Stjärnor på glid

Alla TV-kanaler med självaktning har bortröstningsprogram. Folk sitter hemma med mobilen i högsta hugg och sms:ar bort den ena efter den andra stjärnan på is, idolkandidaten eller dansbandet. De som inte håller måttet skickas ut i kulisserna. In- och utröstning präglar våra liv. Rädslan för att bli vald sist av alla på gymnastiken har satt djupa sår i våra själar.

Nu när jag hamnat i in- eller utröstningssvängen känner jag omedelbart lukten av gymnastiksalens plintar och gummimattor. Man vill helt enkelt inte röstas bort, man vill röstas in.

Även grundlagsberedningen är inne på det spåret. Nu öppnar de dörren för alla som vill in i riksdagen. Det ska räcka med 5 procent av rösterna i fortsättningen, tycker de. Hugade kandidater ska värva röster till sig själva, visserligen krävs det en partibeteckning men det är den egna stilen och formen som avgör.

Så jag uppmanar därför alla bloggläsare att vara lite hyggliga och rösta på mig här. Magazin M utser nämligen Årets Maktmappie.

Mappie står för Mogna Attraktiva Pionjärer, i det här fallet ska de dessutom ha makt. Tävlingen är inte till för vilka popsnören som helst utan det är mera tänkt för senilsnören, man måste vara över 50. Lite åt stjärnor på glid hållet. Fast bara lite grand, jag skojar bara.

Det är dessutom som i politiken: Det är inte bara min stil och form det handlar om utan även Hyresgästföreningens.

Motiveringen lyder:
Som stridbar ordförande för Hyresgästföreningen värnar Barbro Engman om landets hyresgäster. När de flesta sitter och räknar på hur många miljoner bostadsrätten är värd, oroar hon sig för hur unga människor ska kunna gå från att vara mambos till att hitta en egen bostad.

Så snälla ni rösta på mig och Hyresgästföreningen.

Nu tänker jag ta jul-, nyårs- och bloggledigt ett tag.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Bakdörrspolitik kan ge marknadshyra

Det är inte alldeles enkelt alla gånger. Så fort man slappnar av och tror att man har klart för sig hur läget är blåser det till och det visar sig att man inte alls är på banan. I varje fall inte på den bana man borde vara. I botten på mitt hyresgästliv ligger utredningen om EU, allmännyttan och hyrorna och skapar oro i mitt annars rätt så harmoniska liv. Jag vet att om regeringen är på samma linje som utredaren kommer hyresnivåerna att dra iväg så det gäller att hålla den politiska spaningsutrustningen i trim. Just nu ligger det exempelvis ett förslag på riksdagens bord om kommunala kompetensfrågor. Låter lagom trökigt och det förorsakar aldrig några politiska bråk. Det handlar dessutom om bland annat kollektivtrafik, lokaler och turism.

Men nu är det bråk. Regeringen föreslår en förändring som innebär att den typen av verksamhet ska undantas inte bara från självkostnadsprincipen utan också från kommunallagens förbud att driva verksamhet i vinstsyfte.

Hupp, hupp ska kommunerna börja bedriva verksamhet i vinstsyfte, precis det som utredaren om hyrorna föreslog. Den gången tog Mats Odell avstånd och sa att SKL som lanserat en tredje modell, där förbudet att bedriva verksamhet i vinstsyfte fanns kvar, låg bättre till än utredaren gjorde.

Nu har det tidigare så hyllade SKL skrivit till Konstitutionsutskottet. Om förslaget till 1 kap 3 § lagen om vissa kommunala befogenheter skulle antas av riksdagen innebär det alltså en helt ny syn på kommunal näringsverksamhet, skriver de. Men nu tycker inte Mats Odell att man behöver bry sig om SKL längre. Om detta går igenom finns det väl inte heller någon tredje modell, för den har de baserat på den lagstiftning som nu försvinner.

Peter Hultqvist (s) har frågat Odell om detta innebär att kommunala bolag påverkas på sikt och om det öppnar för marknadshyra. Odell svarade igår:

Propositionen om Kommunala kompetensfrågor mm har inte lagts fram för att förändra förutsättningarna för de kommunala bostadsföretagen. Däremot ägnar sig naturligtvis de kommunala bostadsföretagen åt näringsverksamhet och kan därigenom påverkas av förslagen i propositionen, liksom övrig kommunal näringsverksamhet.

Även om avsikten inte är att förändra förutsättningarna för de kommunala bostadsföretagen, kan alltså konsekvensen bli att samma förändringar som föreslås nu kommer att gälla också de kommunala bostadsföretagen.

Detta är form av bakdörrspolitik som känns väldigt olustig för oss som kan komma att beröras. Det är ju inte helt otänkbart att Mats Odell står där en dag och säger: Ja, men jag sa ju det. Allmännyttan ska också drivas i vinstsyfte. Om det inte är tänkbart så är det läge att säga det nu.

Berömma Mats Odell

Det går inte att bygga hyreshus. Det är fullständigt omöjligt och allt är bruksvärdessystemet fel. Vi måste kunna räkna hem kalkylerna. Avskaffa Hyresgästföreningen, bruksvärdessystemet och låt marknaden ordna till det. Dessa mantran har jag hört på varenda paneldebatt om boende och byggande i massor av år. Under tiden detta panelande pågått har byggkostnaderna ständigt nått oanade höjder. Alla priser har skenat och ingen har kunnat göra något, velat göra något eller känt sig tvungen att göra något åt det.

Så kom den finansiella krisen och så som genom ett trollslag förändrades allt, nästan. I de tidigare så orubbliga närmast av Gud givna byggkalkylerna räknas nu med nya siffror. Alla kan plötsligt inte ta ut mer och mer i alla led. På den nya sortens paneldebatter där man är självkritisk och erkänner att alla byggkostnader kanske inte var så orubbliga uppmanade Olle Erhlén, koncernchef NCC, alla som hade lite undanstoppade pengar att börja bygga nu för nu är minsann byggkostnaderna på väg ner.

Peab-chefen Mats Paulsson är inne på samma linje. Kostnaderna för byggmaterial har sjunkit, vilket gör att kostnaderna för byggande bör kunna gå ned, säger han i Dagens industri. Hoppsan, kan de gå ner, tänkte jag nästan skriva fast det låter så surmulet.

Igår träffade jag en person som tyckte att jag kunde berömma Mats Odell någon gång och inte vara så negativ hela tiden. Nu har Mats Odell gett BKN i uppdrag att analysera behovet av garantier för byggkreditiv och finansiering av byggprocesser för de som inte har några undanstoppade pengar. Det är bra det, vi behöver bygga.

Jag törs inte vara så översvallande positiv, Mats Odell är en man med makt över hyrorna. Kommer det förslag om att släppa upp hyrorna börjar kalkylerarna räkna på det gamla sättet igen där man kan ta ut och ta ut allt högre priser i varje led. Men om Mats Odell inte går till riksdagen med hyreshöjande lagförslag då ska jag vara översvallande positiv. Det lovar jag.

Ointresse, särintresse och allmänintresse

Att vara ett särintresse är inget vidare. Man hålla till i politikens utmarker. Det är lätt som en plätt för politiker som inte vill bry sig att avfärda förslag med motiveringen att de ändå bara kommer från ett särintresse. När man är sär så är man åtskild, säregen, speciell och udda och man omnämns aldrig i positiva sammanhang.

Hyresgästernas väl och ve finns på den politiska listan över särintressen och innehar dessutom en hög placering på den politiska ointresselistan. Kan man däremot knö in sig i den sfär där allmänintresset anses råda ökar förutsättningarna för framgång dramatiskt. Det finns ingen allmängiltig definition över vad som är av allmänt intresse utan det avgörs från gång till gång. De båda intressena hyresgäster och fastighetsägare framlever trots alla intressedefinitioner ett liv i politikens hängd. De finns många lagar som anger var balanspunkten går mellan fastighetsägarintresset och hyresgästintresset. Hela hyreslagstiftningen är en sådan balansaktslag.

Men när det gäller inflytandet vid ombyggnader är balansen rejält rubbad. SVT Rapport redovisar i kväll att fastighetsägarna vinner 97 procent av alla tvister som handlar om renoveringar (se klippet i sin helhet under rubriken). När Mats Odell tillträdde som minister med makt över hyresgästernas väl och ve la han ner den utredning som hade till uppgift att stärka hyresgästernas ställning i ombyggnadsärenden. Nu är hyresgästerna maktlösa medan fastighetsägarna får rätt i nästan alla fall som prövas. Det är inte alla särintressen som befinner sig i politikens utmarker.

Vi får väl se hur det går med balansen mellan särintressena nu när regeringen ska ge sig på innehållet i hyreslagen. Allmänintresse borde tala för en väl avvägd balans
mellan särintressena.

Höj priset på hyrestomtar

Fredagsblogg
Det är tomtebrist. DN rapporterar idag att efterfrågan på hyrtomtar är större än tillgången. Människor vill hyra tomtar. Egenägda tomtar är ute. Fast lösning på tomtebristen är väl enkel. Höj priset på de alltför få tomtarna så att människor inte har råd att efterfråga några tomteinsatser. Då får vi en tomtemarknad i balans. För så ser man, inte alla men tillräckligt många viktiga beslutsfattare, på hyresmarknaden. Det anses vara en väl fungerande marknad när priset på hyresrätterna är så högt så att människor tar sin alltför tunna plånbok och flyr.



Lördagsblogg
Häromdagen på den fullpackade Fastighetskvällen sa både Mats Odell och hans politiskt sakkunnige Daniel Liljeberg att i Finland, där kan de minsann bygga. De har statliga subventioner, sa jag då och tyckte att jag fick in en fullträff. Subventioner tycker inte regeringen om. Fast om det ges i form av skatteavdrag till villaägare och bostadsrättsinnehavare kan de ändå leva med det. Men nog om det, det är något med regeringen och hyresrätterna som inte stämmer. Daniel Liljeberg klämde då i med en egen fullträff och kontrade med att säga: Ja, och så har de marknadshyra. Varför sa han så? Tycker han att det är bra?

