Svara gärna när det ringer men akta dig för att tro på det som sägs!

Klockan var runt 15.30 den 8 september 2009. Precis när jag klev ur bilen ringde telefonen, jag tappade den på trottoaren men hann se att det stod ”Departementet ringer”. Det var Finansdepartementet.

Mats Odell, som då var minister, hade satt sig i sinnet att ro hem en lag om allmännyttan och hyrorna som alla kunde acceptera.

Det innebar förstås ett väldigt tråcklande så det blev många möten och samtal av skiftande karaktär och innehåll. Det är ingen lätt match att sy ihop en lag som bygger på att man hittar en hygglig balans mellan så starka intressen som EU, staten, kommunerna, SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen.

Just den här september eftermiddagen ringde Finansdepartementet för att meddela att det så kallade ortsbegreppet i hyreslagen skulle bli kvar.

Ortsbegreppet är själva kärnan i hyresförhandlingarna. Hyrorna förhandlas ju som bekant på varje ort för sig. Hyrorna är olika i varje kommun därför att de förhandlas utifrån de specifika förhållanden som råder just i den kommun där bostadsbolagen verkar.

Ortsbegreppet innebär att när Hyresnämnden ska pröva om någon enskild hyra är okej så ska nämnden jämföra med de hyror som finns på samma ort. En helt logisk och begriplig hantering alltså.

Det kändes skönt att Fastighetsägarna till slut sagt okej och nu sa sig acceptera att lagen inte ändrades på den här punkten.

Härligt besked tyckte jag och minns därför den tappade telefonen särskilt väl.

Men det var då det.

Nu har Fastighetsägarna återgått till sin favoritgren, att driva rättsprocesser i hopp om att få någon rättsinstans att svaja till och glida på ordvändningarna. Sådant har hänt förut och det kommer sannolikt att hända igen. Så skam den som ger sig.

Jag som trodde att Finansdepartementets besked betydde något. Finansdepartementet trodde säkert också att Fastighetsägarnas besked betydde något.

Tänk så fel man kan ha.

Fastighetsägare som inte äger hus i Stockholm gillar hyrorna i Stockholm. De är nämligen högre än i exempelvis Sundbyberg. Så därför tycker Fastighetsägarna att man gott kan säga att de hyresnivåer som Hyresgästföreningen och bostadsbolagen i Stockholm har förhandlat fram också ska gälla de som bor i Sundbyberg.

Logiken lämnar en del övrigt att önska kan man tycka men det är det krav de har i sin senaste rättsprocess och som de hoppas att Hyresnämnden köper.

I den paragraf, § 55, som är aktuell står det:

”Om en jämförelse inte kan ske med lägenheter på orten, får istället beaktas hyran för lägenheter på en annan ort med jämförbart hyresläge och i övrigt likartade förhållanden på hyresmarknaden.”

I Sundbyberg finns över 11 000 hyreslägenheter så det är ju ingen större konst att hitta lägenheter att jämföra med. Men om det mot förmodan inte finns en enda lägenhet i hela Sundbyberg som skulle duga som jämförelse så kan man jämföra med hyrorna på en annan ort som har jämförbart hyresläge.

Om det är något Stockholm inte har så är det ett jämförbart hyresläge. Det är ju därför fastighetsägarna i Sundbyberg vill jämföra sig med Stockholm.

Ingen kan väl heller påstå att Sundbyberg som är Sveriges till ytan minsta kommun med sina 38 633 invånare är särskilt lik staden mellan broarna med sina 861 000 innevånare.

Men skulle de lyckas i sitt uppsåt så skulle grundvalarna för hela förhandlingssystemet krascha.

Vartenda bostadsbolag som kunde skulle kasta lystna blickar på den grannkommun som har högre hyror och begära att de hyror de själva förhandlat fram inte ska gälla utan de hyror som förhandlats fram på en helt annan ort med ett helt annat bolag ska gälla.

Vad lär man sig av detta? Jo, svara gärna när det ringer men akta dig för att tro på det som sägs.