Ombildningarna ökar andelen hyresrätter

Inte i verkliga livet förstås. Där leder varenda ombildning till färre hyresrätter.

Men i politiken är det annorlunda. I takt med att partierna ombildar sina ledningar så ökar antalet partiledare som bor i hyresrätt.

Det är den enda flyttkedja som verkar funka.

Den nya Vänsterledaren Jonas Sjöstedt bor i hyresrätt liksom den ännu nyare partiledaren Stefan Löfven. Ett av Miljöpartiets två språkrör, Åsa Romson, bor i hyresrätt.

Den andre, Gustav Fridolin, gjorde tappra försök att hitta en hyresrätt men det gick förstås inget vidare.

”Förhoppningen om att få en hyresrätt gick i kras. Däremot lyckades han och hans nya sambo hitta en bostadsrätt på 27 kvadratmeter. Att det blev Kungsholmen var inget medvetet val”.

Ett tidstypiskt öde alltså.

Fredrik Reinfeldt bor i hyresrätt åtminstone under tiden han är statsminister annars villa i Täby. Annie Lööf bor hyresrätt i Värnamo men i bostadsrätt i Stockholm.

Det är faktiskt en extrem siffra. Makten bor vanligtvis i villa.

Spelar det någon roll hur man bor?

Japp.

Beslutsfattare som är för lika varandra, som har samma referensramar och som i övrigt lever sina liv på ett likartat riskerar att fatta märkliga beslut.

Ett parlament bör "vara ett mikrokosmos av folket som sådant. Parlamentet skall alltså innehålla medlemmar från samhällets alla grupper och sektioner. Det kan handla om grupper baserade på kön, socialklass, religion, etnicitet, ålder och så vidare. Modellen grundar sig i att man antar att en person som kommer från en viss grupp i stort delar åsikter och erfarenheter med gruppens andra medlemmar."

Det kan alltså inte vara något annat än en tillgång i beslutsfattandet att det finns politiker som bor på samma sätt som de cirka 3 miljoner som bor i hyresrätt gör.

Nog borde du kunna knåpa ihop mer än 34 tecken, Reinfeldt?

Nöjesguiden är en svensk gratistidning med inriktning på bland annat nöje, musik, film och uteliv. Den utkommer varje månad och distribueras i huvudsak i större städer, i tidningsställ placerade på välbesökta ställen som till exempel centralstationer och musikaffärer.

Regeringsförklaringen är statsministerns tal inför riksdagen. Där redovisar statsministern vilka mål regeringen har med sin politik. Den läses upp en gång per år vid riksmötets öppnande och distribueras till bland annat riksdagsledamöter och TT.

Avsaknaden av bostadspolitik har fått så förödande konsekvenser så till och med den nöjesinriktade Nöjesguiden har känt sig föranlåten att använda 20 000 tecken för att beskriva eländet på bostadsmarknaden. Rubriken är ”Var ska vi bo?

Regeringen använder 34 tecken i regeringsförklaringen till samma sak. Men frågan om var vi ska bo har ännu inte nått författarna till regeringsdeklarationen varför det inte finns några försök att besvara den.

Om Reinfeldt är intresserad av att få några röster från de som jagar bostad så kan han ju höra efter med Nöjesguiden om han får knycka deras beskrivning till nästa år.

Tänk så härligt det vore om Regeringsförklaringen kunde kryddas med lite inside stories om hur det egentligen förhåller sig på bostadsmarknaden.

För nog borde du kunna knåpa ihop fler än 34 tecken till nästa gång, Reinfeldt?

34 tecken krävs för att skriva, Hyresrättens ställning ska stärkas. Fast några ställningsstärkande åtgärder har ännu inte sett dagens ljus.

Det finns någon ingen annan vara än en hyresrätt där man kräver ett högre pris med motivet att den man tillhandahåller är i för dåligt skick

”I första hand innebär det att vi får skjuta på nödvändigt underhåll."

Det måste vara den utan konkurrens vanligaste kommentaren efter en hyresförhandling där bolaget inte fått genom alla sina höjningskrav. Det var också exakt så Ulf Rohlén vd för Öbo sa häromdagen.

Men det finns undantag.

Hör här vad Jan Kans vd för Rättviksbostäder säger när han fick 2,5 procent istället för de 8,5 procent som hans företrädare begärt.

”Jag är nöjd med en hyreshöjning på 2,5 procent. Hade vi höjt över åtta procent hade vi inte haft några hyresgäster.

Stor del av den kostnad vi har står fjärrvärme för, men det gäller att använda pengarna på rätt sätt. I vårt bestånd som omfattar cirka 600 lägenheter är inte underhållsbehovet större än någon annanstans och genom att renovera på ett smart sätt med mycket omtanke på vad man gör kan underhållet till och med bli en investering och i längden en besparing.

Rättviks Fastigheters nye vd vill införa en total fastighetsstrategi som omfattar en 50-års underhållsplan för fastigheterna.”

