsförmedlingen? Då är det bättre att vi kan välja hyresgäster själva, tycker de uppenbarligen och då blir det så.
Det är inte hyrornas fel det är så fastighetsägarna vill ha det.

Om inte Madesten vet det så kostar de nybyggda lägenheterna sådär 10 000 för en etta och 18 000 för en trea. 
Eftersom Madestam är statsvetare så vet hon så klart att vi avskaffat hyresregleringen och hon vet säkert också att hyrorna i nybyggda hus sätts efter en egen lag om presumerade hyror.

Det lönar sig inte att äga hyresfastigheter pga av hyresregleringen skriver hon. Gör det inte?  Madesten borde kanske i syfte att skaffa sig kunskap besöka nästa IPD seminarium. Där jublar de över vilken fantastisk avkastning bostadsfastigheter ger.

En sak som skräddare har gemensamt är att de tycker att politiker är dumma i huvudet. Väkdigt dumma, de förstår varken sitt eget bästa eller medborgarnas.

De är rädda för Hyresgästföreningen och avstår därför från att göra det som skulle vara bäst för hyresgästerna. 

Det kan hända att vi har politiker som kollar lite under vattenytan och upptäcker att ingenstans i något enda land har marknadshyror löst några problem. Däremot skapar det nya problem.

I Tyskland har de bostadsbrist trots att de har marknadshyror. De har tvingats införa en lag för att stoppa hyreshöjningarna, reglerade marknadshyror. Kul kombination. 

Det kostar de tyska skattebetalarna 17 miljarder euro i stöd till de som inte har råd att betala hyran eller till andra åtgärder.
Och så ser det ut i andra länder också. De som vill ha marknadshyror måste också säga att de vill ha ett system med "social housing". Det är den logiska konsekvensen av marknadshyror. Det finns inte något enda land som är bevis för motsatsen.











03 april 2014

Plockepinn-rapporter och hit och dit-utredningar




Denna twitterkonversation mellan riksdagsledamoten Nina Lundström (FP) och fastighetsägarlobbyisten Lindvall gick att läsa i förrgår. Martin Lindvall har upptäckt att Boverkets rapport om det svenska hyressättningssystemet kan ge upphov till "citatbonaza".

Eftersom bonanza enligt ordboken betyder guldåder, händelse som tillför framgång och rikedom, gudsgåva, manna-från-himlen så trodde jag att Boverkets rapport hade förflyttat Martin Lindwall till nya härliga bekräftelsehöjder.

Men så är det sannolikt inte för han tycks mena att man i Boverkets rapport, om det svenska hyressättningssystemet, kan hitta lite av varje. Både det som stöder ens åsikt och det som drar ner humöret på en. Och så är det inte bara med Boverksrapporter. Så är det med statliga utredningar och lagstiftning också.

Man kan ägna sig åt lite "plockepinn" lekar i alla dessa "hit och dit utredningar" som florerar. För något under av klarhet är de i sanning inte. Man kan hitta stöd för helt motsatta ståndpunkter i en och samma rapport/proposition/betänkande. Som upplagt för citatjakt. Vem vill inte ha regeringen/riksdagen bakom ryggen när man säger något?

I exempelvis lagen om allmännyttiga kommunala bolagen vimlar det av plockepinn-möjligheter eller citatbonaza för den som vill hitta citat som stöder ens åsikt.

Fastighetsägarna gillar skrivningarna om att allmännyttan ska verka på en konkurrensutsatt marknad där stöd till dessa företag kan bli konkurrenssnedvridande. Även de allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolagen måste således agera affärsmässigt och åläggas normala avkastningskrav, står det.

Men kan väl utan vidare säga att jag själv brukar använda mig av det faktum att regeringen skriver att de kommunala bostadsaktiebolagen inte tillkommit för att skapa vinster, utan för att tillgodose ett allmännyttigt ändamål. I den meningen är det allmännyttiga syftet överordnat andra aspekter. 

Mycket klargörande citat tycker jag.

