Att bo i andrahand är en nödlösning, inte en lösning

Jag har aldrig träffat en enda människa som sagt att det vore härligt att få sova i någon annans säng, sitta i någon annans fåtölj, röra i någon annans grytor, aldrig kunna packa upp och dessutom tvingas betala en hisklig summa pengar för det.

För att sedan flytta till någon ny lägenhet under tre månader och betala för hög hyra så att förstahandshyresgästen eller bostadsrättsinnehavaren kan finansiera sin utlandsvistelse. För att sedan flytta igen, och igen.

Det är möjligen ett komplement, skriver jagvillhabostad.nu på Newsmill.

Varenda en av de som hyr en lägenhet via de annonser som jag lagt ut idag skulle sannolikt få tillbaka mycket pengar om de gick till hyresnämnden. För meningen är inte att den som hyr en lägenhet av en fastighetsägare i sin tur ska hyra ut fastighetsägarens lägenhet för väldigt mycket mer än den kostar att hyra.

För att det ska gå schysst till så har den som hyr i andrahand ett skydd mot att bli utnyttjad. Men det funkar inte, bostadsbristen är alldeles för lockande att utnyttja och de bostadssökande är alldeles för desperata.

Det är därför man kan annonsera om att man tänker begå olagligheter. Bostad direkt har som affärsidé är att förmedla lägenheter till för hög hyra. Vilket väl får anses vara en märklig företeelse.

Handelskammaren tror dock på människans godhet. Om uthyrarna bara slapp betala skatt på sin andrahandsuthyrning skulle de inte ta ut så hiskliga summor i hyror.

Varken skatteverket eller Handelskammaren har en aning om hur många som tar upp hyresinkomster på deklarationen. Det går nämligen inte att få fram.

Men nog har man lite svårt att tro att innehavaren av den 65 kvm stora tvåan på Kungsholmen som han vill hyra ut från 1.4–30.9 för 13 000 i månaden med en depositionsavgift på 13 0000 eller den som vill ha 16 000 i månaden för 52 kvm på Östermalm skulle genomgå en personlighetsförändring av sådant slag att de höll sig till regelverket.

Med tiden blir man lite desillusionerad. När villaägarna anlitade svart arbetskraft infördes ROT-avdrag för att hålla de på rätt sida lagen, nu fuskar hantverkarna med ROT-avdragen och detta håller nu skatteverket sysselsatt.

Var håller alla till som tycker att även de som söker bostad ska behandlas schysst och inte utnyttjas till bristningsgränsen?

Stefan Attefall har fel om hyresrätten

Häromdagen hade Stefan Attefall en debattartikel i GP.
Idag svarar jag och Bengt Svensson, regionordförande för hyresgästerna i Västra Sverige, på den.

Så här skriver vi:

Huvudorsaken till det låga bostadsbyggandet av hyresrätter under 2000-talet är att det varit än mer lönsamt för markägare och byggbolag att bygga bostadsrätter, skriver bland andra Barbro Engman, Hyresgästföreningen.

I kölvattnet av statsminister Reinfeldts uttalanden att hyresrätten inte har någon framtid, i vart fall inte i storstädernas centrala delar, är det bra att bostadsminister Stefan Attefall på GP Debatt (17/2) slår fast att hyresrätter behövs i alla stadsdelar. Men när Attefall beskriver vad som är orsak och verkan låter han tyvärr mer som en företrädare för de privata fastighetsägarna än som en ansvarstagande bostadsminister.


Vi håller med Attefall när han säger att bostadsmarknaden fungerar dåligt och att en orsak till detta är att det under lång tid byggts för få bostäder. Detta gäller hela bostadsmarknaden, det vill säga villa-, bostadsrätts- och hyresrättsmarknaden. Men när Attefall förklarar bristen på hyresrätter med att privata investerare känt sig bundna av den kommunala självkostnadsprincipen, och därför inte investerat i hyresfastigheter, är han inte trovärdig. Alla studier som gjorts visar nämligen att avkastningen från bostadshyresfastigheter har varit högre än avkastningen från kontorsfastigheter, aktier och obligationer under de senaste 20 åren. Bostadsbristen åtgärdas genom att bygga fler bostäder, inte med en ännu bättre lönsamhet för fastighetsägarna. Och självkostnadsprincipen har inte heller gällt de senaste 15 åren vilket den borgerliga regeringen 1991-1994 slog fast i prop. 1993-94: 188 s. 83.