Öbos vd hörs inte säga något i den stilen. Han sitter väl förmodligen i klistret men inte på grund av att hyresgästerna inte vill betala för underhåll för det vill de så klart.

De ska ju bo där. De betalar dessutom redan hyra som om de hade en lägenhet i gott skick. Nu ska de betala ännu mer för att den också ska bli i gott skick.

Det finns någon ingen annan vara där man kräver ett högre pris med motivet att den vara man tillhandahåller är dålig. Det skulle betraktas som en något udda idé i andra sammanhang.

Men det som förutom det komplicerar det hela lite till och minskar betalningslusten hos hyresgästerna i Örebro är att den socialdemokratiskt ledda majoriteten först ska ha 40 miljoner av hyrorna. Efter att de tagit sitt kan det bli läge att köpa tapeter, nya fönster mm. tycks de mena.

För politikernas avkastningskrav är inte förhandlingsbart, säger Ulf Rohlén. Vilket väl är en förklaring till att han sitter i tapetklistret.

Nä, det är klart att de inte är förhandlingsbart om de som äger det bolag han ska ratta tycker att de utan snack ska ha ut miljonvinster innan hyresgästerna kan få något underhåll.

Annars vore det väl rent affärsmässigt bättre och smartare att minska på vinstkraven och se till att hålla upp värdet på fastigheterna genom att underhålla dem. Det finns väl inga långsiktiga seriösa fastighetsägare som inte vårdar sina investeringar och håller de i gott skick?

De nuvarande kommunpolitikerna i Örebro tycks mena att den nya lagstiftningen kräver att de ska ha 40 miljoner.

Nu lär de ju inte åka finkan om de avstår från delar av de 40 miljonerna.
Tvärtom.

Avkastningskraven: ”utgår alltid, oberoende av ägare, från den lokala marknadssituationen och varje företags egna förutsättningar. För aktörer med ett långsiktigt perspektiv är det också det långsiktiga resultatet och inte den kortsiktiga lönsamheten som står i fokus”, står det att läsa i den aktuella propositionen.

Hyresgästföreningen och SABO citeras också. Vi menade: ”att en lägre avkastning på kort sikt är självklart rimlig om den beror på åtgärder som på längre sikt förväntas leda till en högre avkastning, varför företagets avkastning bör bedömas över en längre tidsperiod än ett år.”

Regeringen delade denna bedömning.

Om de skulle hamna i ytterligare tvivel om sitt uppdrag kan de läsa Kammarrättens dom i Mål nr 5419-11 från sid 6 och framåt.

Målet gäller egentligen om Familjebostäder ska anses omfattas av lagen om offentlig upphandling. Familjebostäder hävdar att de är en kommersiell aktör med stöd av lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag.

Men det gick inte Kammarrätten på. I domen står det.

”Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag verkar på en konkurrensutsatt
marknad. De allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolagen har dock inte
tillkommit för att skapa vinster utan för att tillgodose ett allmännyttigt
ändamål, att främja bostadsförsörjningen i kommunerna, och det allmännyttiga
syftet får anses överordnat andra aspekter (se prop. 2009/10:185
s. 47).

Även om de allmännyttiga kommunala bostadsbolagen numera ska bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer kan det huvudsakliga syftet med verksamheten sålunda inte anses vara att ge vinst.”

Bloggen blir lite lång emellanåt men det är lite spännande med Örebro.

Där förre ordföranden i Örebro Inger Högström-Westerling (M) lugnade de oroade hyresgästerna före valet med att vinstkravet skulle ligga kvar på samma nivå som förra året.

Det är inget konstigt med det sa hon. ÖBO är allmännyttigt så har vi också ett samhällsansvar att beakta. Helt i linje med Kammarrätten alltså.

Staffan Werme, folkpartist i Örebro, ansåg inte heller att hyresgästerna behövde oroa sig man behöver inte alls höja hyrorna för att det kommit en ny lag, sa han.

Han lovade att det inte skulle bli någon hyreshöjning kopplat till den nya lagen.

Öbo har en stark och stabil ekonomi, sa han.

Men det var då det. Nu läses lagen i Örebro med nya politiska glasögon.

Fastighetsägarna driver sina särintressen i rättssalarna

Som framgick av gårdagens blogg så låter sig i Fastighetsägarna inte hindras av sådana trivialiteter som lagparagrafer. Så länge paragraferna inte faller Fastighetsägarna på läppen så ska de prövas och prövas om och om igen i hopp om att Hyresnämnden eller Hovrätten någon gång ska få till någon liten glidning i texten som kan tolkas till deras fördel.

I djup vetskap om att lagen tillkom efter en exceptionell balansakt i syfte att få till en lag som alla kunde leva med så driver Fastighetsägarna sina särintressen i olika rättsprocesser.

Fastighetsägarintresset vill helt enkelt inte samsas med några andra intressen, framförallt vill de inte vika undan eller backa för något hyresgästintresse.