Boverket kritiserar exempelvis i sin rapport dagens hyressättningssystem, vilket väl Lindvall tycker är lite manna-från-himlenaktigt. 

Men så lite längre fram konstaterar de att ”ett marknadsbaserat system troligen skulle leda till stora sociala konsekvenser om inte dessa motverkas med andra typer av insatser”.

Precis tänker jag då.

Det måste man väga in när man kräver marknadsanpassning vilket man exempelvis inte gör i de kommissionsrapporter/forskningsrapporter som sett dagens ljus på sistone.

Vi måste man resonera fram och tillbaka men inte i den här utsträckningen. Det skapar bara förvirring, inte bara i debatten utan också när domstolarna ska tolka lagen.

26 mars 2014

Hjälp, vi vill inte ha några stimulanser. Vi lovar att bygga ändå.




Vi ska inte ha något gammalt subventionssystem. Det måste vara en av de meningar Stefan Attefall har hört sig själv säga ett oräkneligt antal gånger.  Tätt följd av meningen: I Finland har de byggt dubbelt så mycket som oss. 

Byggbranschen vill inte ha några subventioner, säger Attefall. 
Ja, men bygg då. 

Men det gör de inte och bostadsbristen blir allt värre vilket DN rapporterar om idag.
Ingen annan bransch mig veterligt är sådana motståndare till stimulanser som byggbranschen.

Tänk om krogägarna hade satt sig på tvären och gått till angrepp mot regeringens planer på att sänka krogmomsen. De hade kunnat anföra att de visst kan laga mat och att det inte gör något  om folk inte har råd att äta. ROT-branschen hade kunnat använda snarlika argument. Vi kan visst renovera och det gör inget att folk inte anlitar oss. 

Men någon motståndsrörelse mot stimulanser syntes inte till, tvärtom. Ibland tycker regeringen att det är viktigt att stimulera verksamheter och branscher som de inte fungerar. Så då laddar de upp ned lite stimulansåtgärder för att få rull på det hela. Uppenbart fungerar inte bostadsbyggandet men där väljer regeringen bostadsbrist före bostadsbyggande.

Varför håller Attefall på med att hänvisa till Finland? Orsaken till att de bygger där är att de har ett subventionssystem. Sådant som Attefall inte tycker om.

20 mars 2014

Attefallshus


Här ses bostadsminister Attefall ta med sig finansministern in i det som kanske kommer att kallas Attefallshus eller c/o Attefall som Sommarnöjen döpt sin prototyp till.

De kanske gick in i huset och stängde om sig för säkerhets skull så inte lagrådet skulle komma och bråka. Lagrådet har med skärpa avstyrkt detta regeringsförslag som de anser strider mot en rad lagar bland annat grundlagen. Men det är bostadsbrist så då gäller det att hänga på låset och lansera lite alternativ till bostadslösheten.

Visserligen heter firman som tagit fram huset Sommarnöjen och i deras brochyr som jag fick av Attefalls statssekreterare Ulf Perbo sägs att huset är ett komplett andrahus för släkt, skräddarsytt bastuhus, gästhus och privatkontor.

Men det är det inte fråga om enligt den politiska beskrivningen, för då hade varken Borg eller Attefall tagit sig till Norrmalmstorg. Huset ska minska bostadsbristen är det tänkt.

Så in i husen ska alla de bostadssökande unga vuxna (289 000st) flytta. Inte några gäster som vill bada bastu.

Nu är det bara att hoppas att landets villaägare fyller upp sina tomter med Attefallshus och använder de till uthyrning. Ingen vill ju att det ska gå lika illa med den här satsningen som det gjorde med förra mandatperiodens största satsning, ägarlägenheter. De blev 23 st i Stockholm.

16 mars 2014

Breaking news





Ser vi på historien förefaller en slutsats uppenbar. ”Marknaden” har aldrig klarat av att bygga bra bostäder åt människor med låga inkomster. Redan på 1800-talet engagerade sig välgörenhetsstiftelser, kommuner och de företag där arbetarna jobbade för att bygga bostäder. Kommunerna fick undan för undan en starkare roll i detta bostadsbyggande, med staten som ekonomisk garant.