Söndagsblogg
I torsdags träffade jag åter Daniel Liljeberg på en annan debatt. Då sa han att han tyckte det var viktigt med långsiktiga och stabila spelregler. Så bra, då kommer de inte att ändra hyreslagstiftningen och skapa ytterligare osäkerhet för branschen nu när det måste byggas. Men icke sa nicke, just de spelreglerna kunde man ändra på, tyckte Liljeberg. Bruksvärdessystemet har 40 år på nacken och har skapat stabilitet på hyresmarknaden, det finns väl knappast någon mera uthållig och stabil spelregel att uppbåda. Det är något med regeringen och hyresrätterna som inte stämmer.

Vi tycker visst om hyresrätter säger regeringen och inför ägarlägenheter som de hyrintresserade ska hyra i andrahand. Som kärleksförklaring betraktad är den ju lite tunn. Dessutom inte särskilt varaktig, för nu tillägger de varje gång att hyresgästerna sedan kan köpa de lägenheter de hyr. Tillbaka till basicpolitiken. Äga i förstahand och hyra i andrahand. Det är någonting med regeringen och hyresrätten som inte stämmer.

Vi hörs på måndag, trevlig helg.

Mjukvaruföreningen

Den Stora Fastighetskvällen igår var en riktig publikdragare, 1 100 personer hade tagit sig dit. Det är inte roligt alla gånger, det är många konstigheter som visas upp på storbild och som får passera opåtalat. Fast hyresrätt är mera rätt än någonsin. Det verkade de flesta vara överens om utom Mats Odell och Daniel Liljeberg på finansdepartementet som verkar övertygade om ägarlägenheternas välsignelsebringade kraft. Frågar man hyresgästerna är det ingen som vill bo i andra hand i en ägarlägenhet.

Under rubriken ”Hyresgästernas betydelse för investeringen” talade en fastighetskonsult om vad mjukvaran vill ha. Mjukvaran det är vi. Många undrar över varför vi ska heta något på gäst. Det verkar ändå vara en bättre position än att heta vara, mjukvara. Vårt demonstrationståg har nu samlat över 50 000 människor. En sådan förening kan ju inte heta Mjukvaruföreningen.



I alla fall tipsade konsulten den samlade menigheten om vad som var viktigt innan de investerade i hyreshus. De skulle kolla inkomsterna hos de boende och i området, om det fanns brytmärken på dörrar, hur hyreskontrakten såg ut, om det kunde finnas några snedseglare bland hyresgästernas osv. Sedan levererad fastighetskonsulten kvällens största understatement: "det kan vara bra att investera i sådant som hyresgästerna uppskattar". Konsultord och inga visor.

Samme man delade jag sedan debattpaneltid med. Man hinner inte säga så mycket när det är begränsad tid och åtta i panelen men konsulten hann med att säga att vi inte borde bygga kök i våra hyreshus, det kan väl hyresgästerna sätta in själva. Mellan sin talartid och paneldebatten hade han hunnit glömma bort att man skulle investera i sådant som mjukvaran uppskattar. Som exempelvis kök.

Fastighetsägarnas medkännande hyreshöjarkrav

Stockholmshems hyresgäster får en hyreshöjning på 2,64 procent 2009. Fastighetsägarna Stockholm beklagar utfallet och menar att de boende kommer att drabbas. Det tror jag också, många har och kommer att få det knepigt med att få plus och minus att gå ihop. De har redan slagit i utgiftstaket.

Men nu var det inte riktigt den typen av medkänsla fastighetsägarna kände. Utan Christer Jansson, vd för Fastighetsägarna Stockholm, säger till Fastighetsvärlden att: "med de här hyresnivåerna kan hyresrätten aldrig utvecklas". Samma elände drabbade enligt honom Lidingöhems hyresgäster, där hyreshöjningen ”dessvärre stannade på 2,3 procent”.

Christer Jansson driver hårt att hyrorna måste höjas så att det inte blir bostadsrätter av alltihop. Men hallå Christer, har du aldrig sett de boendekalkyler som hugade bostadsrättsombildare delar ut till sina grannar för att få dem att gå med på ombildning. Där ser man att risken för hyreshöjningar som sitt starkaste vapen. En hyresgäst som betalar 6 651 kronor i hyra idag kan med 5 procent i hyreshöjning under några år få en hyra på 8 489. Medan hyran bara skulle bli 6 931 om det blir bostadsrätt. I alla fall om man ska tro på ombildningskonsulter.

Det finns inget som driver på bostadsrättsombildningen så mycket som fastighetsägarnas ständiga krav på hyreshöjningar. Dessbättre gör vi allt för att hålla nere hyrorna så att inte alla faller i farstun för de ombildningskonsulter som lockar med lägre boendekostnad.

Esther gör demonstrationsdansen

Esther, 3 år, gillar vårt demonstrationståg. Mest musiken. Sätt på gubbarna, säger hon och drar iväg i en dans. Om och om igen. Esther är på rätt spår, man måste ta om allt hela tiden. Alla segrar måste vinnas om och om igen. Än är hon inte inne i själva sakfrågorna. Den dag hon ska flytta hemifrån hoppas man ju att byggandet kommit igång och att den här typen av demonstrationståg är ett överspelat kapitel.

Esthers kusin Julia, 8 år, är däremot helt inne i vad det handlar om. Jag hörde henne dra hela demonstrationsupplägget för sin kompis Nike. Det som tog ordentlig skruv var när Nike insåg att hennes mamma kunde få lite mer pengar över till äventyrsbad och annat om inte hennes hyra drog iväg. Barn kan nämligen allt om föräldrarnas ekonomiska belägenhet. De vet när det kärvar och när det går att göra en framstöt om en smärre investering i ett nytt dataspel. Det dagliga och outtalade informationsflödet i en familj fungerar alltid.

Barn är hushållsekonomiskt medvetna i tidig ålder och de vet också om föräldrarna är tyngda av för stora utgifter och för låga inkomster. För de blir de också tunga till sinnet. De vet också vilka i klassen som har och vilka som inte har. Barns bästa ska komma i främsta rummet, alla ska ha samma rättigheter, lika värde och kunna utvecklas, står det i Barnkonventionen. Det ställer krav på samhällsbygget, det får inte bli hur jäkla orättvist som helst.

Enligt Artikel 12 har barn dessutom rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör dem. Så go Julia, go! Du har FN:s barnkonvention på din sida.

Sågning av krispaketet

Nu återstår det bara att be de högre makterna om hjälp om det ska bli några insatser i miljonprogrammet.

Stimulanspaketet stimulerade onekligen debatten. Närmare totalsågning än så här är det väl svårt att komma, så nog var det ett krispaket i alla möjliga bemärkelser. Om det också kommer att få någon stimulerande effekt på ekonomin och arbetsmarknaden återstår att se.

Nu när alla var eniga i sin kritik kunde också alla avfärdas. Här dyker de upp alla särintressen och är missnöjda, det är tur att vi inte lyssnar på dem, sa den lyssnande statsministern.

Ta bara detta med byggandet och boendet som väl inte med bästa vilja i världen kan betraktas som ett särintresse. Byggandet har kraschlandat och de som söker bostad försvinner inte, de ökar. I det läget satsar regeringen skattepengar på villaägare och bostadsrättsinnehavare för att komma åt svartjobb och säkra upp systemet med hushållsnära tjänster. Det ska rotas, renoveras, ombyggas och tillbyggas i villor och bostadsrätter. Att ge skattesubventioner för renovering, ombyggnad och tillbyggnad hos hyresgästerna betraktar uppenbarligen regeringen som en apart idé. Det brukar vara så. Hyresgästerna befinner sig i ett politiskt utanförskap. Det blir allt tydligare, bostadsbristen och behoven i miljonprogrammet till trots. Det går inte att uppbåda en enda proposition som varit till för att stärka hyresrätterna och hyresgästerna.

Nu undrar man lite försiktigt hur arbetsmarknaden ska kunna bli bättre för byggjobbarna som fått gå hem när Skanska, NCC, Peab, JM, HSB och Riksbyggen stoppat upp sina byggen. Den största yrkesgruppen inom Byggnads, 46 400, är träarbetarna som är med från början och hela vägen i byggprocessen. De svarar för alla gjutformar och tillverkar alla träkonstruktioner som mellanväggar och takstolar. Eller för betongarbetarna som fixar alla betongkonstruktioner; väggar och valv. Eller för arkitekter och alla andra som är med under hela projekteringsstadiet.

För dem finns inga jobb när villaägarna för skattepengar ska renovera badrummen eller köket. Inte blir det några nya hus att bo i heller.

Vem ska man tro på

Tidningarnas ekonomisidor är hot stuff nuförtiden. Där söker vi svaret på om och i så fall när det vänder upp eller ner. Effekterna av riksbankens krafttag med en räntesänkning på 1,75 procent analyseras på längden och tvären. Våra liv kretsar kring reproräntan. Inte ens de som satsat på ett lånefritt liv kommer undan. Lån och räntor är det som förenar oss. Nu när riksbanken drämde till med en sänkning vill vi veta hur det kommer att påverka jobben, hyran, räntan, bopriserna, biljättarna, bankerna och julen.

Vi vänder oss till ekonomisidorna för att finna svaren. Där tros det. På en och samma tidningssida tros det att bopriserna kommer att fortsätta falla och att de kommer att öka. En del auktoriteter tror på en vändning till hösten medan andra tror att det blir mer utdraget än så. En del tror på ännu lägre ränta och andra på att den kommer att ligga still. Det tros helt enkelt och vi får bestämma oss för vem vi tror är bäst på att tro. Vårt behov av trygghet är stort så det blir lite skakigt när vi är hänvisade till detta ständiga troende.

Hyresförhandlingarna bygger på både tro och vetande. Det är inte konstigt att många förhandlingsuppgörelser drar ut på tiden. Bostadsföretagen är inte annorlunda än det som skrivs på ekonomisidorna i DN, GP och Sydsvenskan. De tror, fast inte samma sak. Det komplicerar livet runt förhandlingsborden just nu. Kanske är det bättre att vänta med uppgörelser eller så är det bättre att klippa till och göra upp. Ja, vad ska man tro.