Trots att det är det som är självaste meningen med den svenska modellen. Hyrorna ska förhandlas vilket är något helt annat än att förhandlingarna ska ägnas åt att pricka av Fastighetsägarnas vinstkrav och lagtolkningar.

Det var till exempel ett väldigt sjå att få bort förslaget om att hyran skulle styras av efterfrågan och betalningsvilja.

Regeringens utredare Mikael Koch lanserade ju ett sådant förslag när det begav sig.

Som tur var förpassade detta förslag till sophögen.

Eller för att citera Mats Odell som då var ansvarig minister. ”Vi är alltså överens om att inte genomföra efterfrågestyrda eller statligt styrda hyror”.

Men sådant biter inte på Fastighetsägarna. Jo förresten, lite grand. Härförleden träffade jag en icke oviktig representant för Fastighetsägarna som sa att vi ”vet att vi inte har stöd i lagen för att hävda att efterfrågan och betalningsvilja ska spela roll för hyran, men vi vill att det ska vara så."

Eftersom de ska vara som de vill så driver de förstås ett pilotärende i Hyresnämnden där de hävdar att hyran, ja just det ja, ska spegla betalningsvilja och efterfrågan.

Så nu har de dragit 5000 hyresgäster i Kalmar inför rätta för att få höja deras hyra.

Eftersom det inte går att hitta något om efterfrågan eller betalningsvilja i den lag riksdagen antog så citerar de istället långa stycken ur den utredning som förpassades till sophögen.

De måste också akta sig noga för att hänvisa till Hyresnämndens egen hemsida för där står det inte heller något om efterfrågan och betalningsvilja.

För klarhets skull ska sägas att jag med Fastighetsägarna menar organisationen Fastighetsägarna. De företräder fastighetsägare som sammanlagt har 310 000 lägenheter.

Vi förhandlar direkt i så kallade tvåpartsförhandlingar med de större fastighetsägarna, de har tillsammans 360 000 lägenheter.

Givetvis driver inte alla bostadspolitik vid förhandlingsbordet, de flesta förhandlar om hyran på det sätt som är meningen.

Svara gärna när det ringer men akta dig för att tro på det som sägs!

Klockan var runt 15.30 den 8 september 2009. Precis när jag klev ur bilen ringde telefonen, jag tappade den på trottoaren men hann se att det stod ”Departementet ringer”. Det var Finansdepartementet.

Mats Odell, som då var minister, hade satt sig i sinnet att ro hem en lag om allmännyttan och hyrorna som alla kunde acceptera.

Det innebar förstås ett väldigt tråcklande så det blev många möten och samtal av skiftande karaktär och innehåll. Det är ingen lätt match att sy ihop en lag som bygger på att man hittar en hygglig balans mellan så starka intressen som EU, staten, kommunerna, SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen.

Just den här september eftermiddagen ringde Finansdepartementet för att meddela att det så kallade ortsbegreppet i hyreslagen skulle bli kvar.

Ortsbegreppet är själva kärnan i hyresförhandlingarna. Hyrorna förhandlas ju som bekant på varje ort för sig. Hyrorna är olika i varje kommun därför att de förhandlas utifrån de specifika förhållanden som råder just i den kommun där bostadsbolagen verkar.

Ortsbegreppet innebär att när Hyresnämnden ska pröva om någon enskild hyra är okej så ska nämnden jämföra med de hyror som finns på samma ort. En helt logisk och begriplig hantering alltså.

Det kändes skönt att Fastighetsägarna till slut sagt okej och nu sa sig acceptera att lagen inte ändrades på den här punkten.

Härligt besked tyckte jag och minns därför den tappade telefonen särskilt väl.

Men det var då det.

Nu har Fastighetsägarna återgått till sin favoritgren, att driva rättsprocesser i hopp om att få någon rättsinstans att svaja till och glida på ordvändningarna. Sådant har hänt förut och det kommer sannolikt att hända igen. Så skam den som ger sig.

Jag som trodde att Finansdepartementets besked betydde något. Finansdepartementet trodde säkert också att Fastighetsägarnas besked betydde något.

Tänk så fel man kan ha.

Fastighetsägare som inte äger hus i Stockholm gillar hyrorna i Stockholm. De är nämligen högre än i exempelvis Sundbyberg. Så därför tycker Fastighetsägarna att man gott kan säga att de hyresnivåer som Hyresgästföreningen och bostadsbolagen i Stockholm har förhandlat fram också ska gälla de som bor i Sundbyberg.

Logiken lämnar en del övrigt att önska kan man tycka men det är det krav de har i sin senaste rättsprocess och som de hoppas att Hyresnämnden köper.

I den paragraf, § 55, som är aktuell står det:

”Om en jämförelse inte kan ske med lägenheter på orten, får istället beaktas hyran för lägenheter på en annan ort med jämförbart hyresläge och i övrigt likartade förhållanden på hyresmarknaden.”