Det och mycket annat skriver jag och Hans Lind, KTH, i Svenska Dagbladet. 

Läs vettja, det är bara att klicka på 
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bostadsbristen-pressar-de-svagaste-grupperna_3355596.svd

07 mars 2014

Varför måste hyrorna i attraktiva områden höjas?



Lägesfaktorn måste få större betydelse. Hyrorna i attraktiva områden måste höjas.
   
Detta mantra återkommer och återkommer och så återkommer det igen i den ström av lite lätt akademiska kommissionsrapporter som sköljer över oss. Och förstås på ledarplats, på nyhetsplats och på debattsidan i DN. 

Men vad är det då som är så bra med allt högre hyror i attraktiva områden? Finns det möjligen någon gräns för hur höga hyrorna där ska vara?
Något sådant får man aldrig veta.

I samtliga kommissionsrapporter är det soprent på information om hur höga hyrorna idag är och hur de redan skiljer sig åt mellan olika områden. Myter är det däremot gott om men fakta lyser helt med sin frånvaro.  

Därför förs heller ingen diskussion om det kanske redan är tillräckligt stora skillnader eller om det ska skilja 50-60-70 eller rent utav 100% i hyra mellan olika områden.

Om man höjer hyrorna för de som har begränsade ekonomiska möjligheter att hänga med så ökar givetvis rörligheten. Åtminstone för stunden.   
För när de som bor där väl gett upp och flyttat på sig så flyttar någon in som kan betala en högre hyra. Men sedan då?

Tänk om de som har råd att betala höga hyror får för sig att bo kvar? Hur ska man då få bort dem så att ruljansen kan fortgå. 
Och vart ska de som måste flytta på sig flytta? 

Fast samtidigt påstår samma debattörer att det redan är sprängfullt med höginkomsttagare i attraktiva områden och eftersom de har råd att bo kvar även om hyrorna höjs så blir det väl lite si och så med rörligheten för deras del.

För bruksvärdessystemet har minsann inte stoppat segregationen säger de. 
Trots att alla försökt eller?  
Fastighetsägarna har gjort allt vad som står i deras makt för att se till att det ska bli så dyrt som möjligt att bo i våra innerstäder för att sedan klaga på hur misslyckad bruksvärdessystemet är som motkraft.

Hur mycket måste hyrorna upp för att få hyresgäster att flytta, de förmodas ju sitta där och tjyvhålla på sina attraktiva kontrakt.
Berätta gärna det för det är väl ett rimligt krav när man tycker sig lansera verkningsfulla förslag. 

Göran Persson och Mårten Palme, vad säger ni, hur mycket ska det kosta att bo centralt för att ni ska få till den rörlighet ni vill se?

Det är självklart att det är bra för de fastighetsägare som äger fastigheter i attraktiva områden. Det är vara att casha in. Det går ju strålande redan idag.

Men jag antar att man menar att om hyrorna höjs i attraktiva områden så kommer de attraktiva områdena att förtätas och så kommer det att byggas hus för mera vanliga inkomsttagare i de oattraktiva områdena.

Tittar man på hur de bygger när de slipper det förkättrade bruksvärdessystemet så är det ju inte precis det som sker.
Det som byggs nytt blir bara dyrare och dyrare ju mera kalkyler och ju mindre bruksvärde de får räkna med.
Varför tar de inte chansen att visa hur bra det går när de är befriade från bruksvärdessystemet? 

Nä säger de då, det är för osäkert att bygga hus när vi bara vet hur hyran ska bli de närmaste 20 åren! Det skulle göra andra investerare på andra marknader gröna av avundsjuka att ha det så förspänt. Dessutom på en bristmarknad som ser ut att vara det i årtionden framöver.