Regeringspartiernas partiledare kommer under förmiddagen idag att hålla en presskonferens i Rosenbad i Stockholm. De kommer väl att presentera ett stimulanspaket. Vad ska man annars tro.

Sherlock Holmes-typer tejpar i Malmö

I Malmö duggar bostadsrubrikerna tätt. Är det inte kackerlackor så är det tejpspioner. MKB framstod i bra dager när fastighetsbolaget Acta fick skämmas i Uppdrag granskning för kackerlackor och förfallna hus. MKB framstår nu i mindre bra dager. Istället för att jobba på sitt varumärke skickar de ut tejpspioner för att hitta bevis mot en 69-årig dam så de kan vräka henne (se programmet här). Sedan gör de saken ännu värre genom att försvara sina spiontag. Förstå det den som kan.

Hur tror MKB egentligen att deras hyresgäster och levebröd uppfattar de signaler tejpande Sherlock Holmes-typer sänder ut när de kollar brevlådor, elräkningar och om tejpen i dörrspringan är obruten så de kan gå till hyresnämnden och hävda att man bör vräka en sjuk 69-årig dam så här precis före jul.

I Malmö kommuns ägardirektiv står det att MKB ska vara ett föredöme för andra fastighetsägare. Det är väl läge att börja jobba på det nu och då kan man väl samtidigt kasta sig över uppdraget från Malmö kommun om att: "medverka till att hyresnivåerna i Malmö hålls nere". Det skulle verkligen stärka varumärket i tider av kris och när hyresgästernas köpkraft är viktig för samhällsekonomin. Från Göteborg väntar man, det vill säga jag, på att något liknande hyresbesked. Någon av bilkrisen trängd kommunpolitiker borde rimligen gå ut och säga att de kommunala bostadsbolagen givetvis ska använda sin ekonomiska styrka för att i detta läge, när var tredje LO-medlem i Göteborg är varslad och kommunen vädjar om statlig hjälp för att klara hem Volvo, se till att man tar sig igenom denna påfrestningens tid med så låga hyreshöjningar som möjligt. För när ska man annars använda sin goda ekonomi om inte i kristider. Istället för att jaga andra sätt att stimulera hushållens ekonomi kan man väl använda dem som ligger mitt framför näsan. Det är många miljoner som försvinner ur hyresgästernas plånböcker för varje procent i hyreshöjning.

I Stockholm går de på offensiven. Satsar på både byggande och renovering. Jättebra. Även där väntar vi på ett offensivt besked om hyran.

Miljonprogrammets 40-årskris räddas av finanskrisen?

Igår var jag på releasefest i Skeppsholmskyrkan. Det som releasades var en bok om miljonprogrammets förnyelse som jag medverkat till och i. Skeppsholmskyrkan är visserligen avkristnad och har renoveringsbehov men liknar ändå inte miljonprogrammet som befinner sig mitt i en 40-årskris och behöver hottas upp både in- och utvändigt. Kyrkor står där till synes oberörda i flera århundraden och tas varligt omhand. Det kan man inte beskylla de som äger miljonprogrammet för att ha gjort. Varlig hand är inte precis det vi förknippar med miljonprogrammet.

Fast alla sitter inte i väntrummet och undrar vad de ska göra. Många har åstadkommit stordåd och många sliter på med sina områden på ett bra sätt. Det finns kunskap om vad som måste till för att lyckas. Det var den kunskapen vi vill sprida i boken som ges ut av BQR, Rådet för byggkvalitet.

Miljonprogrammets räddning stavas kanske finanskris. Byggjobbare behöver jobb, husen behöver renoveras och de boende behöver bo bättre. Vad mer kan man önska sig av arbetsmarknadsåtgärder. Fast man kan ju också träta om vem som ska betala. Husen står där de står i väntan på omsorg och upprättelse.

Hyran i papperskorgen

Kampanjmaterial på papperskorg i Kristianstad.

Mötet med Boverkets insynsråd igår gick i lugn stil. Insynet bestod mest av information om vad Boverket jobbar med och hur det hela är organiserat. Ibland utfärdar de föreskrifter och allmänna råd men mycket av Boverkets jobb går ut på att stimulera, samla, driva på och stödja. Lite snårigt, men så håller de på med allt mellan himmel, jord och kust.

Hyresrätten har seglat upp som räddande krisängel. När det inte gick att göra bostadsrätter av Turning Torso, det extremt höga och vridna tornet i Malmö, blev det hyresrätter. Nu omvandlas påbörjade bostadsrättsprojekt till hyresrätter.

Hyresrätten mera rätt att någonsin, står det på Hyresgästföreningens kampanjmaterial. Det får väl betraktas som rätt på. Kampen om hyrorna driver vi oförtrutet vidare, var helst vi kommer åt. På vissa ställen, som på bilden från Kristianstad, är det dessutom möjligt att stoppa ner överblivna och omoderna förslag vars bäst före datum gått ut.

Offentlighetsprincipen är för beige

Jag sitter på Arlanda på väg till Karlskrona för att utöva tillsyn: "Om regeringen har bestämt att det skall finnas ett insynsråd vid myndigheten, skall rådet utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd”, står det i 9§ SFFS om vad som ska gälla hos Enrådsmyndigheter. Boverket är en sådan myndighet. Idag är det insynspremiär där. Det kommer väl inte att bli något realeseparty direkt där några stora nyheter släpps. Såvida inte Boverket har nåtts av besked om att det kommer stimulansåtgärder för att renovera och fixa till miljonprogrammet. Förr eller senare kommer det, tro mig. Troligen lär insynet vara fullt av nyheter av det sämre slaget, byggnedgång och annat.

Att utöva insyn känns annars som ett viktigt demokratiinslag. Jag gillar verkligen uttrycket utöva insyn, det antyder något mer än att det bara är fråga om att ha koll på läget eller få information så där i största allmänhet. Det är ju väldigt vanligt med det omvända, att myndigheter utövar insyn i våra liv. Vi betalar dessutom för att de ska kunna fullfölja sina insynsuppdrag. Enligt morgontidningarna är FRA den senaste i raden av dem som förorsakar oss nya och högre kostnader. Det är en uppenbar obalans mellan aktörerna på demokratimarknaden. Det är dags att vidga insynsutövningen till att i högre grad omfatta medborgarnas berättigade krav på insyn över väsentligheterna i livet. Offentlighetsprincipen är för beige. Den ger inte utrymme för tillräckligt med medborgaraction.

Jag återkommer med förslag på nya insynsområden. Byggkalkyler känns det som man skulle vilja ha en lagstadgad rätt till insyn i. Nu ska det plötsligt gå att bygga hyreshus igen nämligen. I alla fall om man får tro Familjebostäder i Stockholm. Nu sitter man och räknar om de kalkyler som tidigare var av Gud givna och omöjliga att rubba. Nu går det inte att ta ut högre och högre priser i alla led om man ska få något gjort. Jättebra, en sänkning av byggkostnaderna är efterlängtad. Bara inte nu regeringen släpper hyrorna fria, då börjar de räkna om igen efter de gamla kalkylmodellerna. Så fungerar marknaden, finns det ett utrymme att höja priset då hänger man på.

Årets hjälte

Jag är väldigt glad att nu kunna presentera alla ledamöter i delegationen för hållbara städer, sa miljöminister Andreas Carlgren när han presenterade alla ledamöter. Det var en bred uppställning av direktörer, chefer och professorer "med kopplingar till näringsliv, exportfrämjande och de andra sektorer som måste samverka för att befästa och stärka den svenska kompetensen", står det i pressmeddelandet.

Det är möjligt att delegationen är bred men inte tillräckligt bred för att innehålla en enda företrädare för dem som ska bo i de hållbara städerna. 340 miljoner kronor har de fått av regeringen. Jag får nu åter användning för uttrycket: Här är en kund begraven. Det är alldeles för ofta man får användning för det.

Så till något helt annat. Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra skriver att Hyresgästföreningen äger Sveriges bästa vandrarhem och att Svenska turistföreningen därför belönat oss med priset Årets kudde.

Det ligger därför nära till hands att tro att Hyresgästföreningen äger ett vandrarhem och att Hyresgästföreningen fått pris för det. Det hade ju varit väldigt roligt att få Årets kudde, men tyvärr äger vi inte ett vandrarhem utan själva väggarna och taket där någon annan bedriver vandrarhemsverksamhet. Men på något sätt har vi alla fall bidragit till att folk fått tak över huvudet till ett billigt pris under sin Stockholmsvistelse. Det vore kanske idé att utlysa ett pris till dem som bidrog till att det fanns tak över huvudet också för dem som bor och vistas permanent i Stockholm. Årets hjälte?

Stimulera mera

Idag sammanträder regeringen för att bland annat besluta om ärende nr 23; Proposition 2008/09:91; Ägarlägenheter.

Man kan väl inte säga att det är direkt vältajmat. Byggandet rasar, folk kan inte sälja sina bostadsrätter, bostadsbristen ökar och arbetslösheten sprider omkring sig. Var tredje LO-medlem i Göteborg är varslad. Då klämmer regeringen till med ägarlägenheter.

SABO klämde igår till med krav på statliga stimulanser. Alldeles precis nyss, kl 07.25, hörde jag Maud Olofsson säga i morgonsoffan att hon tycker om ROT-avdrag. Frågan är om Maud Olofsson tänker klämma till med några ROT-pengar eller om det är fråga om en mera platonisk kärlek till renoveringsinsatser.

I Helsingborgs Dagblad skriver Stefan Bohlin, förhandlingschef hos oss, en artikel om hyressättningsjobbet där. Läs den här. Den sammanfattar ungefär hur läget är på ett antal håll i landet och varför regeringen bör avhålla sig från att införa hyresreglering där politikerna ska bestämma var, när och med hur mycket hyrorna ska höjas. Om regeringen vill bättra på tajmingen bör man inte lägga förslag som driver på hyrorna. Alla tycks vara överens om att hushållen måste stimuleras, då kan man väl inte ha en massa ostimulerade hyresgäster. Eller?