I Sundbyberg finns över 11 000 hyreslägenheter så det är ju ingen större konst att hitta lägenheter att jämföra med. Men om det mot förmodan inte finns en enda lägenhet i hela Sundbyberg som skulle duga som jämförelse så kan man jämföra med hyrorna på en annan ort som har jämförbart hyresläge.

Om det är något Stockholm inte har så är det ett jämförbart hyresläge. Det är ju därför fastighetsägarna i Sundbyberg vill jämföra sig med Stockholm.

Ingen kan väl heller påstå att Sundbyberg som är Sveriges till ytan minsta kommun med sina 38 633 invånare är särskilt lik staden mellan broarna med sina 861 000 innevånare.

Men skulle de lyckas i sitt uppsåt så skulle grundvalarna för hela förhandlingssystemet krascha.

Vartenda bostadsbolag som kunde skulle kasta lystna blickar på den grannkommun som har högre hyror och begära att de hyror de själva förhandlat fram inte ska gälla utan de hyror som förhandlats fram på en helt annan ort med ett helt annat bolag ska gälla.

Vad lär man sig av detta? Jo, svara gärna när det ringer men akta dig för att tro på det som sägs.

Folkomflyttning i Uppsala

I Uppsala packas det flyttlådor.

Idag upplåter jag bloggen till Cecilia Staland, ordförande Hyresgästföreningen Uppsala-Knivsta, och Marcus Kjellin, förhandlare på Hyresgästföreningen, som företrädde hyresgästerna på Norra Kvarngärdet i hyresnämnden.

Läs och begrunda det de skrev i Uppsala Nya Tidning.

"I torsdags kom domen från hyresnämnden som höjer vissa hyror på Norra Kvarngärdet med 60 procent. Hyreshöjningen kommer att tvingas bort folk från sina hem, skriver Cecilia Staland och Marcus Kjellin.

Trots hyreshöjningar på 60 procent i ett slag, dömde hyresnämnden till förmån för hyresvården, privata Stena Fastigheter. Domen är tyvärr ingen överraskning för oss. Nästan utan undantag beslutar hyresnämnden till förmån för fastighetsägaren då hyresgäster motsatt sig fastighetsägarens ombyggnadsplaner.

Hyresvärdarna får med få undantag igenom sina ombyggnadsprojekt. Lagstiftningens skrivningar om inflytande för hyresgästerna innebär ofta i praktiken att hyresvärdarna kan genomföra ombyggnader helt på egna villkor.

I Uppsala har vi sett hyreshöjningar på detta sätt på hela Kvarngärdet, såväl i kommunala Uppsalahem, som nu hos privata Stena Fastigheter. På tur står Gränby där den nya fastighetsjätten Rikshem, som säger sig vilja vara en allmännytta för hela landet, nu vill genomföra stora renoveringar med stora hyreshöjningar. En stor del av hyresgästerna har protesterat mot planerna.

Hyresgästerna i Gränby är inte ensamma om sin känsla av maktlöshet och sin oro. En rapport från Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet visar att hyresgäster i praktiken har liten eller ingen makt alls att påverka ombyggnader och därmed sina möjligheter att bo kvar.

I rapporten skriver författarna om att upp emot hälften av hyresgästerna hos Stena på Norra Kvarngärdet kan tvingas flytta. Det är inte särskilt förvånande när hyreshöjningarna blir så kraftiga som 60 procent, flera tusenlappar på ett bräde. Det är heller ingen isolerad företeelse för dessa områden. Ombyggnadshyrorna riskerar att få spilleffekter och påverka hyressättningen även i andra områden.

På en balanserad bostadsmarknad skulle det inte vara möjligt för hyresvärdar att agera på detta sätt. Det är bostadsbristen som möjliggör för Stena Fastigheter och andra värdar att strunta i vad deras kunder – hyresgästerna – efterfrågar. På vilka andra marknader kan man behandla sina kunder på detta sätt?

Företagen byter genom en ganska enkel manöver sin kundstock. Eftersom många inte har råd att bo kvar får man istället hyresgäster med stabilare ekonomi. Detta är möjligt att genomföra därför att alltför få bostäder byggts under mycket lång tid. En utveckling som leder till en ökad segregation i Uppsala.

I kommuner utan bostadsbrist blir det aldrig fråga om lika stora hyreshöjningar, eftersom företagen vet att de då förlorar sina kunder.

Rikshem tröstar de som tvingas flytta med att erbjuda andra lägenheter i sitt bestånd. Men en försynt fråga – var finns de bostäderna? Inte i bostadsbristens Uppsala i alla fall.

Vi vet att det är möjligt för företagen att trygga hyresgästernas situation under och efter en ombyggnad. Höjningarna behöver inte bli så drastiska som i fallet Stena och stegvisa upptrappningar av hyreshöjningen kan tillämpas. Men då krävs företag som tar sitt ansvar.

Men att som Stena enbart sträva efter att maximera hyrorna, visa ointresse för hyresgästernas vilja och uttalat inte bry sig om folk tvingas ur sina lägenheter är ett beteende vi hoppas slippa framöver.