Det finns tiotusentals privata fastighetsägare och de äger i genomsnitt en handfull lägenheter och de bygger givetvis ingenting.  Allmännyttan i storstäderna gör gigantiska vinster och de bygger svindyra lägenheter i A lägen.

Men den vikigaste frågan är ändå vad samhället tjänar på att skilja människor ifrån varandra genom att införa en ekonomisk zonindelning av våra städer. Vad gagnar det till?

Vi bor inte i någon låda på tredje våningen. Vi bor i ett sammanhang och det sammanhanget ska vi vara rädda om.

05 mars 2014

Ekonomer, ekonomer , professorer och professorer lever i teoriernas värld


Så här tycker jag om S ekonomernas rapport 

http://www.hemhyra.se/riks/rapporten-ar-bade-slarvig-och-ogenomtankt

02 mars 2014

En frustrerad förvåning förenar alla marknadshyresförespråkare


En frustrerad förvåning förenar alla marknadshyresförespråkare. 

Att låta marknaden sätta hyran är en sådan självklarhet för de troende så det borde vara uppenbart för alla andra också. Punkt slut.

Anhängarna är därför ur stånd att hitta rationella förklaringar till varför det aldrig blir några marknadshyror. De är förblindade av sin teori.

Här har Assar Lindbeck, deras stora guru, slagits mot "hyreskontrollen" och för marknadshyror i flera årtionden och ändå håller en nästintill enig riksdag emot årtionde efter årtionde.

Det är klart att det måste kännas obegripligt för de övertygade och frälsta marknadsteoretikerna. 

För om det bara finns fördelar med  marknadshyror behöver väl ingen tveka? 
Ändå gör de flesta det.

En vanlig förklaring till att marknadshyror inte blir verklighet är att politiker av alla sorter är rädda för Hyresgästföreningen. 
Senast lanserad av Centerstudenterna.

Men varför ska en enda människa  behöva vara rädd för Hyresgästföreningen om marknadshyror bara har fördelar? Då finns det ju inget att skrämma hyresgästerna med.

Alla borde väl bli nöjda om marknadshyror skulle innebära att byggandet ökar,  köerna försvinner, alla outsiders blir insiders, ungdomar får förstahandskontrakt på en lägenhet med rimlig hyra, alla som vill kan bo i Stockholms innerstad, fastighetsägarna slutar med svarthandel av hyreskontrakt (det är bara fastighetsägaren som bestämmer vilket namn det står på hyreskontraktet) , fastighetsägarna börjar frivilligt lämna alla sina lägenheter till bostadsförmedlingen eftersom de är trötta på modellen med att det krävs kontakter för att få en lägenhet av dem.

Enligt Wolidarski i DN idag skulle godtycket upphöra, det skulle inte finns några tomma lägenheter, bostadsbeståndet skulle användas rationellt, stora ytor skulle inte används fel, människor som vill flytta skulle flytta och ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter skulle upphöra. 


Peter Wolodarski teori är att ingen ledande politiker av taktiska skäl villl ta i frågan före valet, lika lite som en gång Bertil Ohlin.

Vadå för taktiska skäl?  

En god taktik när man vill lansera goda förslag är väl att passa på att göra det före valet. 

För inte kan väl Wolodarski mena att det finns en massa minusposter med marknadshyror som skulle kunna användas för att skrämma upp väljarna?

Inte kan väl marknadshyror leda till så stora hyreshöjningar så att det blir ett öronbedövande klirr i fastighetsägarnas kassakistor som redan är välfyllda.

Inte ska väl hyrorna bli så höga så att man behöver fasa in dem under mycket lång tid som Fastighetsägarna vill så att människor inte ska behöva flytta från sina hem.

Inte ska det väl bli så stora förmögenhetsöverföringar till fastighetsägarna så att man måste införa en vinstdelningsmodell som Assar Lindbeck föreslår.

Inte ska väl Anders Borg behöva hosta upp några miljarder för att täcka upp med bostadsbidrag så att folk ska klara den nya hyran.

Inte ska det väl bli lika illa som i Finland att byggandet inte ökade när man avreglerade.