Mer lönsamt bygga bostadsrätter

Huvudorsaken till det låga bostadsbyggandet av hyresrätter under 2000-talet är i stället att det varit än mer lönsamt för markägare och byggbolag att bygga bostadsrätter. Att skattesystemet medger 30 procents avdrag för räntekostnaderna för villa- och bostadsrättsägare är en viktig orsak till detta förhållande.


Attefall skriver sedan att ”När marknaden fungerar kan de flesta hushåll ordna en bra bostad av egen kraft.” Visst kan det vara så, men problemet är att varken villa- bostadsrätts- eller hyresrättsmarknaden har fungerat tillfredsställande de senaste tio åren i storstäderna, vilket visar sig när priserna på villor och bostadsrätter stigit med mer än 100 procent medan lönerna bara ökat med cirka 25 procent. Prisutvecklingen de senaste tio åren är bara en logisk följd av en stor inflyttning till storstäderna och en alldeles för liten nyproduktion av bostäder.


Attefalls enda recept för att hyresrätten ska överleva i centrala och attraktiva delar är att ställa krav på att hyresmarknadens parter levererar förhandlingsresultat som gör att hyresrätten kan överleva. Det är ett anmärkningsvärt uttalande av en minister. Det är parterna på hyresmarknaden som förhandlar hyror. Och det ska de göra utan politisk inblandning.


Attefall tillsätter nu en utredning för att se över hur man kan stärka hyresrätten. Det tycker vi är bra och vi ser fram emot när Attefall presenterar en skattereform för hyresrätten som skapar likvärdiga villkor för hyresrätts-, bostadsrätts-, och villamarknaden.


Barbro Engman

förbundsordförande Hyresgästföreningen

Bengt Svensson

Hyresgästföreningen region västra Sverige

Marknadshyror i praktiken

Marknadshyror har testats i stor skala, på lokalhyresmarknaden.

”Vi ser att hyrorna nu ökar till och med fortare än tidigare på de mest attraktiva adresserna”, säger Marie Bucht, analyschef på Newsec i DN idag.

Efterfrågan är hög och stigande hyror har tvingat många att flytta och fler är på väg bort.

Under 2010 ökade hyrorna med upp mot 20 procent i fastigheter med de bästa och mest centrala lägena och hyrorna har fortsatt upp under 2011.

Så det är väl bara att byta ut lokaler mot bostäder så har vi svaret på vad som händer om efterfrågan ska styra hyrorna.

Stefan Attefall ska inte lägga sig i hyresförhandlingarna

I GP skriver Stefan Attefall att ”Hyresrätten har en framtid i innerstaden”. Det är ju bra men om Attefall får som han vill är det ytterligt tveksamt hur det går med den framtiden. Han vill föra en social bostadspolitik. hans receptet är höjda hyror.

Han skriver att ”parterna på bostadsmarknaden får förhandla om vad som är bruksvärdet i en lägenhet och utifrån det sätta hyran.”

Och precis så fungerar den svenska modellen, både på arbetsmarknaden och på hyresmarknaden, det är parterna som utan statlig inblandning förhandlar.

Så vad som får minister Attefall att uppmana Hyresgästföreningen att ta ansvar för att höja hyrorna till nivåer han gillar är obegripligt.

”Hyresgästföreningen och de privata och kommunala fastighetsägarna ta sitt ansvar och leverera förhandlingsresultat som gör att hyresrätten kan överleva”, skriver han.

Det ska han inte lägga sig i. Han är nöjd med att ha ”genomdrivit” en lag som ger parterna ansvaret för att förhandla. Låt oss göra det då!

Nu är bostadsfrågan på allas läppar. Inte riktigt alla kanske men det kommer att bli så. För det kommer att bli tydligt för alla att bostadsbrist är skadligt för samhället.

Moderaterna fortsätter att ligga i för att bedyra sin kärlek till hyresrätten. Först la de ut ljudfiler och en kärleksrubrik till hyresrätten på regeringens hemsida. Nu har de tagit fram flygblad med samma budskap.



Snart kanske de följer upp med lite skarpa förslag om att ge hyresrätten samma skattemässiga villkor som de andra boendeformerna.

Det är inte bara de som sover på soffan hos olika kompisar, de som måste tacka nej till jobb eller utbildning, de som aldrig kan flytta hemifrån, de som flyttar runt i andrahandsboende eller de som tvingas betala ockerhyror som kommer att fatta hur illa det är.