Upp och nervända världen

Ingenting är sig längre likt. Nu kräver alla statliga insatser. Skanska har satt renovering av miljonprogrammet högst på listan över nödvändiga insatser. Det kan väl inte finnas en enda förlorare på det. Läget kan knappast vara bättre än nu när arbetslösheten sprider omkring sig och bristerna i miljonprogrammet är det väl ingen som tvivlar på. Folk som bor där skulle bli lyckliga och regeringen skulle kunna räkna in lite vinnarpoäng. Men igår bollade Reinfelt de 2 000 varslade byggjobbarna tillbaka till Skanska med frågan om vad de tänkte göra åt saken. Ja, inte vet jag, men Skanska hade väl meddelat vad de tänkte göra åt saken, varsla 2 000 byggjobbare. Så nu väntar Skanska på regeringen som väntar på Skanska. Hyresgästerna i miljonprogrammet sitter i samma väntrum och avvaktar upplösningen.

Bo Antoni, vd Sveriges Byggindustrier, är inte heller lik sig. Han är i vanliga fall en ivrig förespråkare för marknadshyror och tillika en övertygad motståndare till bruksvärdessystemet. Nu hördes Antoni säga i morgonsoffan att man måste vidta åtgärder "så att folk har råd att efterfråga bostäder." Bo Antoni är inne på rätt spår. Man vill inte misstänka att det rör sig om bostadsrättsinnehavare och villaägare som ska få sin trygghet garanterad utan att Bo Antoni även skickat en tanke till hyresgästerna och bara glömde att säga det.

Under krisen på 90-talet fick vi 65 000 tomma lägenheter på grund av kraftigt höjda hyror som hade sin grund först i skatteomläggningen och sedan i den lågkonjunktur som följde. Människor flyttade till annat boende, till sommarstugan och hem igen. Så gör man när det blir för dyrt och så kommer man att göra nu också om vi mitt i denna kris dessutom ska få hyreshöjningar på alltför höga nivåer. De kommunala och privata bolag som har ekonomisk styrka borde göra sitt för samhällsekonomin och inte ytterligare spä på krisen i det läge vi är nu när inflation spås bli deflation, styrräntan prognosticeras till en procent inom ett år och oljepriset har fallit till en fjärdedel av toppnivån . Dessutom faller elpriser rejält och förvaltarna bör kunna handla billigt underhåll nästa år.

Drömläge för renovering av miljonprogrammet och måttliga hyreshöjningar alltså. Den som behöver pigga upp sig lite kan lyssna på ett inslag i Ekot från igår. Det är de små bolagen som bygger de billigaste bostäderna visar nu forskning på KTH. De ha 20 procent lägre byggkostnader än byggjättarna.

Sedan kommer det, och håll i er nu: "De byggde samtliga hyresrätter, och ingen av dem hade några som helst bekymmer att uppnå vinst under de första åren inom ramen för bruksvärdeshyran."

Larmar och gör sig till

Det kommer larmrapporter hela tiden. Är det inte övergrepp i äldreomsorgen eller dåligt städade sjukhus så är det kackerlackor i Rosengård. Alla larmrapporter följer samma mönster. Först kommer själva larmet, sedan säger den ansvarige att det inte var hans fel utan någon annans fel, sedan hänvisar man till oklara regler eller ansvarsförhållanden för att till slut peka ut den som har råkat illa ut som ansvarig för sin egen olycka. Men den välformulerade läkaren, tillika patienten, Björn Brageé som slog larm om den dåliga städningen på Danderyds sjukhus kommer inte att beskyllas för att överdriva eller för att inte ha följt gällande instruktioner. Som sanningsvittne är han oantastlig.

De boende i Herrgården som slåss mot de kackerlackor som invaderat fastigheten betraktas däremot inte som oantastliga sanningsvittnen. Fastighetsförvaltaren sa utan att blinka till de häpna och chockade tv-tittarna som just beskådat kackerlacksinvasionen att hyresgästerna var nöjda och att de hade sig själva att skylla.

Förhoppningsvis kommer det att städas bättre på landets sjukhus efter detta larm. Fast helt säkert är det inte. Vissa typer av larm kommer och går utan att någon synbar förbättring äger rum. Idag larmas det om utanförskap i våra utanförskapsområden. Ibland kallas de för utsatta områdena eller miljonprogramsområden. För att frisera till det säger man också att det rör sig om människor som bor i rekordårens bostadsområden eller i 60- och 70-talsbeståndet. Vad man än kallar husen och områdena kan man vara säker på att det inte var det sista larmet som kom därifrån idag. Nästa gång kommer alla att undra igen varför ingenting har skett.

Om våra restauranger vore lika ostädade som Danderyds sjukhus hade de fått stänga. Om Danderyds sjukhus hade invaderats av kackerlackor hade det redan varit stängt. Men i bostadshus får kackerlackorna husera utan att det finns en enda Lex att ta till. Lex Maria och Lex Sarah är lagstiftning som tillkommit efter att svåra missförhållanden uppdagats inom sjukvård och äldreomsorg. Nu kommer kanske Lex Björn men någon Lex Newsec Asset Management lär vi inte få se.

Kommunen borde ta ansvar

Det blåser kalla vindar över kollektivtrafiken och landet. X2000 går dock som tåget denna morgon. Endast ett oväntat tågmöte utanför Snickarbo får tåget att stanna. På sträckan Borlänge-Stockholm kommer det alltid oväntade tågmöten utanför Snickarbo. Det är bara SJ som verkar vara oförberedd på det väntade.

Ett vanligt fenomen, det tar ibland lång tid innan man förmår ta med i beräkningen att något har hakat upp sig och att det dessutom kommer att hålla i sig. Som i dessa dagar när varslen duggar tätt och både tillväxtprognoserna och arbetsmarknaden faller samman likt dominobrickor och folk sitter hemma med oron över ekonomin hängande över sig. I sådana lägen borde insikten om att något hakat upp sig och att det förmodligen kommer att hålla i sig vara allmänt spridd. Behovet av ett samlat agerande för att inte få ännu fler dominobrickor på fall borde vara uppenbar för alla. Men icke då, alla fortsätter att agera styckevis som om de inte var en del i ett större sammanhang. Det är inte bara bankerna som ser till sitt och vägrar ansluta sig till Borg och hans bankgaranti.

De kommunala bolagen agerar som om de inte hade ett dugg med kommunen och dess invånare att göra. Mitt i eländet klämmer de till med hyreshöjningskrav som man inte sett maken till på årtionden. Inte nog med att folk blir av med jobbet och får svårt att betala hyran den ska bli ännu högre och ännu svårare att betala. Kommunen borde se till att det egna bolaget tar ansvar för att hålla igen på kraven, utnyttja sina reserver för att klara av den ekonomiska påfrestning som ligger framför oss. Det är inte bara hyresgästerna som drabbas av höjda hyror. Det drabbar kommunen och statsfinanserna också. Jag vet att inte alla har några reserver att ta till men de ligger inte nödvändigtvis i topp när det gäller hyreshöjningskrav och höjda krav på avkastning. Hyresmarknaden borde visa att den pallar med lite påfrestningar.

Carin Jämtin (s) vill införa ångerrätt för dem som varit med om att ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt och nu inser att det var en dålig affär. Man kan möjligen köpa tillbaka en bostadsrätt, men man kan sannolikt inte köpa tillbaka en bostadspolitik som man låtit gå i krasch när man inser att det var en dålig affär.

Socialdemokrater om lägets påverkan på hyran

Carin Jämtin

Idag är det inte så hävligt ställt, jag har tappat rösten. Det som finns kvar är ett slags kraxande pip som jag idag kommer att bespara ett antal pensionärer i Västerås från att ta del av. Nu ska man inte jolla sig för mycket över sådana världsliga saker, det sätter sig på humöret. Man kan i stället spana in om det kan ha hänt något som fört världen framåt. Fingrarna rör sig fortfarande, bloggandet är det sista som överger människan.

DN debatt idag handlar bara om hyresrätten. Det är ett steg framåt, absolut. Det är minsann inte varje dag hyresrätten tar sig in på den viktigaste debattsidan.

Om Karin Jämtin (s) kan anses ta ett kliv framåt så vet jag inte vad man kan säga att Carina Moberg (s) gör i den intervju som Fastighetstidningen gjort med henne. I mycket är de förstås överens, de tillhör ju samma parti, men det finns onekligen intressanta skillnader att grubbla över för den som är intresserad av var man har de politiska partierna.


Carina Moberg

Runt hörnet väntar marknadshyror om utvecklingen fortsätter, skriver Carin Jämtin. Jag tror inte att Carin Jämtin tänkt sig att det var Carina Moberg som väntade runt hörnet. Enligt fastighetstidningen är Carina Moberg tydlig med: ”att hon inte talar om marknadshyror, det ordet är som sagt förbrukat. Men hon står för att hyrorna i högre omfattning än i dag måste spegla marknaden.” Vad ska man kalla hyror som speglar marknaden när man inte får kalla det marknadshyror?

Att lägefaktorn ges större betydelse kommer att leda till högre hyror för många, skriver Jämtin. Carina Moberg däremot slår ett slag för att ”inte minst läget måste tillåtas påverka hyran mer än i dag”.

Lägets inverkan på hyran har blivit en partipolitisk fråga. Läget har alltid haft en inverkan på hyran, den har funnits där sedan bruksvärdessystemet infördes. Men hittills är det parterna som hanterat hyressättningen, inte politikerna. Malmömodellen, Poängen i Umeå, Kvalitetshyror i Göteborg och alla andra ortsbenämnda hyressättningsmodeller är resultatet av detta.