Inte ska vi väl behöva införa en modell med social housing som alla andra länder med marknadshyror har. 
          
Det hade kanske varit lite lättare för både Wolodarski och andra om det funnits några exempel på länder med marknadshyror där det blivit precis så bra som de hävdar att det kommer att bli.

Men det finns inga sådana exempel.
Det finns bara en lång rad med exempel på motsatsen till det lyckorike som marknaden förmodas skapa om den fick sköta prissättningen.

Sanningen är att det är dyrt att bygga och att det är där det sitter fast. 

Marknadshyror leder inte till lägre markpriser, lägre byggmaterielpriser, lägre skatt på hyresrätten, fördelaktigare exploateringsavtal, kortare planprocesser, smartare upphandlingar eller någonting annat som gör att hyrorna i nyproduktionen idag är så förtvivlat höga.

Och inte ens med de hyresnivåerna kan de bygga. Då är det inte hyrornas fel.
      

     

20 februari 2014

Krisprogram för en politik i kris

Så har den då kommit.

Den första kommissionesrapporten om hur det ska gå till att erbjuda befolkningen tak över huvudet.
En uppgift som hittills visat sig vara för svår för det högteknologiska och ekonomiskt starka Sverige.

Vilket väl får betraktas som en politisk kris av stora mått. Alternativt är det en kris för den marknad som enligt många är dem som fått uppdraget att se till att det produceras bostäder som människor har råd att bo i.

Nu har det i vart fall blivit den växande konsultbranchen, som i stor utsträckning består av fd politiker, som tar på sig att ta fram förslag på politiska åtgärder. Sådant som de politiska partierna förr i tiden sysslade med.

Idag presenterade Nybyggarkommissionen, Göran Persson, Olle Wästberg, Agneta Dreber, ett 63 punkts program.

Ingen av de 63 punkterna är nya. Det ska man nu inte förvåna sig över. Det hade närmast varit en sensation om de hittat något som ingen annan tänkt på under alla år som alla skyllt på alla för att det inte byggs.

Den avgörande frågan nu är förstås vad riksdagspartierna tycker är möjligt eller omöjligt att genomföra.
Att ge sig på stora befolkningsgrupper ett valår har aldrig varit någon populär sysselsättning ett valår.

Kommissionen vill öka rörligheten på bostadesmarknaden. Det förutsätter att människor lämnar sina hem, hittar ett nytt hem så att de som saknar hem kan flytta in. Problemet är förstås inte lika bekymmersamt om det fanns några bostäder att flytta in i för de som ska flytta ut. Hade det funnits det så hade de som står utan bostad kunnat flytta in i dem utan att andra behövde flytta ut.

På hyresmarknaden är det populärt att föreslå att hyrorna ska höjas så att de som bor där drar iväg, kallas med ett finare uttryck för att rörligheten ökar. Marknadshyror skulle ju få precis avsedd effekt.

Hyrorna skulle höjas med 68%, enligt Boverket, och då behövs det inte mycket till ekonomiska kunnande för att räkna utt att många blir tvungen att flytta.
Så första delen är det väl inga problem med. Utom för de som måste flytta.

Men den endra delen av det hela är ju mer problematisk. Vart ska de flytta?

Så kommissionen säger att det inte är möjligt att införa marknadshyror på kort eller medellång sikt. Hur många år dessa sikten är vet inte jag. Men en sak vet jag marknadshyresförespråkarna slår sig aldrig till ro.

I minst 50 år har debatten om marknadshyror pågått. De politiska partierna spjärnar emot av goda skäl.
Det fungerar inte i något annat land varför skulle det då fungera här?

Man kan ju då undra över varför Göran Persson blivit en anhängare av marknadshyror.
Igår skrev jag en debattartikel med Socialdemokraternas talesperson Veronica Palm där Socialdemokraterna säger nej till marknadshyror.

Man får vara glad över att Göran Persson är konsult numera.