Även arbetsgivare, analytiker, politiker, framtidsforskare, ekonomer, de hängivna miljöaktivisterna och alla andra som deltar i samhällsdebatten kommer att slå larm om att bostadsbristen ger grus i tillväxtmaskineriet.

Idag skriver jag i SvD tillsammans med Maria Rankka, vd på Stockholms Handelskammare, om behovet av att bygga och ställa upp för hyresrätten.

Nog är det väldigt konstigt att ett välfärdsland som Sverige som mottager internationellt beröm inte kan ordna bostäder åt befolkningen?

I Borlänge behöver de bygga 600 nya lägenheter och där förstår de inte heller hur det ska gå till. De har mark och den är till och med planlagd. Men ingen vill sätta spaden i marken. Produktionskostnaderna har slagit i taket och Anders Borg missgynnar hyresrätten skattemässigt.

Det finns många Borlänge i Sverige.

Anders Borg får därför inget inhemskt beröm. När han gett hyresrätten samma villkor som andra boendeformer kommer han däremot att få mottaga rikligt med beröm.

DN fortsätter idag sin reportageserie MITT HEM MIN BORG, vilket inte heller det har något med Anders Borg att göra. Tyvärr för han skulle kunna bidra.

Heja DN för att ni dragit igång en viktig debatt!

Governmentleaks

Regeringskansliet la igår ut ljudfiler på hemsidan för att vi själva ska kunna klura ut vad Reinfeldt menade respektive inte menade i intervjun med DN, Governmentleaks.

Rubriken på regeringens hemsida är: Hyresrätter bra idé i city, vilket väl får anses skilja sig från DN:s rubrik: Reinfeldt dömer ut hyresrätter. I DN tyckte Reinfeldt inte att hyresrätten som idé fungerar och på hemsidan är samma hyresrätter en bra ide. Vill man så kan man lyssna och försöka förstå vad Reinfeldt egentligen menade eller så kan man nöja sig med att konstatera att han vidtog en synnerligen exceptionell åtgärd för att meddela att han tycker att hyresrätten är en bra idé.

Bra så.

Idag kan man läsa en liten notis i DN om en kvinna som fick tillbaka 20 000 kr efter ett utslag i hyresnämnden. Ett företag som förmedlar lägenheter får inte dubblera hyran. För en etta med kokvrå på 26 kvadrat fick kvinnan betala 8 500 kr, trots att hyran inte ens var hälften så hög.

Bra så.

Konsumentskyddet fungerar. Fast alldeles för sällan. Om alla som blir lurade och utnyttjade gick till hyresnämnden för att få sina pengar tillbaka så skulle företag med lurendrejeri som affärsidé få packa ihop.

Men det finns också de som jobbar för att ta bort detta skydd för konsumenterna. De anser att man ska få ta ut det man vill i andrahandshyra.

Alla är vi väl överens om att den som har en bostad att hyra ut är i ett bättre läge än de som hett eftertraktar en. Hur denna maktobalans ska fungera till konsumenternas fromma är det ju ingen som kan tro på eller?

På Hyresnämnden har man annars mängder av bevis.

Vaffö sa han på detta viset?

Vad menade Fredrik Reinfeldt egentligen med sitt uttalande igår om att hyresrätter inte fungerar i Stockholms innerstad? Varför sa han så?

Var det ett genomtänkt beslut där han efter moget övervägande bestämde sig för att nu var stunden kommen för landets statsminister att ha en bestämd åsikt om denna lilla del av den svenska bostadsmarknaden? Eller var det något som bara kom så där lite plötsligt?

Det vet man förstås inte. Men en sak vet man, han skapade mycket oro hos alla de tiotusentals hyresgäster som bor i innerstaden. Plus några till som inte begriper hur han menar och nu oroar sig över vad som kan tänkas komma som ett resultat av detta utspel.

Men nu har Reinfeldt dragit sig tillbaka till Rosenbad. Bostadsminister Attefall verkar i alla fall vara lika överraskad som alla vi andra.

Statsministern har i vart fall inte gjort någon vidare research. Han menar exempelvis att hyresgästerna "använder kontraktet i en bytesaffär med en villa eller en bostadsrätt."

Hade han hängt med lite så hade han vetat att hyresnämnden i Stockholm sedan länge ändrat praxis. Det finns lägenheter att köpa, menar nämnden, därför ska inte byten med hyresrätter accepteras.

Om man anser att hyresmarknaden fungerar eller inte beror på vilka ambitioner man har.