Det regelverk som finns för att skydda hyresgäster måste respekteras såväl av domstolar som företag. Stora bostadsföretag har ett socialt ansvar för den mänskliga rättighet som en bostad innebär. Rikshem har möjligheten att vid ombyggnaden i Gränby bli ett positivt exempel på hur ett ansvarstagande bostadsföretag kan agera. Vår ambition är att samverka och tillsammans med bostadsföretagen hitta rimliga lösningar för boende.

Men vi kan inte göra allt. Bara i de kommunala bostadsbolagen är i dag cirka ¬
300 000 lägenheter i behov av omfattande ombyggnad. Enligt vissa beräkningar uppgår kostnaderna till 275 miljarder, och regeringen har deklarerat att staten inte kommer att bidra.

De cirka 40 procent av hushållen som bor i hyresrätt ska tydligen själva ska stå för sådant som för villaägare och bostadsrättsinnehavare subventioneras via ränteavdrag och rotavdrag. Det är inte rimligt att lämpa över detta samhällsproblem på enskilda hyresgäster. Lagstiftningen är för svag för att hindra kraftiga hyreshöjningar.

Här är våra förslag:

- Inrätta ett rotavdrag för hyresrätter och en miljöpremie för ombyggnad/upprustning av hyresrätter. På så sätt behöver inte hyreshöjningarna bli så kraftiga.

- Dialog och samråd mellan fastighetsägare och hyresgäster måste ske på en mer jämbördig nivå än i dag.

- Fastighetsägarna ska erbjuda olika nivåer av ombyggnad med olika hyresnivåer, så att hyresgästerna har möjlighet att välja ett alternativ som gör att de kan bo kvar.

- Om fastighetsägaren bygger om utan att först få hyresgästernas godkännande eller hyresnämndens tillstånd ska hyran inte kunna höjas under tio år. I dag gäller fem år.

Vi kräver politiskt ansvar. Eftersom det i slutändan blir politiker som får ta ansvar för konsekvenserna – bostadslöshet, vräkningar, trångboddhet och andra sociala problem som många trodde lämnades kvar på 1900-talet – måste också politiker sätta stopp för den här typen av kraftiga hyreshöjningar.

Värnar Uppsalas politiker tryggheten hos dessa tusentals kommuninvånare? Hur tryggas rimliga boendekostnader i Uppsala?"

Känner inte partiledarna någon av de hundratusentals bostadssökande?

I gårdagens blogg gjorde jag en Mats Knutson. Jag ägnade mig åt politisk siarkonst och påstod mig veta vad partiledarna skulle säga och vad vi skulle tycka om det.

Det gick så där. Jag hade full pott på mina bedömningar av Alliansens partiledare. Inte en enda av dem sa ett enda ord i partiledardebatten om bostadsbristen och de konsekvenser det får för hundratusentals människor.

Jag hade lagt in en brasklapp om att Hägglund kunde tänkas nämna KD:s favoritland Finland där de bygger bostäder åt sina medborgare. Men varken Finland eller Norge drog han till med. Inte Sverige heller. Det parti som ansvarar för bostadspolitiken valde att helt och hållet bortse från det som sysselsätter och bekymrar hundratusentals människor.

Juholt sa nada. Han nämnde visserligen ordet bostadsbyggande men utan mening och sammanhang.

Men jag gjorde en rejäl felbedömning när jag trodde att partiledaren för hyresgästerna parti Jonas Sjöstedt skulle prata bostadspolitik.

Det där med hyresgästernas parti är inget jag hittat på. Det har de utropat sig till själva. Fast just det dokumentet måste de ha glömt kvar i kongressalen i Uppsala när de åkte hem. För Jonas Sjöstedt sa inget han heller.

Var Gustav Fridolin hade glömt sina ambitioner vet jag inte men såsom bortblåsta var de.

Så här skrev han på Newsmill i alla fall.

"Bostadspolitiken kommer att vara ett väldigt viktigt och omdebatterat område den här mandatperioden. Det är på tiden. Bostadsbristen är akut på många håll, och utan en politik för bostadsbyggande kommer det att bli än värre framöver. Unga människor som står och småhoppar av iver att få komma igång med sina livsprojekt hindras mitt i steget. Processen att utbilda sig, arbeta, växa och utvecklas, att skapa företag, konstverk eller vad det nu är folk vill göra försvåras när folk inte har någonstans att ta vägen."

Varför sa du inget åt det hållet igår, Gustav Fridolin?

Fredrik Reinfeldt sa bara halva meningar. Tänk så mycket bättre det hade blivit om han sagt.

”Fler har kommit närmare arbetsmarknaden. Fler vill nu arbeta” OCH DÅ BEHÖVER VI BYGGA BOSTÄDER I EN MYCKET STÖRRE OMFATTNING ÄN VAD SOM HITTILLS VARIT FALLET.