Kommissionen tycker att man ska införa en Stockholmsmodell för att få någon stil på hyressättningen i Stockholm. Det finns en sådan men de gick i stöpet när fastighetsägarna vill öka det totala hyresuttaget när en sådan modell skulle införas.
Alla tre VD:ar i allmännyttan i Stockholm hade visserligen undertecknat ett papper där det stod

"Stockholmsmodellen skall i sig inte leda till något ökat hyresuttag utan skall utgöra grunden för kommande fördelning av hyror vid tillämpning av modellen."

Arbetet med Stockholmsmodellen avstannade därför att man inte ville stå för vad man skrev under den 14 februari 2011

Vem vet det kanske tar sig igen nu när Nybyggarkommissionen skriver att
"Principen bör vara att det totala hyresuttaget inte ska öka till följd av modellens införande"




13 februari 2014

Vem är vem och vad är vad


 
Denna lite suddiga bild föreställer Ulrika Franke och Olle Westberg. Jag lyssnade på dem på en konferens häromdagen.

Den ene företräder Bokriskommissionen och den andre företräder Nybyggarkommissionen.
En av de är med och finansierar en av kommissionerna men sitter själv i den andra. 
Bägge tillhör samma parti. 

En kommission jobbar på uppdrag av Handelskammrarna och Fastighetsägarna. I den kommissionen ingår Ulrika Franke. Ulrika Franke är också VD för Tyrens som hyr och häpna är med och finanansierar den andra kommissionen där Olle Westberg ingår.

Det är förmodligen inget konstigt med det. 

Men Olle Westberg sa att hans kommission, som Tyrens är med och finansierar,  inte kommer att lägga några förslag som de politiska partierna kommer att rata. Oavsett vilken regering det är som sitter i oktober så ska de gilla Nybyggarkommissionens förslag.

Eftersom alla politiska partierna utom (C) har beslut på sina stämmor, landsmöten eller kongresser om att säga nej till marknadshyror, eller vad de nu är omdöpta till, så kommer det inga sådana förslag.
20 februari får vi som är på Medelhavsmuseet veta för då presenterar de sina förslag. 

Bokriskommissionen där Ulrika Franke ingår har däremot sitt fokus på hyressättningen. Den ska göras om, omregleras kallar Fastighetsägarna det. Man vill ha marknadshyror fast det ska ta väldigt lång tid och tas i omgångar.

Klas Eklund som är ordförande i denna kommission har ägnat mängder av mediautrymme åt att tala om hur uschlig vår hyressättning är. Fastighetsägarna lär få ut det de vill av hans kommission.
 
Fast det kan bli ett förslag som de politiska partierna kan komma att rata av samma skäl som gör att Nybyggarna avstår från den typen av förslag.

Olle Westberg är folkpartist. På folkpartiets landsmöte satt Ulrika Franke ordförande när de klubbade sitt nej till marknadshyror och ställde sig bakom den hyressättningsmodell vi har.

Det behöver inte vara något fel på detta, bara lite förvirrande kanske.

Eller som Gunther Grass sa. Att sitta på flera stolar håller en i form.

