Bostad 2010 hette gårdagens första konferens. Den gick av stapeln på Garnisonen i Stockholm och först ut på plan var Ylva Yngveson, Chef på Institutet för Privatekonomi, som talade om
hushållens ekonomi.
Om man får tro henne så är det bara villaägare och bostadsrättsinnehavare som har någon hushållsekonomi att tala om. I vart fall sa hon inte ett endaste ord om hur ekonomin för landets hyresgäster utvecklats. Det kan ju hända att det ingick i hennes uppdrag att begränsa det hela till de som lånar pengar, vad vet jag, men det är ganska symptomatiskt.
Bostadspolitiken har ju flyttat in på tidningarnas ekonomisidor och handlar alltmer om risken för bostadsbubblor, värdeminskning och räntehöjningar.
Inte att undra på med den takt hushållen lånar. Mer och mer pengar låses in i boendet. 2001 lånades det 1 miljard och idag har den summan stigit till 2,3 miljarder. Riksbanken spår att räntan ökar från 0,25 % till 4 % 2013 så fler konferenser och ännu fler artiklar är säkert i antågande.
Hans Lind, professor på KTH, tyckte att alla var idioter utom han och någon till på KTH. Precis så sa han, jag skarvar inte, politiker, byggbranschen, organisationer, kommuner och alla andra är enligt honom ute och cyklar i terrängen ute att veta vart de är på väg. Hans Lind är ofta mycket mer politisk än han är akademisk vilket man ju annars förväntar sig att just en professor på KTH ska vara.
Sedan förekom förstås det sällsynt omoderna begreppet bostadskarriär vid en redovisning om Tyréns arbete med miljonprogramsområdena. Begreppet härrör från någon slags svunnen tid när vi ville ha ett eget hemman. Vi förmodas vilja kliva på någon slags karriärstege där hyresrätten befinner sig på det nedersta trappsteget och den egna villan överst.
Så fungerar inga moderna människor, de söker ett boende som passar det liv de vill leva. Och för många är hyresrätten just ett sådant ett fritt och obundet boende man drömmer om.
På kvällen var jag i Nykvarn utanför Stockholm på en helt annan slags debatt. Där fördes ett samtal mellan Nykvarnsbor och deras politiker. Det man slås av är glappet mellan kommunnivån och den politiska riksnivån.
Jag frågade den moderata företrädaren om han brukar ringa till Anders Borg och säga att det inte går att bygga några hus i Nykvarn så länge skatterna på hyresrätt är högre än på andra boendeformer. Det brukade han inte göra.
Det är betecknande också för de vallöften som nu börjar se dagens ljus. De tar sin utgångspunkt i vad man ska göra i riksdagen dvs. införa eller avskaffa olika bidrag eller avdrag allt efter politisk kulör.
Man väntar på det parti som säger, ”Vi lovar och svär på att våra partiföreträdare i kommunernas byggnadsnämnder, kommunstyrelser, styrelser i de kommunala bostadsbolagen och alla andra styrelser vi kan komma på ska agera så att våra löften om ett ökat bostadsbyggande blir verklighet.Har de inte de verktyg som krävs ska vi se till att de får det.”
Annars kan det ju bli som den nyss nämnde Hans Lind tycker nämligen att man ska ta av kommunerna ansvaret för att bygga. De bygger ändå inte, utan de hoppas på att en kommun nära de ska bygga.
I kväll ser jag på
Arga Snickaren i kanala 5, för denna gång handlar det om en hyresgäst.