Det finns en grupp som är fullständigt övertygade om att marknaden fixar allt. Så de har det lätt, efterfrågan ska så klart styra hyran.

Stockholm är begränsad av vatten, det finns inte mycket utrymme för att bygga nytt och det finns alldeles för många som vill bo där. Det är ju lite svårt att se hur man ska kunna förtäta Gamla Stan, till exempel.

Det krävs ju inte så mycket fantasi för att räkna ut att hyrorna skulle rusa i höjden om det blev allmän budgivning. Det är bara att titta på bostadsrättspriserna.

Men blir hyran tillräckligt hög så försvinner efterfrågan. Det är då anhängarna av marknadshyror anser att det fungerar. Köerna är borta, det räcker för dem.

Att människor måste bo och att det kan vara viktigt för ett samhälle att inte ha en befolkning som är uppdelad i ekonomiska zoner ingår inte i deras världsbild. Hemtjänsten kan gott bo långt ut i periferin och överlämna city till de som kan betala för sig.

De tycker att bostadsrättsmarknaden fungerar bra för där finns inga köer. De som drömmer om en bostadsrätt i city har nämligen ingen kö att ställa sig i. Då finns de inte. De sitter visserligen vid köksbordet och våndas över att inte få ihop kalkylen. Men de besvärar ingen med sin blotta närvaro på samma sätt som de som stampar i kön för att få en hyresrätt.

Reinfeldts resonemang verkar bygga på att eftersom det förekommer svarthandel, fusk och annat elände så fungerar inte hyresrätten. Nä, människan är inte alltid någon kul typ. Det fuskas med det mesta. ROT-avdragen infördes för att landets villaägare inte kunde hålla sig till regelverket utan köpte hantverkare svart. Nu fuskar hantverkarna med ROT-avdrag. Ska Reinfeldt avskaffa ROT-avdraget nu?
Barnflickor betalades svart, för att komma tillrätta med detta tilltag infördes RUT-avdrag.

Mäklarna jobbar på ett tveksamt sätt med lockpriser och måste tillrättaföras. Vad ska vi göra med mäklarna?

Behövs det kan väl regelverket stramas upp. Det brukar ju vara det sätt vi använder för att komma tillrätta med människan dåliga sidor. Att sko sig på andras bekostnad är ju en vanlig sådan.

Läs fler kritiska röster:
Bostadsminister Stefan Attefall (KD) och Gustav Fridolin (bostadspolitisk talesperson MP) här.
S och V här.
SABO här och på Newsmill här.
Jagvillhabostad.nu på SVT debatt här.
GP:s ledare här.
Dagens ledare här.
Jag skriver på Newsmill här.
Studentorganisationer i Stockholm i DN här.

Hyr och häpna - en rubrik med ständig aktualitet

I morse vaknade tusentals hyresgäster i sina hyresrätter i Stockholms innerstad. Läste de DN eller kollade på morgon-tv (se inslag här) fick de veta av landets statsminister att det är en hopplös idé att bo som de bor.

Reinfeldt dömer ut hyresrätter är rubriken. Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrätten som idé inte funkar där, säger han, vilket ju kan kännas lite underligt för alla de som bor just i en hyresrätt i Stockholms innerstad.

Det är samme Reinfeldt som i regeringsförklaringen efter valet sa att hyresrättens ställning ska stärkas. Om den nu ska stärkas, än så länge finns inga förslag i den riktningen, så gäller det uppenbarligen inte Stockholm. Där ska den försvagas till utplåning. Får man förmoda att han menar.

Var den exakta geografiska gränsen går för när hyresrätten som idé funkar respektive inte funkar återstår att ta reda på.

Kan jag som bor i en hyresrätt i Hammarby sjöstad utgå från att jag bor i en mera hoppingivande hyresrätt än de gör som bor i en hyresrätt på Södermalm av statsministern klassad som hopplös? Visserligen tar det bara fem minuter att ta sig dit men någonstans måste väl gränsen gå. Hammarbyhöjden, Skärmarbrink, Gullmarsplan, eller?

Logiken verkar vara att eftersom det förekommer svarthandel och annat elände så fungerar inte hyresrätten. Så vad göra med all ockeruthyrning av bostadsrätter? Avskaffa bostadsrätten som boendeform?

Har Reinfeldt aldrig träffat några av de människor som flyttar till Stockholm för att bidra till tillväxten och som hyr bostadsrätter där de inte får skriva sig eller ha namnet på dörren? Bostadsrättsinnehavaren själv bor i en villa någonstans i Sverige och använder sin bostadsrätt för att göra sig en hacka i smyg. Bostadsbristen skapar avarter i alla boendeformer.