09 februari 2014

Fishbowl på Hasseludden


 
Nu är det ute med paneldebatter. Nu ska man ha fishbowl. Jag var på Hasseludden i tisdags för att fishbowla med Fastighetsägarnas VD Reinhold Lennebo. Eftersom jag bara bowlat med klot och fiskat med spö tidigare så fick jag gå till urkunderna, Wikipedia.
För att få ett säkert besked om vad fishbowl var så tryckte jag på svensk översättning (gör aldrig det); "En fördel med ett vatten konversation är att den är lämplig för stora grupper. En annan fördel är att de minskar skillnaderna mellan högtalarna och publiken. Dessa två skäl har gjort fishbowls populär i deltagandegruppmöten och konferenser", stod det.
Fast det visade sig tyvärr vara precis som vanligt. Jag och Reinhold Lennebo stod på scenen i jämnhöjd med högtalarna, vattnet stod på borden och den kostymklädda publiken satt uppradade.
Lite besviken blev jag allt.
Reinhold inledde med att säga att han hade drömt om mig. Och han såg onekligen lite hängig ut. Han kanske hade sett sig själv simmandes runt runt med mig i en vattenfylld glasburk utan luft. Och lite så var det. För det var meningen att publiken skulle vara aktiv och det var de inte.
Utom Svante Hagman, NCC, som mest verkade vilja göra sin plikt och bidra med några frågor. Jag tycker att NCC i långa stycken resonerar på ett bra sätt. De är aktiva och söker efter bra lösningar. Fast NCC ligger förstås på plus också för att de inte tycker att hyreshöjningar är det som kan befria byggandet.
Det tycker däremot Reinhold Lennebo. Han är såå noga med att poängtera att dessa höjningar som måste till inte får kallas marknadshyra. Fast de vill ta bort den nuvarande hyressättningen, den nya hyran ska spegla vad kunderna efterfrågar, det ska kallas omreglering och det ska ta jättelång tid så att hyresgästerna inte drabbas för hårt.
Man förstår därmed vilka höjningar det är fråga om.
Sedan frågade en man i allmännyttan om det inte vore bra med mångfald. Hans variant av mångfald var att man skulle renovera en del av miljonprogrammet och låta en del vara orenoverat. Varför ska man kalla det mångfald? En del hus renoveras och andra förfaller. Det ska kallas sorgligt.
Ytterligare en man som är VD i ett allmännyttigt bolag sa att jag "återfaller i ett gammalt beteende". Detta gamla beteende består i att jag säger att alla inte ha råd att bo i hus med höga hyror. Sådant ska man inte hålla på att säga. Det finns de som kan betala sa han, de gör tillval till och med och är beredda att betala.
Det tror jag säkert. Men nu är det ju inte de som har problem att få en bostad när de har fått jobb eller när pensionen vägrar röra på sig uppåt.
Jobbar gör också sjuksköterskor, busschaufförer, ICA kassörskor mfl och de tjänar helt enkelt inte tillräckligt. En sjuksköterska har samma bruttolön som en nybyggd lägenhet på Kungsholmen. Inte heller finns det bostäder till alla de som skulle ha fått jobb hos de företagare, som jag träffade på Nalen i torsdags, om de bara hade haft en bostad.
Jag delade ut pris till årets företagare och talade bostadspolitik. Företagarna kan vara hur bra som helst men svårt att rekrytera har de pga bostadsbristen.
Tillväxten kommer i många skepnader och lönelägen. Fast innan det var fiskbowl så talade Johan Skoglund, VD hos JM, om vad  "den moderna barnfamiljen" ville ha för hall och vad gruppen "mitt i livet" önskade för kök. 
Det kan vara roligare att prata om det, det tror jag säkert, men så kostar också deras nybygge 100 000 kr/kvm.
För nu är det läge att agna med rätt bete om man vill ha lite fiskelycka. Det är inte bara de stora gäddorna som ska nappa utan också fjärsing, bleka och berggylta.
 

04 februari 2014

Den som söker skola finna eller ?



Idag har jag grävt ner mig lite i det som skrivs. Man blir ju lite nyfiken på om allt stämmer.

Den som söker skola finna sägs det. Fast ibland måste man ligga i lite extra om man ska hitta det man vill. Det vet Handelskammaren och Fastighetstidningen. De gav sig nämligen ut på sök efter dem som delar deras uppfattning om att hyrorna måste spegla efterfrågan, en omskrivning av marknadsanpassade hyror. 

Handelskammaren använder det numera så populära uttrycket, omreglering av hyresmarknaden. Fast det är samma sak det med.

Fastighetstidningen ville ta reda på hur bostadsbristen skulle lösas. De gjorde därför en enkät bland några utvalda. En av de utvalda, om än något motvillig, var jag. 

Var och en av oss fick ett antal poäng som vi skulle fördela på sådant som tidningen hade bestämt att vi fick sätta poäng på. Inga egna förslag fick förekomma.

Så kom resultatet. 

