Alla i Danderyd är hemlösa

Alla i Danderyd är förstås inte hemlösa. Men om man sprider ut de 34 000 Danderydsborna över hela landet så är det precis så många som är hemlösa.

Till gruppen hemlösa räknas inte alla de som sover på soffan hos någon kompis, de unga vuxna som bor kvar hemma, de som flyttar mellan andrahandsboenden eller de som har någon annan variant av tillfällighetsboende.

Skulle man räkna in alla de som faktiskt står utan egen bostad så räcker inte Danderydsborna långt vid en jämförelse. Då handlar det om hundratusentals människor.

Att vi har en mycket stor och tilltagande bostadsbrist är ju inte direkt någon överraskning för en enda människa. Rapporterna har duggat tätt i åratal och resultatet av alla larmrapporter är ökad bostadsbrist och ökad hemlöshet.

Efter gårdagens rapport från Socialstyrelsen gick frågan om hemlöshet och vräkningar till Maria Larsson, regeringens barn och äldreminister. Hon säger att "problematiken är komplex. Det handlar om hur tillgången på bostäder ser ut, där det är svårast i större städer".

Jomenvisst, finns det inte bostäder så det räcker så blir människor bostadslösa. Det är ju inte något särskilt komplext samband.

Barnministern har en partikollega som sitter på samma departement och som är bostadsminister. Han är Sveriges mest okända minister så han borde väl ta chansen och kasta sig ut i debatten och haka på när media skriver om hans fögderi.

Men han ligger lågt, regeringen tycker nämligen att det är marknadens sak, möjligen med lite bistånd från kommunerna, att fixa till bostadsbyggandet.

Men marknadens aktörer lever ju inte i en egen lite bubbla skild från politiken. Det är politiken som ska ge de rimliga marknadsförutsättningar i form av regelsystem, skatter, avgifter mm, så att det går att bygga.

I Sverige vill vi inte något enda politiskt parti ha "social housing". Ändå är vi med stormsteg på väg dit. Kraven för att få en bostad hårdnar, barn vräks, kraven på hyreshöjningar ligger på höga nivåer, det byggs för lite och för dyrt. Inte undra på att antalet som står utan bostad ökar och att socialtjänsten i allt högre grad blir de som får ta hand om bostadspolitikens offer.

Att bostadspolitiken, eller snarare bristen på bostadspolitik, ligger på socialdepartementet och inte som tidigare på finansdepartementet är ett tidens tecken. Bristande bostadspolitik kommer att leda till stora social problem som kommer att hamna i knäna på landets socialförvaltningar. Ett ganska givet scenario så länge bostadspolitiken fortsätter att ligga i träda på socialdepartementet.

Med mycket få undantag säger alla att det behövs fler hyresrätter. Samtidigt görs allt fler ansträngningar för att minska antalet hyresrätter. På sidan av de vanliga ansträngningarna att göra om hyresrätter till bostadsrätter så ska hyresrätter också bli andelslägenheter och ägarlägenheter.

Ingen möda ska sparas, i alla fall inte i Jordbro. Där vill bara 1 av 10 ombilda. Men skam den som ger sig. För att kunna få ihop några bostadsrätter så ska de som inte vill ombilda flytta på sig så man åtminstone kan få ihop ett hus med bostadsrätter.