Allt tyder väl snarare på att det är för få hyresrätter, trycket är enormt och ökar i takt med att antalet hyresrätter försvinner. Det är ett självförvållat problem orsakat av den ombildningspolitik som Stockholms stad bedriver.

Nu ska man öka ansträngningarna för att få utförsäljningar till stånd även i ytterstaden. Det kommer att minska tillgången på hyresrätter även där.

För att få till en rejäl övergång till ägt boende vill regeringen göra det möjligt att ombilda hyresrätter även till ägarlägenheter.

För det är precis det som det handlar om, en övergång till ägt boende. Right to buy kallade Margret Thatcher det.

Risken för att Stockholm ska glida ännu mer isär är överhängande

I DN idag kan man läsa om att Stockholm håller på att glida isär. Inkomstklyftorna ökar och segregationen tilltar. Detta borde inte överraska någon enda människa.

I Stockholm har politikerna kämpat hårt för att få till stånd just en sådan glidning. Hyresrätt på hyresrätt (cirka 30 000) har ombildats och nu säljs de till högre och högre priser.

Det har varit en mycket medveten politik. För ingen har väl kunnat föreställa sig att bostadsrätter i miljonklassen ska köpas av låginkomsttagare?

Fast finansborgarrådet Sten Nordin verkar lite överraskad ändå. Han säger att det inte är bra och han tror att ingen tycker att det är bra med denna ständigt ökande ekonomiska segregation.

Vi brinner för att skapa en stad som verkligen är blandad, säger han.

Om det ska bli någon fyr på den elden så måste man lägga om politik. Fortfarande finns chansen men då måste det in lite nytt bränsle.

Stadshuset kan ju börja med att göra som Roger Andersson, professor i kulturgeografi, föreslår. Han menar att man har ”ett stort ansvar för att kartlägga effekterna” av ombildningarna. Bostadsminister Attefall verkar också vara inne på den linjen enligt DN. Här finns en rapport, från 2008, av just Roger Andersson om "Socioekonomiska och demografiska konsekvenser av ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter i Stockholms stad 1995–2004".

Samtidigt som denna kartläggning påbörjas borde man kartlägga effekterna av de dyra ombyggnader som nu görs. Hyran blir så dyr efter ombyggnaden så många kan inte flytta tillbaka till sina stambytta lägenheter.

Vart flyttar de då? Ingen vet.

Fast på goda grunder kan man anta att de drar sig längre och längre ut i hopp om att någonstans i bostadsbristens Stockholm hitta en lägenhet med en hyra som är möjlig att betala.

När man ändå är i gång behöver man gå till botten med och fundera över konsekvenserna av den syn man har på hur hyressättningen ska vara i de kvarvarande hyresrätterna i Stockholms.

Var helst jag går träffar jag politiker och fastighetsägare som är helt fixerade vid att ”läget” måste spela större roll för hyran. Häromsistens träffade jag en politisk tjänsteman på regeringskansliet som på fullt allvar sa att skillnaden i hyra mellan Östermalm och Östberga borde vara 80 procent.

Han bär uppenbarligen på en politisk dröm om att segregationen borde ökas på ännu mer genom att göra det omöjligt även hyresgäster med låga inkomster att bo kvar där de bor.

Möjligen är Östermalm ett reservat för överklassen om man tittar på de som bor i bostadsrätter. Men i hyresrätterna "är den socioekonomiska blandningen" annorlunda.

För tittar man på SCB-siffror, i procent räknat, är fördelningen jämn i hyresrätterna mellan de olika inkomstgrupperna i våra större städers "attraktiva" delar.

STOCKHOLM
Låg inkomst 25
Medellåg 22
Medelhög 21
Hög 31

GÖTEBORG
Låg inkomst 29
Medellåg 26
Medelhög 23
Hög 22

MALMÖ
Låg inkomst 30
Medellåg 28
Medelhög 22
Hög 20

Nu vill starka fastighetsägarintressen, påhejade av en del politiker, också stänga dessa stadsdelar för människor med vanliga jobb och inkomster.

Läget måste få större, mycket större, betydelse än det redan har upprepar de envist och ihärdigt. Får de som de vill så kommer på sikt endast mycket ekonomiskt starka personer att kunna bo i även i hyresrätterna i det som benämns attraktiva lägen.