Även Carina Moberg tycker att parterna ska hantera hyressättningen, vilket inte hindrar henne och socialdemokraterna från att anse att alla bör införa Malmömodellen, även Stockholm. Annars hade man ju kunna tänkt sig att en Stockholmsmodell passar bättre i just Stockholm. Malmö kom ju exempelvis aldrig på tanken att införa Umeåmodellen.

För övrigt verkar Carina Moberg tycka synd om fastighetsägarna som tvingats böja sig för hyresgästernas krav. Man kan verkligen fundera över vad hon menar med att ställa denna fråga i Fastighetstidningen: Är Hyresgästföreningens förhandlare här (Stockholm) så elaka att Fastighetsägarna måste lägga sig platt?

Sökte Uppdrag granskning - fann en Bostadsombudsman

Foto från Swejens

Denna morgon tillbringar jag på ett icke försenat X2000-tåg från Linköping. Bara det är ju en nyhet i dessa dagar när det är de ständiga tågförseningarna och finanskrisen som slåss om att toppa tidningssidorna. Här sitter man på ett scoop: Tåget är i tid.

När jag som vanligt letar bostadsnyheter på nätet stöter jag på rubriken: "BO tänker sätta press på samhället". För en svindlande sekund får jag för mig att det kunde vara fråga om en Bostadsombudsman, en som dessutom tänker sig sätta press på samhället. Jag förs snabbt tillbaka till verkligheten och hittar det jag sökte, inslaget i Uppdrag granskning från igår. Om de otroligt illa skötta fastigheterna i Rosengård och fastighetsägaren Franzén som gör comeback i offentligheten i nya dåliga sammanhang. Se programmet i sin helhet här.

Jag var på medlemsmöte i Linköping när programmet gick och talade med 200 oroliga hyresgäster som verkade glada över att det finns en Hyresgästförening i dessa orostider. Tänk om vi kunde få samma ombudsmannamuskler som BO och DO har och få möjlighet att inte bara sätta press på värdarna. Om inte kanske Pressombudsmannen kan vidga sitt uppdrag. Barnen i Rosengård borde i alla fall engagera den nye Barnombudsmannen för om något är uppenbart efter gårdagens program är det hur illa det är för barnen.

Nu meddelar tågpersonalen att vi har en hastighetsnedsättning. Att åka tåg blir allt mer likt bostadsmarknaden: Dålig planering, förseningar och hastighetsnedsättningar. Konduktören ropar ”Angeläget 2857” i högtalarna. Kanske det finns en TO, Tågombudsmannen, som går under beteckningen 2857. I så fall ligger tåget före bostadsmarknaden, det finns i alla fall någon att ropa på när det går snett.

Hyresrätten är viktig för jobben

I morse kunde man se ett inslag på Rapport om en ny studie som visar att hyresrätten är viktig för jobben. Arbetslösa som hyr sin bostad är mer benägna att flytta till en annan region än arbetslösa som äger sin bostad. Det är till och med så att de som hyr sin bostad och har arbete är mer benägna att flytta till en annan region än de som äger sin bostad och är arbetslösa. Se inslaget i klippet ovan och läs mer om undersökningen här.

Hemlöshet har inget med bostadsbrist att göra

Alva, 8 år, skrev till Fredrik Reinfeldt om hemlöshet. Alva är bekymrad över de hemlösas situation och tyckte att pappas idé att man kunde ha ett lite hus i varje stad som hemlösa kunde bo i var bra så hon skrev jag till statsministern.

Men hemlöshet har ingen som helst koppling till bostadsbrist enligt statsministern, i alla fall antyddes ingenting om det i Reinfeldts svar till Alva. Detta förvånade storligen hemlöshetsforskaren Cecilia Hansen Löfstrand som anser att det är bostadsbristen som är självaste problemet:

– Det är intressant att höra att han inte en enda gång i sitt brev tar upp det största problemet av de alla: bristen på tillgängliga bostäder. Men det är symptomatiskt. I Sverige anses i allmänhet inte hemlöshet ha något att göra med bostadspolitik och bristen på bostäder.

Ändå verkar det ju vara en självklarhet. Är man hemlös saknar man ett hem och man fortsätter att vara hemlös ända tills man får ett hem. Reinfeldt skriver i svaret att man försöker hitta lösningar för att förbättra situationen för de hemlösa. Man undrar vad det kan vara som förbättrar situationen för en hemlös som saknar ett hem när det inte är ett hem. Som förbättrar situationen alltså.

DN rapporterar att Stockholmarna snart är 808 000. De inflyttade landsortsborna måste också ha ett hem eller finns det något annat som kan förbättra deras situation?

I Borlänge ökar också befolkningen och bostadsbristen. Nu tillhör Borlänge de som är kursiverade på Boverkets lista över bostadsbristkommuner. Kommuner som anges med fetstil är nya på listan och i de kursiverade kommunerna är det värre än året innan. Nya på listan är sådana kommuner som Hallsberg, Årjäng och Ovanåker. Boverkslistan fylls på med kommuner i fetstil och antal kursiverade kommuner ökar. Det kunde kanske vara idé att pröva om det gick att förbättra de bostadssökandes situation genom att bygga bostäder till dem.

Hyresförhandlingar pågår

”Den tillfälliga ekonomiska nedgången vi ser nu får inte ligga till grund för årets hyresförhandlingar. Det riskerar att etablera höga framtida hyresnivåer. Vi är öppna för att teckna hyresuppgörelser för en tvåårsperiod”, skriver jag idag i Sydsvenskan.

Det sätt på vilket vi bestämmer hyrorna i Sverige är unikt. Det har visat sig fungera både i goda och dåliga tider. Bruksvärdessystemet är tåligt, långsiktigt och tryggt och har pallat med stora påfrestningar. Det lunkar på i god ordning på hyresmarknaden sedan flera årtionden.

De flesta bostadsbolag har också en god ekonomi. Nu när befinner vi oss mitt i en ekonomisk kris finns det därför resurser att möta de ekonomiska påfrestningarna.
Men hyreskraven varierar starkt över landet. En del kommer med tvåsiffriga krav, hyreshöjningsligan toppas av Arjeploghus som kräver 18,77 procent. Eftersom hyresgästerna betalar nästan 100 miljarder i hyra försvinner en miljarder i köpkraft för varje procent hyran höjs. Det är väl inte precis vad Anders Borg sitter och hoppas på ska ske. Inte vi heller.

De få uppgörelser som är klara visar att det finns bostadsbolag som agerar ansvarsfullt och liksom vi tror att det gäller att inte dra iväg med hyrorna. Det gagnar varken hyresgästerna, kommunen eller samhällsekonomin. I Tyresö får hyresgästerna 1,95 procent i hyrespåslag och i Västerås 2,75 procent vilket är 125 kronor per månad för en trea. Nu gäller det för alla andra bolag att tillsammans med oss ta ansvar för att hyresrätten och hyresgästerna tar sig igenom denna påfrestning på samhällsekonomin.

Jag vet att jag nu retar upp de som inte gillar att det är balans mellan hyresgästernas intresse av att kunna betala hyran och fastighetsägarnas intresse av att tjäna mera pengar. Jag håller ändå fast vid att det är överlägset allt annat att ha ett system som väger samman olika intressen. Det gynnar alla.

För övrigt kan jag inte låta bli att notera att bostadsrätter nu ”ombildas” till hyresrätter. Intressant.

EDIT: Hem & Hyra har en artikel om tvåårsuppgörelser här.

Politisk prevention

Grannen Gerd hade i vanlig ordning plockat in veckans alla nummer av Dala-Demokraten och lagt dem i en prydlig hög. Gerd och jag har postal grannsamverkan. Vi har postlådor vid vägen vilket inte är en lämplig form för sådana som jag som inte är hemma och vaktar postlådan. Hade jag haft ett vanligt brevinkast så hade posten ramlat ner på hallmattan. Nu funkar det ändå. För Gerd är det nämligen besvärligt att bära bort alla tidningar till insamlingen. Däremot gillar hon tidningsläsning så hon tar in och läser och jag läser och bär bort.

DD har jag läst sedan jag kunde läsa. Visserligen brukade min pappa med jämna mellanrum säga upp prenumerationen när han retat upp sig på någon mindre genomtänkt ledare. Men veckan efter hade vi DD igen. Nu är det Göran Greider som brer ut sig i spalterna och han retar säkert också upp en annan. Jag prenumererar dock oförtrutet vidare. Det är ett sätt att hänga med i dalmasarnas/kullornas görande och låtanden och få lite andra perspektiv än de som ges i DN och Svenska Dagbladet. Det är full skjuts på hyresförhandlingarna i Gagnef läser jag bland annat. Hyresgästföreningen motsätter sig bolagets krav på höjning av nästa års hyror:

- Bolaget måste saneras och ägaren Gagnefs kommun måste skjuta till pengar så att skulderna kan amorteras, hävdar förhandlaren Marcus Kjellin. Bolaget befinner sig i en destruktiv snurr som måste brytas.

Det låter misstänkt likt det som Hyresgästföreningen sa till Kalmarhem i åratal i alla fall detta med den destruktiva snurren. Till slut tvingades både vd och styrelse där att avgå och hyreshöjningskravet hade hamnat på ett tvåsiffrigt belopp.

Nu säger Rolf Olérs, vd för Gagnefsbostäder:
- Kjellin har rätt i sak när det gäller att vi har stora lån, men jag tycker inte att det ska blandas in i hyresförhandlingen. Det är inte hans uppgift att bestämma hur vi ska sköta bolaget.

Nähä nä, men vem är det som får betala priset för dåligt skötta bolag? Rätt gissat, det är alltid hyresgästerna som får fakturan till slut. Ibland ser man på ett tidigt stadium hur det kommer att sluta. Det borde vara läge för lite preventiva politiska åtgärder från Gagnefs kommun.

November är gnölets tid

November är en alldeles utmärkt månad. Den är så helt pliktbefriad. Det är ingen sol att tala om, svampsäsongen är över, gräset behöver inte klippas, badstränderna ligger tomma och skidsäsongen har inte börjat. I november ska man sitta inne och gnälla, tända värmeljus, läsa en bok eller två och kolla på regnet.