”Ett sådant samhälle skapar möjlighet för människor att röra sig från sämre förhållanden till bättre. Vägen dit går via arbete” OCH BOSTAD – ”eget arbete” OCH EGEN BOSTAD. ”Arbete lönar sig. Arbetslinjen” OCH EN OFFENSIV BOSTADSPOLITIK ”är det bästa sättet att säkerställa en långsiktig sammanhållning. Vi ska se till att folk får jobb” OCH BOSTAD.

Varför sa du inget åt det hållet, Fredrik Reinfeldt?

Mitt hem är min borg säger vi med övertygelse fast vi vet att vårt hem mer är Anders Borgs

Det är en helt avgörande fråga för oss som individer att ha någonstans att ställa in vårt pick och pack och få vila våra huvuden på en egen kudde. Om detta tvistar vi inte. Vi köper Maslows behovstrappa rakt av på den punkten. Det beskrivs ofta som en mänsklig rättighet att ha någonstans att bo och det står i grundlagen att ”det åligger det allmänna att trygga rätten till bostad”.

Så långt är allt gott och väl. Men sedan tar det stopp.

Den stora och obesvarade frågan är hur det kommer sig att våra politiska företrädare visar ett så kompakt ointresse för ett av våra mest grundläggande mänskliga behov.

Tusentals människor står utan bostad och de tränger ihop sig så gott de kan hos släktingar, kompisar och i osäkra andrahandsboenden.

Till storstäderna flyttar massor av människor, det kommer två SL-bussar fullproppade med inflyttare till Stockholm varje dag där de möts av bostadsbristens alla konsekvenser.

Och det har byggts för få bostäder i åratal.

Det saknas tusentals studentbostäder, rubrikerna blir svartare och svartare för varje år. Ines Usmann och Barbro Westerholm skrev i gårdagens SvD om bristen på bostäder för äldre.

Hyresgästföreningen har de senaste 12 åren redovisat att de unga vuxna i större och större utsträckning varken kan flytta hemifrån eller bilda familj. De tvingas bo kvar hos sina föräldrar mot både föräldrarnas och deras egen vilja.

I det läget satsar bostadsminister Attefall all sin politiska energi på idén om att det står tusentals tomma bostäder som väntar på att hyras ut i andrahand eller att de villaägare som bor för stort är villiga att släppa in de bostadslösa i sina kök och badrum.

Något måste förlösas, politiken till exempel. För marknaden håller sig långt ifrån de mest elementära marknadsmekanismerna, till exempel den om att tillgång och efterfrågan.

Marknaden är mer rationell än så de bygger när efterfrågan är stor men bara så länge priserna på bostadsrätter inte går ner. De slutar bygga står det till exempel att läsa i dagens DN.

Hittills har alla rapporter handlat om ständigt stigande villa och bostadsrättspriser. Alla som redan var inne i värmen vore glada och de som stod där ute i kylan i de ringlande köerna till villa och bostadsrättsvisningarna vore mindre glada.

Nu när priserna går ner och det blir billigare och roligare att stå i kö då slutar marknaden att bygga.

Idag är det partiledardebatt. Kommer någon enda av partiledarna att prata bostadspolitik?

Säkerligen inte Reinfeldt det vore verkligen en stor överraskning. Bostadspolitiken har visserligen en koppling till skolfrågan men Björklund kommer inte att säga ett enda ord.

Förmodligen inte heller den forne bostadspolitikern Göran Hägglund trots att hans parti innehar bostadsminister posten. Jag reserverar mig dock lite han kan komma att säga att de bygger mycket i Finland.

Annie Lööf har jag aldrig hört prata om bostadsfrågor annat än att hon brukade motionera om marknadshyror under sina år som riksdagsledamot.

Håkan Juholt har full sjå med sig själv och måste noga vakta sin tunga. I det läget ger han sig nog inte in i en fråga som för närvarande vilar i famnen på en socialdemokratisk arbetsgrupp som haft ett enda möte och inte kommit någonstans.

Ska man satsa någon krona på att bostadspolitiken tar sig ända fram till talarstolen så blir det på Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt.

Bostadspolitik är en klassisk vänsterfråga och Fridolin har deklarerat att en av hans hjärtefrågor är miljonprogrammet, bostadsbristen och energieffektivisering.

Hyresgästerna sover inte lika bra som fastighetsägarna

När allting annat går åt pipsvängen så finns det en grupp som sover gott om natten. Fastighetsägarna.

Om fastighetsägarnas goda sömn rapporterade Rapport och Aktuellt idag. Det är en strålande affär att äga hyreshus.

När jag träffar fastighetsägare får man snarare känslan av att de precis vaknat upp från ännu en mardrömsnatt. De är konstant missnöjda över hyresnivåerna. För att inte tala om deras irritation över Hyresgästföreningens inställning att hyror ska vara rimliga också för de som ska betala.

De som är mest missnöjda äger hyreshus i städernas centrala delar alltså precis de som enligt Rapport och Aktuellt är de stora vinnarna.