Och vinnare blev    
"En hyressättning som bättre speglar efterfrågan" med 24 poäng.

4 personer hade lagt sina högsta poäng, 5p, på denna åtgärd och en hade lagt sin 4:a.

Att Fastighetsägarnas VD Reinhold Lennebo skulle vara en av femmorna  kom ju inte precis som någon överraskning.  Inte heller Sonny Modig, tidigare VD vid MKB, överraskade. Han är ett säkert kort, en given femma på efterfrågestyrda  hyror.

Visserligen representerar Sonny Modig numera bara sig själv men han har gjort sig känd för att ha en avvikande mening jmf med andra VD:ar i allmännyttan så varför ta någon annan när det fanns en klar 5:a att casha in. Tänkte kanske chefredaktören eller så var det bara en ren slump att det blev just Sonny Modig.

Även Per Anders Bergendahl, utredare åt regeringen, var en säker femma. Han hade  redan föreslagit precis det i sin utredning. Så han fick också vara med.

När Hyresgästföreningen frågade 14 av de största fastighetsbolagen vad som hindrade byggandet så var det 2 som tyckte att man skulle ha friare hyror.

I Fastighetstidningen enkät deltar Stefan Ränk, VD Einar Mattsson, en på förhand  given anhängare av efterfrågestyrda hyror. Givetvis är det också en slump att han är med.

Och simsalabim så gick 24 poäng till Fastighetsägarnas absoluta topp prioritering, hyror som speglar efterfrågan.     

Så det kan gå.

Handelskammaren har givit ut en rapport med namnet "Bostadsbrist- farlig flaskhals för jobben". Allra sist så står det att " En omreglering av hyresmarknaden" är viktigt för att stimulera hyresmarknaden.

Det är en bra rapport. Flera företagare intervjuas så jag blev lite nyfiken på vad de kunde mena med omreglering. Men inte en enda av de sa ett endaste ord om omreglering. På frågan om vad de ville att politikerna skulle göra så svarade de;

Jag vill att det ska byggas mer, problemet är markanvisningar, planprocessen, mera kreativt byggande, riktiga hyreskontrakt är drömmen, för mycket treor och fyror, de måste inse allvaret med bostadsbristen, jobba över blockgränsen, det måste byggas lägenheter som folk har råd att bo i, ändra på handikappreglerna mm.

En hittade jag som sa att han trodde på " ett visst mått av marknadsanpassningar".

Fastighetsägarna och Handelskammaren har tillsatt en gemensam Bokriskommission. 
Gissa vad de kommer att föreslå? Omreglering av hyresmarknaden där hyressättningen bättre speglar efterfrågan? Det är nog ett säkert kort det med.

Under tiden letar de stödbevisning.
  

29 januari 2014

Bostadskonferenserna är numera fler än de byggen som kommer igång.


Är just nu på väg mot slottet. Ingen kungamiddag eller så är i faggorna utan en bostadskonferens på slottet i Västerås. Bostadskonferenserna är numera fler än de byggen som kommer igång.

Bra tycker jag, på sätt och vis, för det visar att bostadsbristen blir allt bedrövligare för allt fler för varje dag. Och då reagerar allt fler. För bostadsbristen ställer inte till det bara för den bostadsjagande individen utan också för företag (DN idag) som vill rekrytera. Jobbpolitik är att bygga bostäder.

På slottskonferensens medverkar också Nima Sanandaji som jag skrev en debattartikel ihop med i Dagens Samhälle. Han har dessutom tagit fram en forskningsrapport om sambandet mellan arbetsmarknaden och hyresmarknaden. Nina Lundström, Folkpartiets bostadspolitiska talesperson medverkar också liksom Ingela Edlund, LO.

Det ska bli kul.

28 januari 2014

Svenska folket har inte råd med fri hyressättning

Den här artikeln av Fredrik von Platen i Byggindustrin tycker jag att ni ska läsa.

Svenska folket har inte råd med fri hyressättning skriver han.
Precis så är det