Just gnälla finns det oanade möjligheter till. Det är bara att öppna tidningen och spana på bostadspolitiska nyheter så får man sig en dos direkt. Nu bör man inte nöja sig med att gnälla och gnöla. När novembermörkret övergår i lucialjus, julglitter och tindrande barnaögon är det dags att åter handla. Redan nu kan man gå med i vårt demonstrationståg här som går helt i novemberstil. Man behöver inte ens röra på påkarna det är bara att skriva in sig i nättåget. Just nu är vi 25 696 nätdemonstranter.

För den som vill ha bostadspolitiskt bränsle kan jag rekommendera ett antal tidningsklipp från idag. DN rapporterar om att alltfler villaägare vill bygga murar runt huset. Svenska Dagbladet låter meddela att det är en nattsvart framtid för unga utan bostad och att unga hemlösa inte får stöd. Arbetarbladet i Gävle talar om för Tierpsborna att de kan vänta högre hyror samt att Gavlegårdarna ska vara med och finansiera idrottsarena. Man får väl hoppas att det inte är hyrorna som ska plöjas ner där. Vill man läsa om hyreshöjningar finns det en uppsjö av artiklar att välja på.

Trevlig helg!

I Borlänge finns inga ombildningskonsulter

Uppdrag granskning igår hade gett sig in i det elände som följer i ombildningarnas spår. Människor som vädrar penningklipp ställs mot människor som inte vill ombilda och konflikterna står som spön i backen. Grannsämja ersätts av utdragna bråk i takt med att ombildningskonsulterna försöker göra sig en hacka på att få till en ombildning.

Jag bor i Borlänge, där bor förutom jag ytterligare cirka 50 000. Hade Uppdrag granskning gett sig till Borlänge hade de inte kunnat göra ett enda inslag om ombildningskonflikter och fejkade omröstningar. De Borlängebor som vill bo i bostadsrätt försöker få ihop tillräckligt för att köpa en, de som vill bo i hyresrätt kollar nog på Tunabyggens hemsida och de som vill bo i villa travar väl iväg till någon lämplig mäklare på stan.

Om kommunpolitikerna till äventyrs skulle få för sig att sälja ut delar av det bostadsbolag som Borlängeborna äger till några stycken som just för tillfället råkar bo i något av deras hus, så kan det kanske bli läge för ett besök från Uppdrag granskning. Då skulle säkert några dyka upp i rutan och säga saker som att ”det är bättre att äga sin lägenhet” och ”jag vill ha inflytande över min bostad”. Varför de valde att bo i hyresrätt från början får man liksom aldrig reda på.

Någon enstaka kanske skulle kliva fram och säga: ”Perfekt, vilket guldläge, jag ska ändå flytta och behöver få med mig en kontantinsats till en villa i Gagnef. Vill kommunen ge mig det utan att jag behöver lyfta ett finger så är det helt okej för mig” Nu förutsätter detta förstås att Tunabyggen säljer sina mest populära hus så det kan bli en hacka över när man säljer vidare.

Om nu denna politiska idé om att vissa medborgare har rätt att köpa kommunal egendom billigt skulle komma till Borlänge så hoppas jag att de lyssnar på Folkpartiets man i Uppsala, Peter Nordgren, ordförande i Uppsalahem. Han har en lysande argumentation apropå att nybildade bostadsrättsföreningar i Stockholm har kunnat köpa fastigheter till priser långt under marknadsvärdet.

- Det är skattebetalarnas bolag och det är de som byggt upp det här värdet. Då är det rimligt att de får ta del av värdet, säger Peter, som är ordförande i Uppsalahem.

- Annars överför vi som bolag värdet till den enskilde. Och som jag ser det är det inte i linje med vår uppgift. Vi förvaltar ju andras pengar, skattebetalarnas pengar.

I Uppsala har alla boende i allmännyttan fått erbjudande om att köpa ut sina lägenheter fast till marknadspris. Och till skillnad mot Stockholm har det inte blivit en enda ombildning.

Äga i första hand och hyra i andra hand

Under devisen ”äga i första hand och hyra i andrahand” jobbar regeringen på för att öka andrahandsmarknaden. Det ska bli lättare att hyra ut bostadsrätter i andrahand och nu lanserar regeringen ägarlägenheter som också ska öka antalet hyresrätter. Jag har aldrig träffat någon som vill hyra i andrahand. I andrahand hyr man när man inte har några andra alternativ. Är det riktigt illa så tvingas man dessutom betala alldeles för mycket i hyra. Folks förmåga att sko sig på andras bekostnad är en välutvecklad konstform.

I morse, för en liten stund sedan, debatterade jag ägarlägenheter med Beatrice Ask i TV4:s nyhetsmorgon.

I kväll måste ni boka upp TV-fåtöljen och kolla på Uppdrag granskning. Se trailer här. Vi har medlemmar som hakar på ombildningsvågen och vi har medlemmar som absolut inte gör det. Hyresgästföreningen deltar därför inte i det politiska Monopol-spelandet där man säljer vissa hus och låter andra hus ska vara kvar som hyresrätter för att åstadkomma en annan husblandning. Det bor människor i varenda lägenhet. Har man valt att bo i hyresrätt ska inte någon annan kunna rösta bort det. Det är något absurt över att man gett enskilda människor mandat att fatta beslut som påverkar deras grannarnas privatekonomi och som ställer de inför val som de aldrig hade tänkt sig.

Hyresgästföreningen ska inte bidra till ombildning. Det finns dessutom alldeles för få hyresrätter.

Viktig person gick före i bostadskön

Jag är i Göteborg och i Expressen/GT kan man läsa om husockupanter som tröttnat på att vänta på bostad och om en toppchef som inte hann tröttna det minsta lilla, han fick en fyra på direkten högst upp i ett av allmännyttans hus i Linnéstaden i centrala Göteborg. Bostadsbolaget i Göteborg motiverar att man gick ifrån sina uthyrningsregler med att lägenheten skulle hyras ut till ”en person som var mycket viktig för Göteborgs kommun”. Ungdomarna då, är de inte viktiga för Göteborgs kommun?
Ockupanterna säger att de ”gjort detta för att vi är less på den situation vi har med stor bostadsbrist”. Troligen tvingas alla ut inom kort.

- Men innan vi går härifrån vill vi ha ett möte med Poseidon och någon från kommunfullmäktige för att diskutera bostadspolitiken i Göteborg. Det är oförsvarligt att låta fina, funktionella hus stå tomma samtidigt som folk inte har någonstans att bo, säger Maja, som efterlyser fler billiga hyresrätter.

Toppchefen ska inte bo så länge i sin topplya, han har annat på gång. Ockupanterna kommer inte att bli långvariga de heller, men de har inget annat på gång. Det är skillnad på folk och folk i bostadsbristens Sverige.

Rädd för att bli medlem i Hyresgästföreningen

Häromdagen ringde det en man som vi försökte värva till medlem via ett ett brev. Han bor i ett av de riktigt segregerade bostadsområdena i en av våra större städer.

Bland de stora villorna finns några hyresfastigheter insprängda. Människor i området bor bra och har gott om pengar, även de insprängda hyresgästerna är någorlunda välbeställda och har inga problem med att smälta in i omgivningarna. Det var detta som visade sig vara problemet.

Han känner sig orolig och inser att även hans hyresrätt är i farozonen om hyran ska sättas efter efterfrågan. Han vill gärna bli medlem men eftersom man då får tidningen Hem & Hyra i brevlådan så blir det problematiskt. Då blir det slut på smälta in. Då blir det sticka ut.

Det skulle då stå klart för alla, möjligen också fastighetsägaren, att det fanns medlemmar i Hyresgästföreningen i huset. Så tänker alla hyresgästerna i området enligt den orolige mannen. De är rädda för att fastighetsägarna ska slå tillbaka på något sätt om de går med i Hyresgästföreningen. Han tyckte att vi hade för kortfattad information i brevet och önskade att vi tänkte på att ha lite mer fullödig vägledning till just den här typen av bostadsområden där man inte kan bli medlem hur som helst.

Världen är upp och ner. Förr i tiden var det arbetarklassen som fick slåss för rätten att organisera sig. Nu verkar det vara dags för de välbeställda att ge sig ut på barrikaderna och slåss för organisationsrätten. Längre än så här vi inte kommit.

Vi betalar 100 miljarder i hyra

Det är inte roligt att kolla pressklipp. Varenda en handlar om de höga krav på hyreshöjningar som ramlar in i strid ström. Det blir tufft runt förhandlingsborden. Hyresgästernas ekonomi är inget som bara berör de själva. Samhällsekonomin är beroende av att hjulen rullar. Försvinner flera miljarder, som annars skulle ha kunnat hjälpa till med att sätta fart på hjulrullandet, bort ur hyresgästernas plånböcker drabbar det förstås samhällsekonomin hårt. Vi betalar cirka 100 miljarder i hyra varje år. Några procent i hyreshöjning är många miljarder i minskad köpkraft.

Nu är det som bekant inte bara i årets hyresförhandlingar som man är ute efter innehållet i hyresgästernas plånböcker. Igår var det debatt i Örebro om vilka förslag som kan komma ut av utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna". Ytterst handlar det om huruvida det är nödvändigt att föra pengar från hyresgästernas plånböcker till fastighetsägarnas plånböcker. Det handlar också om huruvida kommunen ska få sticka emellan och hämta det de vill ha till till exempel äldreomsorg.

Frågan om hur hyran ska fastställas berör staten, kommunerna, de kommunala bolagen, fastighetsägarna och hyresgästerna. Om det ska bli ett hållbart resultat kräver det att alla kan leva med resultatet av regeringskansliets funderingar. Mats Odell deklarerade tydligt igår att han vill ha en bred överenskommelse, även över partigränserna. Jag tycker att han ska lägga i en högre växel och dra igång det jobbet.