Det kommer inte att spela någon roll hur vare sig vinst eller marknadsvärdet har ökat. Fastighetsägarna kommer att vara missnöjda så länge de inte får sätta hyran alldeles själva.

Det är därför utmärkt bra att Hyresgästföreningen ökar sitt medlemsantal. Bäst av allt är att 165 000 av våra 530 000 medlemmar är under 35 år!

Det behövs en stark Hyresgästförening för att hålla hyrorna på en acceptabel nivå även fortsättningsvis.

Alla i Danderyd är hemslöa

Igår påstod jag att alla i Danderyd är hemlösa. De är inte bara hemlösa de är hemslöa också visar ny statistik.

Precis som alla givetvis inte är hemlösa Danderyd, tvärtom, så är förstås inte alla slöa när det gäller de husliga sysslorna.

Men som räkneexempel betraktat så visar staten en väldig omsorg om kommuninvånarna i Danderyd. Utslaget på alla får varje Danderydsbo 5630 kr i bidrag för renoveringar, ombyggnad, tillbyggnad, städning och läxläsning.

Ingenstans är man så bidragsberoende som i Danderyd, Täby, Lidingö, Vellinge, Nacka, Vaxholm och Lomma. Bidragen går nämligen hem i lyxkvarteren skriver Affärsvärlden.
Det är inga småpengar det är fråga om. ROT kostar 13,6 miljarder och RUT 1,8 miljarder.

Detta miljardregn till nya kök och renoveringar av miljonprogrammets villor och radhus i de välbeställda områdena talas det om i helt andra termer än om man skulle drista sig till att tycka att det kunde åtminstone småregna lite över de områden som ligger i botten på bidragsligan.

För då dånar brösttonerna om bidragssamhället över nejden.

Ingen av de kommuner som ligger i bidragstoppen har någon allmännytta och hyresrätterna är i hög grad ombildade till bostadsrätter.

De här kommunerna har låst in sig i det boende som avgränsar de mest och som ger mest bidrag. Och ingen beskyller de för att öka segregationen.

Underliga äro herrens vägar, åtminstone gäller det vad som är vad i den bostadspolitiska debatten.

För den globala uppvärmningens skull och för att få lite balans vore det väl inte i vägen med energieffektiviseringar och renoveringar även i de områden som har både allmännytta och hyresrätter.

Vore det lite ruter i regeringen så ändrade de på denna obalans.

Alla i Danderyd är hemlösa

Alla i Danderyd är förstås inte hemlösa. Men om man sprider ut de 34 000 Danderydsborna över hela landet så är det precis så många som är hemlösa.

Till gruppen hemlösa räknas inte alla de som sover på soffan hos någon kompis, de unga vuxna som bor kvar hemma, de som flyttar mellan andrahandsboenden eller de som har någon annan variant av tillfällighetsboende.

Skulle man räkna in alla de som faktiskt står utan egen bostad så räcker inte Danderydsborna långt vid en jämförelse. Då handlar det om hundratusentals människor.

Att vi har en mycket stor och tilltagande bostadsbrist är ju inte direkt någon överraskning för en enda människa. Rapporterna har duggat tätt i åratal och resultatet av alla larmrapporter är ökad bostadsbrist och ökad hemlöshet.

Efter gårdagens rapport från Socialstyrelsen gick frågan om hemlöshet och vräkningar till Maria Larsson, regeringens barn och äldreminister. Hon säger att "problematiken är komplex. Det handlar om hur tillgången på bostäder ser ut, där det är svårast i större städer".

Jomenvisst, finns det inte bostäder så det räcker så blir människor bostadslösa. Det är ju inte något särskilt komplext samband.

Barnministern har en partikollega som sitter på samma departement och som är bostadsminister. Han är Sveriges mest okända minister så han borde väl ta chansen och kasta sig ut i debatten och haka på när media skriver om hans fögderi.

Men han ligger lågt, regeringen tycker nämligen att det är marknadens sak, möjligen med lite bistånd från kommunerna, att fixa till bostadsbyggandet.

Men marknadens aktörer lever ju inte i en egen lite bubbla skild från politiken. Det är politiken som ska ge de rimliga marknadsförutsättningar i form av regelsystem, skatter, avgifter mm, så att det går att bygga.

I Sverige vill vi inte något enda politiskt parti ha "social housing". Ändå är vi med stormsteg på väg dit. Kraven för att få en bostad hårdnar, barn vräks, kraven på hyreshöjningar ligger på höga nivåer, det byggs för lite och för dyrt. Inte undra på att antalet som står utan bostad ökar och att socialtjänsten i allt högre grad blir de som får ta hand om bostadspolitikens offer.

Att bostadspolitiken, eller snarare bristen på bostadspolitik, ligger på socialdepartementet och inte som tidigare på finansdepartementet är ett tidens tecken. Bristande bostadspolitik kommer att leda till stora social problem som kommer att hamna i knäna på landets socialförvaltningar. Ett ganska givet scenario så länge bostadspolitiken fortsätter att ligga i träda på socialdepartementet.