Frågan är om vi har råd med det i ett land som redan brottas med en allt svårare segregation och med de sociala spänningar det medför?

Här är en kund begraven

Igår väckte det en viss uppmärksammhet när Maud Olofsson skrev på DN debatt att det var läge att skydda elkonsumenterna. I alla fall de som har tillsvidareavtal.

Marknaden ska ju fixa det mesta idag. Väldigt ofta blir det en dyr affär för den enskilde.

Inte minst elmarknaden är ju dessutom en marknad som präglas av privata monopol, brist på valfrihet, inflytande och myndighetsbestämda prismodeller.

Något kundperpektiv går inte att spåra ens med förstorningsglas. Politiken hyllar för det mesta marknaden oavsett vad dess lösningar får för konsekvenser.

Om någon får för sig att ställa sig på de drabbades sida så bekylls vederbörande för att vilja reglera marknaden.

Och det är bland det värsta man kan föreslå i dessa marknadslösningarnas tidevarv.

Så idag får Maud Olofsson på pälsen. Inte bara för sina förslag utan också för att det rådde oklarhet om det var Alliansminister Maud Olofsson eller Partiledare Maud Olofsson som agerade.

I vart fall tog Maud Olofsson emot en delegation från Hyresgästföreningen, SABO, Villaägarna, Riksbyggen och HSB i näringsdepartementets lokaler i egenskap av näringsminister.

Villaägarna hade kamera med sig, så här sa hon-

Marknadens tillkortakommanden

Tilltron till marknadens välsignelsebringande mekanismer är näst intill total. Oavsett vad det gäller upprepar de av folket valda politikerna envist att ”det ska marknaden klara”.

Men så plötsligt kan man läsa två dagar i rad i DN att man nu måste reglera marknaden. Konsumenterna far illa av de skenande elpriserna och något måste göras för att få hejd på den hotande bostadsbubblan.

Idag skriver Maud Olofsson på DN debatt att man måste reglera priset för de konsumenter som har tillsvidare avtal. De får ett oskäligt pris. Marknaden klarar uppenbarligen inte att skydda konsumenterna mot oskäliga priser.

Nu gäller detta inte elnäten. Där är det bara att betala det som står på räkningen.

Igår redovisade DN alla de förslag som finns på regleringar av villa- och bostadsrättsmarknaden.

Marknaden och dess mekanismer kommer till korta. Så här måste regleringar införas innan det barkar åt skogen.

Det finns redan ett bolånetak. Nu debatteras höjd fastighetsskatt, minskade ränteavdrag, skatt vid försäljning och höjd stämpelskatt. Man har delvis genomför amorteringskrav och nu planeras för slopade ränteavdrag för konsumtionskrediter och räntehöjningar.

Och efterfrågan på bostäder, av alla de slag, ökar och någon marknad som bygger för denna efterfrågan syns inte till.

Man får vara glad över att prissättningen på hyresrätter inte överlämnats till marknaden. För då hade vi sannolikt behövt införa någon form av reglering.

Nu behöver vi inte det. Härligt. Hyresmarknaden ligger steget före.

I elnäten blir det nya gammalt och det gamla nytt och kunderna fattigare

Kundernas intresse kontra vinstintresset är en ständigt pågående dragkamp som oftast utfaller till nackdel för kunderna.

Enligt marknadsekonomins första kapitel ska stor efterfrågan hos kunderna leda till att tillgången ökar och priserna sjunker. Men det är näst intill omöjligt att hitta detta fenomen någonstans.

På elmarknaden finns inte tillstymmelse till sådana mekanismer. Kunderna får efterfråga hur mycket el de vill så kommer det aldrig någonsin att påverka priset.

Värst är det med elnäten. De är tillbommade och oåtkomliga. Ingen kan byta man får ha det nät som finns.

Bolagen sätter själva sina priser, men måste hålla sig inom en så kallad intäktsram som godkänns av Energimarknadsinspektionen.

Energimarknadsinspektionen har lanserat en ny prismodell som kommer att kosta oss skjortan.

Enligt denna modell antas elnäten vara gamla när kostnaderna för drift och underhåll ska beräknas. Men de antas vara nya när avkastning på eget kapital ska beräknas.

Smaka på den.

Den kommer att ge oskäligt höga intäkter till nätföretagen och kunderna kan få betala närmare sju miljarder kronor mer per år i elnätsavgifter.

Om detta skriver vi idag på DN Debatt.

Finnes: Urtrötta kunder.
Sökes: Kundvänliga politiker.