Det är lönsamt att äga

Svampen i Örebro

I arla morgonstund ilar jag denna dag till Örebro. Där ska jag träffa Mats Odell och Fastighetsägarnas Vd Per-Åke Eriksson för en debatt i radions "Rakt på sak" och en debatt mera live. Jag hoppas att det blir lite livat i panelen. Men allra först ska jag träffa ett gäng hyresgäster. De som riskerar att få räkna upp kostnaden för hyra i hushållsbudgeten, och som ser att de redan slagit i utgiftstaket, är förstås måttligt roade av de förslag som nu ligger på regeringskansliet.

Fastighetsägarna och ansvariga politiker har alltför länge hävdat att om bara hyrorna stiger så blir allt bra. Nu hoppas man på en omsvängning innan det är för sent.

I ett svar i riksdagen tycker jag ändå det verkar som om Mats Odell är på väg mot insikten om att hyreshöjningar inte är svaret på allt:

”Jag tror att minskningen av byggstarter för hyresrätter till stor del beror på att byggpriserna har ökat snabbt under senare år. I några projekt som SABO har undersökt skulle hyreskostnaden ha ökat med cirka 500 kronor kvadratmetern om projekten genomförts år 2008 jämfört med år 2005. Ökade byggpriser anges svara för hälften av kostnadsökningen, medan borttagna stöd och ökade räntekostnader vardera står för cirka en fjärdedel. Sänkta byggkostnader är nyckeln till att bostadsbyggandet åter ska öka.”

Men någonstans på vägen tappar han bort ”nyckeln till att bostadsbyggandet ska öka” och han faller tillbaka till sin vanliga förklaringsmodell:

”Avslutningsvis vill jag poängtera att tidigare regeringar har blundat för de grundläggande problem som hyresrätten står inför. Konsekvensen har blivit att hyresrättens ställning har försvagats under en lång följd av år. Detta måste nu åtgärdas, det måste bli mer attraktivt att investera i hyresrätter, därför krävs nya gynnsamma villkor för att bygga, äga och förvalta hyresbostäder. Regeringen avser därför att överväga under vilka förutsättningar de kommunala bostadsföretagen ska bedrivas i framtiden samt hur hyressättningssystemet kan förändras så att regeringens ambition om en bättre fungerade hyresbostadsmarknad uppnås.”

Nu ska det till åtgärder, gynnsamma sådana, så att det blir attraktivt att bygga, äga och förvalta hyresbostäder. Man känner på sig långt in i märgen att det kommer att bli oattraktivt att hyra, betala och bo i hyresbostäder. Såvida inte Mats Odell menar att han ska ge sig på skatter och byggkostnader förstås och låta hyresgästerna undkomma, men det verkar mörkt. Det är hyressättningssystemet som ska få sig en omgång.

Den första frågan man borde besvara är om det är ogynnsamt och olönsamt att bygga, äga och förvalta hyresbostäder. Det är det inte.

Yes, we can

Obama vann valet. Nu måste han vinna tilltro till att han faktiskt kan åstadkomma förändring och den matchen måste han vinna om och om igen under alla dessa presidentdagar som ligger framför honom. Jag tycker att hans tal var fantastiskt med sitt återkommande: Yes, we can.

För precis så är det med politik, den måste lyfta människor och bygga på vilja och framtidstro. Det är inte bara i de stora talen politik ska lyfta. Yes, we can, hör också hemma i den politiska vardagen. Det är i riksdagshus och kommunfullmäktigesalar det syns om vi kan eller inte, om vi vill eller inte, om vi har lust eller inte, om vi har tilltro till vår förmåga eller inte, på vems sida vi står och på vems sida vi inte står.

I det stora som i det lilla kan politiken kännas trygg eller oroa oss. Jag tillbringar mina dagar bland hyresgäster som oroas av politiken. Hur illa kommer den att gå åt min redan ansträngda ekonomi, kommer jag att behöva flytta, kommer mina barn att någonsin få en bostad. Här skulle behövas ett: "Yes, we can" från någon lämplig minister. Istället sitter vi i politikens väntrum och oroar oss över vad som slutligen kommer ut av allt politiskt funderande.

Det finns sedan länge lagar om hur hyror ska sättas. Malmömodellen och alla andra modeller har sin grund i denna lagstiftning. Magnus som kommenterade min blogg igår skrev:

”Stort "tack" till Hyresgästföreningen i Malmö som tagit fram hyreshöjningsmodellen som riskerar att drabba alla hyresgäster i Sverige. Vi hyresgäster i Malmö är inte särskilt nöjda.”

Hur mycket man än önskar att det vore så så kan inte och får inte Hyresgästföreningen hitta på några egna hyresättningsmodeller. Vi ska förhandla hyror med fastighetsägarna utifrån den lagstiftning om bruksvärdeshyror som vi har.

Magnus, det som är riktigt illa och det som är den stora risken är att Mats Odell och/eller Beatrice Ask sitter på departementet och klurar på hur de ska skriva in ytterligare hyreshöjningsmekanismer i hyreslagen. Malmömodellen, Göteborgsmodellen, Norrköpingsmodellen, Lundmodellen, Umeåmodellen osv riskerar att gå i graven därför att de enligt regeringen och fastighetsägarna ger för lite hyreshöjningar till fastighetsägarna. På något annat sätt kan man inte tolka alla de svar Mats Odell lämnar i riksdagen.

Vad tycker Beatrice Ask om hyrorna?

Hur kommer det att gå för bruksvärdessystemet, denna svenska uppfinning för att sätta hyror? Det är väldigt svårt, näst intill omöjligt att lista ut. Visserligen säger alla att vi ska ha bruksvärdessystemet kvar så det är inte det. Frågan är om vi talar om samma system.

Idén om att införa ett efterfrågepåslag på hyran har i alla fall inget att göra med bruksvärdessystemet. Efterfrågepåslag föreslogs av utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna" för att skapa balans på hyresmarknaden. Hela idén bygger på att man ska höja hyran så att efterfrågan på attraktiva lägenheter minskar. Vips har man fått balans mellan utbud och efterfrågan. Några flyttar ut och andra flyttar in. Men dagens bruksvärdessystem bygger på att man ska sätta hyror som om marknaden vore i balans, inte sätta hyror för att skapa balans.

Någonstans på något departement, förmodligen justitie, sitter någon eller några och grubblar på vad man ska göra med förslaget om efterfrågepåslag. Hur tänker de, vad har de fått för politisk input, när ska de bli klara? Om detta vet man ingenting.

Beatrice Ask som härskar över hyreslagstiftningen hörs inte säga något om de framtida hyrorna. Mats Odell som inte härskar över hyreslagstiftningen säger däremot hela tiden att han gillar Malmömodellen. Alla hyresmodeller i hela Sverige oavsett vad de heter har tillkommit som ett resultat av dagens hyreslagstiftning. Tänk om man kunde luta sig tillbaka och känna sig förvissad om att det som Mats Odell säger sig gilla också blir det som gäller. Ja, tänk om.

Den mytomspunna Malmömodellen

Fredrick Federley, centerpartist, riksdagsledamot, bloggare och ivrig marknadshyresförespråkare, är en nöjd man. Han har varit på frågestund i riksdagen och lyssnat på Mats Odell. Han tycker att Odell är på rätt väg. När Federley är nöjd med Mats Odell har man absolut anledning att bli orolig.

På sin blogg skriver Federley:

”Satt kvar i kammaren över frågestunden och fick i de sista skälvande minutrarna svar som att det går helt i rätt riktning. Kanske inte ända fram till marknadshyror men en klar förbättring verkar vara på väg.”

Gör man en snabbkoll i snabbprotokollet ser man att Odell använt sig av Malmömodellen för att göra Federley nöjd:

”Vi har den så kallade Malmömodellen. Där har hyresgäströrelsen tillsammans med det kommunala bostadsbolaget hittat en modell som innebär att man – ja, gärna det – marknadsanpassar. Det handlar om hyresgästernas egna preferenser. Över 180 olika funktioner mäter man, och man hittar fram till lösningar som gör att det både byggs mer och folk är mer nöjda”

”Ja, gärna det - marknadsanpassar.” är väl det som ingett Federley hopp om att vi en dag ska nå det lyckorike där marknaden bestämmer hyrorna. Att Malmömodellen tillskrivs alla möjliga egenskaper går inte att göra något åt längre, därvidlag har jag gett upp.

Annars har väl marknaden kommit ur mode i mångas ögon. Bostadsmarknaden trög som sirap stod på text-tv i morse. Det var Svenska Dagbladet som hade undersökt saken. Dagen industri beskriver flykt från det ägda till det hyrda. Visserligen är nyproduktionshyrorna, som sedan några år har en egen hyreslagstiftning, så höga att bara de som kan hosta upp en rejäl summa pengar varje månad kommer i fråga.

Höga hyror gör inte livet enklare för de hundratusentals människor som söker bostad. Höga boendekostnader gör inte livet enklare för villaägare och bostadsrättsinnehavare heller. Därför jobbar de hårt på att få ner sina kostnader. Självkostnadsprincipen är starkt levande hos villaägare och bostadsrättsinnehavare. Politikerna, inte minst kd, hänger på och utfärdar vallöften om att inga villaägare ska behöva flytta från sina hem. Det är lika jobbigt att packa flyttlådor för hyresgäster kan jag upplysa om.

Vad i helvete har dom för sig i banken efter tre

En annan gammal fin Helmer Bryd-dänga.

”Va i helvete har dom för sig i banken efter tre
Gör dom kanske nåt som allmänheten inte borde se
Sitter dom och stoppar pengar i sin egen portmonnä
Vad i helvete har dom för sig in i banken efter tre”

Redan för 41 år sedan var Helmer Bryd and His Eminent Five Quartet inne på rätt spår. Vi borde ha gått till botten med Helmers frågor redan då. Idag är det inte samma mysterium. Det har ramlat ner mycket pengar i de egna portmonnäerna.

I går på TV4 lanserade Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, en USA-modell. Engångsutbetalning för att få igång konsumtionen. Fast Anders Borg som ligger i ständig beredskap verkar inte ha någon alls för just detta förslag. Annars har jag en del tips på sådana som definitivt behöver få igång konsumtionen.