Med mycket få undantag säger alla att det behövs fler hyresrätter. Samtidigt görs allt fler ansträngningar för att minska antalet hyresrätter. På sidan av de vanliga ansträngningarna att göra om hyresrätter till bostadsrätter så ska hyresrätter också bli andelslägenheter och ägarlägenheter.

Ingen möda ska sparas, i alla fall inte i Jordbro. Där vill bara 1 av 10 ombilda. Men skam den som ger sig. För att kunna få ihop några bostadsrätter så ska de som inte vill ombilda flytta på sig så man åtminstone kan få ihop ett hus med bostadsrätter.

Det är med bostadspolitiken som med sköldpaddor. De rör sig, men man är inte säker på om de går framåt eller bakåt.

God fortsättning.

Ett nytt och nästan obegagnat år väntar oss, härligt.
Just nu vimlar det av oskrivna blad. Det är en smart konstruktion detta med att vi kan börja om på ny kula och ta nya tag varendaste årsskifte.

För tag måste tas för att hyrorna inte ska sticka iväg, för att göra det möjligt att renovera och energieffektivisera, för att bostadsbristen ska minska så att människor kan flytta till jobben, bilda familj, studera, byta bostad mm.

Hyresgästföreningen, som får fler och fler medlemmar, ligger givetvis i startgroparna inför 2012. Oförtröttligt jobbar vi vidare med våra förslag för hyresrätten och byggandet.

Jag googlade lite igår på bostadspolitik för att kolla vad som är i görningen så man vet vad man ska förbereda sig på för slags debatter.

På den vanligtvis uppdaterade Wikipedia möts man av det nedslående beskedet att en artikel om bostadspolitik är påbörjad men att man behöver hjälp med att fylla den med något.

Wikipedia är givetvis i fas med verkligheten. Det finns en del som påbörjats men hjälp att komma vidare behövs vilket inkluderar att man bör lägga en del påbörjade saker åt sidan.

För det är med bostadspolitiken som med sköldpaddor. De rör sig, men man är inte säker på om de går framåt eller bakåt.

I det utmärkta radioprogrammet "På minuten" får deltagarna inte tveka, inte upprepa sig, inte lämna ämnet, inte lämna lokalen, inte stjäla någons ämne och inte fransa ut i kanterna.

I bostadspolitiken har man det motsatta regelverket. Där tvekar man ständigt, upprepar sig, lämnar ämnet, lämnar lokalen (riksdagshuset) och fransar ut i kanterna hela tiden.

Och man stjäl tyvärr inte heller någon annans ämne. Synd. Hyresgästföreningen låter sig annars gärna bestjälas på idéer och uppslag kring boende och byggande.

Att fransa ut i kanterna är numera en väl inövad politisk modell. Exempelvis gillar alla politiker hyresrätter, klart vi ska satsa på hyresrätter säger de samfällt. Regeringen säger sig till och med vilja gå så långt som att stärka hyresrätten.

Denna kärlek till hyresrätten tar sig uttryck i miljardsatsningar på ROT-avdrag och ränteavdrag till villaboende. Kärleken till hyresrätten som förstahandsboende är väldigt svag medan kärleken till andrahandsboende och inneboende är mycket stark.

Alla vi som vill hyra förmodas gilla att bo på osäkra villkor hemma hos någon annan, i andrahand eller väntandes på någon granne som vill ombilda till bostadsrätt.

Jag kan upplysa Stefan Attefall om att det är precis tvärtom. Hyresgäster är till förvillelse lik honom själv och alla andra som vill stänga dörren om sig och veta att de kan sova i samma säng nästa dag och nästa dag och nästa dag så länge de vill sova just där.

Stefan Attefall håller sig dock till fransarna och mattkanten och undviker de stora tagen, byggandet och miljonprogrammets upprustning och energieffektivisering.

Nu ska det på Attefalls uppdrag utredas hur ännu fler ska kunna bo i andrahand. Jag önskar att de utredningsdirektiven hade varit lika oskrivna som 2012 är.

För 2012 kommer återigen att bli en kamp mot marknadshyror. Tyvärr. Det spelar ingen roll hur ofta och med vilken intensitet marknadshyrorna avfärdas och läggs på hyllan. De kommer alltid tillbaka i någon form.

Risken finns att Attefall får riksdagen med sig på att införa en annan hyressättning för andrahandsuthyrning av bostadsrätter. Då får vi två olika slags andrahandshyror. En för bostadsrätter och en för hyresrätter.

Jag önskar av hela mitt hjärta att Stefan Attefall för en stund kunde ställa sig på hyresgästernas och de bostadslösas sida. Han kan väl låtsas att de är villaägare.

För det gick ju bra för KD när de slogs för att fastighetsskatten inte skulle tvinga människor att betala för mycket för att bo.