Det suger i rören

Som jag rapporterat på bloggen går bostadspolitikens Hultsfred av stapeln i Gävle i dagarna två. Det är väl inget rockparty direkt. Det är tvärtom en mycket städad tillställning utan några som helst inslag av tung rock, känsloladdad country eller indiedisco. Men alla är där.

Inte alla kanske, men nästan alla svenska bostadsentusiaster är på plats. Politiker, forskare, intresseorganisatörer, förvaltare, myndigheter och byggare minglar runt kaffeborden och delar powerpoint-bilder och rapporter med varandra. Entusiaster är väl kanske att ta i, åtminstone när det gäller en del. De privata fastighetsägarna verkar aldrig ha några problem med att hålla tillbaka varje form av entusiasm. De måste vara en av de mest missgynnade och missförstådda grupperna någonsin.

Fastighetsägarna kan gå in på bostadsfonden eller kolla in denna artikel eller mitt tidigare inlägg här om de vill pigga upp sig med lite vinstsiffror. Det går ju bra för dem.

En del klagar på att det är för många stuprör och för lite hängrännor i bostadspolitiken. Men då har de inte träffat fastighetsägarna. De har varken hängrännor eller stuprör. De har sugrör. Fastighetsägarna har ett smalt, mycket smalt, perspektiv på allt: EU, regeringen, kommunerna, allmännyttan och hyresgästerna. Alla är vi till för att garantera högsta möjliga vinst till de privata fastighetsägarna, stora som små. Det suger i rören.

Maria Wetterstrand som begick sin debut på bostadsmötet visade sig vara en entusiastisk anhängare av allmännyttan. Väldigt bra, den behöver tveklöst anhängare. Det blåser upp till strid om allmännyttan och hyrorna och det är läge för de politiska partierna att börja positionera sig. Det finns gott om plats ledig bredvid hyresgästerna.