1. Ett exempel kommer från en kommentar till min blogg igår. Det dystra räkneexemplet såg ut så här:
Studiemedel: 7459kr/mån
Hyra: 4700/mån (1 rum)
Kurslitteratur ca 1000kr/mån
= 1759 kr/mån att leva på
Drar man bort mat 1000kr och busskort 550:- återstår 209kr till kläder, telefon, el, bredband. Det kan man med bästa vilja i världen inte kalla konsumtion.

2. Ett annat: Landets hyresgäster betalar ca 100 miljarder i hyra varje år. Höjer man hyran med 1 procent får hyresgästerna 1 miljard mindre att handla för, 2 procent ger 2 miljarder osv. Vill man få igång konsumtionen så ska man inte minska köpkraften med flera miljarder för hyresgästerna.

Här finns utrymme för kreativa förslag från regeringens rådgivare Lars Calmfors om hur man bättrar på studenters och hyresgästers ekonomi.

Chockhyror

Chockhyror är ett vanligt rubrikord. Hyran kan vara rätt så chockerande i verkliga livet också. Det beror uteslutande på vem som ska betala. Vissa skulle inte känna en enda chockvåg om hyrorna drog iväg, medan många sover dåligt på nätterna vid blotta tanken på att det kan bli ännu dyrare.

Årets hyresförhandlingar pågår mitt i brinnande kris, stigande arbetslöshet och illavarslande tillväxtprognoser. Kollar man de yrkanden som kommit in hittills ligger alla, med några få undantag, högre än förra årets, i väldigt många fall betydligt högre. Flera ligger chockerande högt.

Singlar, pensionärer och ensamstående föräldrar med barn bor ofta i hyresrätt. Inte sällan har de en ansträngd ekonomi varför Hyresgästföreningen befarar att många inte kommer att ha råd att bo kvar om hyreshöjningen blir för stor, skriver E24. E24 har också frågat läsarna: "Har du råd att bo kvar om hyran höjs?". Av de 4 934 personer som besvarade frågan på nätet angav 37 procent att de inte har råd med någon hyreshöjning över huvud taget medan 18 procent säger sig klara en hyreshöjning med maximalt 3 procent.

I dessa tider när räddningspaketen duggar tätt så gäller det att se till att rädda det som räddas kan också för de enskilda hyresgästerna. Nu är det viktigt att bruksvärdessystemet och hyresförhandlingssystemet som stått pall för så många kriser och påfrestningar under 40 år visar att det håller även för denna kris.

Marknadsmekanismerna satta ur spel

Storsäljande böcker ska bli dyrare berättar Svenska Dagbladet idag. Hoppsan, det ska väl vara tvärtom. Varje gång jag debatterar hyror ska det i alla fall vara tvärtom. Där är det alltid någon som säger att om man bara såg på bostäder som om det vore vilken vara som helst, exempelvis mjölk, så skulle det byggas som aldrig förr.

Den stora efterfrågan på hyresrätter skulle automatiskt leda till att hyresrätter växte som svampar ur jorden, priset skulle därmed sjunka och människor skulle få tak över huvudet. Om man bara tog bort bruksvärdessystemet och hyrestaket så skulle hyresrätten gå en ny vår till mötes.

Nu kan det ju verka lite knasigt att ta just mjölk som exempel eftersom EU:s jordbrukspolitik med tillhörande subventioner är omfattande och avgör både tillgång och pris. Den som därför hade tänkt ersätta mjölkjämförelsen med bokjämförelse får nu se sig om efter något annat. Men det kommer inte att bli en enkel match, marknadens mest grundläggande teori om tillgång och efterfrågan verkar vara satt ur spel i de flesta sammanhang. Marknaden lever inte i någon liten egen bubbla, även om man kan tro det i dessa dagar, utan är beroende av hur produktionsförutsättningarna för deras varor ser ut. Skatter, avgifter, taxor, löner, materialpriser, konkurrenssituation m.m. är avgörande för vad vi till slut får hosta upp för att få det vi vill ha.

Förut hade böcker högre moms än dansband. Då blev det liv i luckan och politikerna ingrep och jämställde böcker med dansband. Folk köpte därefter böcker som aldrig förr, Internethandeln tog sig, konkurrensen ökade och priset sjönk. Nu ingriper den marknad som borde jubla och höjer priset. I likhet med många andra branscher verkar också bokbranschen tycka om konkurrens bara som teoribildning. Om ökad konkurrens påverkar det priset neråt gäller det att slå till bromsarna. Så fungerar det i byggbranschen också. Marknaden har ett svårbegripligt förhållande till de grundläggande marknadsmekanismerna.

En miljonpremie i kristider

Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut. Omprövningens tid har nått varenda morgonsoffa och spalterna är sprängfyllda med kris. Man upptäcker att man som alla andra lagt 90-talskrisen till handlingarna och låtit den ligga där tills den förbleknat. Nu krävs det kristalanger igen när bostadsbolagen kommer med sina krav på hyreshöjningar. Det blir inga enkla saker. Ovanpå hyresförhandlingarna svävar dessutom utredningen om "EU, allmännyttan och hyrorna" som ett mörkt moln som när som helst kan börja mullra olycksbådande.



Jag är i Glasriket. Där har man haft en och annan kris att ta sig igenom. glasblåsarna uppträder för turisterna, serverar hyttsill och visar hur man gjorde när det begav sig. Men eftersom det inte räcker med att blåsa glas längre så kan man shoppa också. Alla dessa köpcentrum som växt som svampar ur marken är kommen ur en tid när shoppa var en populär fritidssysselsättning. Kombinationen shoppa och blås låter som ett nytt krisfall.

Idag ska jag till ett miljonprogramsområde i Karlskrona. I alla landets miljonprogramsområden skulle man kunna utnyttja krisläget och göra en krisomvandling. Där finns det stora behov av upprustningsinsatser. Folk behöver jobb och det finns saker att uträtta. De är dessutom på riktigt. Kan man ha en miljöbilspremie kan man väl ha en miljonpremie för insatser i miljonprogrammet. Nu krävs det smörjmedel i samhällsekonomin. Så vad väntar vi på?

Är det verkligen jag som ska ändra mig?

Jag är hyresgäst. Jag äger ingen lägenhet. Ändå blir alltid inbjuden när det ska talas om ägarlägenheter. Skälet till min närvaro är förstås att de inte alls vill tala om hur det är att äga en ägarlägenhet. De vill tala om att hyra ut ägarlägenheter. För de, häromdagen var det Veidekke Bostad, tycker nämligen att det är så bra med hyresrätter. Därför vill de bygga ägarlägenheter. Man skulle ju kunna få för sig att det vore mera naturligt för dem som gillar hyresrätter att de byggde just hyresrätter. Fast så enkelt får man inte göra det för sig.

För det handlar inte om en plötsligt påkommen omsorg om människor som vill hyra sin bostad. Det handlar om den vanliga omsorgen om dem som vill hitta investeringsobjekt.

”En ägarlägenhet skiljer sig inte markant från en bostadsrätt förutom på en punkt, den kan hyras ut i andra hand utan att det krävs samtycke från en förening, vilket är fallet med en bostadsrätt. Detta faktum skulle, menar Mats Wilhelmsson, docent i fastighetsekonomi på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, kunna friställa andrahandslägenheter".

"Det här förslaget öppnar upp för privatpersoner att investera i fastigheter istället för till exempel fonder då det gör det lättare för dem att sedan hyra ut lägenheten i andra hand", säger han vidare till E24.

Han ser inga direkta baksidor med förslaget, ”såvida man inte har något emot äganderätt”. Man ser förstås aldrig några baksidor om man aldrig bemödar sig att se det från hyresgästens horisont. Man behöver väl inte ha något emot äganderätt för att man vill hyra på riktigt.

Ägarlägenhetsförespråkarna har annars tre huvudargument. De tycker att det ökar mångfalden, man ska inte bara kunna hyra i första hand utan också i andrahand, det finns i andra länder och man måste väl kunna pröva något nytt någon gång.

Idag när allt framstår i ett annat sken kan man läsa om hur det går i de andra länderna. Prisfall slår mot amatörhyresvärdar är exempelvis rubriken i Dagens industri. Att köpa bostäder för att hyra ut har varit ett fenomen som har blomstrat i Storbritannien sedan mitten av 1990-talet då termen buy to let började användas och speciella lån introducerades. Med bostadspriser som steg år efter år blev följden en explosionsartad tillväxt. Många buy to let-investerare går nu en tuff framtid till mötes. Bostadspriserna i Storbritannien har fallit med 15 procent sedan 2007 och väntas falla med 35 procent innan botten är nådd. Antalet affärer är bara en tredjedel så många som under toppmånaderna, och två miljoner britter väntas snart ha större lån än vad de får tillbaka för bostäderna vid en försäljning, står det att läsa i Dagens industri.

Fastighetsprofessorn Stellan Lundström är ofta moderator på de debatter där jag panelar. Denna gång inledde han med att säga: "Kanske är det tio gånger vi har varit på debatter om ägarlägenheter, det ska bli kul att se om Barbro Engman har ändrat sig".

Jag vill inte verka stöddig på något vis men är det verkligen jag som ska ändra mig?

********

Daniel Liljeberg, politiskt sakkunnig hos Mats Odell, är felciterad i Hem & Hyra. Eftersom jag hängde på de citaten så blev det dubbelfel.

– För att öka intresset för hyresrätten ska vi plocka bland förslagen i utredningen ”EU, allmännyttan och hyrorna”, citerade jag fel. Jag skulle aldrig använda ordet "plocka", säger Daniel. Vad jag sa var att mellan SKLs, Sabos remissvar och utredningen så finns av allt att döma ingredienser för en bra lösning

Regeringen vill inte att bostadsrätterna ska öka så mycket mer nu skrev jag. Fel, det vill de visst. Jag skulle aldrig säga att regeringen inte vill att bostadsrätten ska öka i absoluta tal, säger Daniel Liljeberg.